Vanderland

vanderland1Titel: Vanderland
Författare: Erik Granström
Förlag: Coltso (2016)
Övrigt: Vanderland är den fjärde och sista boken i Erik Granströms kvadrologi om den femte konfluxen.

I min recension för Vredesverk lovade jag att inte vänta 10 månader med att läsa Vanderland när den väl kommit ut. Jag bröt det löftet. Kanske går historien i cirklar för helt ovetande tog det mig åter 10 månader innan jag vände på det första bladet i Vanderland. Att sätta tänderna i en av Erik Granström böcker är alltid ett kraftprov. Bokens massiva 600 sidor inger respekt i den mest erfarne av läsare, särskilt med tanke på Granströms litet speciella språkdräkt. Men med erfarenheten från de tre tidigare böckerna har jag vant mig vid hans språkliga krumbukter och lärt mig att uppskatta dem. Det är inte för alla vill jag lova men det ger boken (och hela bokserien) en helt unik känsla som mycket bra speglar den värld boken utspelar sig i.

Jag måste erkänna att jag är litet avundsjuk på Granström. Som författare jonglerar han till synes med lätthet ett femtiotal komplexa rollfigurer samtidigt som jag själv har svårt att få ihop en vettig konversation mellan två. Jag tröstar mig med att i vår stora värld finns det plats för många olika sorters författarskap och inget säger att en läsare inte kan uppskatta två vitt skilda författarstilar. Det går dock inte att underskatta Granströms storhet och hade han inte skrivit fantasy så tror jag att Nobelkommittén ofta fått se hans namn nominerat.

vanderland2Försvararna av Clusta Noba bombarderar den vandöda armé som hotar den lilla ön.

Det känns svårt att recensera Vanderland utan att dra in hela bokserien i resonemanget. Alla böcker är intimt sammankopplade med varandra i en härlig symbios av filosofi, religion, historia och en gnutta samhällskritik. Detta förutom rent standardmässiga fantasyinslag som spännande action, episka bragder och mörk magi. Hela världsbygget och de olika rollfigurernas resor är så genomtänkt att det är svårt hitta logiska luckor i berättandet. Det är ofta självklart för läsaren vad nästa kapitel skall handla om och ändå lyckas Granström vända upp och ner på alla förväntningar och överraskar genom att låta berättelsen göra en 90-graders sväng i full fart. Sådana böcker läser man inte ofta och det gäller att ta vara på ögonblicket.

Inför läsandet av Vanderland undrade jag om Granström verkligen skulle få ihop det. Allt tycktes så öppet och så oförutsebart. Men han lyckas, varje rollfigur har sin roll att spela när den femte konfluxen närmar sig sitt avgörande. Inte ett kapitel känns som onödig utfyllnad även om Nastigasts självupptagenhet stundtals hårt prövade mitt tålamod. Vanderland är en riktigt bra bok, inte riktigt lika bra som Vredesverk men tametusan inte långt efter. Som vanligt rekommenderar jag er att läsa de andra böckerna i serien först för annars kommer ni hopplöst förvirra bort er i detta mäktiga verk. Nu skall jag låta denna bokserie vara i några år för att sedan sträckläsa alla fyra böcker under kort tid. Jag är helt övertygad om att jag missat massor av teman som bara går att upptäcka om man läser mellan raderna. Det kommer i sanning bli ett äventyr som tar Den femte konfluxen till nya oanade höjder.

Solomon Kane Volume 3: Red Shadows

solomonkanecomic07Titel: Solomon Kane Volume 3: Red Shadows
Författare: Bruce Jones
Serietecknare: Rahsan Ekedal
Färgläggning: Dan Jackson
Textning: Richard Starkings
Omslag: Gregory Manchess
Förlag: Dark Horse (2012)

Äntligen en Solomon Kane volym som gör det mesta rätt. Efter halvbesvikelserna med volym 1 och 2 så bringar volym 3 rättvisa åt 1500-tals puritanen. Manusförfattaren Scott Allie är utbytt mot Bruce Jones som sätter tänderna i två av de mest klassiska Kane-novellerna, nämligen Skulls in the Stars och Red Shadows. Även om Jones har gjort personliga tolkningar av båda noveller så svävar han inte bort från ursprungsmaterialet på samma sätt som Allie gjorde. Det blir därmed ett berättande som är mer i linje med Robert E. Howards vision och detta tycker jag är bra. Med detta inte sagt att man inte skall få göra förändringar när man för över en berättelse från ett media till ett annat. Varje generation behöver sin tolkning och i detta tycker jag bara att Jones har funnit en bättre väg än Allie.

SKULLS IN THE STARS
Solomon Kane är till fots på väg till Torkertown. Vid ett vägskäl måste han välja väg, skall han ta genvägen genom träsket eller ta den långa omvägen runt? Kane väljer genvägen och ställs mot träskets demoniska odjur.

RED SHADOWS
I Frankrike 1579 finner Solomon Kane, en vinternatt, en döendes flicka i snön. Hon berättar att Le Loup (Vargen) och hans anhang anföll hennes by där de brände, plundrade och dödade. När flickan dör svär Solomon Kane att hämnas denna oförrätt. Han börjar därefter jaga Le Loup genom Europa och följer efter honom till Afrika. Väl i djungeln blir Kane tillfångatagen av en afrikansk infödingsstam som Le Loup har allierat sig med. Men Kane allierar sig med medicinmannen N’Longa och en episk strid tar sin början.
solomonkanecomic08ORD
Bruce Jones version av Solomon Kane är stentuff hjälte som är snabb till vrede. Han är helt övertygad om att han är Guds redskap och den som skall skipa rättvisa där ingen annan rättvisa går att få. Han svär heliga eder, fruktar inga fiender och är skoningslös i sin jakt på skurkar. Jones författande är inte något för den känslosvage för det är grymt, blodigt och brutalt. Kane är fullständigt kompromisslös och han är redo att offra allt för i hans värld insatserna höga, vinna eller dö försökandes. Vad finns inte att älska med allt detta?

BILD
För det första så känns det som om sidorna är mycket bättre komponerade i denna volym jämfört med tidigare. För det andra så är tecknaren Rahsan Ekedal mycket bra på utnyttja den yta som ges och därför finns det många ”explosiva” bildrutor där det som skall behandlas kommer till sin fulla rätt. Med andra ord känns inget inklämt eller förkortat. Ekedals stil är på sina ställen ganska enkel och det är inte konturerna utan färgerna som ger nyans åt detaljerna. Det ger ibland ett litet ”plastigt” intryck men är ingenting som i alla fall jag irriterar mig på. Genomgående är färgläggningen starkt och det förstärker intrycket. Episka soluppgångar, ödesmättat månljus och mörk afrikansk djungel i underbara färger. Färgvalet känns med andra ord helt rätt.
solomonkanecomic09OMSLAG
Äntligen ett omslag som är värdigt Solomon Kane. Gregory Manchess lyckas betydligt bättre att förmedla vad volymen innehåller jämfört med sin föregångare. Omslaget dryper av stämning och meddelar att detta är en volym om en hård hjälte som lever i en hård värld.

SLUTORD
Denna volym är så mycket mer Solomon Kane än föregångarna. Det känns som om äntligen är det rätt människor på rätt plats som verkligen förstår sig på denna hjälte och den värld han lever i. Jag kan inte klaga på mycket mer än att jag önskar att Dark Horse hade gjort fler volymer med samma omtanke som denna. Inte ett mästerverk men väldigt nära. Rekommenderas varmt!

