10 inlägg Inlägg publicerade i Ljudbok

The city of mirrors

thecityofmirrorsTitel: The City of Mirrors (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Justin Cronin
Uppläsare: Scott Brick
Förlag bok: Ballantine Books (2016)
Förlag ljudbok: Random House (2016)
Övrigt: The Passage-trilogin, bok 3.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Efter The Passage, The Twelve och nu The City of Mirrors har jag äntligen gått i mål med Justin Cronins postapokalyptiska vampyrtrilogi. Det kändes som om jag knappt hann börja lyssna på denna tredje bok innan den var över. I jämförelse med föregångaren, The Twelve, är detta en ner strömlinjeformad bok med fyra större parallellt löpande händelseförlopp som är lätta att följa. Givetvis får även mindre viktigt rollfigurer sina kapitel men dessa är mycket bättre placerade än tidigare så att de kompletterar och inte stör helhetsintrycket.

Peter Jaxon är president över det lilla som finns kvar av republiken Texas. Då inga vampyrer har setts till på åratal har människorna börjat lämna säkerheten i huvudstaden Kerrville för att som nybyggare åter börja kolonisera Amerika. Michael Fisher hittar under en segeltur det övergivna gigantiska norska handelsskeppet Bergensfjord. Övertygad om att vampyrerna en dag kommer att återvända beslutar han, tillsammans med en liten grupp lojala medarbetare, att reparera skeppet så att 700 människor kan fly från fastlandet när tiden är inne. Alicia Donadio sörjer i två år hennes dödfödda dotter innan hon beslutar sig för att en gång för alla göra upp med Zero, vampyrernas ”kung”. Detta är dock (milt uttryck) ett företag som är lättare sagt än gjort. Amy, också känd som Flickan från ingenstans, håller sig gömd på en båt i ett träsk så att Zero inte med telepati kan hitta henne. Där bidar hon sin tid tillsammans med Anthony Carter tills tiden är inne för henne att åter kämpa på mänsklighetens sida. Zero i sin tur planerar människornas undergång. Han har dock inte bråttom utan väntar tålmodigt till rätt ögonblick att sända ut sina legioner av vampyrer. En stor slutuppgörelse väntar och det kan bara finnas en vinnare, Zero eller mänskligheten…

Så ungefär ser spelplanen ut. Första halvan av boken är uppbyggnad och andra halvan är ren action. Mänskligheten hotas av total utplåning och bara ett mirakel kan rädda dem. Intressant är också att vi får veta Zeros bakgrund som en vanlig människa innan postapokalypsen. Vi får höra ur hans synvinkel hans tragiska berättelse och varför vill han förgöra alla människor. Jag tycker det är väldigt tilltalande med antagonister som inte bara är onda för ondskans skull utan har, hur snedvridet det än kan låta, en realistisk anledning för att agera som de gör.

Som bok är The City of Mirrors bättre än föregångaren. Det är fortfarande många rollfigur att hålla reda på men de flesta av dessa håller sig till enskilda händelseförlopp och när dessa väl korsar varandra har antalet rollfigur decimerats väsentligt. Ingen protagonist sticker ut allt för mycket utan varje rollfigur har sin roll att spela i dramat. Jag kan tycka att det är litet märkligt att denna ensemble inte har någon renodlad hjälte eller hjältinna. Inte ens Amy som byggts upp som någon sorts Kristus-figur är speciellt framträdande. Detta gör att hela berättelsen känns förutbestämd av en högre makt. Rollfigurerna har egentligen inget större val utan gör bara det de var födda för att göra. Detta ger boken en ”mekanisk” känsla utan att något som riktigt kan överraska inträffar. Trots detta så är det en intressant berättelse. Jag saknar dock den där wow-känslan som böcker av denna magnitud brukar ha.

The City of Mirrors är trots sina svagheter en värdig avslutning på The Passage-trilogin. Det enda jag riktigt stör mig på är att i aldrig får veta varför Amy som liten hade övernaturliga krafter som aldrig manifesterar sig igen. Det är som om författaren har glömt bort detta och de krafterna hade i sanning behövts i kampen mot Zero. Förutom denna fadäs och några få liknande frågor som går obesvarade så får vi veta hela händelseförloppet. En lång epilog förklarar vad som hänt med jorden 1000 år senare och detta sätter slutligen punkt på denna långa berättelse. Boken blir även politisk mot slutet då författaren går till svidande attack mot det nuvarande amerikanska imperiet (hans ord, inte mina) för att landet har förklarat krig mot naturen samtidigt som det håller på att konsumera sig själv till döds.

För er som inte känner till det så har Fox spelat in ett pilotavsnitt för The Passage. Jag har inte hört reaktionerna från de som sett denna men om allt går som det skall så kan vi se fram emot en premiär i TV-soffan någon gång under hösten 2018. Jag tror detta kan bli riktigt bra bara det inte blir en lågbudget serie. Det kan bli nästa Walking Dead även om premissen är väldigt lik denna föregångare.

Läs också:
The Passage
The Twelve

Swords in the mist

swordsinthemistTitel: Swords in the mist – The adventures of Fafhrd and the Gray Mouser (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Fritz Leiber
Uppläsare: Jonathan Davis
Förlag: Audible Studios (2008)
Övrigt: Lankhmar, bok 3 (av 7)

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Efter ett års uppehåll tyckte jag att det var dags att fortsätta mitt lyssnande på äventyrarna Fafhrd och Gray Mouser. Swords in the mist är den tredje boken i Lankhmar-serien och mycket är sig likt sedan tidigare. De båda äventyrarna hamnar i det ena förunderliga äventyret efter det andra och tvingas strida mot allt från koncentrerat hat till odödliga trollkarlar.

