3 inlägg Etikett The passage

The city of mirrors

thecityofmirrorsTitel: The City of Mirrors (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Justin Cronin
Uppläsare: Scott Brick
Förlag bok: Ballantine Books (2016)
Förlag ljudbok: Random House (2016)
Övrigt: The Passage-trilogin, bok 3.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Efter The Passage, The Twelve och nu The City of Mirrors har jag äntligen gått i mål med Justin Cronins postapokalyptiska vampyrtrilogi. Det kändes som om jag knappt hann börja lyssna på denna tredje bok innan den var över. I jämförelse med föregångaren, The Twelve, är detta en ner strömlinjeformad bok med fyra större parallellt löpande händelseförlopp som är lätta att följa. Givetvis får även mindre viktigt rollfigurer sina kapitel men dessa är mycket bättre placerade än tidigare så att de kompletterar och inte stör helhetsintrycket.

Peter Jaxon är president över det lilla som finns kvar av republiken Texas. Då inga vampyrer har setts till på åratal har människorna börjat lämna säkerheten i huvudstaden Kerrville för att som nybyggare åter börja kolonisera Amerika. Michael Fisher hittar under en segeltur det övergivna gigantiska norska handelsskeppet Bergensfjord. Övertygad om att vampyrerna en dag kommer att återvända beslutar han, tillsammans med en liten grupp lojala medarbetare, att reparera skeppet så att 700 människor kan fly från fastlandet när tiden är inne. Alicia Donadio sörjer i två år hennes dödfödda dotter innan hon beslutar sig för att en gång för alla göra upp med Zero, vampyrernas ”kung”. Detta är dock (milt uttryck) ett företag som är lättare sagt än gjort. Amy, också känd som Flickan från ingenstans, håller sig gömd på en båt i ett träsk så att Zero inte med telepati kan hitta henne. Där bidar hon sin tid tillsammans med Anthony Carter tills tiden är inne för henne att åter kämpa på mänsklighetens sida. Zero i sin tur planerar människornas undergång. Han har dock inte bråttom utan väntar tålmodigt till rätt ögonblick att sända ut sina legioner av vampyrer. En stor slutuppgörelse väntar och det kan bara finnas en vinnare, Zero eller mänskligheten…

Så ungefär ser spelplanen ut. Första halvan av boken är uppbyggnad och andra halvan är ren action. Mänskligheten hotas av total utplåning och bara ett mirakel kan rädda dem. Intressant är också att vi får veta Zeros bakgrund som en vanlig människa innan postapokalypsen. Vi får höra ur hans synvinkel hans tragiska berättelse och varför vill han förgöra alla människor. Jag tycker det är väldigt tilltalande med antagonister som inte bara är onda för ondskans skull utan har, hur snedvridet det än kan låta, en realistisk anledning för att agera som de gör.

Som bok är The City of Mirrors bättre än föregångaren. Det är fortfarande många rollfigur att hålla reda på men de flesta av dessa håller sig till enskilda händelseförlopp och när dessa väl korsar varandra har antalet rollfigur decimerats väsentligt. Ingen protagonist sticker ut allt för mycket utan varje rollfigur har sin roll att spela i dramat. Jag kan tycka att det är litet märkligt att denna ensemble inte har någon renodlad hjälte eller hjältinna. Inte ens Amy som byggts upp som någon sorts Kristus-figur är speciellt framträdande. Detta gör att hela berättelsen känns förutbestämd av en högre makt. Rollfigurerna har egentligen inget större val utan gör bara det de var födda för att göra. Detta ger boken en ”mekanisk” känsla utan att något som riktigt kan överraska inträffar. Trots detta så är det en intressant berättelse. Jag saknar dock den där wow-känslan som böcker av denna magnitud brukar ha.

The City of Mirrors är trots sina svagheter en värdig avslutning på The Passage-trilogin. Det enda jag riktigt stör mig på är att i aldrig får veta varför Amy som liten hade övernaturliga krafter som aldrig manifesterar sig igen. Det är som om författaren har glömt bort detta och de krafterna hade i sanning behövts i kampen mot Zero. Förutom denna fadäs och några få liknande frågor som går obesvarade så får vi veta hela händelseförloppet. En lång epilog förklarar vad som hänt med jorden 1000 år senare och detta sätter slutligen punkt på denna långa berättelse. Boken blir även politisk mot slutet då författaren går till svidande attack mot det nuvarande amerikanska imperiet (hans ord, inte mina) för att landet har förklarat krig mot naturen samtidigt som det håller på att konsumera sig själv till döds.

