Kickstarta serietidningen!

kickstarter3Kickstartern för Karl Kämpe Äventyraren har startat!
Äntligen har du chansen att öppna stora plånboken och stödja skapandet av det första numret av serietidningen Karl Kämpe Äventyraren. Karl Kämpe skulle också uppskatta om du spred ordet vidare via till era vänner via de sociala medier som du har tillgång till. Tack för allt stöd på förhand.

Karl Kämpe Äventyrarens kickstartersida

Ofredsår!

ofredsarDu har väl inte missat sommarens stora begivenhet? Jag har dagligen roats ”kungligt” av facebook-sidan Ofredsår som två gånger om dagen kommer med en kort anekdot från den svenska militärhistorien. Jag är långt ifrån ensam över att gilla detta för sedan starten 13 juni 2016 har över 12.000 följare (i skrivande stund) anslutit sig till Ofredsår. Med andra ord finns det bara en sak för dig att göra, anslut dig till gemenskapen och ta del av de framgångar och motgångar som har format Sverige till det land det är idag.

Ofredsår

Armfeldts armé

armfeldtsarmeTitel: Armfeldts armé – Historien om en katastrof
Författare: Geir Pollen
Förlag: Fischer & Co (2016)

Det var med stort intresse som jag kastade mig över Armfeldts armé – Historien om en katastrof för jag har länge undrat över hur en svensk armé i stort kunde utplånas på norsk-svensk fjällen mellan Jämtland och Trondheim. Det visade sig bli en läsning som påminde mig om min egen tid i lumpen som officerarna kallade vargavinter med mycket snö och det sällan var varmare än -25°. Jag minns att vi spendera en natt i ett riktigt ”kallhål” där det var hela -42° grader. Till råga på allt sov jag vid tältöppningen men var mycket tacksam över att vi åtminstone hade en värmande kamin. Det många människor inte vet är att när temperaturerna sjunker under -25° grader är att det blir väldigt tungt att andas och att krafterna dräneras fortare då kroppen måste arbeta hårdare för att hålla värmen. Som tur var gjorde vi inte så mycket marscherande i dessa temperaturer men ack vad vi frös många dagar. Vår plåga var dock liten jämfört med den som drabbade Armfeldts karoliner. Halvt utsvultna, trötta och utan ordentliga vinterkläder tvingades dessa på en tre dagars dödsmarsch under mycket svåra förhållande. Men jag hoppar händelserna litet i förväg. Låt mig först berätta om bokens innehåll innan vi kastar oss över karolinernas lidande.

Efter att Karl XII tagit sig tillbaka till Sverige efter sin långa vistelse i det Osmanska riket beslutade han att attackera Norge som vid den här tiden tillhörde Danmark. Anfallet skulle ske på två fronter. Dels i söder där kungen skulle anfalla Fredrikstens fästning (i dagens Halden) och dels i norr där generallöjtnant Armfeldt skulle anfalla Trondheim. När Armfeldt och hans armé gav sig iväg var det senhösten 1718 och vackert väder. Men bara några dagar senare slog vädret om med ett iskallt regn som höjde vattennivån i alla älvar och gjorde terrängen mycket svår att ta sig fram genom. Efter diverse turer står den svenska armén till slut framför Trondheim. Men innan ett anfall kan genomföras får Armfeldt bud om att Karl XII har stupat och att den svenska armén beordras hem. Armén marscherar därför mot svenska Handöl men problemet är bara att de norska fjällen står i vägen. Efter månader av för litet mat, för mycket kyla och avsaknaden av vinterkläder är förutsättningarna inte bra. Dessutom blåser det upp en snöstorm samtidigt som det blir mycket kallt. Det är detta som kallas för Karolinernas dödsmarsch. Av de 5.800 man som började marschen dog ca 3.000 på fjällen, ca 700 senare av sina skador och ca 600 blev invalidiserade för livet. Armfeldt själv klarade av den påfrestande färden då han åkte släde insvept i ett värmande björnskinn. För hans mannar gick det dock mycket sämre för armén var i stort utplånad trots att skärmytslingarna varit försvinnande få. Efteråt sopades hela det misslyckade fälttåget under mattan utan att någon ställdes till svars. Armfeldt bosatte sig i sin herrgård i finska Pernå där han avled 1736.