Kvaliteten på de olika berättelserna är ganska stor i denna bok. Överlägset bäst är Lean Times in Lankhmar och sämst är nog When the Sea-King’s Away för även om den sistnämnda är väldigt fantasifull så händer det väldigt litet av intresse i den. Their Mistress, the Sea och The Wrong Branch är två väldigt korta berättelser som Leiber har skrivit till senare för att binda samman några av de andra längre äventyren.

Extra intressant är Adept’s Gambit, dels tack vare sin längd och dels för att det var den första berättelsen om Fafhrd och Gray Mouser som Fritz Leiber skrev. Det märks att Leiber var inspirerad av H.P. Lovecraft genom att bland annat referera till ”The Elder Gods”. Tydligen skall originalversionen ha innehållit betydligt mer om dessa men Lovecraft som fått läsa ett utkast hade rekommenderat Leiber att ta bort dessa referenser. Leiber följde rådet bara delvist och det skulle dröja över 10 år innan berättelsen publicerades i novellsamlingen Night’s Black Agents.

Swords in the mist känns inte som Fritz Leibers finaste ögonblick. Även om det lilla mästerverket Lean Times in Lankhmar höjer slutbetyget rejält så känns det mycket som om boken går på tomgång. Den tuffar vidare i ingen speciell riktning utan något redigt slutmål. För dig som gillar heroisk fantasy är dock boken inte bortkastad tid. Det finns en hel del intressanta uppslag och fantastiska upptåg som kan roa den intresserade. Fafhrd och Gray Mouser är trots allt två personligheter vars rådighet aldrig riktigt släpper greppet om läsaren.

The Cloud of Hate (1963)
Under många månader har ett ovanligt lugn rått i Lankhmar. Översteprästen och de femtusen kultisterna som tillber The Hates är inte glada över detta och tillsammans manifesterar de sitt hat i en rödaktig dimma som börjar bringa död i staden och tar kontrollen över fyra mördare. Dimman och dessa våldsverkare ser Fafhrd och Gray Mouser som sina nästa offer.
Kommentar: Vad får man om man slår samman The Cloud of Hate med Moby Dick?
Svar: Star Trek-avsnittet Obsession.

Lean Times in Lankhmar (1959)
Av någon oförklarad anledning beslutar sig Fafhrd och Gray Mouser att sluta äventyra och gå skilda vägar. Fafhrd börjar leva ett strängt asketiskt liv och tjänar guden Issek of the Jug. Gray Mouser börjar arbeta för den kriminella utpressaren Pulg. Så pågår det under en längre tid och allt eftersom Issek blir allt populärare i Lankhmar börjar stadens kriminella, speciellt Pulg, få upp ögonen för dem. Kan det sluta på något annat sätt än att Fafhrds och Gray Mousers vitt skilda intressen ställs mot varandra?

Their Mistress, the Sea (1968)
Efter händelserna i Lean Times in Lankhmar lämnar Fafhrd och Gray Mouser staden i en båt. Efter månader av förslappning börjar de träna upp sina kroppar för att åter vara redo för nya äventyr. De försöker sig även på en misslyckad karriär som pirater innan maten tar slut och de tvingas ge upp och låter båten driva fritt bland vågorna.

When the Sea-King’s Away (1960)
Fafhrds och Gray Mousers båt driver till ett område där det finns mystiska lufttunnlar som leder ner i havet. Med hjälp av ett rep klättrar Fafhrd ner i en av dessa tunnlar och Gray Mouser tvingas följa efter sin kamrat. När de kommer till botten fortsätter tunneln horisontellt till en underjordisk grotta i berget som visar sig tillhöra en havsgud. Guden är som tur är inte hemma men det är däremot några av hans drottningar.

The Wrong Branch (1968)
Efter äventyret i undervattensgrottan har the Sea-king som hämnd lagt en förbannelse över Fafhrd och Gray Mouser. Därför reser de båda äventyrarna till Ningauble of the Seven Eyes för att han kanske skall kunna skingra den. När de väl beger sig in i trollkarlens grotta kommer de till ett vägskäl. De väljer att gå genom en av gångarna och hamnar i en helt annan värld.

Adept’s Gambit (1947)
Världen som Fafhrd och Gray Mouser hamnade i är ingen annan än vår egen moder jord, närmare bestämt staden Tyros (i dagens Libanon) under Alexander den stores tid. Där drabbas de båda äventyrarna av ytterligare en mystisk förbannelse. Alla flickor som Fafhrd kysser förvandlas till suggor och de Gray Mouser kysser förvandlas till jättelika sniglar. De uppsöker därför trollkarlen Ningauble of the Seven Eyes för hjälp. Trollkarlen berättar att de först måste hitta en lång rad legendariska föremål och sedan bege sig till Ahrimans försvunna stad för att ha en chans att bryta förbannelsen.
Kommentar: Detta är en väldigt lång novell uppdelad i många delar som upptar nästan halva ljudboken.

Läs också:
Swords and Deviltry
Swords against Death

Swords against Death

swordsagainstdeathTitel: Swords against Death – The adventures of Fafhrd and the Gray Mouser (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Fritz Leiber
Uppläsare: Jonathan Davis
Förlag: Audible Studios (2008)
Övrigt: Lankhmar, bok 2 (av 7)

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Lyssnandet på Fafhrd och Gray Mousers äventyr fortsätter. Denna gång med Swords against Death, den andra boken i Lankhmar-serien. Boken innehåller hela 10 noveller varav The Price of Pain-Ease är den sämsta och Claws from the Night är den bästa i mitt tycke. Den mest fantasifulla är utan motstycke Bazaar of the Bizarre som introducerar konceptet om multiversum till Nehwons värld.