Mer Solomon Kane:
Solomon Kane Volym 2: Death’s Black Riders
Solomon Kane Volym 1: The Castle of the Devil

The savage tales of Solomon Kane
Solomon Kane (2009 film)
Solomon Kane – The official movie novelisation

Sharp ends

sharpendsOriginaltitel: Sharp ends
Språk: Engelska
Författare: Joe Abercrombie
Förlag: Gollancz (2016)

Sharp ends är Joe Abercrombies senaste bok som innehåller båda gamla noveller som publicerats tidigare och helt nyskrivna. Vi får träffa gamla favoriter som Sand dan Glokta, Shy South och Logen Ninefingers samt några nya protagonister som tjuven Shevedieh och den kvinnliga krigaren Javre som gillar att göka lika mycket som att slåss. Om sanningen skall fram så handlar hela 5 av de 13 novellerna om de två sistnämnda. Så man skulle kunna säga att denna novellsamling har ett litet narrativ även om det sträcker sig under flera decennier. Novellerna utspelar sig nästan över hela Abercrombies världsbygge. Från cowboyfantasyn i väst till Machiavellifantasyn i öst. Från vikingafantasyn i norr till korstågsfantasyn i söder. Det enda större område som är utlämnat är Midderland och dess huvudstad Adua men denna ö nämns i alla fall ett flertal gånger i boken.

I mitt tycke är denna novellsamlings största problem att den kräver en viss förkunskap. Har läsaren exempelvis inte läst Abercrombies Best Served Cold så kommer denna att missa många av poängerna i de berättelser som utspelar sig på ön Styria. Författaren gör inte mycket för överbrygga detta problem och utgår ifrån att de som läser denna bok även har läst hans tidigare. Även om det är lockande för nya läsare att starta med kortare noveller innan man sätter tänderna i Abercrombies massiva First Law-trilogi så är det inget jag rekommenderar i detta fall. Liknande problem uppstår även i de berättelser som utspelar sig på andra platser och jag tror att novellen Freedom! helt flyger över huvudet på läsare som inte känner till protagonisten Nicomo Cosca sedan tidigare.

Sedan så har jag personligen även problem med berättelser som berättar om olika protagonister och antagonisters ursprung. Jag ser med andra ord inte fram emot den kommande Han Solo-filmen. Den kan vara hur bra som helst men jag har redan i fantasin kommit fram till hur Han Solo blev just Han Solo och den tanken är betydligt mer kittlande än vad filmskaparna i Hollywood kan trolla fram. Jag tror att det är ganska många med mig som är ganska besvikna på filmerna som visar hur Anakin Skywalker blev Darth Vader. Därför är det med viss bävan som jag läste novellen som berättar om Logen Ninefingers, eller rättare sagt Bloody-Nines, ursprung. Vi har har alltid vetat att Logen i unga dagar var en mordisk galenpanna men vi tycker ändå om honom eftersom detta inte har berättats i detalj. Han är ju Abercrombies överlägset mest älskade protagonist och likt Han Solo-exemplet ovan så har var och en sin egen uppfattning om hur han blev som han blev. I Made A Monster får vi detta berättat och fantasin förstörs till den milda grad att i alla fall jag börjar sympatisera med den avskyvärda hövdingakungen Bethod som i ingen tidigare bok har förtjänat någon som helst medkänsla.

Nu känns det som om jag har varit väldigt negativ i denna recension och det kanske jag är. Men det finns även saker som jag älskar med Abercrombies författarskap. Mer än gång föll jag i skratt över tingens absurditet och det är sådana ögonblick som höjer en bok från medelmåttornas nivå. För er som läst Abercrombie tidigare så är denna bok en trevlig förströelse tills hans nya First Law-trilogi når bokhandlarhyllorna. För övriga som vill fördjupa sig i Abercrombies fantastiska värld rekommenderas att börja från början med The Blade Itself.

Solomon Kane Volume 2:
Death’s Black Riders

solomonkanecomic04Titel: Solomon Kane Volume 2: Death’s Black Riders
Författare: Scott Allie
Serietecknare: Mario Guevara, Guy Davis
Färgläggning: Juan Ferreyra
Textning: Richard Starkings
Omslag: Mike Mignola
Förlag: Dark Horse (2010)

Dags för mer Solomon Kane när vi tar en titt på Solomon Kane Volume 2: Death’s Black Riders. Manusförfattaren Scott Allie har även denna gång grävt djupt i Robert E. Howards arkiv och blandat delar av hans texter med eget skrivande. Denna gång är det Howards berättelse Rattle of Bones och hans påbörjade berättelse Death’s Black Riders som slagits samman till ett nytt alster med den sistnämndes namn. Denna efterföljs av All the Damned Souls at Sea som är en ny berättelse av Allie som pressats in mellan en epilog och den förstnämnda berättelsen. Hela volymen är en salig blandning av högt och lågt men låt oss ta det rätt ordning.

DEATH’S BLACK RIDERS
Tecknad av Mario Guevara. Solomon Kane är på resande fot i Schwarzwald-skogen där han stöter på en grupp demonvarelser som påminner om kentaurer men är betydligt mer diaboliska. Tillsammans med en annan äventyrare vid namn Gaston L’Armon tar han sin tillflykt till det ödsligt belägna värdshuset Cleft Skull Tavern. Det visar sig dock att värdshuset döljer mer än en hemlighet som Kane måste ta i tu med samtidigt som demonvarelserna kommer i horder för att söka hämnd på sina fallna bröder.

ALL THE DAMNED SOULS AT SEA
Tecknad av Guy Davis. Efter händelserna i berättelsen ovan beslutar sig Solomon Kane för att resa hem till England. I en hamnstad dräper han en häxa vars kropp sväljs av vågorna. Väl ute till havs blir Kanes skepp attackerad av en okänd kraft. Kan det vara häxan som söker hämnd?
solomonkanecomic05
ORD
Death’s Black Rider bygger som jag skrev ovan på två olika berättelser. Två som inte nämnvärt riktigt passar samman. Jag skall ge Allie att han verkligen har försökt men berättelsen är väldigt splittrad. Ena stunden slåss Kane mot demonvarelser för att i nästa stund glömma bort dessa för att koncentrera sig på ondskan i värdshuset. Därefter kommer demonvarelserna tillbaka och en präst dyker upp från ingenstans. Hela berättelsen är ett gnisslande gångjärn som måste smörjas. Det som däremot är bra är att det är fullt ös från början. Kane hinner knappt hämta andan och ladda om flintlåspistolerna innan det är dags för nya strider. Det finns stoff här som är bra men i slutändan önskar jag att berättelserna inte hade slagit ihop utan hade fått stå på enskilda ben.

All the Damned Souls at Sea är en udda skapelse. Det är en kort berättelse som mest genom inre dialog berättar om ett skepp som under en storm börjar falla samman. Själva berättelsen är det inte så mycket att orda om. Det är dock lustigt att Kane i slutet räddas av ett skepp som seglar under Red Ensign of Great Britain. Detta är mycket riktigt en marin flagga men den började först användas 1707, alltså minst 130 år efter när berättelsen utspelar sig.

BILD
Mario Guevara använder sig av en litet annorlunda stil än den han använde sig av i första volymen. Den är inte lika detaljerad och är mer primitiv. Jag gillar det då det ger serien mer liv och en ödesmättad stämning. Det stora pluset är dock Juan Ferreyras färgläggning som är betydligt mer passande än den vi såg Dave Stewart göra i The Castle of the Devil (volym 1).

Guy Davis tecknarstil passar dock inte alls Solomon Kane. Likt Mike Mignola är hans stil för orealistisk och görs bättre för serier med en lättare ton. Han gör dock ett bra försök med All the Damned Souls at Sea men jag hade hellre sett någon annan hålla i tecknarpennan.
solomonkanecomic06
OMSLAG
Åter är det Mike Mignola som gjort omslaget. Han lyckas bättre denna gång men problemet är fortfarande detsamma. Hans stil passar bara inte för Solomon Kane och jag önskar att Dark Horse hade lärt sig läxan för den massiva kritiken de fick från första volymen. Det gjorde de inte. Det är tydligen viktigare att använda sig av ett känt namn än att göra rätt.

SLUTORD
Överlag vill jag säga att Volym 2 är något bättre än Volym 1. Det är inget mästerverk men ett litet steg i rätt riktning. Volymen innehåller en hel del som är bra och som jag gillar. Det ger hopp inför inför den tredje och sista volymen som jag sätter tänderna i härnäst.

Mer Solomon Kane:
Solomon Kane Volym 1: The Castle of the Devil
The savage tales of Solomon Kane
Solomon Kane (2009 film)
Solomon Kane – The official movie novelisation

Järn och Blod – Tysklands enande!

tysklandsenandeProklamationen av kejsardömet Tyskland. Målning av Anton von Werner (1885).

Det är frapperande få som vet att ett enhetligt Tyskland bildades först 1871. Detta betyder exempelvis att USA är ett 95 år äldre land än Tyskland. Så sent som i mitten av 1800-talet bestod de tyska landområdena av 39 olika stater (tyska förbundet) som innan Napoleons härjningar hade varit fler än 300. De dominerande tyska staterna var två, i norr det protestantiska Preussen och i söder det katolska Österrike. Dessa var ungefär jämnstarka och kampen om makten var hård. In på scenen träder Otto von Bismarck, mer känd som Järnkanslern, och blir Preussens nye ministerpresident 1862. Bismarck vill ena alla tysktalande stater i en stark superstat, under Preussisk överhöghet givetvis. Men hur enar man en bunt stater som inte vill bli förenade? Med järn och blod, sade Bismarck och startade sedan krig, eller rättare sagt tre krig.

Dansk-tyska kriget 1864
I gränsområdet mellan Danmark och Tyskland levde en blandad dansk och tysk befolkning. Hertigdömena Schleswig och Holstein ingick sedan länge i en personalunion med Danmark och det var dessa landområden som Bismarck först ville lägga beslag på. När den danske kungen med ny lagstiftning ville knyta Schleswig närmare Danmark fick Bismarck den förevändning han behövde för att inleda krig. Den överlägsna tyska armén besegrade snabbt den danska och därmed blev Schleswig och Holstein tyska landområden.

Tyska enhetskriget 1866
Schleswig och Holstein delades upp mellan Preussen och Österrike. Preussen provocerar fram en ny konflikt och Bismarck låter preussiska trupper ockupera delar av österrikarnas Holstein. Detta kunde Österrike givetvis inte tolerera och inbördeskriget var ett faktum. Bismarck hade givetvis förutsett detta och allierat sig med Italien. Den preussiska armén var dessutom överlägsen den österrikiska så kriget blev kort. Efter den preussiska segern i Slaget vid Königgrätz var kriget i princip över. I den efterföljande freden upplöstes det gamla tyska förbundet som Preussen ersatte med det nordtyska förbundet med alla stater norr om floden Main. De tyska staterna i söder ville inte gå med i detta nya förbund och Österrike fick inte då det i framtiden kunde hota Preussens kontroll över Tyskland. Som tack för sin insats fick Italien den av Österrike kontrollerade staden Venedig.

Fransk-tyska kriget 1870-1871
Frankrike såg med stor oro på Preussens växande makt. När en tysk prins dessutom blir erbjuden den spanska kronan är måttet rågat. Bismarck manipulerar skickligt Frankrike att förklara krig mot Preussen och dess allierade. Återigen visar sig den Preussiska krigsmaskinen vara överlägsen. I en rad snabbt påföljande slag besegrades de franska arméerna och Paris kapitulerar. I den efterföljande freden tvingas Frankrike att avstå från områdena Alsace (Elsass) och Lorraine (Lothringen). Nu inser även de sydtyska staterna vem det är som är den dominerande makten i Tyskland och underkastar sig Preussisk överhöghet. För att strö extra salt i de franska såren proklameras det enade kejsardömet Tyskland vid en ceremoni i Spegelsalen i slottet Versailles, strax utanför Paris.

Bismarck hade på blott nio år lyckats ena Tyskland och skapat en europeisk supermakt. Revanchlusten var dock stor i Frankrike som förnedrats i kriget och de ville ha tillbaka Alsace och Lorraine. Detta i sin tur blev en av orsakerna till första världskrigets utbrott. Men det är en historia som vi tar en annan gång.

Solomon Kane Volume 1:
The Castle of the Devil

solomonkanecomic01Titel: Solomon Kane Volume 1: The Castle of the Devil
Författare: Scott Allie
Serietecknare: Mario Guevara
Färgläggning: Dave Stewart
Textning: Richard Starkings
Omslag: Mike Mignola
Förlag: Dark Horse (2009)

Om det inte har framgått tidigare så är Robert E. Howards puritanske 1500-talsvandrare Solomon Kane en av de stora inspirationskällorna för Karl Kämpe. Genom åren har Kane dykt upp i en rad olika serietidningar från olika förlag och denna gång skall vi ta en titt på Dark Horse-versionen. Denna första volym innehåller två Kane-serier. Den första, The Castle of the Devil, bygger på en kort ofärdig berättelse av Howard som författaren Scott Allie har byggt ut efter egen fatabur. Den andra, The Nightcomers, är en kortare serie (bara 8 sidor) som jag tror var ett första test för att se om författaren och serietecknaren kunde samarbeta med varandra. Att välja The Castle of the Devil som första berättelse att göra en serie av är ett ganska oväntat val då det finns betydligt kändare och helt färdigskrivna Kane-berättelser att välja av. Tydligen gillade Allie en sketch på en varulv som Guevara gjort och eftersom han kunde stoppa in en varulv i denna berättelse så fick det bli den som blev den första längre tecknade serien.

THE CASTLE OF THE DEVIL
Under sina vandringar kommer Solomon Kane till Schwarzwald-skogen där han träffar sin engelska landsman John Silent. Tillsammans hittar de en hängd pojke i skogen och beslutar sig för att undersöka vem som ligger bakom detta nidingsdåd. Spåren leder till ett slott, byggt på ruinerna av ett kloster, där en baron härskar tillsammans med sin mystiska arabiska fru. Solomon Kane finner baronen att vara en ärlig man medan John Silent beslutar sig för att fly med hans hustru. Detta får oanade konsekvenser och kommer att kosta många oskyldiga människors liv om inte Solomon Kane kan stoppa ondskan.

THE NIGHTCOMERS
Solomon Kane anländer till en by som om nätterna plågas av ett rövarband. Kane beslutar sig för att hjälpa byborna men upptäcker att byn ruvar på en stor hemlighet.

solomonkanecomic02

ORD
Det som är riktigt bra med The Castle of the Devil är att den till stora delar är en originalberättelse. Man har inte någon riktig aning vilken riktning den kommer att ta och författaren Scott Allie kan verkligen överraska. I sanningens namn så börjar berättelsen segt men när den väl sätter fart så är det nonstop-action som gäller ända in i kaklet. Ingen pardon ges och det blir en blodig, grym och skoningslös uppgörelse.

