55 inlägg Inlägg publicerade i Film

Plunkett & Macleane

plunkettmacleane01Originaltitel: Plunkett & Macleane
Språk: Engelska
Produktionsår: 1999
Speltid: 93 min
Regissör: Jake Scott
Skådespelare: Robert Carlyle, Jonny Lee Miller, Liv Tyler, Michael Gambon, Ken Stott, Alan Cumming m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Dags att föra in litet rock ’n’ roll i 1700-talet när stråtrövarna Plunkett & Macleane äntrar scenen. Filmen är regisserad av Ridley Scotts son Jake Scott vars val att följa i faderns fotspår kan ifrågasättas. Jag skulle beskriva Jake Scott som en mindre talangfull Guy Ritchie och undrar om han skulle ha haft något att göra i filmbranschen om det inte vore för hans berömda far. Hur som helst har Scott ändå lyckats få ihop en halvlyckad film. Jag kritiserar valet av filmmusik, främst att spela techno under 1700-talet. Liknande försök har gjorts i andra historiska filmer och väldigt sällan har resultatet varit lyckat. Som tur är räddas filmen från total katastrof av Robert Carlyles och Jonny Lee Millers personkemi.

plunkettmacleane02”I have come here to chew bubblegum and kick ass… and I’m all out of bubblegum.”

Året är 1748 och platsen är England. Societetslejonet Macleane med fint namn men inga pengar hamnar i gäldstuga för alla sina skulder. Där bevittnar han två stråtrövare som utför ett vägrån precis utanför husknuten. Han ser hur en av rövarna sväljer en jättelik rubin innan han blir skjuten av tillströmmande vakter. Den andre stråtrövaren är en man vid namn Plunkett flyr och kommer undan. Nästa natt beger sig Macleane till begravningsplatsen för att gräva upp den dödade stråtrövarens lik och skära ut rubinen ur magen. För hans del har tyvärr även Plunkett denna tanke och eftersom han är beväpnad så är det han som tar hand om rubinen. Lyckan blir dock kortvarig då båda blir arresterade och hamnar i fängelse. Tillsammans bildar det omaka paret en pakt och efter att ha mutat sig fria med rubinen börjar de ett kompanjonskap som stråtrövare. Låt äventyret börja.

Plunkett & Macleane är en dramakomedi som lutar mer mot drama än komedi. Det hade behövt vara tvärt om. Skämten är rätt roliga men kommer för sällan och inte till sin rätt under Scotts klumpiga regi. Delar av filmen känns som en musikvideo och sådana stilgrepp kan lyckas men då måste regissören ha fingertoppskänsla. Jag tror verkligen att detta kunde ha blivit en riktigt bra actionkomedi med det omaka paret som hamnar i den ena trassliga situationen efter den andra men då behövs den lilla glimten i ögat som denna film saknar. Otroligt nog har denna film trots detta fått en viss kultstatus även om det är väldigt få utanför de brittiska öarna som har sett den.

plunkettmacleane03Chance (Ken Stott) försöker på slemmigaste vis förföra Rebecca Gibson (Liv Tyler).

Som jag sagt tidigare så är det Robert Carlyle och Jonny Lee Miller som räddar denna film. Samspelet mellan dessa herrar som båda var med i succén Trainspotting som kom några år tidigare blommar verkligen ut och hade bara manuset varit bättre så hade detta kunnat vara nästa Butch Cassidy & Sundance Kid. Ken Stott (mest känd som Balin i Bilbo-filmerna) är riktigt läbbig när han hänsynslöst jagar stråtrövare och klättrar i hierarkin. Även Liv Tyler gör trots sin något begränsade skådespelartalang en av sina bästa roller. Nej, felet ligger inte hos skådespelarna. Det är regissören och manusförfattarna som skall stå vid skampålen.

Plunkett & Macleane är trots sina svagheter en rätt underhållande film. Den kunde ha varit 1700-talets motsvarighet till Lock, Stock and Two Smoking Barrels men är istället en lågbudgetkopia på sådana brittiska filmer. Jag skulle gärna se en nyinspelning av denna film men med ett bättre manus och med en bättre regissör för berättelsen har potential. Jag kan inte riktigt rekommendera filmen om du inte är intresserad av genren. Om du är det bör du se den snarast möjligt.

Forbidden Empire

viy01Originaltitel: Viy
Språk: Dubbad engelska
Produktionsår: 2014
Speltid: 107 min
Regissör: Oleg Stepchenko
Skådespelare: Jason Flemyng, Charles Dance, Aleksey Chadov, Emma Cherna, Valery Zolotukhin m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Jag skall villigt erkänna att jag har svårt för östeuropeiska filmer. För mig ger de nästan alltid ett splittrat intryck och humorn är på väldigt låg nivå. Det var därför med viss tvekan jag tittade på filmen Forbidden Empire, eller Viy som den heter i original. Själva handlingen bygger på en bok av 1800-tals författaren Nikolai Gogol som berättar legenden om demonen Viy. Denna legend är helt påhittad av Gogol och har inte sina rötter i den slaviska folktron som exempelvis Baba Yaga eller Chernobog.
viy02
England år 1701. Lord Dudley tar kartografen Jonathan Green på bar gärning i sängen med hans dotter Hanna. Jonathan flyr och svär till Hanna att han skall komma tillbaka efter att han är rik och berömd. Därefter beger sig Jonathan till det outforskade Ukraina för att kartlägga landet. Till slut hamnar han i en liten by som tycks terroriseras av demonen Viy. Byprästen är övertygad om att en förbannelse vilar över området medan Jonathan mest tror att det är vidskepelser. Sotnik, byns herreman, ber under stort hemlighetsmakeri Jonathan att göra en karta över hans domäner med utgångspunkt från en förbommad och övergiven kyrka…

Överraskande nog tyckte jag att Forbidden Empire hade ett intressant upplägg. Likt Vargarnas Pakt och till viss mån Sleepy Hollow försöker en vetenskapsman bevisa att en till synes övernaturlig händelse kan ha en naturlig och högst vetenskaplig förklaring. Det är den gamla trätan mellan religion och vetenskap som står mot varandra. På vissa sätt var filmen riktigt smart även om den tog några märkliga omvägar innan den nådde fram till målet. Speciellt gillade jag hur bokens legend pusslades ihop med Jonathan Greens undersökningar så att det blir en tämligen logisk berättelse.
viy03Jag vet inte vad det är med östeuropeiska regissörer. Varför tycks det alltid finnas med en rollfigur som har tillgång till teknisk utrustning som inte existerade på 1700-talet? I detta fall åker protagonisten Jonathan Green omkring i en hästdragen vagn som inte behöver någon kusk. Med hjälp av någon svårförstådd apparatur i vagnen styrs hästarna alltid på rätt spår efter de ukrainska kringelkrokarna till vägar. Med tanke på att vi först nu har börjat experimentera med förarlösa bilar så känns denna vagnkonstruktion oerhört malplacerad. Det var likadant med teknologi i filmen Bathory så jag undrar om de östeuropeiska regissörerna har tittat för mycket på Professor Balthazar?

Forbidden Empire får godkänt i betyg av mig. Det är en stabil 3:a med det klassiska betygssystemet från 1-5. Oväntat högt om du frågar mig. Tydligen var Forbidden Empire en så framgångsrik film att den skall få en uppföljare. Kartografen Jonathan Green skall denna gång bege sig till China och storheter som Jackie Chan, Rutger Hauer och Arnold Schwarzenegger skall medverka. Viy 2: Journey to China har premiär under vintern 2017-2018. Jag för en ser fram emot den.

The Girl King

thegirlking01Originaltitel: The Girl King
Språk: Engelska
Produktionsår: 2015
Speltid: 106 min
Regissör: Mika Kaurismäki
Skådespelare: Malin Buska, Sarah Gadon, Michael Nyqvist, Lucas Bryant, Patrick Bauchau m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Med tanke på Michael Nyqvist inte allt för avlägsna bortgång tyckte jag att det var dags att se en av hans sista filmer. The Girl King är en film av den finske regissören Mika Kaurismäki (bror till Aki Kaurismäki) och handlar om drottning Kristinas tid som svensk regent. Mycket av filmen behandlar Kristinas förhållande till friherrinnan Ebba Sparre medan de stora historiska skeendena förpassas till korta fotnoter i dramat.

thegirlking02Johan Oxenstierna (Lucas Bryant), Drottning Kristina (Malin Buska) och Axel Oxenstierna (Michael Nyqvist).