En sak som slår mig när jag lyssnar är att Fafhrd och Gray Mouser i stort är en och samma person som råkar ha två individuella kroppar. Väldigt sällan har de olika åsikter om någonting, de handlar oftast på samma sätt och utsätts för samma sorts faror. Gång på gång får båda samma uppdrag (fast av olika arbetsgivare) eller så drabbas båda av en och samma förbannelse. De noveller som bygger på att bara en av dem drabbas av en förbannelse (vilket är många) går i stort ut på att den andre skall rädda den drabbade. På sätt och vis är detta ett fascinerande koncept fast samtidigt hade jag önskat litet mer individualism mellan Fafhrd och Gray Mouser.

Swords against Death är en trevlig genomlyssning. Varje novell är ungefär en timme lång och har i mitt tycke perfekt längd för hur länge jag orkar lyssna innan jag vill göra något annat. Det känns då skönt att ha avslutat en berättelse innan det är dags att sätta tänderna i nästa. Fritz Leiber har en synnerligen livlig fantasi och han är inte rädd för att kasta in sina hjältar i både besynnerliga och ytterst dödliga situationer. Jag tycker mig också finna en del inspiration från den gamle skräckmästaren H.P. Lovecraft. Speciellt den sjunkna staden som reser sig från havet i en av novellerna känns som en kopia av R’lyeh.

Av okänd anledning skrev jag ner en kort sammanfattning av de olika novellerna i min recension för den första Lankhmar-boken så jag fortsätter på inslagen linje.

The Circle Curse (1970)
Utom sig av sorg efter sina dödade kärestor lämnar Fafhrd och Gray Mouser staden Lankhmar och svär en ed att aldrig återvända. Strax utanför staden träffar de trollkarlen Sheelba of the Eyeless Face som råder dem att vända tillbaka. De två äventyrarna lyssnar inte utan börjar istället resa världen runt för att glömma sin sorger. De misslyckas med det senare och i en grotta träffar de trollkarlen Ningauble of the Seven Eyes som råder dem att återvända till Lankhmar för bara där kan de hitta försoning. De båda äventyrarna beslutar sig för att bryta sin ed och följa rådet.

The Jewels in the Forest (1939)
Fafhrd och Gray Mouser beslutar sig för att leta efter Urgaan of Angarngis legendariska skatt. De reser till den döde arkitektens bortglömda torn men det visar sig att skatten är svårare än de först trott att hitta och de är dessutom inte de enda som eftertraktar den.

Thieves’ House (1943)
Prästerna av Votishal har från Lankhmars tjuvgille stulit de guld- och juvelsmyckade kvarlevorna efter mästertjuven Omphal. Tjuvgillets utsände påstår att de är villiga att sluta fred med Fafhrd och Gray Mouser om de kan återbörda det som stulits. De två äventyrarna lyckas med sitt uppdrag men tänker tjuvgillet hålla sitt löfte?

The Bleak Shore (1940)
Fafhrd och Gray Mouser är på sitt favorithak i Lankhmar när de båda plötsligt drabbas av en förbannelse som kallar dem västerut. Beslutsamt lämnar de värdshuset, sätter sig i en båt och tillsammans med fyra slavar seglar de över det tillsynes oändliga Ytterhavet till en kontinent där döden väntar på dem.

The Howling Tower (1941)
Fafhrd och Gray Mouser är fortfarande fast på kontinenten bortom Ytterhavet. Tillsammans med en guide färdas de över ett slättlandskap när de hör ett ylande. Guiden förklarar att ylandet kommer från ett torn som finns på slätten. Två nätter senare är guiden och Fafhrd borta och Gray Mouser tvingas ta upp jakten och spåren leder honom mot tornet.

The Sunken Land (1942)
En ofrivillig Fafhrd har blivit ”shanghaiad” till en galej av nordmän på väg mot det sjunkna landet Simorgya. Gray Mouser jagar efter men förlorar sikten av galejen i en storm. Nordmännen hittar slutligen till Simorgya som rest sig från havets djup och de stiger iland för att plundra. De hittar rikets skattkammare och en mystisk dörr som det visar sig att Fafhrd har nyckeln till.

The Seven Black Priests (1953)
Långt i norr bortom bergskedjan The Bones of the Old Ones finns det sju svarta präster från Klesh. De vakar över en diamant som Fafhrd och Gray Mouser stjäl från dem. Prästerna börjar jaga de båda tjuvarna samtidigt som Fafhrd börjar bete sig underligt.

Claws from the Night (1951)
Efter många äventyr är Fafhrd och Gray Mouser tillbaka i Lankhmar. Men de har kommit till en stad i fruktan där rovfåglar har börjat attackera kvinnor och stjäl deras juveler. De båda äventyrarna försöker under det rådande kaoset stjäla en rubin från penningutlånaren Muulsh. Just som de skall lägga beslag på juvelen dyker en fågel upp och flyger iväg med den. Fafhrd och Gray Mouser beslutar sig för att ta upp jakten.

The Price of Pain-Ease (1970)
Fafhrd och Gray Mouser separeras tidigt från varandra i denna berättelse. Fafhrd får i uppdrag av trollkarlen Ningauble of the Seven Eyes att stjäla Dödens mask. Gray Mouser får samma uppdrag av Sheelba of the Eyeless Face. På olika vägar beger sig de båda äventyrarna österut till Skugglandet bortom Törstens berg för att fullborda detta till synes omöjliga uppdrag som bara en av en dem kan fullborda.

Bazaar of the Bizarre (1963)
Ningauble och Sheelba ger på nytt Fafhrd och Gray Mouser ett uppdrag. De ska undersöka The Bazaar of the Bizarre och besegra det hot mot hela Nehwon som denna marknadsplats utgör. Gray Mouser anländer dock före till basaren och förhäxas av det han ser. Det tvingar Fafhrd att i stort på egen hand försöka utföra uppdraget.