För er som inte känner till det så har Fox spelat in ett pilotavsnitt för The Passage. Jag har inte hört reaktionerna från de som sett denna men om allt går som det skall så kan vi se fram emot en premiär i TV-soffan någon gång under hösten 2018. Jag tror detta kan bli riktigt bra bara det inte blir en lågbudget serie. Det kan bli nästa Walking Dead även om premissen är väldigt lik denna föregångare.

Läs också:
The Passage
The Twelve

The Twelve

thetwelveTitel: The Twelve (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Justin Cronin
Uppläsare: Scott Brick
Förlag bok: Ballantine Books (2012)
Förlag ljudbok: Random House (2012)

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

The Twelve är den efterlängtade uppföljaren till The Passage och den andra boken av tre i serien. Till min besvikelse tar boken inte direkt vid där den förra slutade utan börjar istället med en rad tillbakablickar från både gamla och nya rollfigurer. Dessa tillbakablickar är första halvan av boken och ger en enerverande känsla av att berättelsen står och stampar utan att något egentligen händer. Efter vad som känns som en evighet hoppar boken till slut igång. I centrum står Sara Fisher som har blivit tillfångatagen av en grupp människor och förd till en plats som kallas Homeland i Iowa. Trots det patriotiskt klingande namnet är Homeland egentligen ett gigantiskt koncentrationsläger där en liten minoritet sadister håller 70.000 människor som slavar under ledning av tyrannen Horace Guilder. Slavarna tvingas arbeta på en jättelik byggnad utan att veta vad den skall användas till. Det visar sig att byggnaden skall bli ett nytt hem för The Twelve, de tolv ursprungliga vampyrerna som kontrollerar alla andra vampyrer. En av de tolv (Babcock) föll i The Passage så de borde egentligen bara vara elva men det visar sig att en ny tolva skall introduceras i skaran.

Som ni säkert har förstått så ogillade jag den första halvan av boken. Det jag inte har berättat är att den även kryllar av en massa irriterande ungar som gör en rad idiotiska saker som får dem själva och andra att dö. Jag förstår att ungar är nyfikna, oansvariga och helt oskyldiga men samtidigt så kan jag inte förstå hur dessa barn har kunnat överleva så länge. Att barnens föräldrar inte för länge sedan har dunkat (förlåt uttrycket) vett i barnen är ofattbart. Barn som lever i en postapokalyptisk värld tvingas växa upp tidigt eller inte växa upp över huvud taget. Istället presenteras vi med den här smörjan där barn leker oskyldigt och gör hyss utan en aning om vilka faror de står inför. Därför dör de också som flugor när olyckan slår till. Jag förstår inte riktigt vad Cronin försöker förmedla med detta men det ger i alla fall mig en bitter smak i munnen.

Den andra halvan av boken däremot är en riktig nagelbitare och jag hade svårt att lägga ifrån mig den. Allt från de hemskheter som Sara Fisher tvingas uppleva till Peter Jaxons resa och Alicia Donadios grymma öde. Trådarna binds skickligt och metodiskt samman till den hissnande upplösningen där allt kommer till sin spets. Som senare säsonger av TV-serien The Walking Dead har fokuset flyttats från monster-strider till kampen mellan olika människogrupper. Visserligen gör vampyrerna nålstick i berättelsen men det är först mot slutet som de åter hamnar i fokus. Detta kan bero på att vampyrer är ”endimensionella” varelser och det är mycket mer intressant att skriva en berättelse om de betydligt mer komplicerade människorna.

Ett annat litet problem som jag har med The Twelve är att det är svårt att hålla reda på alla rollfigurer. De börjar nu bli så många och är från olika tidseror att det är lätt att blanda ihop dem med varandra. I vissa ögonblick önskar jag att att Justin Cronin gjorde som Stephen King gjorde i Pestens tid och lät hälften av dem dö i en explosion. Det skulle förbättra upplevelsen oerhört om många av de mindre rollfigurerna försvann så att berättelsen kunde koncentrera sig på de som är intressanta.

The Twelve är inget mästerverk men en god brygga mellan The Passage och vad som komma skall. Under 2015 förväntas The City of Mirrors (den sista boken i trilogin) givas ut och jag ser med tillförsikt fram mot det slutgiltiga ödet för de rollfigurer som jag kommit att älska.

Läs också:
The Passage

The Passage

thepassageTitel: The Passage (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Justin Cronin
Uppläsare: Scott Brick
Förlag bok: Ballantine Books (2010)
Förlag ljudbok: Random House (2012)

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Vilken resa. Vilken lång resa. Om jag i korta ordalag skulle försöka beskriva The Passage så skulle jag säga att boken är en blandning av Stephen Kings Pestens tid och TV-serien The Walking Dead men istället för zombies är det vampyrer som gör livet surt för de tappra protagonisterna. En hel del inspiration har säkert även hämtats från Cormac McCarthy’s The Road. The Passage är den första boken i en planerad trilogi (vad annars?) som först berättar historien om den moderna världens undergång och senare om människorna som tvingas överleva i den postapokalyptiska världen efteråt. Den ”enda” rollfigur som är med i båda tidsepokerna är flickan Amy också känd som Flickan från ingenstans (som för övrigt är den svenska titeln på boken).

I en nära framtid experimenterar den amerikanska staten i hemlighet med ett okänt virus hämtat från en boliviansk fladdermus. Experimenten genomförs på tolv dödsdömda fångar och av okänd anledning på den lilla flickan Amy. Fångarna förvandlas sakta men säkert till något som liknar vampyrer medan Amy tycks bara ärva virusets ”goda” egenskaper. Till slut lyckas vampyrerna fly sin fångenskap och katastrofen är ett faktum. Viruset sprider sig blixtsnabbt och över den nordamerikanska kontinenten stormar snart horder av vampyrer fram sökandes efter nya offer att förtära.

Boken hoppar därefter 93 år in i framtiden. I Kalifornien har en koloni upprättats som håller vampyrerna borta om natten med hjälp av gigantiska strålkastare (vampyrerna är som traditionen bör väldigt ljuskänsliga). En dag dyker flickan Amy upp från ingenstans vid kolonin och tas in. Kolonisterna förstår tämligen omgående att Amy är en väldigt speciell flicka och några av dem beslutar sig för att ta reda på var hon kommer ifrån. De beger sig iväg österut mot Colorado utan att veta vad som finns bortanför kolonins skyddande ljus. Det blir en lång resa genom ett postapokalyptisk Amerika med otaliga faror som alla inte kommer att överleva.

Justin Cronin är en skicklig författaren. Han tar sig tid att beskriva de flesta rollfigurer så att de blir mänskliga. Även antagonister beskrivs på detta sätt och det gör att läsaren också förstår händelseförloppet från deras synvinkel. Med andra ord gör de onda inte onda handlingar bara just för att de är onda utan det finns en logisk förklaring till deras till synes vansinniga beteende. Problemet med detta är att boken i vissa partier tappar tempo men det tar oftast inte allt för lång tid innan berättelsen återvänder till det som är intressant.

Trots Cronins skicklighet finns det en sak i boken som irriterar mig. Det är protagonisten Peter Jaxon som i ena ögonblicket agerar som den hjälte han skall vara för att i nästa inte förstå någonting av världen han lever i. Jag kan förstå att i filmer att vissa rollfigurer tillfälligt ”dummas” ner för att folk skall förklara för denna (och samtidigt för publiken) vad det är som händer men detta är inte acceptabelt i en bok. I det senare mediet finns det tillräckligt många andra vägar att gå för att undvika att vissa rollfigurer framstår som dumma genier.

I The Passage återges ett någorlunda realistiskt händelseförlopp över vad som skulle kunna ske om vampyrer började härja och ta över nordamerika. På sätt och vis påminner den om  Max Brooks World War Z men är långt ifrån lika byråkratisk. Vi får följa de få överlevande människornas och deras ättlingars kamp att överleva i en mörk värld där de är tillsynes omringande av en livsfarlig och överlägsen fiende. Det är spännande och det som är riktigt bra är att läsaren inte har en aning om vem som kommer att överleva och vem som kommer att dö.

Det finns även ett smygande kristet tema som löper genom boken. Speciellt kan det dras paralleller till berättelsen om Noas ark och syndafloden och det skall bli spännande att se om detta tema kommer att få ett större utrymme i framtiden. Om detta är bra eller dåligt låter jag däremot vara osagt men tanken kittlar mig i alla fall.

Trots sina mindre brister är The Passage i slutändan ändå en riktigt bra bok. Det är en odyssé in i en skrämmande värld där mänskligheten står på randen till total undergång. Samtidigt finns det hopp om en ljusare framtid. Läget är inte så hopplöst som det först tycks vara och med litet tur och en gnutta djärvhet kanske vampyrerna kan besegras. Det återstår att se i de kommande böckerna The Twelve och The City of Mirrors.