Gustav II Adolf har stupat i Lützen och enligt kungens önskan anförtros Axel Oxenstierna vårdnaden av dottern Kristina. Som vuxen beordrar hon plundringen av Prag, ställer hårda krav under förhandlingarna av den Westfaliska freden och nekar alla friare sin hand. Eftersom hon uppfostrats som en man vet hon väldigt litet om den kvinnliga världen och blir intresserad av sin hovjungfru Ebba Sparre. Drottning Kristina förstår tidigt att hon är mer intresserad av kvinnor än av män och söker därför råd från den franske filosofen René Descartes. Allt eftersom tiden går känner sig Kristina låst av Sveriges protestantiska tro och hon finner mycket mer hopp i katolicismen. Efter att Descartes dött och Ebba Sparre gift sig beslutar hon sig för att abdikera. Karl X Gustav ärver tronen och Kristina börjar sitt nya liv i frihet.

Det var länge sedan jag såg en film med så mycket svengelska. Varken Malin Buska eller Michael Nyqvist behärskar engelska till den grad som vore önskvärd. Det sista gäller även många andra skådespelare i filmen men vi får väl tolka de olika dialekterna som att tecken på att Sverige under Stormaktstiden var ett mångkulturellt rike. Sverige kontrollerade trots allt mer eller mindre hela Östersjöområdet.

thegirlking03Okontrollerbar kvinnlig passion över den erövrade Djävulsbibeln (Codex Gigas).

Filmen kretsar mycket kring drottning Kristinas förhållande till Ebba Sparre. Men speciellt mycket glöd är det inte mellan dem. Visserligen hånglar de en del och litet naket blir det när ”djävulen” lockar dem till synd men det mesta är tamt. Det känns som om mycket kunde ha gjort denna relation spännande och passionerad. Istället känns den dödsdömd från första ögonblick och det hela går bara utför efter första kyssen. Jag tror inte riktigt att regissören Mika Kaurismäki var rätt människa att utforska förhållandet mellan dessa två kvinnor.

Som film är The Girl King inte mycket att hänga i julgranen. Jag gillar mer Greta Garbos version och det är väl själva fan att en film som är gjord 82 år före denna är bättre. Jag vet inte om det finns något riktigt positivt att säga, en halvkontroversiell nakenscen är det enda som jag kommer att minnas av denna internationella samproduktion. Det är kanske dags för en helsvensk produktion på svenska över Kristinas liv för att vi skall få en film som gör den svenska drottningen rättvisa?

Se även:
Drottning Kristina (1933)

Mannen med järnmasken (1998)

manintheironmask1Originaltitel: The Man in the Iron Mask
Språk: Engelska
Produktionsår: 1998
Speltid: 132 min
Regissör: Randall Wallace
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Jeremy Irons, John Malkovich, Gerard Depardieu, Gabriel Byrne, Anna Parillaud, Judith Godreche m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Efter filmen Titanic var Leonardo DiCaprio stekhet i Hollywood som romantisk hjärtekrossare till miljontals tonårstjejer. Det kom därför litet som en överraskning att han därefter valde att spela rollen som den onde kungen i Mannen med järnmasken. Hans popularitet visades ändå bland flickorna då det var fler unga kvinnor än unga män som såg detta action-drama på biograferna. Antagligen var detta ett första steg från DiCaprios sida att försöka bli en respekterad och seriös skådespelare även om det skulle dröja några år innan han lyckades tvätta av sig flickidolstämpeln. I en film med veteraner som Malkovich, Depardieu, Byrne och Irons utan att ha huvudrollen hamnade DiCaprio litet i bakgrunden och tur var väl det. Dramat mellan de äldre skådespelarnas hamnar i centrum och DiCaprios relativa oerfarenhet märks inte så mycket som den annars kunde ha gjort. DiCaprio fick något orättvist en kalkon-Oscar för sin insats i denna film.

manintheironmask2Först var vi tre, sedan fyra, och nu fem? Det börjar bli många i det här bandet!

Året är 1662 och på den franska tronen sitter Ludvig XIV, en bortskämd, egoistisk och maktfullkomlig kung. Av de gamla musketörerna är det bara D’Artagnan som fortfarande är i tjänst, övriga har gått i pension. En dag får kung Ludvig syn på Christine och han blir betagen av den unga skönheten. När han får veta att Christine redan är förlovad med en av hans soldater vid namn Raoul sänder han honom till krigsfronten där han dödas. Detta är dock ett stort misstag då Raoul visar sig vara Athos son. Tillsammans med Porthos och Aramis planerar därför Athos att avsätta kungen och nyckeln till att lyckas med detta tycks vara den mystiske fången med järnmasken som finns inlåst i fästningen Bastiljen. Det stora problemet är bara att D’Artagnan står i deras väg…

Även om filmen mestadels fick negativ kritik när den hade premiär måste jag säga att detta är en av de bästa Musketör-filmerna som gjorts. Jag gillar den mörkare tonen mer än den flamboyanta som dessa filmer annars brukar ha. Handlingen är bra, skådespeleriet är bra och actionscenerna är mer realistiska. Jag kan inte finna något som är riktigt dåligt även om filmen inte är något mästerverk. Det är en stabil rulle helt enkelt.

manintheironmask3Iron Man (anno 1662) i dödlig kamp med Ludvig XIV.

Filmen bygger löst på Alexandre Dumas bok Vicomte de Bragelonne från 1849. Denna bok är delad i tre delar och det är den tredje delen som heter Mannen med järnmasken. Som seden är så har denna klassiska bok filmats otaliga gånger genom åren. Den första versionen var en italiensk stumfilm som kom redan 1909. Personligen tycker jag bättre om denna berättelse än De tre musketörerna som mest är ett glatt matinéäventyr.

Kanske något oväntat är jag väldigt positiv till Mannen med järnmasken. Det är inte ytterligare en hjärndöd rulle där en massa musketörer far omkring och bara viftar med sina värjor och drar kardinal Richelieu i näsan i tid och otid. Jag gillar verkligen det tragiska i både Athos och D’Artagnan berättelse som gör att de inte bara av en slump dras in i händelseutvecklingen. De är den direkta orsaken till att den över huvud taget existerar. Detta är en perfekt popcornrulle när man inte har något annat för sig. Rekommenderas.

Att skriva: Du är vad du heter

attskrivaEn av de lurigaste frågor som uppkommer när man försöker skriva en bok är vad alla rollfigurer skall heta. Fråga bara författaren Joe Abercrombie hur ångestfullt det kan vara. Det finns givetvis inga regler men de flesta författare vill ge sina rollfigurer namn som hör ihop med denna, det kan vara ett viktigt tema eller något som knyter an till figurens bakgrund eller någon egenskap. Det är också extra bra om det låter häftigt och är lätt att uttala. Min protagonist Karl Kämpe följer denna modell då hans efternamn beskriver exakt vad han är, en kämpe. Ett av mina favoritnöjen är att upptäcka rollfigurer i böcker, film och TV-serier vars namn har en dold mening. Jag pratar här inte om smeknamn, öknamn eller uppenbart komiska namn utan bara om för- och efternamn. Här följer en kort lista på några av mina favoriter.

Darth Vader
Vi börjar med universums ondaste människa, Darth Vader, som också är ett av de mest missförstådda namnen. Många tror felaktigt att namnet skall låta som Dark Father, och således vara en förutsägelse om vad som komma skall. Detta är dock en efterhandskonstruktion. För det första är Darth en titel och inte ett namn. För det andra är det bara en slump att Vader på nederländska betyder fader. Istället kommer Vader från ordet (In)Vader. George Lucas använder samma metod på andra Sith-herrar som Darth (In)Sidious. Stjärnornas krig kryllar annars med rollfigurer som har namn med dold mening; Han Solo (ensam), Amiral Ackbar (den store) och Darth Maul (mörbulta) för att nämna några.

Nurse Ratched
I boken och filmen Gökboet heter den ”onda” sjuksystern som ständigt sätter käppar i hjulet på mentalpatienten McMurphys upptåg Nurse Ratched. Det engelska ordet ratchet betyder spärrhake på svenska och är därför ett väldigt passande namn på denna dam.

Doctor Chilton
Från När lammen tystnar hämtar vi Doctor Chilton, för övrigt utmärkt spelad av Anthony Heald. Chill på engelska betyder kyla, gråkall, kalla kårar på svenska och vad är mer passande på denne läbbige herre. Även här finns många andra rollfigurer med dold mening: Clarice Starling (stare) och Hannibal Lecter (lectern = läspulpet).