Läs också:
Swords and Deviltry

Swords and Deviltry

swordsanddeviltryTitel: Swords and Deviltry – The adventures of Fafhrd and the Gray Mouser (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Fritz Leiber
Uppläsare: Jonathan Davis
Förlag: Audible Studios (2008)
Övrigt: Lankhmar, bok 1 (av 7)

Detta är en ljudbok som innehåller fyra noveller som berättar de kronologiskt första äventyren om äventyrarna Fafhrd och Gray Mouser i världen Nehwon. Dessa noveller skrevs mellan 1957 och 1970 och berättar varifrån respektive äventyrare kommer ifrån och hur de träffade varandra. Hela boken spänner bara över dryga 7,5 timmar vilket gör att det verkligen blir hutlöst dyra minuter. Som jämförelse kan vi ta Joe Abercrombies bok The Blade Itself som är 3 ggr så lång och är 50-lappen billigare på iThunes. Varför denna girighet är svårt att förstå men jag antar att Leibers dödsbo ser en gyllene kassako som de tänker mjölka till fullo.

Författaren Fritz Leiber räknas som en av fäderna till fantasygenren svärd och trolldom (även känd som heroisk fantasy). Tillsammans med Robert E. Howard ”Conan Barbaren”, Michael Moorcook ”Elric of Melniboné” och många andra formade de genren som vi idag känner så väl och älskar. Eftersom jag försöker skriva heroisk fantasy så var det med extra stort intresse som jag började lyssna på denna bok. Jag har tidigare inte haft någon bekantskap med dessa två äventyrare men eftersom så många talar så varmt om Fafhrds och Gray Mousers äventyr så måste jag ge dem en ordentlig chans.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

fafhrdandgraymouserGray Mouser och Fafhrd i Mike Mignolas tappning (Epic Comics).

Induction (1957)
Induction kan egentligen inte kallas för en novell då det är mer en kort introduktion till staden Lankhmar och äventyrarna Fafhrd och Gray Mouser. Det kan vara konstigt att två så udda typer som en nordisk barbar och en magikerlärling från södern skulle finna kamratskap i varandra men det förklaras på ett elegant sätt för var för sig är de rätt så misslyckade men tillsammans bildar de en hjälte som skulle överleva hundra livstider av äventyr.

The Snow Women (1970)
Detta är berättelsen om Fafhrds bakgrund. Om hur han växte upp på de kalla stäpperna i norr med en allt annat än ömsint mor som heter just Mor. Han är ”förlovad” med Mara men hon visar sig vara lika förrädisk som hans mamma. När Fafhrd träffar skådespelerskan Vlana från södern växer hans lust att se världen och tillsammans flyr de för att undkomma sina förutbestämda öden.

The Unholy Grail (1962)
Detta är berättelsen om Gray Mousers bakgrund. Han kallas under denna tid bara för Mouse och tillsammans med hertig Janarris dotter Ivrian är de i hemlighet lärlingar hos trollkarlen Glavas Rho. Hertigen har dock förbjudit användandet av magi på hans marker och han dödar Glavas och tar Mouse tillfånga. Under den följande tortyren använder Mouse sig av svart magi och tillsammans med Ivrian flyr de ut från hertigen slott in i den mörka natten.

Ill met in Lankhmar (1970)
Denna novell berättar om första gången som Fafhrd och Gray Mouser träffar varandra. De gör det i staden Lankhmar och redan från början ser de en tvillingsjäl i varandra. Fafhrd är på Vlanas uppdrag i staden för att dräpa tjuvar och krossa det lokala tjuvgillet. Gray Mouser övertalas att hjälpa till och de två lyckas efter en misslyckad räd mot tjuvgillets högkvarter nätt och jämnt komma undan med sina liv i behåll. När de återvänder till sin lägenhet hittar de Vlana och Ivrian dräpta av tjuvgillets onda trollkarl Hristomilo. Utan att säga ett ord återvänder de till högkvarteret för att ta sin hämnd.

Jag gillar Fritz Leibers berättande, kanske inte lika mycket som Robert E. Howards men mycket. Han har en intressant twist på sin fantasyvärld där kvinnorna inte bara har mycket att säga till om. De dominerar ofta sina män som är väldigt rädda för dem, speciellt för dem som kan magi. Fafhrd och Gray Mouser är ingalunda undantagna från denna ”förbannelse”, speciellt Fafhrd som först måste undkomma de regerande kvinnorna i Snöklanen bara för att hamna i sin älskade Vlanas domderande klor. Det som fascinerar med Leiber är hur enkelt han skriver sina berättelser. Det är ofta rakt på sak utan större krusiduller och avslutas tvärt med en tappar slutstrid. Det är nästan ofattbart i dessa fantasytider att Fafhrd och Gray Mouser inte har hittat till den vita duken. Liksom Elric of Melniboné verkar de ha hamnat i något sorts limbo där deras äventyr anses vara ofilmbara. Tills detta sker får vi läsa böckerna och använda oss av vår fantasi. Jag kommer i alla fall många gånger att återvända till staden Lankhmar.

