fbpx

Iron Mask

Originaltitel: Iron Mask
Språk: Dubbad engelska
Produktionsår: 2019
Speltid: 124 min
Regissör: Oleg Stepchenko
Skådespelare: Jason Flemyng, Anna Churina, Yao Xingtong, Arnold Schwarzenegger, Jackie Chan, Charles Dance, Rutger Hauer m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

 

Iron Mask är också känd som Viy 2: Journey to China och är en uppföljare till filmen Forbidden Kingdom som jag recenserade för några år sedan. Om föregångaren var en helt okej film så är detta mest en travesti fylld med dåligt skådespeleri, taskig action, tråkig handling, billiga datoreffekter och avsaknad av fokus. Alla skådespelare ser ut att ha riktigt tråkigt utom Arnold som däremot njuter av att överspela en kamplysten fängelsekapten med glimten i ögat.

Efter händelserna i Forbidden Kingdom får kartografen Jonathan Green audiens hos tsaren Peter den store. Eftersom Jonathan redan har träffat tsaren under dennes stora ambassadresa i bland annat England några år tidigare ser han omedelbart att det är en falsk tsar på tronen. För att undslippa ett oblitt öde går Jonathan med på att resa fjärran österut för att kartlägga Rysslands gräns mot Kina. Samtidigt som detta pågår finns det tre mystiska fångar i Towern varav en bär en mask av järn. Dessutom får Jonathans fästmö, miss Dudley, höra att han har begett sig till Kina och beslutar sig för att resa dit på ett handelsskepp för att hämta hem honom.

När Jonathan väl anländer till Kina göra han det tillsammans med den unga kinesiskan Cheng Lan. Det visar sig att Kina styrs av en ond häxa och att Cheng Lan är rikets rättmätiga tronföljare…

Om Europas länder visas upp i någorlunda historisk kontext så är Kina ett fantasyland långt borta från verklighetens motsvarighet. Trollkarlar skjuter blixtar på sina fiender, drakar flyger över himlen och alla tycks kunna Kung-fu. Eftersom alla stora vyer är datoranimerade så känns detta som en oerhört overklig värld. Trots att jag beskrev handlingen någorlunda ovan så finns det ingen riktigt protagonist i filmen. Istället är det ett tiotals olika livsöden som vävs samman på ett totalt overkligt sätt. Jonathan Green som var förra filmens store hjälte är nu förpassad till en sorts biroll som troligast har den ointressantaste berättelsen att berätta.

Men vad spelar allt detta för roll? Denna film var ju bara en “paycheck” för alla inblandande och slutresultatet är verkligen inget att hänga i julgranen. Inte ens Arnolds mustasch kan rädda denna tillställning.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *