2 inlägg Etikett Gary Gianni

Riddaren av de sju konungarikena

riddarenavdesjuEngelsk titel: A Knight of the Seven Kingdoms
Författare: George R.R. Martin
Förlag: Bokförlaget Forum (2014)

Känns det tungt att ge sig i kast med de fem (hitintills utgivna) tjocka Game of thrones-böckerna utan att riktigt veta vad du kommer att få? Då rekommenderar jag er istället att först sätta tänderna i Riddaren av de sju konungarikena. Boken som innehåller tre noveller utspelar sig i samma universum som böckerna i Sagan om is och eld-serien men äger rum 90 år tidigare. Jämfört med huvudserien är denna bok inte lika tjock, saknar komplicerad intrig och innehåller avslutade berättelser. Med detta inte sagt att den saknar intriger och framför allt inte våld men på sätt och vis känns dessa noveller litet mer ”barnvänliga”. Givetvis är det också ett sätt för författaren George R.R. Martin att ”casha” in litet extra nu när Game of thrones är som hetast.

De tre novellerna handlar om häckriddaren Dunk och hans trogne väpnare Eggs äventyr i Westeros. I folkmun kallas de vandrande riddare som rider mellan olika borgar och temporärt tjänar en herre för häckriddare eftersom de ofta är så fattiga att de tvingas sova i diken och häckar. Från början trodde jag att denna bok innehöll parodinoveller eftersom de båda protagonisterna hade så löjliga namn men det visade sig att jag hade helt fel. Det finns en anledning till deras udda smeknamn men jag kan ändå inte förstå varför översättaren har valt att översätta Duncan the tall med Duncan den store, vore inte Duncan den långe vara mer korrekt, speciellt som Dunk är 210 cm lång i strumplästen? Det finns säkert en bra anledning till detta även om jag inte kan komma underfund med varför.

Den första novellen börjar med att Dunk blir dubbad till riddare av Arlan av Styverträdet innan han dör. Dunk begraver sin gamle herre och beger sig av till Askvadet för att deltaga i en tornering. På vägen träffar han en åttaårig pojke som kallas Egg. Trots ett visst motstånd från Dunk lyckas Egg övertala den nyblivna riddaren att få bli hans väpnare. Väl i Askvadet dröjer det inte länge innan Dunk blir indragen i den yttersta kampen om makten i riket. Han hamnar i brännpunkten mellan två Targaryanska prinsar och om han inte vill förlora hand och fot så måste han hitta allierade och det snabbt. Som tur är har han Egg som kommer med både råd och rön. Efter att någorlunda helskinnande kommit undan med livet i behåll fortsätter de två sina vandringar med fler äventyr i de sju konungarikena.

Jämfört med Sagan om is och eld-böckerna är Riddaren av de sju konungarikena betydligt mer lättläst. Det måste ha varit en fröjd för Martin att skriva dessa noveller som är mer rak på sak och som får ett riktigt avslut. Dessutom har Martin avstått från att döda allas favoritrollfigurer då det inte skulle bli mycket till berättelser kvar om Dunk eller Egg dog. Dessutom vet uppmärksamma läsare genom bokserien deras slutgiltiga öden.

Jag gillar skarpt novellerna om Dunk och Egg. Givetvis vill jag att Martin skall satsa heltid på Sagan om is och eld-serien men om han behöver en paus från den mastodontuppgiften så ser jag gärna att han skriver om dessa två herrar. Martin har själv sagt att han vill skriva fler Dunk och Egg noveller men han har lovat att detta inte kommer att ske innan han skrivit färdigt The Winds of Winter (Sagan om is och eld – bok 6). Det känns också litet hedrande att Sverige är ett av få länder som publicerat denna novellsamling före den amerikanska/engelska utgåvan som fortfarande väntar på illustrationer från Gary Gianni.

The savage tales of Solomon Kane

savagetalesTitel: The savage tales of Solomon Kane
Språk: Engelska
Författare: Robert E. Howard
Förlag: Del Rey Books (1998)

Skulle jag behöva göra en elevator pitch för att förklara vad Karl Kämpe handlar om skulle det bli ”En svensk Solomon Kane”. Nu skulle de flesta inte veta vad jag snackade om men de som gjorde det skulle förstå exakt vad jag menade. Robert E. Howard som skapade Solomon Kane var aktiv under pulp erans gyllene tidsålder och skrev om många tappra hjältar där Conan Barbaren är den kändaste och mest älskade. Frågar någon dock mig så är Solomon Kane Texasförfattarens främsta skapelse.

The savage tales of Solomon Kane är en samlingsbok med allt Robert E. Howard skrev om denne äventyrlige vandrare. Den innehåller alla berättelser (färdigskrivna som påbörjade) och en handfull stämningsfulla dikter. Med sitt mustiga uttryckssätt och förmåga att med få ord beskriva stora skeenden lyckas Howard förflytta läsaren till en grym 1500- och 1600-talsvärld där människan hela tiden måste vara på sin vakt mot mörkrets krafter. Det är en värld som behöver hårda hjältar som kan ta sig an Satans hantlangare och ingen är hårdare än Solomon Kane.

Solomon Kane är i sig en extra intressant karaktär för att vara en av Howards skapelser. Författarens normala hjältar använder främst sina muskler för att förändra sin värld medan Kane är av mer komplex i sitt agerande. Det enda man vet om honom är att han är född i Devonshire (England), att han är puritan och att han en gång i tiden seglade med Sir Walter Raleigh. Varför han vandrar i världen för att bekämpa ondskan var han än kan finna den är mer oklart. Kane kan liknas vid en personifiering av Guds vrede och likt en fanatiker är han villig att betala ett mycket högt pris, både mentalt och fysiskt, för att förgöra allt som är okristligt. Ofta befinner han sig i Afrika där han tvingas bekämpa horder av harpyor, kannibaler och vampyrer. Väl hemma i Europa är det trollkarlar, spöken och onda män som får smaka på värjan.

Ett tema som jag har funnit i många av berättelserna om Solomon Kane är att han många gånger tycks räddas av slumpen, eller är det gudomliga ingripanden? Oftast far han fram som en tjur i en porslinsaffär men när det väl är dags för slutuppgörelsen blir han många gånger bara en åskådare när ondingarna får vad de förtjänar. Utan att avslöja allt för mycket blir Kane oförklarligt räddad (vid olika tillfällen) av vilda djur, odöda varelser och naturkatastrofer. Man kan tycka vad man vill om dessa deus ex machina ”element” men om dessa berättelser har en svaghet så är det dessa episoder.

swordplayFörutom Howards texter innehåller boken hundratals illustrationer av Gary Gianni, Dessa tillför mycket av känslan som jag tror att författaren ville förmedla. Personligen älskar jag dem och tvärtemot många andra tycker jag inte att de förtar den egna fantasin. Istället förstärker de intrycket och på så sätt har de sin plats i ett verk som detta.

Så om det är en förebild jag har för Karl Kämpe så är det Solomon Kane. De båda karaktärerna är gudfruktiga män som vandrar runt i världen och bekämpar ondskan. De tror blint på det rätta i sitt gudomliga kall och fasar inte för några mödor för att uppnå sina mål. Det är bara rent ut sagt fördjävligt att Robert E. Howard under tragiska omständigheter tog sitt liv vid den ringa åldern av 30 år. Han hade minst 40 goda år kvar och vem vet vilka litterära underverk som han hade kunnat presterat om han bara haft tiden att förfina sitt hantverk. Det får vi aldrig veta men hjältar som Solomon Kane och Conan Barbaren lever i alla fall i evighet.