BILD
Mario Guevara är en kompetent serietecknare med öga för detaljer. Hans stil passar bra för Solomon Kane även om han inte alltid får till bildrutornas komposition. Hans varulvar ger jag inte heller mycket för men ”änglarna” var bland de bästa nyskapade monster jag sett på länge. Sedan tycker jag inte att färgläggaren Dave Stewart har lyckats särskilt bra. Hans skira färgval ger serien ett alltför blekt intryck och man kan nästan få för sig att Solomon Kane är albino. Litet mer starka färger tycker jag hade varit på sin plats.

solomonkanecomic03

OMSLAG
Jag är den första att erkänna att jag gillar Mike Mignola. Men hans omslag i en mer orealistisk stil kommer inte alls till sin rätt här. Solomon Kane är en stenhård äventyrare och hans berättelser är våldsamma och brutala. Eftersom även själva serien går i denna stil så går det inte att komma dragandes med någon som inte alls reflekterar innehållet. Gör om, gör rätt.

SLUTORD
Jag har blandade känslor för The Castle of the Devil. Här finns många bra idéer (och några mindre bra) som inte riktigt träffar mitt i prick. Det är en för löst sammanhållen berättelse och det känns som om manuset hade behövts poleras upp med ytterligare en bearbetning. Det finns scener som är riktigt bra medan andra inte har utvecklats tillräckligt. Ett mittenbetyg är det bästa jag kan ge.

Drottning Kristina

christina1Originaltitel: Queen Christina
Språk: Engelska
Produktionsår: 1933
Speltid: 97 min
Regissör: Rouben Mamoulian
Skådespelare: Greta Garbo, John Gilbert, Ian Keith, Lewis Stone, Elisabeth Young m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

1933 återvände Greta Garbo till vita duken efter en frånvaro på 18 månader vilket tydligen var ett så långt uppehåll att MGM marknadsförde Drottning Kristina som ”Garbos återkomst”. Filmen drog fulla hus och blev en braksuccé för den 28-åriga svenskan. Från början var det tänkt att Laurence Olivier skulle spela den manliga huvudrollen men under repetitionerna framkom det att det inte fanns någon kemi mellan Garbo och engelsmannen. John Gilbert fick hoppa in i sista stund och det skulle bli hans näst sista film innan han avled i en hjärtattack några år senare. Drottning Kristina är ett kostymdrama som är väldigt löst baserat på de historiska händelserna i hennes liv.

christina2Magnus Gabriel De la Gardie (Ian Keith) och Drottning Kristina (Greta Garbo).

Som 6-åring får Kristina ärva den svenska kungakronan efter att hennes far (Gustav II Adolf) stupat i Slaget vid Lützen 1632. Många år senare som Drottning Kristina förhandlar hon fram en fred och avslutar det Trettioåriga kriget men inte utan stora protester i ståndsriksdagen. Även om kriget är över fortgår konflikten mellan protestanter och katoliker. Alla svenskar vill att Kristina säkrar den protestantiska tronföljden genom att gifta sig med sin kusin prins Karl (blivande Karl X Gustav). Drottningen är dock föga intresserad av krigshjälten och förhalar alla äktenskapliga planer. Så en dag anländer den charmerande spanske ambassadören Antonio. Tycke uppstår och Kristina spenderar olämpligt mycket tid med ambassadören. Svenskarna med Magnus Gabriel De la Gardie i spetsen fruktar att Kristina håller på att förhandla fram ett äktenskap med den katolske kungen Filip IV av Spanien med allt det onda det skulle innebära. En svensk inbördeskonflikt håller på att blossa upp men kan drottning Kristina lösa den?

Som jag nämnde tidigare så tar filmen stora friheter med historien. I filmen abdikerar Kristina från den svenska tronen av kärlek till den spanske ambassadören Antonio medan hon i verkligheten främst gjorde det för att kunna konvertera till katolicismen. Det filmen däremot framhåller korrekt är att hon ofta klädde sig i manskläder och antyder att hon skulle vara homosexuell. Kristina tycks också vara betydligt mer bildad än den gemene svenske adelsmannen och har ett stort intresse för kultur och vetenskap.

christina3Drottning Kristina – The action movie?