Sepp dan Teufel
I fantasyboken Det lockande stålet finns en rollfigur som heter Sepp dan Teufel. Teufel betyder Djävulen på tyska.

Marty McFly
Vilket namn är mer passande än Marty McFly på en rollfigur som flyger fram och tillbaka i tiden och hela tiden måste fly undan busen Biff Tannen. Det engelska ordet fly kan översättas med flyga, fly eller fluga på svenska. Hans namn är också en alliteration d.v.s hans för- och efternamnet börjar på samma bokstav.

Jack Bauer
Till sist mitt absoluta favoritnamn, Jack Bauer från 24. Jack är den engelska benämningen på spelkortet knekt och som vi alla vet är en knekt en typ av soldat. Det tyska ordet bauer betyder bonde på svenska vilket är väldigt passande då han är bonden på schackbrädet som får springa omkring och utföra kungens (presidentens) befallning och kan offras när som helst. Hans namn betyder således soldaten som kan offras. Jag utmanar er att finna en rollfigur med ett bättre namn med dold mening.

Den vilde piraten

swashbuckler1Originaltitel: Swashbuckler
Språk: Engelska
Produktionsår: 1976
Speltid: 101 min
Regissör: James Goldstone
Skådespelare: Robert Shaw, Genevieve Bujold, James Earl Jones, Peter Boyle, Beau Bridges m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Jag har aldrig varit något större fan av sjörövarfilmer. Jag tycker de flesta av dem är helt värdelösa. Men så såg jag att en av mina favoritskådespelare (Robert Shaw) hade gjort en i mitten av 70-talet och gav den en chans. Det skulle jag inte ha gjort för Swashbuckler, eller Den vilde piraten som är den svenska titeln, är en vedervärdig film. Jag förstår att regissören James Goldstone har försökt göra en sorts hyllningsfilm i samma stil som 30-talets många framgångsrika sjörövarfilmer men han har totalt misslyckats. Dålig action, banal humor, hemskt skådespeleri och amatörmässig regi i en tråkig soppa som aldrig väcker minsta intresse. Den enda som inte skämmer ut sig helt är den kvinnliga protagonisten Genevieve Bujold medan övriga mest hånflinar sig igenom alla scener.

swashbuckler2Robert Shaw (i rött) och en ung James Earl Jones (i svart väst) – Swashbuckler (1976)

Det var också kul att se en ung James Earl Jones och en ung Beau Bridges men de gör långt ifrån sina bästa rolltolkningar. Men den mest överspelande är ändå Peter Boyle som spelar skurken. När han brölar ”I serve one master, he’s name is darkness” så vill i alla fall jag bara dyka ner i skämskudden.

Robert Shaw då? Han kan så mycket bättre och jag undrar varför han gjorde denna film. Han försöker spela någon sorts ung Errol Flynn trots att han är närmare 50 bast. Tänka sig att denna film kom ut året efter Jaws då han så mästerligt spelade hajfiskaren Quint.

Jag hade tänkt skriva ner filmens handling här men orkar inte mer än en elevator pitch ”Ond guvernör på Jamaica får pisk av ett gäng glada pirater”. Mer än så behöver ni inte veta för inget överraskar i filmen förutom en helt omotiverad nakenscen där Genevieve Bujold rollfigur helt plötsligt får för sig att bada i Karibiska havet. Nej, usch. Jag får leta vidare efter en sjörövarfilm som jag gillar. Jag håller inte andan att jag hittar en inom en alltför snar framtid. Se något annat än den här smörjan.

Drottning Kristina

christina1Originaltitel: Queen Christina
Språk: Engelska
Produktionsår: 1933
Speltid: 97 min
Regissör: Rouben Mamoulian
Skådespelare: Greta Garbo, John Gilbert, Ian Keith, Lewis Stone, Elisabeth Young m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

1933 återvände Greta Garbo till vita duken efter en frånvaro på 18 månader vilket tydligen var ett så långt uppehåll att MGM marknadsförde Drottning Kristina som ”Garbos återkomst”. Filmen drog fulla hus och blev en braksuccé för den 28-åriga svenskan. Från början var det tänkt att Laurence Olivier skulle spela den manliga huvudrollen men under repetitionerna framkom det att det inte fanns någon kemi mellan Garbo och engelsmannen. John Gilbert fick hoppa in i sista stund och det skulle bli hans näst sista film innan han avled i en hjärtattack några år senare. Drottning Kristina är ett kostymdrama som är väldigt löst baserat på de historiska händelserna i hennes liv.

christina2Magnus Gabriel De la Gardie (Ian Keith) och Drottning Kristina (Greta Garbo).

