Originaltitel: Quills
Språk: Engelska
Produktionsår: 2000
Speltid: 124 min
Regissör: Philip Kaufman
Skådespelare: Geoffrey Rush, Kate Winslet, Joaquin Phoenix, Michael Caine m.fl.
Varning! Texten nedan innehåller spoilers.
Detta var i sanning en besynnerlig film som jag inte riktigt vet vad jag skall ta med mig av. Den tog upp ständigt aktuella ämnen som sex, religion, mental ohälsa och censur men budskapet var dunkelt. Vad försökte den säga? Egentligen handlar filmen inte så mycket om sodomi och pornografi utan det är mer en förnuftets kamp mot åtrån. Vi har en sexgalning som inte kan agera ut sina perversiteter, en kysk tvätterska som fantiserar om en vit prins, en präst som drömmer om förbjuden kärlek och en doktor som hur svartsjukt han än övervakar sin unga hustru inte kan kontrollera henne. Alla har de begär som de inte kan tillfredsställa och efter alla vändor så slutar filmen som den startade. Vissa rollfigurer i dramat är visserligen utbytta men hamsterhjulet snurrar vidare utan att någon förlösande sanning har avslöjats.
I efterdyningarna av franska revolutionen arresteras markis de Sade (Geoffrey Rush) för att han har publicerat erotiska romaner och sänds till ett mentalsjukhus som styrs av prästen Coulmier (Joaquin Phoenix). Med hjälp av tvätterskan Maddy (Kate Winslet) smugglar markisen ut nya manuskript och detta förargar Napoleon. Som straff skickar kejsaren till mentalsjukhuset doktor Royer-Collard (Michael Caine) för att få ordning på den motsträvige markisen. De Sade gör allt i sin makt för att få fortsätta skriva sina sexuella fantasier och när Royer-Collard dyker upp så blir han än mer motsträvig. Allt eftersom tiden går straffas markisen allt hårdare tills han får tillbringa dagarna naken i sin cell. Detta hindrar honom inte från att fortsätta och det får i slutändan ödesdigra konsekvenser för alla inblandade. Någon måste ge vika, frågan är bara vem och till vilket pris?
Skådespelet är utmärkt av alla deltagande parter. Geoffrey Rushs rolltolkning som markis de Sade är den mest minnesvärda men även Kate Winslet och framför allt Joaquin Phoenix skall ha del av äran. Problemet som jag ser det är inte skådespeleriet. Det är manuset. Filmen trampar gång på gång på redan upptrampade stigar och det gör att den känns onödigt lång. Det är först mot slutet som den får litet fart men även då är det ändå som att någon håller i handbromsen. En film om markis de Sade kräver att man tar ut svängarna ordentligt men när det inte finns något som chockerar så blir det mest ett pretentiöst melodrama. Quills är inte två bortkastade timmar men den kräver mycket av sin publik. Kanske mer än du orkar ge?