2 inlägg Etikett Aleksandr Mensjikov

Tronpretendenten som försvann!

Av denna tavla är det inte svårt att förstå varför den svenska officerskåren ville ha Karl Fredrik av Holstein-Gottorp till ny svensk kung.Av denna tavla är det inte svårt att förstå varför
den svenska officerskåren ville ha Karl Fredrik av
Holstein-Gottorp till ny svensk kung

När Karl XII dog 1718 i Fredrikshald hade han ingen självklar efterträdare. Två kandidater fanns det dock och dessa var kungens syster Ulrika Eleonora (1688-1741) och hans systerson Karl Fredrik av Holstein-Gottorp (1700-1739). Karl XII hade förespråkat Karl Fredrik men vid tidpunkten för hans död var ingenting bestämt. Karl Fredrik hade också stöd för sitt anspråk hos både Karl XII:s förste minister Georg Heinrich von Görtz och den svenska officerskåren. Men han agerade för långsamt. Medan Karl Fredrik sörjde sin morbror agerade Ulrika Eleonora snabbt och efter att hon avsagt sig arvsrätten valdes hon till svensk drottning.

Karl Fredrik som blivit förbigången lämnade då i vredesmod Sverige och reste till Hamburg. Till Holstein-Gottorp kunde han inte återvända då det var ockuperat av Danmark. Han reste sedan till Ryssland och gifte sig med Peter den stores dotter Anna Petrova. Karl Fredrik fick en plats i det ryska rådet men hamnade 1727 i ett gräl med Aleksandr Mensjikov och reste strax efteråt hem till Gottorp med Anna. 1728 fick paret sonen Karl Peter Ulrik av Holstein-Gottorp som senare skulle bli känd som tsar Peter III av Ryssland (Katarina den storas misslyckade man). Olyckligtvis dog Anna i barnsäng i och med sonens födelse.

Den svenska riksdagen hade dock inte glömt bort Karl Fredrik. Redan 1923 fick han titeln ”kunglig höghet” och ständerna gav ett obestämt löfte att ha honom i åtanke vid framtida kungaval. Men den ryssvänliga politik som fördes i hans namn av det holsteinska partiet blockerade både hans och sonens väg till tronen. När kung Fredrik I dog var det istället Karl Fredriks kusin Adolf Fredrik som valdes till ny kung.

Resten av sitt liv ägnade Karl Fredrik åt att planera sonens framtid som Rysslands Monark. Han engagerade sig föga i regerandet av Holstein-Gottorp och dog på slottet Rohlfshagen i Holstein, 39 år gammal.

Slaget vid Poltava

slagetvidpoltavaOriginaltitel: Sluga Gosudarev
Språk: Ryska, Franska, Svenska
Produktionsår: 2007
Speltid: 117 min
Regissör: Oleg Riaskov
Skådespelare: Dmitry Miller, Alexander Bukharov, Valeriy Malikov, Kseniya Knyazeva m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

För det första så är den svenska titeln något missvisande. Visserligen är filmens klimax förlagd till Slaget vid Poltava men om någon förväntar sig att filmen på något sätt skall vara ett korrekt historiskt dokument över slaget så kommer denna att bli grymt besviken. Detta är en ren propagandafilm som Putins Ryssland har producerat för att höja den egna nationalkänslan och visa att även detta land kan göra stora krigsfilmer som amerikanarna i Hollywood. Filmen känns påkostad, det måste man ge dem, men tyvärr kan detta inte rädda ett styltigt manus och taffligt skådespeleri.

Filmens handling är en tvådelad historia. Den ena delen handlar om de två franska adelsmännen, de Breze och de La Bush. Under ett kortspel i Versailles berättar de Breze ett skämt på de La Bush bekostnad. Den sistnämnde vredgas av förolämpningen och utmanar de Breze på duell för att återupprätta äran. Duellen utspelar sig nästa dag och båda kombattantera skadas men överlever. När franske kungen Ludvig XIV får höra talas om duellen blir han förgrymmad och beslutar sig för att straffa de båda duellisterna. De Breze beordras att söka upp Peter den Store för att ansluta sig till den ryska ledningen som fransk observatör. De la Bush får en liknande uppgift men istället hos Karl XII och svenskarna. Båda börjar den långa och farliga vägen mot respektive krigshär.

slagetvidpoltava1Aleksandr Bukharov som Grigory Voronov

Den andra delen handlar om Grigory Voronov, en rysk soldat i tsarens tjänst, som blir beordrad av sitt befäl att leta upp och oskadliggöra Den svarte ryttaren, en mystisk figur som håller till i de ryska skogarna och mördar kurirer. Voronov lyckas hitta ryttaren men lyckas inte avslöja dennes identitet innan han knuffas ner för en brant ravin. De Breze har under tiden tagit sig in i Ryssland men den vagn han färdas i överfalls av polska stråtrövare och bara De Breze kommer undan med livet i behåll då han i sista stund räddas av Voronov som lyckats kravla sig upp från sin ravin. De två gör sedan sällskap och upplever en hel del incidenter och strider med den svenska armén innan de når det ryska lägret vid Poltava. Därefter tar det stora slaget vid och som vi alla vet besegrades svenskarna och Karl XII måste fly fältet. De Breze och de La Bush utkämpar en sista duell mot varandra som en gång för alla skall avsluta deras ovänskap.

Där är handlingen i ett nötskal. Filmen har många svagheter inte minst när det gäller att beskriva svenskarna. Eftersom Karl XII och karolinerna är filmens bad guys visas dem också upp som sådana. Karolinerna uppträder högfärdigt och stöddigt och utför mord, brand och våldtäkter till höger och vänster. Detta är nog inte helt ohistoriskt men känns ändå på något sätt knasigt när ryssarna alltid uppträder som godhjärtade hjältar. Sedan har alla karoliner perfekta strukna uniformer utan en enda smutsfläck. Att det är en armé som upplevt den värsta vintern på mannaminne syns inte ett spår av. Kanske kom Lewenhaupts vagnkonvoj fram trots allt? Strida kan karolinerna inte heller för de verkar ha gått i samma skjutskola som stormtrupperna i de tidiga Stjärnornas krig-filmerna och en grupp blir till och med besegrade av ett gäng kärringar beväpnade med trähögafflar. Vi svenskar får också garva över språket när svenska officerare, som är spelade av ryssar, säger konstigheter som ”skjut” när de beordrar gemensamt avfyrade skottsalvor.

slagetvidpoltava2Raska svenska pojkar går till anfall

Trots allt detta är den största malörten själva Slaget vid Poltava då det har få likheter med det verkliga slaget. De inledande striderna om redutterna känns helt onödig då redutterna ser ut att kunna rasa samman när som helst och de inte alls liknar verkliga redutter. Vidare så inleds slaget mitt på dagen då det egentligen skedde i gryningen. Litet ser man av kavalleristriderna, den mördande kanonelden och den svenska flykten. I slutet av slaget håller svenskarna konstigt nog på att vinna och då tar Peter den store själv kommandot och rider till anfall och driver svenskarna till, hör och häpna, ordnad reträtt. Skall man skratta eller gråta?

Slaget vid Poltava är ingen bra film men den har ändå sin lilla bakåtvända charm. När den svenska armén introduceras inmarscherande i en liten by får jag nästan rysningar. Andrey Ryklins porträtt av fältmarskalk Mensjikov är också en av filmens få behållningar. Annars finns det inte mycket att orda om.