The Twelve

thetwelveTitel: The Twelve (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Justin Cronin
Uppläsare: Scott Brick
Förlag bok: Ballantine Books (2012)
Förlag ljudbok: Random House (2012)

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

The Twelve är den efterlängtade uppföljaren till The Passage och den andra boken av tre i serien. Till min besvikelse tar boken inte direkt vid där den förra slutade utan börjar istället med en rad tillbakablickar från både gamla och nya rollfigurer. Dessa tillbakablickar är första halvan av boken och ger en enerverande känsla av att berättelsen står och stampar utan att något egentligen händer. Efter vad som känns som en evighet hoppar boken till slut igång. I centrum står Sara Fisher som har blivit tillfångatagen av en grupp människor och förd till en plats som kallas Homeland i Iowa. Trots det patriotiskt klingande namnet är Homeland egentligen ett gigantiskt koncentrationsläger där en liten minoritet sadister håller 70.000 människor som slavar under ledning av tyrannen Horace Guilder. Slavarna tvingas arbeta på en jättelik byggnad utan att veta vad den skall användas till. Det visar sig att byggnaden skall bli ett nytt hem för The Twelve, de tolv ursprungliga vampyrerna som kontrollerar alla andra vampyrer. En av de tolv (Babcock) föll i The Passage så de borde egentligen bara vara elva men det visar sig att en ny tolva skall introduceras i skaran.

Som ni säkert har förstått så ogillade jag den första halvan av boken. Det jag inte har berättat är att den även kryllar av en massa irriterande ungar som gör en rad idiotiska saker som får dem själva och andra att dö. Jag förstår att ungar är nyfikna, oansvariga och helt oskyldiga men samtidigt så kan jag inte förstå hur dessa barn har kunnat överleva så länge. Att barnens föräldrar inte för länge sedan har dunkat (förlåt uttrycket) vett i barnen är ofattbart. Barn som lever i en postapokalyptisk värld tvingas växa upp tidigt eller inte växa upp över huvud taget. Istället presenteras vi med den här smörjan där barn leker oskyldigt och gör hyss utan en aning om vilka faror de står inför. Därför dör de också som flugor när olyckan slår till. Jag förstår inte riktigt vad Cronin försöker förmedla med detta men det ger i alla fall mig en bitter smak i munnen.

Den andra halvan av boken däremot är en riktig nagelbitare och jag hade svårt att lägga ifrån mig den. Allt från de hemskheter som Sara Fisher tvingas uppleva till Peter Jaxons resa och Alicia Donadios grymma öde. Trådarna binds skickligt och metodiskt samman till den hissnande upplösningen där allt kommer till sin spets. Som senare säsonger av TV-serien The Walking Dead har fokuset flyttats från monster-strider till kampen mellan olika människogrupper. Visserligen gör vampyrerna nålstick i berättelsen men det är först mot slutet som de åter hamnar i fokus. Detta kan bero på att vampyrer är ”endimensionella” varelser och det är mycket mer intressant att skriva en berättelse om de betydligt mer komplicerade människorna.

Ett annat litet problem som jag har med The Twelve är att det är svårt att hålla reda på alla rollfigurer. De börjar nu bli så många och är från olika tidseror att det är lätt att blanda ihop dem med varandra. I vissa ögonblick önskar jag att att Justin Cronin gjorde som Stephen King gjorde i Pestens tid och lät hälften av dem dö i en explosion. Det skulle förbättra upplevelsen oerhört om många av de mindre rollfigurerna försvann så att berättelsen kunde koncentrera sig på de som är intressanta.

The Twelve är inget mästerverk men en god brygga mellan The Passage och vad som komma skall. Under 2015 förväntas The City of Mirrors (den sista boken i trilogin) givas ut och jag ser med tillförsikt fram mot det slutgiltiga ödet för de rollfigurer som jag kommit att älska.

Läs också:
The Passage

The republic of thieves

therepublicofthievesTitel: The republic of thieves (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Scott Lynch
Uppläsare: Michael Page
Förlag bok: Del Rey Books (2013)
Förlag ljudbok: Tantor Media Inc (2013)

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

The republic of thieves är den tredje boken i Scott Lynchs Gentlemen bastards-serie. Boken har på grund av depression och skilsmässa tagit sex år att skriva och jag har varit litet orolig att författarens sinnesstämning allt för mycket skulle ha färgat av sig i boken. Det visade sig vara onödiga farhågor då Scott Lynch levererar den mest sammanhållna av sina Locke Lamora-böcker.

Det första som jag märker när jag lyssnar på The republic of thieves är att mycket av fokuset har förflyttats från Locke Lamora till hans mer ”trögtänkte” kompanjon Jean Tannen. Detta var för mig en väntad förändring då det är svårt att skriva överraskande vändningen från synvinkeln från den som gör dem. Det är bättre att se saker och ting från en inte lika smart karaktär så läsaren tillsammans med denne kan bli förvånade. Det finns en anledning till att det är ur Dr Watsons synvinkel som vi får följa Sherlock Holmes äventyr.

Likt de två första böckerna i serien hoppas det fram och tillbaka i tiden i de olika kapitlen. Den första tidslinjen följer främst Locke Lamoras uppväxttid med sin stora kärlek Sabetha. Från kärlek vid första ögonkastet som liten grabb till att de två blir unga älskade. Under denna period tvingas också alla medlemmar av The gentlemen bastards av Father Chains att lämna Camorr för att bli skådespelare i Espara. Där hamnar de snabbt i hetluften mellan den konstnärlige ledare Moncraine och teatersällskapets finansiär Boulidazi. Den andra tidslinjen tar vid där Red seas under red skies slutade. Efter diverse äventyr hamnar Locke och Jean i Karthain där de tvingas leda en av två stridande fraktionerna om makten. Karthain är inte som någon annan stad då det är här de flesta magiker håller till. Det visar sig att magikerna är uppdelade i två grupper som stödjer varsin fraktion men de är själva förbjudna att direkt påverka det val som skall hållas i staden. Locke och Jean ser med en viss optimism fram mot att leda sin fraktion tills de får veta att det är Sabetha som leder den andra fraktionen. Nu följer ett spel fullt av tjuv och rackarspel.