Som 6-åring får Kristina ärva den svenska kungakronan efter att hennes far (Gustav II Adolf) stupat i Slaget vid Lützen 1632. Många år senare som Drottning Kristina förhandlar hon fram en fred och avslutar det Trettioåriga kriget men inte utan stora protester i ståndsriksdagen. Även om kriget är över fortgår konflikten mellan protestanter och katoliker. Alla svenskar vill att Kristina säkrar den protestantiska tronföljden genom att gifta sig med sin kusin prins Karl (blivande Karl X Gustav). Drottningen är dock föga intresserad av krigshjälten och förhalar alla äktenskapliga planer. Så en dag anländer den charmerande spanske ambassadören Antonio. Tycke uppstår och Kristina spenderar olämpligt mycket tid med ambassadören. Svenskarna med Magnus Gabriel De la Gardie i spetsen fruktar att Kristina håller på att förhandla fram ett äktenskap med den katolske kungen Filip IV av Spanien med allt det onda det skulle innebära. En svensk inbördeskonflikt håller på att blossa upp men kan drottning Kristina lösa den?

Som jag nämnde tidigare så tar filmen stora friheter med historien. I filmen abdikerar Kristina från den svenska tronen av kärlek till den spanske ambassadören Antonio medan hon i verkligheten främst gjorde det för att kunna konvertera till katolicismen. Det filmen däremot framhåller korrekt är att hon ofta klädde sig i manskläder och antyder att hon skulle vara homosexuell. Kristina tycks också vara betydligt mer bildad än den gemene svenske adelsmannen och har ett stort intresse för kultur och vetenskap.

christina3Drottning Kristina – The action movie?

I en scen får Kristina nog av allt politiskt käbbel och beger sig förklädd till man bort från slottet med endast sin trogne tjänare Aage som följeslagare. Hon hamnar till slut på ett värdshus där hon fortfarande i inkognito måste avgöra om drottningen har haft sex eller nio älskare det senaste året. Mycket ironiskt men jag kan inte tänka mig att detta har inträffat i verkligheten. Låt dig heller inte skrämmas av bilden ovanför. Drottning Kristina är ingen actionfilm. Anledningen till att hon håller i en pistol är att hon avstyr ett bråk på värdshuset genom att först avfyra pistolen i taket och sedan berättar att drottningen har haft tolv älskare det senaste året.

Med dagens mått mätt är Drottning Kristina en mild film. Det händer inte så mycket även om mycket tycks stå på spel. Jag har sett alldeles för få av Greta Garbos filmer för att kunna avgöra om detta är en av hennes bättre rollprestationer men jag tycker hon känns aningen obekväm i sin roll. Att sedan John Gilbert (Antonio) och Ian Keith (De la Gardie) båda är rätt slätstrukna i sina roller gör inte precis skådespeleriet bättre. Jag tror att det hade blivit en mycket intressantare film om Laurence Olivier ändå fått rollen som Antonio. Drottning Kristina är dock ingen dålig film, det är bara det att den filmades under en annan tidsera med en annan moral. Jämfört med många andra filmer från 30-talet har den dock åldrats väl. Bör ses av alla filmintresserade svenskar.

Bathory

bathory1Originaltitel: Bathory
Språk: Engelska
Produktionsår: 2008
Speltid: 140 min
Regissör: Juraj Jakubisko
Skådespelare: Anna Friel, Karel Roden, Vincent Regan, Hans Matheson, Franco Nero m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Det finns två ledande teorier om Erzsébeth Bathorys (1560-1614) liv. Antingen är hon världshistoriens värsta kvinnliga massmördare eller så utsattes hon för en konspiration för att manövrera ut henne från det politiska maktspelet i Ungern. För er som inte känner till det så skall enligt vittnesmål Erzsébeth mellan åren 1585-1609 ha torterat och dödat mellan 36-650 unga flickor. Anledningen till detta skall ha varit ren sadism. En senare myt säger att hon dödade dessa flickor för att hon skulle kunna bada i deras blod och på den vägen behålla sin ungdoms skönhet. Historikerna är minst sagt splittrade i frågan och inget vet vad som egentligen är sant. I Bathory utgår regissören Juraj Jakubisko från att Erzsébeth utsattes för en konspiration. Men låt oss ta det från början.