I en scen får Kristina nog av allt politiskt käbbel och beger sig förklädd till man bort från slottet med endast sin trogne tjänare Aage som följeslagare. Hon hamnar till slut på ett värdshus där hon fortfarande i inkognito måste avgöra om drottningen har haft sex eller nio älskare det senaste året. Mycket ironiskt men jag kan inte tänka mig att detta har inträffat i verkligheten. Låt dig heller inte skrämmas av bilden ovanför. Drottning Kristina är ingen actionfilm. Anledningen till att hon håller i en pistol är att hon avstyr ett bråk på värdshuset genom att först avfyra pistolen i taket och sedan berättar att drottningen har haft tolv älskare det senaste året.

Med dagens mått mätt är Drottning Kristina en mild film. Det händer inte så mycket även om mycket tycks stå på spel. Jag har sett alldeles för få av Greta Garbos filmer för att kunna avgöra om detta är en av hennes bättre rollprestationer men jag tycker hon känns aningen obekväm i sin roll. Att sedan John Gilbert (Antonio) och Ian Keith (De la Gardie) båda är rätt slätstrukna i sina roller gör inte precis skådespeleriet bättre. Jag tror att det hade blivit en mycket intressantare film om Laurence Olivier ändå fått rollen som Antonio. Drottning Kristina är dock ingen dålig film, det är bara det att den filmades under en annan tidsera med en annan moral. Jämfört med många andra filmer från 30-talet har den dock åldrats väl. Bör ses av alla filmintresserade svenskar.

Karl Kämpe Äventyraren nr 2

kka2-02Så var det officiellt. Produktionen av Karl Kämpe Äventyraren nr 2 är igång. Berättelsen som jag skrivit manus till heter DEN ENDA KVINNAN och kommer att tecknas av Reine Rosenberg. Serien är en fristående uppföljare och utspelar sig direkt efter DJÄVULENS KUSK som publicerades i Karl Kämpe Äventyraren nr 1. För att bäst ta del i arbetet och kanske även påverka produktionen rekommenderas att ni följer tråden som finns på serieforum. Hjälp Karl Kämpe Äventyraren att bli en bättre serietidning.

Karl Kämpe Äventyraren nr 2 på serieforum

Karl Kämpe nu på Comixology!

Köp ditt digitala exemplar idag. Kostar mindre än en 20-lapp! Tryck på bilden!

karlcomixology1

Hajdukerna!

hajdukHistoriskt återskapande av Hajduker i polsk tjänst med sina blå uniformer.

Har du någonsin undrat var det svenska ordet hejduk kommer ifrån? Hajdukerna var från början benämningen på ungrare som under 1500-talet bedrev gerillakrigsföring mot det Osmanska riket som ockuperat delar av landet. De blev däremot även med tiden plågoandar för sina kristna grannar, köpmän och vanliga resenärer. När hajdukerna ökade i antal och duglighet började de användas som yrkessoldater i både Ungern och främmande länder som Polen. Vid de tyska hoven anställdes ståtliga hajduker som lakejer och det är härifrån som den negativa betydelsen i formen Hejduk som benämningen på en hantlangare kommer in i det svenska språket.

Eftersom Osmanerna även började kalla alla banditer och upprorsmän mot överhögheten på Balkanhalvön för hajduker så spreds ordet även till detta område. Men till skillnad från de muslimska herrarna såg det kristna folket hajdukerna som en sorts Robin Hood-typer som stal från de rika och gjorde motstånd mot förtryckarna. Än idag används ordet i positiv benämning på Balkan och ingår även i namnet på många fotbollsföreningar, Hajduk Split från Kroatien är kanske det kändaste exemplet på detta.

Hur gick det då för Hajdukerna? I Ungern var de så framgångsrika att de belönades med ett eget landområde med stort självstyre som varade till 1867. I Polen fick de blå uniformer med röda kragar och gick sakta från att vara ryggraden i den polska armén till att bli välbetalda livgarden åt mäktiga furstar som sällan deltog i strid. Inte så pjåkigt med andra ord.