Jag ser en oroväckande trend i Gentlemen bastards-böckerna. I alla tre böcker har Locke Lamora blivit tvingad att utföra ett uppdrag som han i stora drag är okvalificerad för att utföra. Varför någon skulle vilja lägga tid, pengar och kanske även riskera sitt egna liv på ett sådant vågspel är svårt att förstå. Det måste helt enkelt finnas personer som är oändligt mycket mer lämpad att utföra dessa uppdrag än Locke Lamora. Han må ha huvudet på skaft men han vet inte ett dyft om hur man sköter en valkampanj eller är kapten på ett skepp (det sistnämnda hände i förra boken). Jag önskar att i nästa bok att Locke Lamora själv får bestämma över sitt öde och inte hela tiden kastas till höger och vänster av diverse makthungriga potentater.

Över lag tycker jag nog att The republic of thieves är Scott Lynchs bästa bok. Den kommer kanske inte upp i samma höjder som The lies of Locke Lamora men den är betydlig jämnare och betydligt bättre än Red seas under red skies. Dessutom känns inte slutet genomhastat denna gång utan tvärt emot väldigt genomtänkt. Speciellt den lilla epilogen får det att vattnas i munnen efter kommande storverk.

Läs också:
Red seas under red skies
The lies of Locke Lamora

The Passage

thepassageTitel: The Passage (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Justin Cronin
Uppläsare: Scott Brick
Förlag bok: Ballantine Books (2010)
Förlag ljudbok: Random House (2012)

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Vilken resa. Vilken lång resa. Om jag i korta ordalag skulle försöka beskriva The Passage så skulle jag säga att boken är en blandning av Stephen Kings Pestens tid och TV-serien The Walking Dead men istället för zombies är det vampyrer som gör livet surt för de tappra protagonisterna. En hel del inspiration har säkert även hämtats från Cormac McCarthy’s The Road. The Passage är den första boken i en planerad trilogi (vad annars?) som först berättar historien om den moderna världens undergång och senare om människorna som tvingas överleva i den postapokalyptiska världen efteråt. Den ”enda” rollfigur som är med i båda tidsepokerna är flickan Amy också känd som Flickan från ingenstans (som för övrigt är den svenska titeln på boken).

I en nära framtid experimenterar den amerikanska staten i hemlighet med ett okänt virus hämtat från en boliviansk fladdermus. Experimenten genomförs på tolv dödsdömda fångar och av okänd anledning på den lilla flickan Amy. Fångarna förvandlas sakta men säkert till något som liknar vampyrer medan Amy tycks bara ärva virusets ”goda” egenskaper. Till slut lyckas vampyrerna fly sin fångenskap och katastrofen är ett faktum. Viruset sprider sig blixtsnabbt och över den nordamerikanska kontinenten stormar snart horder av vampyrer fram sökandes efter nya offer att förtära.

Boken hoppar därefter 93 år in i framtiden. I Kalifornien har en koloni upprättats som håller vampyrerna borta om natten med hjälp av gigantiska strålkastare (vampyrerna är som traditionen bör väldigt ljuskänsliga). En dag dyker flickan Amy upp från ingenstans vid kolonin och tas in. Kolonisterna förstår tämligen omgående att Amy är en väldigt speciell flicka och några av dem beslutar sig för att ta reda på var hon kommer ifrån. De beger sig iväg österut mot Colorado utan att veta vad som finns bortanför kolonins skyddande ljus. Det blir en lång resa genom ett postapokalyptisk Amerika med otaliga faror som alla inte kommer att överleva.

Justin Cronin är en skicklig författaren. Han tar sig tid att beskriva de flesta rollfigurer så att de blir mänskliga. Även antagonister beskrivs på detta sätt och det gör att läsaren också förstår händelseförloppet från deras synvinkel. Med andra ord gör de onda inte onda handlingar bara just för att de är onda utan det finns en logisk förklaring till deras till synes vansinniga beteende. Problemet med detta är att boken i vissa partier tappar tempo men det tar oftast inte allt för lång tid innan berättelsen återvänder till det som är intressant.

Trots Cronins skicklighet finns det en sak i boken som irriterar mig. Det är protagonisten Peter Jaxon som i ena ögonblicket agerar som den hjälte han skall vara för att i nästa inte förstå någonting av världen han lever i. Jag kan förstå att i filmer att vissa rollfigurer tillfälligt ”dummas” ner för att folk skall förklara för denna (och samtidigt för publiken) vad det är som händer men detta är inte acceptabelt i en bok. I det senare mediet finns det tillräckligt många andra vägar att gå för att undvika att vissa rollfigurer framstår som dumma genier.

I The Passage återges ett någorlunda realistiskt händelseförlopp över vad som skulle kunna ske om vampyrer började härja och ta över nordamerika. På sätt och vis påminner den om  Max Brooks World War Z men är långt ifrån lika byråkratisk. Vi får följa de få överlevande människornas och deras ättlingars kamp att överleva i en mörk värld där de är tillsynes omringande av en livsfarlig och överlägsen fiende. Det är spännande och det som är riktigt bra är att läsaren inte har en aning om vem som kommer att överleva och vem som kommer att dö.

Det finns även ett smygande kristet tema som löper genom boken. Speciellt kan det dras paralleller till berättelsen om Noas ark och syndafloden och det skall bli spännande att se om detta tema kommer att få ett större utrymme i framtiden. Om detta är bra eller dåligt låter jag däremot vara osagt men tanken kittlar mig i alla fall.