bathory2Ett bad i röda örter (inte blod) vederkvickar själen – Bathory (2008)

Den ungerska grevinnan Erzsébeth Bathory blir som 15-åring bortgift till krigsherren Ferenc Nádasdy. Medan maken är borta och krigar i kristendomens namn mot de osmanska turkarna blir hon vän med målaren Caravaggio som skall porträttera henne tillsammans med hennes barn. När Ferenc kommer hem från kriget misstänker han att Erzsébeth har varit otrogen med målaren och försöker förgifta honom. Planen går dock fruktansvärt fel då det är Erzsébeth som råkar dricka det förgiftade vinet. Hon räddas dock av ”häxan” Darvulia som berättar för grevinnan att för att kunna hålla henne vid liv måste hon offra både kärlek och sitt goda rykte. Något år senare dör Ferenc i kriget och genast börjar György Thurzó (ståthållaren av Ungern) sitt politiska maktspel för att komma över Erzsébeths stora landområden. Han anklagar henne för häxeri och för att ha mördat dussintals flickor för att kunna behålla sin ungdoms skönhet. Istället för att riskera en stor politisk skandal genom en offentlig rättegång väljer György att tills vidare hålla henne i husarrest. För att skydda sin sons arv väljer Erzsébeth att ta sitt liv samtidigt som hon sjunger en hymn.

Juraj Jakubiskos Bathory är en minst sagt splittrad film. Ena stunden är den ett allvarligt historisk drama för att i nästa vara en smårolig komedi. Regissören tycks ha haft väldigt svårt att bestämma vilken ton han skall använda sig av och scenografin hoppar konstigt mellan barock och medeltiden. Jag finner detta tillsammans med det dåliga manuset att var filmens svagheter. Skådespelarna gör helt okej ifrån sig men det blir inte bra om regissören inte riktigt vet vad han vill berätta. Att han sedan försöker pressa in myten om ”Blodsgrevinnan” gör inte heller saken precis bättre.

bathory3Bort från denna film, munkdjävlar – Bathory (2008)

Den stora malörten i bägaren är ändå de två munkarna som undersöker anklagelserna. När de dyker upp förvandlas filmen som sagt till en mycket opassande komedi. Dessa två är dessutom rena plagiat av munkarna William av Baskerville och Adso från Melk från Umberto Ecos roman Rosens namn gör det hela bara värre. De har också tillgång till teknisk utrustning som inte fanns på 1600-talet som rullskridskor, avlyssningsapparater, fallskärmar och motordrivna längdskidor (ja, ni läste rätt).

Som film lämnar Bathory mycket att önska. Den hade stora möjligheter att bli ett intressant drama men den tar för stora friheter med den verkliga historian och är ett hopkok som inte någon kan vara riktigt glad över. Jag är övertygad att om munkarna hade klippts bort och filmen trimmats ner från sina mördande 140 minuter att den kunde ha blivit riktigt bra. Rekommenderas inte.

Sagan om häxan, drängen och soldaten (kortfilm)

saganomhdsOriginaltitel: Sagan om häxan, drängen och soldaten
Språk: Svenska
Produktionsår: 2015
Speltid: 15 min
Regissör: Christian Rutegård
Skådespelare: Anna Gunnarsson, Martin Rutegård och Fredrik Wagner

Sagan om häxan, drängen och soldaten är en kortfilm som jag snubblade över när jag surfade omkring på internet. Detta var en trevlig överraskning då vi i vårt avlånga land minst sagt är svältfödda på filmer om stormaktstiden. Handlingen är enkel.

En soldat får order att eskortera en häxa till Nässjö där hon skall avrättas. Vägen dit är däremot lång och mycket kan hända på vägen.

I en kortfilm är det svårt att hinna bygga upp stämningen. Regissören Christian Rutegård lyckas ändå på något sätt få till en känsla av obehag och kommande undergång. Den till synes plikttrogne men inte allt för smarte soldaten spelas utmärkt av Fredrik Wagner. Anna Gunnarsson som häxan är också helt okej men den flickstackarn måste ha fryst mycket under inspelningen. Martin Rutegårds dräng kändes däremot som en bortkommen Edvard Persson och hans byfånighet gick inte riktigt hem hos mig.