Jag har nu läst en hel del böcker om karolinernas förehavande under det stora nordiska kriget. Ofta har det slagit mig att mycket som gick galet troligast kunde ha fått en bättre utgång om Karl XII inte hade varit så otålig och framför allt om han lyssnat på andras råd. Fälttåget mot Trondheim måste ha varit ett av de sista av dessa misstag som kungen gjorde. Att ge sig av på senhösten kan inte ha varit det smartaste draget. Med en vinter i antågande och en allt för optimistisk tidsplan var fälttåget i stort dömt att misslyckas från början. Akilleshälen i planen var logistiken, hur skulle svenskarna förse sin armé med mat och annan utrustning under ett så långt fälttåg när det inte fanns några säkra transportvägar? Allt var som så mycket annat i Karl XII:s liv ett djärvt vågspel, kungen kastade tärningarna och förlorade.

Boken går ingående igenom förhållandet på både den svenska och norska sidan under hela det svenska fälttåget. Armfeldt plågades av dålig logistik och bristen på kanoner medan hans norska motsvarighet, generalmajor Budde, var instängd i Trondheim som härjades av sjukdomar som drabbat staden. Båda befälhavarna var av den försiktiga sorten som inte ville ta några onödiga risker och detta ledde till att det aldrig kom något riktigt avgörande. Även om svenskarna under detta fälttåg förlorade omkring 3.700 man förlorade norrmännen samtidigt  1.500 soldater, minst lika många civila och det fanns skador för 228.000 riksdaler i hela Trondheim. Norrmännen må ha vunnit dagen men de fick betala ett högt pris för det och det skulle dröja många år innan staden och landskapet återhämtat sig från det svenska besöket.

Jag måste säga att jag gillar de här litet mer lättlästa böckerna om Sveriges och andra länders historia. Författaren själv kallar boken för en dokumentär berättelse och inte för en akademisk avhandling. Det gör det så mycket lättare för en novis att sätta sig in och förstå det historiska skeendena. Jag fann att boken var en mycket trevlig läsning men nästan som vanligt saknades en modern karta som visar vilken väg svenskarna tog. I boken finns det massor med referenser till olika platser men eftersom en karta saknades så sade det för litet om dess betydelse. Jag vet inte varför bokförlagen nästan alltid slarvar med kartor för det får det för mig att kännas som ett ofullständigt verk. Kan man leva med denna avsaknad rekommenderar jag annars boken.

Sveriges koloni heter Norrland!

norrlandsflaggaInofficiell flagga för Norrland.

I dagens Expressen skriver Clara Lidström en intressant krönika betitlad ”Sveriges koloni heter inte Indien – den heter Norrland”. Det fick mig att tänka på blogginlägget som jag själv skrev våren 2014 som i korta ordalag behandlade koloniseringen av Norrbotten och när landets norra städer fick sina stadsprivilegier. Jag har personligen bara med halvt öra lyssnat på debatten som uppstått kring avskedandet av 40 anställda vid Vattenfall i Jokkmokk (det så kallade Jokkmokksupproret). Det har känts som samma gamla diskussion som med några års mellanrum brukar blossa upp innan den sakta dör ut. Denna gång verkar dock ”elden” ha fått rejälare fäste och kanske kan det äntligen bli en riktig politisk diskussion om hur resurserna i landet skall fördelas och orättvisorna mellan stad och landsbygd. Allt prat om Norrländsk självständighet finner jag dock absurd och förflyttar bara fokuset från det som egentligen är viktigt. Norrland är en integral del av Sverige, det är på tiden att den norra landsändan blir behandlades som sådan.

Sveriges koloni heter inte Indien – Den heter Norrland
Norrland – Den nya världen?
Jokkmokksupproret

Sommaruppehåll!

resvaskaKarl Kämpe meddelar att han efter en lång vintersäsong har gjort sig förtjänt av en skön semester. Med andra ord kommer inga nya inlägg att göras på denna webbsida under de närmsta veckorna. Jag och Karl Kämpe önskar alla en trevlig sommar och så ses vi framåt hösten då vi tar nya tag. Håll den svenska fanan högt!

Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött

vackrakyrkorTitel: Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött
Författare: Johannes Pinter
Förlag: Eskapix (2014)

Hur kan man inte redan från början älska en bok med den mycket fantasifulla och långa titeln Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött. Själva titeln är nästan en garanti för något alldeles speciellt och förtjänar därför att ges extra uppmärksamhet. Vackra kyrkor är författaren Johannes Pinters debutroman och vilken debut det är. Ett häftigt äventyr och dunkelt mysterium som tar läsaren över hela Sverige på inget annat än kyrkobesök av alla saker. Nåja, detta är inte en bok om fromma troende utan en hårdkokt hjälte som inte drar sig för att utföra det värsta. I sanningen, ljusets och godhetens namn måste ondskan från världen bredvid rensas bort så att alla svenssons i vårt avlånga land i lugn och ro kan dricka kaffe latte, storshoppa på IKEA och klippa gräsmattan när gräset vuxit sig för högt. Om de bara kände till sanningen.

Valdemar Aurelius är väktare och väsenjägare. Med tunga vapen, en svartlackad sopbil och svenska kyrkans goda minne reser han runt tillsammans med medhjälparen Gregor och bekämpar de väsen som kommer från världen bredvid. Av någon anledning fungerar svenska kyrkor som portaler från världen bredvid och eftersom tecken på att slutet är nära har tolkats så är det en aldrig sinande ström av ondska som måste förintas. Valdemar och Gregor har således fullt sjå i sitt arbetsliv och inte blir saken lättare när väktaren upptäcker att han drabbats av cancer.

vackrakyrkor2Det finns mycket att gilla för att inte säga älska med Vackra kyrkor. Jag gillar att någon har lagt en svensk spinn på klassiska monsterjägare som Solomon Kane och Abraham van Helsing. Det är inte så långt borta från mina egna skriverier och det finns en hel del i denne protagonists bakgrund som skulle kunna vara hämtat från det jag försöker skapa. Det märks att jag och Johannes Pinter har vuxit upp med samma populärkulturella arv om jag säger så. Istället för att se det som någon sorts nackdel får jag vända det till min fördel och hämta inspiration från en likatänkande föregångare.

Jag kan inte säga att Vackra kyrkor är en perfekt bok för det är den inte. Men det är en bra bok, en jäkligt bra debutbok som får mig att vilja läsa mer av Johannes Pinter. Något jag älskar är att boken innehåller två appendix. Ett över de kyrkor som i boken besöks och ett över de väsen som där härjar. Kanske var valet av väsen inte det mest häpnadsväckande men de sju köpmännen i Visby gav mig kalla kårar. Jag har ingen aning om dessa har någon historisk förlaga eller är påhittade helt ur författarens fatabur. De var hur som helst väldigt läbbiga som tusan och tycktes vara helt oberäkneliga så där lyckades författaren träffa helt rätt om ni frågar mig. Det enda som saknas är en karta som pekar ut var kyrkorna ligger men jag får nöja mig med att göra en google-sökning.

Vackra kyrkor är med råge det mest intressanta jag läst på länge. Jag vet inte hur väl boken har sålt men kanske är det svenska folket äntligen redo att öppna sina sinnen för alternativa genrer som hitintills varit föraktade och bespottade. Jag hoppas det och rekommenderar varmt denna bok som årets sommarläsning (om ni inte redan läst den förra sommaren). Jag tror boken kommer att överraska er i positiv bemärkelse och ni kommer nog att vara extra uppmärksam nästa gång ni går in i en svensk kyrka. Kanske lurar det ett väsen mellan bänkraderna?!

Ny sida – Serietidning

kka20

Uppmärksamma besökare av denna webbsida har säkert redan märkt att det finns ett nytt val i huvudmenyn. Serietidning kallas den och med en enkel knapptryckning tar den dig kära läsare till serietidningsversionen av vår svenske protagonist. Karl Kämpe Äventyraren kallas serien och när du läser detta är produktionen av det första numret i full gång. På sidan kommer du att kunna läsa om arbetet med serien, vilka som gör den och få en introduktion till själva handlingen. Så vad väntar du på? Klicka dig in och läs mer.