Trots sina mindre brister är The Passage i slutändan ändå en riktigt bra bok. Det är en odyssé in i en skrämmande värld där mänskligheten står på randen till total undergång. Samtidigt finns det hopp om en ljusare framtid. Läget är inte så hopplöst som det först tycks vara och med litet tur och en gnutta djärvhet kanske vampyrerna kan besegras. Det återstår att se i de kommande böckerna The Twelve och The City of Mirrors.

Red seas under red skies

redseasunderredskiesTitel: Red seas under red skies (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Scott Lynch
Uppläsare: Michael Page
Förlag: Bantam Dell (2007), Tantor Media Inc. (2009)

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Då var det dags för bok 2 i Scott Lynchs Gentlemen bastards-serie. Vi får åter stifta bekantskap med Locke Lamora och hans ständige vapenbroder Jean Tannen. Två år har gått sedan händelserna i den förra boken och de båda kompanjonerna befinner sig i Tal Verrar där de tänker genomföra en kupp mot ett stort casino. Så mycket ”kuppande” blir det däremot inte eftersom de snabbt hamnar i ett storpolitiskt spel mellan stadens olika maktfraktioner. Locke och Jean blir förgiftade och för att få små doser med motgift tvingas de att bli pirater på The sea of brass. Där hamnar de under kapten Zamira Drakashas befäl och det krävs en hel del övertalande för att få henne att dansa efter deras pipa.

Red seas under red skies börjar med samma irriterande hoppande i tiden som i The lies of Locke Lamora. Som tur är upphör detta ungefär halvvägs och den andra halvan är en berättelse i rak kronologisk ordning (skönt). Till skillnad från den förra boken innehåller denna väldigt få smarta planer utan Locke och Jean kastas mest hela tiden, mer eller mindre, ofrivilligt in i nya situationer. Dialogen tycks mest bestå av gnällande och bönande och saknar nästan all den finess som vi vant oss vid komma från Lockes mun. Hör jag Michael Page yttra ordet ”Please” en gång till tror jag att jag avlider.

Bokens styrka är de starka kvinnliga karaktärerna. I Locke Lamoras värld tycks det råda stor jämlikhet mellan könen och det känns uppfriskande i den annars allt för mansdominerade fantasygenren. Zamira Drakasha, Ezri, Selendri och även Merrain är alla intressanta karaktärer på sitt sätt. Dessa får mig verkligen att se fram emot Sabetha, Lockess ungdomskärlek, som på allvar kliver in i handlingen i bok 3.

Bokens svaghet är att den är väldigt ojämn. Vissa kapitel är väldigt bra medan andra är väldigt dåliga för att inte säga rent onödiga då de innehåller långa konversationer om ämnen som inte för handlingen framåt för fem öre. Trots detta lyckas boken bygga upp något som är ganska intressant och spännande även om jag aldrig har gillat Pirates of the Caribbean-pirater. Helt plötsligt upptäcker dock Lynch att han måste avsluta boken och detta går väldigt fort. Med stora hopp i handlingen knyts de flesta trådar ihop och berättelsen avslutas pang bom, tack och god natt. Detta med ett snabbt slut är något vi känner igen från Lynch sedan tidigare och vi får hoppas att detta otillfredsställande förfarande var för sista gången.

Personligen tycker jag att Red seas under red skies var en sämre bok än The lies of Locke Lamora. Jag har dock inte gett upp hoppet för Scott Lynch än och i och med att det har tagit honom sex år att skriva bok 3 (The Republic of Thieves) så hoppas jag att han har lärt sig en hel del sedan sist. Vi får knyta tummarna och hoppas.

Ludvig XIV Solkungen

ludvigxiv

Titel: Ludvig XIV Solkungen (ljudbok)
Författare: Herman Linqvist
Uppläsare: Herman Linqvist
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2011), Bonnier Audio (2011)

Många älskar Herman Lindqvist, andra hatar honom. Hur kan det komma sig att det alltid tycks storma kring denne svenske populärhistoriker? Personligen hamnar jag väl någonstans i mitten. Själva poängen med Herman Lindqvist är att han är mer en underhållare än en historiker. Han är en man som kan berätta tusentals skrönor, anekdoter och småtriviala lustigheter men frågan är hur mycket han egentligen vet? När jag lyssnar på Herman Lindqvist biografi om Ludvig XIV Solkungen ger författaren, som själv läser upp sin bok (kudos för det), ett splittrat intryck. I boken kastas vi till höger och vänster i alla möjliga olika ämnen utan att författaren går in på djupet. Det berättas om älskarinnor, krig, intriger, byggnadsprojekt, elände, svält och smärta. Det är underhållande, det måste jag säga, men samtidigt saknar jag en röd tråd genom boken. Sedan förvirrar man sig lätt bland alla franska namn och titlar vilket inte gör det lätt att skilja på de olika personligheterna som kommer och går. Detta kan ju inte den stackars författaren helt klandras för men det är likväl irriterande.

ludvigxivkorsarrhenLudvig XIV korsar Rhen av Adam Frans van der Meulen (1672)