Kortfilmens styrka är fotot och färgsättningen som verkligen är ypperligt. Jag älskar att man kan se andetagen i den kyliga atmosfären. Sämre däremot är den hackiga klippningen. Det är som att vissa filmklipp saknas och detta beror med all säkerhet på den låga budgeten. Filmskaparna hade helt enkelt inte råd med exempelvis en stuntman som kunde filmas när soldaten kastas av sin häst. Därför är detta förlåtet i min bok.

Ta dig en kvart och se Sagan om häxan, drängen och soldaten. Det är väl spenderade minuter och kanske är denna kortfilm början på något större. Jag hoppas i alla fall på det.

Youtube: Sagan om häxan, drängen och soldaten

The Witch

thevvitch1Originaltitel: The Witch – A New-England Folktale
Språk: Engelska
Produktionsår: 2015
Speltid: 93 min
Regissör: Robert Eggers
Skådespelare: Anya Taylor-Joy, Ralph Ineson, Kate Dickie, Harvey Scrimshaw, Ellie Grainger, Lucas Dawson m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Jag hade hört mycket gott om The Witch och blev inte besviken efter att ha sett filmen. Äntligen en film om folktro och häxor som inte var en slasher-film eller utmynnade i fantasyinspirerad goja. The Witch är något så ovanligt som en film som försöker vara ärlig till sitt källmaterial. Även om händelserna i filmen aldrig har inträffat så lyckas filmen visa hur människor från tidsepoken uppfattade eller trodde att skeendena hade gått till. Det är inte ofta jag sugs med i skräckfilmer men denna rör sig mer på det psykologiska planet och gör den därför desto mer verklighetstrogen.

Jag tänker inte berätta mycket om vad filmen handlar om. I korta drag är det 1600-tal och en man vid namn William blir tillsammans med sin familj förvisad från en puritansk koloni i Amerika. Familjen tvingas bosätta sig ensamma i vildmarken och de bygger upp en gård där de kan leva som fria människor. Men livet visar sig inte bli som familjen trott och snart är hela deras värld utan även deras tro i gungning. Jag tror att denna beskrivning räcker för att avslöja något mer vore att göra er som inte sett filmen en björntjänst.

thevvitch2

Förutom den krypande olycksbådande känslan och den grå vildmarken är det första som slår mig hur välspelad filmen är. Hur regissören Robert Eggers har lyckats de få tre yngre ungarna att prata gammalengelska helt trovärdigt och agera som om de vore barn av tiden övergår mitt förstånd. Steven Spielberg brukar räknas som mästaren när det gäller att få barn att agera trovärdigt men det brukar alltid finnas en eller annan scen där de inte lyckas hålla masken så bra som de borde. Det finns inga sådana scener i The Witch och lägger man därtill föräldrarnas och Anya Taylor-Joys insats så är detta den starkaste ensemblen på länge som visats upp på vita duken.

En annan av filmens styrkor är att den är härligt kort. Med sina dryga 90 minuter visar The Witch att en film inte behöver vara över två timmar för att man skall få valuta för pengarna. Filmen har i stort blivit unisont hyllad av filmkritikerna och jag förstår varför. Framgången har öppnat Hollywoods portar för regissören Robert Eggers som har fått förtroendet att regissera nyinspelningen av F.W. Murnaus klassiker Nosferatu. Det är inte ofta jag ser fram emot nyinspelningar men denna är faktiskt en av dem.

thevvitch3

Även huvudrollsinnehavaren Anya Taylor-Joys karriär pekar spikrakt uppåt. Först skall hon vara med i Luke Scotts (Ridley Scotts son) film Morgan och sedan bär det troligast iväg till superhjältegenren där hon skall spela Magic i filmen New Mutants. Hennes insats i The Witch bådar mycket gott för framtiden och jag ser fram emot att se hennes nästa insats.

Som ni förstår är jag mycket positiv till The Witch och rekommenderar den starkt. Jag önskar att fler filmer vore som denna istället för att ta populärkulturella genvägar för att sälja in sig till så många som möjligt. Filmer som The Witch och Deadpool har också visat att det går att tjäna bra med pengar på filmer som är riktade till en smalare publik. Det känns därför skönt med filmskapare som inte satsar allt för att uppnå den förhatliga PG-13 klassifikationen.