Karl Kämpe Äventyraren – Serietidning

Din vredes dag

dinvredesdagTitel: Din vredes dag
Författare: Barbara Winckelmann
Förlag: Bokförlaget Bra Böcker AB (1977)

Din vredes dag är den finlandssvenska författarinnan Barbara Winckelmanns första historiska roman i hennes pentalogi (fem delar) om Helsingfors. Boken börjar något år innan Hattarnas ryska krig (1741-1743) och utspelar sig helt i Helsingfors fram till den Lilla ofreden då ryska trupper ockuperar staden. Vi får följa livet, tankarna och samvaron bland de rika, de fattiga och de urfattiga. I boken finns det inga renodlade protagonister utan istället får läsaren följa en rad olika människor. Jag skulle inte heller vilja säga att det är staden som står i centrum, istället är det stämningen inför det kommande kriget och de konsekvenser det medför (som hungersnöd) som står i centrum.

Att det styrande Hattpartiet i Stockholm planerar krig mot ryssarna har länge varit känt i Finland då nya svenska regementen ständigt skeppas över Östersjön och inkvarteras i Helsingfors och andra orter närmare gränsen. Hattarna drömmer enfaldiga drömmar om att Elisabet av Ryssland skall göra landavträdelser till Sverige om hon får hjälp att ta makten från den två månader gamle tsaren Ivan VI av Ryssland. Svenskarna tågar således mot Sankt Petersburg och Elisabeth lyckas under förvirringen med sin statskupp men istället för landavträdelser går den nya tsarinnan till motanfall och i den efterföljande freden är det Sverige som tvingas till att avträda mark.

Det är alltså tiden innan och i skuggan av detta krig som Din vredes dag utspelar sig. Handelsmannen Johannes Gerikenn vill helst sköta sina affärer i lugn och ro utan bekymmer från kjolfolket (kvinnorna) som han uttrycker det. Olyckan står dock för dörren då sonen (och fähunden) Mathias har gjort pigan Britta gravid samtidigt som han är till att gifta sig med den välbärgade Barbro. För att bli kvitt Britta tvingar Johannes arbetshjonet Ontrej Uttermössa att gifta sig med pigan samtidigt som han får en häst och senare orlovssedel (avsked från sin tjänst). Britta och Ontrej flyttar således ut från gården och börjar tillsammans ett nytt icke lätt liv men i relativ frihet.

Under bokens gång passerar en rad människor förbi och vi får veta att det ser allt mörkare ut för den svensk-finska sidan allt eftersom tiden går. Till slut står kriget för stadsporten och Helsingfors har delats in i två grupper, de som stannat kvar och är riktiga finländare och de som tagit sitt pick och pack och flytt. Sensmoralen efter ryssarna har marscherat in är att de gamla gränserna mellan fattiga och rika har suddats ut eftersom de nu sitter i samma båt. De är alla Helsingforsare.

Jag kan inte heller säga att boken har en specifik handling utan det är mer ett litet porträtt av en i Sverige bortglömd tid i en bortglömd stad. Författarinnan låter tiden passera mellan kapitlen och det som planeras i ena kapitlet har redan inträffat när nästa börjar. På sätt och vis är detta skönt eftersom boken nästan aldrig står och stampar på ett ställe utan konflikter löser sig snabbt och läsaren sveps vidare till nya situationer. Alla konversationer i boken förs på finlandssvenska (antar jag) med besynnerlig stavning och det gör det inte helt lätt att förstå vad som sägs. Speciellt Ontrej som levt delar av sitt liv Ryssland kan vara svår att förstå när han bräker på med sin konstiga dialekt. Om detta inte är några problem för dig så kan boken vara något att sätta tänderna i. Personligen fann jag den mycket trevlig i sin alldagliga natur.

Kultfakta: Åke Lindman filmatiserade Din vredes dag 1991 i en TV-serie i sex delar baserad på boken. Mer information finns på svenska Yle.

Flicka med pärlörhänge

girlwithapearlearring1Originaltitel: Girl with a Pearl Earring
Språk: Engelska
Produktionsår: 2003
Speltid: 100 min
Regissör: Peter Webber
Skådespelare: Scarlett Johansson, Colin Firth, Tom Wilkinson, Cillian Murphy, Essie Davis, Judy Parfitt m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Tänka sig, det fanns en tid innan Scarlett Johansson drog på sig en svart spandexoverall och började spöa skiten ur allt och alla som kom i hennes väg. En tid då hon försökte sig på en seriösare karriär men den tiden är sedan länge förbi. Flicka med pärlörhänge är en av hennes tidiga vuxenroller och bygger på en påhittad berättelse av Tracy Chevalier. Författarinnan hade en affisch med tavlan som filmen handlar om hängande i sitt hem i 16 år innan hon började skriva boken då hon tyckte att flickan var gåtfull och full av motsättningar. Vad var hennes historia, vad arbetade hon med och hur kom det sig att hon stod modell för Johannes Vermeer? Chevalier lät fantasin skena fritt.