Hur var det då att vara Solkung i Frankrike under 1600-talet och tidigt 1700-tal? Ludvig XIV föddes år 1638 på slottet Chateau-Neuf de Saint-Germain-en-Laye på en söndag. Det kan inte ha varit lätt att redan som fyraåring bli krönt till kung av Frankrike och Navarra. Till en början styrdes Ludvig XIV:s rike av kardinal Mazarin som hade fått ärva sin post efter den mer beryktade kardinal Richelieu. Men efter Mazarins död år 1661 bestämmer sig Ludvig för att helt själv styra Frankrike. Han kastade snabbt ut alla höga adelsmän ur det styrande rådet och ersatte dem med män hämtade ur borgarklassen. Detta för att högadeln tidigare hade startat ett inbördeskrig mot kardinal Mazarin och i förlängningen den minderårige kung Ludvigs styre. Från denna stund gick alla beslut genom kungen och det skulle så förbli under hela hans liv. Frankrike drogs snabbt in i otaliga krig och konflikter. Ludvig gick segrande ur krigen och hans rike blev större och mäktigare än något annat land i Europa. Han var centrum för alla sammankomster och han var i sanning frankrikes ljus, en solkung, en människa som nästan betraktades som en gud. Sedan följde ett liv fullt av älskarinnor, jakt, vräkiga fester och byggnadsprojekt. Det mest kända av det sistnämnda är slottet Versailles som först kom att färdigställas efter kungens död. Ludvig gick också under denna tid hårt åt de protestantiska hugenotterna som fick lida svårt under hans styre. När kung Ludvig satte sin egen son på Spaniens tron rubbades maktbalansen i Europa och det Spanska tronföljdskriget (1701-1714) bröt ut. När kriget var över var frankrikes dominans bruten och ärkefienden England seglade upp som ny stormakt. Mot slutet av sitt liv var Ludvig en sjuklig man. Han hade tidigt tappat allt sitt hår och saknade alla tänder. Han dog stillsamt på slottet i Versailles år 1715 och efterträddes av sin sonsonson Ludvig XV.

Den som vill roas av lättsmält historia kommer att gilla denna bok. Den är full av små roliga incidenter och dråpliga händelser. Det märks att Herman Lindqvist är i sitt esse när han får berätta om kungar och drottningar och alla deras märkliga eskapader. Hur mycket som egentligen är sant är dock en helt annan historia.

The lies of Locke Lamora

theliesoflockelamoraTitel: The lies of Locke Lamora (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Scott Lynch
Uppläsare: Michael Page
Förlag: Bantam Dell (2006), Tantor Media Inc. (2009)

Jag hade inte hört talas om denna fantasybok förrän jag blev rekommenderad att höra ljudboken. Med en genial titel som The lies of Locke Lamora och den erkänt duktige Michael Page som uppläsare var jag inte svårsåld så det var bara att börja lyssna.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Bokens handling skulle kunna beskrivas som Oceans Eleven i ett medeltida Venedig med fantasyinslag. Mer specifikt handlar boken om Locke Lamora och hans äventyr i staden Camorr. Vi får följa Locke från liten pojke till ledare för ett gäng kriminella som kallar sig själva för The gentlemen bastards. Utåt sett lyder detta gäng under stadens gangsterkung Capa Barsavi men i hemlighet arbetar de för sig själva. I Camorr har nämligen den undre världen och stadens regerande hertig slutit ett hemligt avtal. De kriminella avstår från att råna adeln medan hertigen avstår från att förgöra de kriminellas brottssyndikat. Det är detta avtal som The gentlemen bastards i största hemlighet bryter mot och på så sätt har varit väldigt framgångsrika i sin kriminalitet, detta tillsammans med Locke Lamoras lögner förstås. En bit in i handlingen börjar någon att mörda Capa Barsavis ”löjtnanter”. Det visar sig att en ny och mäktig aktör kallad The grey king har äntrat spelplanen och försöker ta över Barsavis ledarskap. The grey king som visar sig vara en extremt välinformerad person har funnit ut vad The gentlemen bastards håller på med och utpressar således Locke Lamora att utföra en tjänst för honom. En tjänst som visar sig vara mycket farlig. Locke sitter alltså i rävsaxen mellan Capa Barsavi och The grey king och bara genom att ljuga som en borstbindare kan han komma undan med livet i behåll, det är i alla fall vad han hoppas.

Scott Lynch har tagit ett litet ovanligt grepp i författandet av The lies of Locke Lamora eftersom boken hela tiden hoppar fram och tillbaka i tiden. I tvära kast förflyttas läsaren mellan främst den vuxne Locke Lamora till tiden då han var ung och fick sin kriminella träning. Detta görs på ett väldigt genomskinligt sätt och det är inte svårt att lista ut att det Locke i ett kapitel får lära som ung kommer honom till nytta i nästa kapitel som vuxen. Jag fann denna uppbyggnad en aning irriterande då boken flera gånger tappar tempo. Många kapitel slutar nämligen med en cliffhanger och istället för att direkt få reda på hur det går måste man genomlida ett kapitel som berättar varför Locke agerar som han gör innan han gör det. Vissa tycker nog att detta kan vara ett passande sätt för författaren att ge karaktären Locke Lamora litet mer kött på benen men jag tycker att det var för omständligt och för uppenbart.

Man skulle också kunna säga att denna bok är uppdelad i två delar. Den första halvan är precis vad man förväntar sig av en bok med denna titel. Nämnda Locke ljuger så att det står härliga till och utför en mängd komplicerade och listiga planer för att komma över de välbärgades pengar. Så långt är allt väl. I den andra halvan däremot övergår boken från detta lyckade koncept och blir istället en standardaction med mycket svärdfäktande och häftiga sekvenser. Av Lockes lögner ser vi inte mycket av och som läsare förväntar man sig att ett stort avslöjande skall komma (då Locke har lurat allihopa eller liknande) men det inträffar aldrig. Det känns som om Scott Lynch tröttnade halvvägs i sitt skapande och bara snabbskrev ett slut för att bli klar med eländet. Behöver jag säga att detta är en stor besvikelse då första halvan lovade så mycket gott?

Som bok är väl The lies of Locke Lamora inte något mästerverk men det är helt klart en godkänd debut. Vi får se om Lynch till bok två har lärt sig av misstagen och skrivit en bättre sammanhållen bok. Både Locke Lamora och världen han lever i är en intressant skapelse och någon gång i framtiden skall jag läsa/lyssna på uppföljaren. Det tycker jag att skapelsen i alla fall är värd.