Griet (Scarlett Johansson) lever i Nederländerna under 1660-talet. Hennes familj är så fattig att hon tvingas ta anställning som tjänsteflicka hos den kände målaren Johannes Vermeer (Colin Firth). Till en början träffat hon nästan aldrig Johannes men så en dag när hon städar hans studio börjar han visa för henne hur en camera obscura fungerar. Allt eftersom tiden går får Griet lära sig blanda färger och en helt ny förståelse för hur konst framställs. Hon fascineras av Johannes kunnande och dras platoniskt mot hans skaparkonst. En som däremot inte gillar det växande förtroendet mellan tjänsteflickan och den store konstnären är hans fru Catharina (Essie Davis). Det hela når sin kulmen när Johannes mecenat Van Ruijven (Tom Wilkinson) beställer en tavla med Griet som modell.

girlwithapearlearring2Scarlett Johansson och Colin Firth – Flicka med pärlörhänge (2003)

Detta är ett psykologisk drama som tar sin tid att berätta en rätt händelselös historia. Jag tycker synd om Griet som tvingas arbeta åt familjen Veermer som är fylld av sinnessvaga människor. Johannes framställs som en blyg fluktare, hans fru Catharina som en svartsjuk ragata, hans styvmor som en krävande översittare och hans dotter Cornelia som ett hår av hin. Att navigera genom vardagen i detta dårhus är inte lätt för stackars Griet så därför pratar hon nästan aldrig. Trots familjens galenskap så önskar jag att detta drama hade litet mer drama. Det händer för litet och går på tok för långsamt.

Det som däremot talar för filmen är scenografin. Likt Barry Lyndon liknar många scener motiv av tavlor som måste ha tagit oerhört lång tid att sätta upp. Skådespelarinsatserna varierar rätt så mycket i kvalitet även om ingen gör bort sig. Scarlett Johansson är bra på att spela bortkommen ung flicka men det går inte att bygga en hel film kring detta. Colin Firth skall ses i ljuset som en plågad konstnär men hans tolkning känns litet för mycket pervers gammal gubbe. Tom Wilkinson går på fullständig autopilot och spelar sin vanliga roll som slemmig välbärgad man som anser sig ha rätt till det mesta. Den som räddar filmen från att helt glömmas bort är Essie Davis vars prestation i alla fall lämnar ett avtryck. Jag tror att många ungkarlar funderar både en och två gånger om de skall gifta sig efter att de har sett henne i aktion. Jag kan inte med gott hjärta rekommendera Flicka med pärlörhänge till den stora massan, det känns som om filmen hör hemma i finare kretsar än de jag rör mig i.

Vad är stora och lilla ofreden?

golitsynMichail Golitsyn, rysk guvernör
av Finland under Stora ofreden.

Stora ofreden (1713-1721) och Lilla ofreden (1742-1743) är benämningar på två krigstidsperioder då den svenska rikshalvan Finland var ockuperat av Ryssland. Båda gångerna övergav Sverige mer eller mindre Finland för att kunna försvara kärnlandet och detta fick svåra konsekvenser för finländarna. Speciellt under Stora ofreden plundrade, brände, skövlade, våldtog, förslavade och mördade ryssarna i sådan omfattning att finländarna trodde att den yttersta dagen stod för dörren. Båda gångerna var Sverige tvungna att ge bort bitar av Finland till Ryssland för att få fred. Detta ledde givetvis till en svensk revanschlust att ta tillbaka förlorad mark och således nya krig som aldrig slutade lyckligt för svensk del. Ryssarna hade efter århundraden av frustration lyckats få fäste vid Östersjön och tänkte inte ge upp det utan strid. Finländarna fick tragiskt nog betala det ryska priset för svensk hybris.