Sommaruppehåll!

resvaskaKarl Kämpe meddelar att han efter en lång vintersäsong har gjort sig förtjänt av en skön semester. Med andra ord kommer inga nya inlägg att göras på denna webbsida under de närmsta veckorna. Jag och Karl Kämpe önskar alla en trevlig sommar och så ses vi framåt hösten då vi tar nya tag. Håll den svenska fanan högt!

Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött

vackrakyrkorTitel: Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött
Författare: Johannes Pinter
Förlag: Eskapix (2014)

Hur kan man inte redan från början älska en bok med den mycket fantasifulla och långa titeln Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött. Själva titeln är nästan en garanti för något alldeles speciellt och förtjänar därför att ges extra uppmärksamhet. Vackra kyrkor är författaren Johannes Pinters debutroman och vilken debut det är. Ett häftigt äventyr och dunkelt mysterium som tar läsaren över hela Sverige på inget annat än kyrkobesök av alla saker. Nåja, detta är inte en bok om fromma troende utan en hårdkokt hjälte som inte drar sig för att utföra det värsta. I sanningen, ljusets och godhetens namn måste ondskan från världen bredvid rensas bort så att alla svenssons i vårt avlånga land i lugn och ro kan dricka kaffe latte, storshoppa på IKEA och klippa gräsmattan när gräset vuxit sig för högt. Om de bara kände till sanningen.

Valdemar Aurelius är väktare och väsenjägare. Med tunga vapen, en svartlackad sopbil och svenska kyrkans goda minne reser han runt tillsammans med medhjälparen Gregor och bekämpar de väsen som kommer från världen bredvid. Av någon anledning fungerar svenska kyrkor som portaler från världen bredvid och eftersom tecken på att slutet är nära har tolkats så är det en aldrig sinande ström av ondska som måste förintas. Valdemar och Gregor har således fullt sjå i sitt arbetsliv och inte blir saken lättare när väktaren upptäcker att han drabbats av cancer.

vackrakyrkor2Det finns mycket att gilla för att inte säga älska med Vackra kyrkor. Jag gillar att någon har lagt en svensk spinn på klassiska monsterjägare som Solomon Kane och Abraham van Helsing. Det är inte så långt borta från mina egna skriverier och det finns en hel del i denne protagonists bakgrund som skulle kunna vara hämtat från det jag försöker skapa. Det märks att jag och Johannes Pinter har vuxit upp med samma populärkulturella arv om jag säger så. Istället för att se det som någon sorts nackdel får jag vända det till min fördel och hämta inspiration från en likatänkande föregångare.

Jag kan inte säga att Vackra kyrkor är en perfekt bok för det är den inte. Men det är en bra bok, en jäkligt bra debutbok som får mig att vilja läsa mer av Johannes Pinter. Något jag älskar är att boken innehåller två appendix. Ett över de kyrkor som i boken besöks och ett över de väsen som där härjar. Kanske var valet av väsen inte det mest häpnadsväckande men de sju köpmännen i Visby gav mig kalla kårar. Jag har ingen aning om dessa har någon historisk förlaga eller är påhittade helt ur författarens fatabur. De var hur som helst väldigt läbbiga som tusan och tycktes vara helt oberäkneliga så där lyckades författaren träffa helt rätt om ni frågar mig. Det enda som saknas är en karta som pekar ut var kyrkorna ligger men jag får nöja mig med att göra en google-sökning.

Vackra kyrkor är med råge det mest intressanta jag läst på länge. Jag vet inte hur väl boken har sålt men kanske är det svenska folket äntligen redo att öppna sina sinnen för alternativa genrer som hitintills varit föraktade och bespottade. Jag hoppas det och rekommenderar varmt denna bok som årets sommarläsning (om ni inte redan läst den förra sommaren). Jag tror boken kommer att överraska er i positiv bemärkelse och ni kommer nog att vara extra uppmärksam nästa gång ni går in i en svensk kyrka. Kanske lurar det ett väsen mellan bänkraderna?!

Ny sida – Serietidning

kka20

Uppmärksamma besökare av denna webbsida har säkert redan märkt att det finns ett nytt val i huvudmenyn. Serietidning kallas den och med en enkel knapptryckning tar den dig kära läsare till serietidningsversionen av vår svenske protagonist. Karl Kämpe Äventyraren kallas serien och när du läser detta är produktionen av det första numret i full gång. På sidan kommer du att kunna läsa om arbetet med serien, vilka som gör den och få en introduktion till själva handlingen. Så vad väntar du på? Klicka dig in och läs mer.

Karl Kämpe Äventyraren – Serietidning

Din vredes dag

dinvredesdagTitel: Din vredes dag
Författare: Barbara Winckelmann
Förlag: Bokförlaget Bra Böcker AB (1977)

Din vredes dag är den finlandssvenska författarinnan Barbara Winckelmanns första historiska roman i hennes pentalogi (fem delar) om Helsingfors. Boken börjar något år innan Hattarnas ryska krig (1741-1743) och utspelar sig helt i Helsingfors fram till den Lilla ofreden då ryska trupper ockuperar staden. Vi får följa livet, tankarna och samvaron bland de rika, de fattiga och de urfattiga. I boken finns det inga renodlade protagonister utan istället får läsaren följa en rad olika människor. Jag skulle inte heller vilja säga att det är staden som står i centrum, istället är det stämningen inför det kommande kriget och de konsekvenser det medför (som hungersnöd) som står i centrum.

Att det styrande Hattpartiet i Stockholm planerar krig mot ryssarna har länge varit känt i Finland då nya svenska regementen ständigt skeppas över Östersjön och inkvarteras i Helsingfors och andra orter närmare gränsen. Hattarna drömmer enfaldiga drömmar om att Elisabet av Ryssland skall göra landavträdelser till Sverige om hon får hjälp att ta makten från den två månader gamle tsaren Ivan VI av Ryssland. Svenskarna tågar således mot Sankt Petersburg och Elisabeth lyckas under förvirringen med sin statskupp men istället för landavträdelser går den nya tsarinnan till motanfall och i den efterföljande freden är det Sverige som tvingas till att avträda mark.

Det är alltså tiden innan och i skuggan av detta krig som Din vredes dag utspelar sig. Handelsmannen Johannes Gerikenn vill helst sköta sina affärer i lugn och ro utan bekymmer från kjolfolket (kvinnorna) som han uttrycker det. Olyckan står dock för dörren då sonen (och fähunden) Mathias har gjort pigan Britta gravid samtidigt som han är till att gifta sig med den välbärgade Barbro. För att bli kvitt Britta tvingar Johannes arbetshjonet Ontrej Uttermössa att gifta sig med pigan samtidigt som han får en häst och senare orlovssedel (avsked från sin tjänst). Britta och Ontrej flyttar således ut från gården och börjar tillsammans ett nytt icke lätt liv men i relativ frihet.

Under bokens gång passerar en rad människor förbi och vi får veta att det ser allt mörkare ut för den svensk-finska sidan allt eftersom tiden går. Till slut står kriget för stadsporten och Helsingfors har delats in i två grupper, de som stannat kvar och är riktiga finländare och de som tagit sitt pick och pack och flytt. Sensmoralen efter ryssarna har marscherat in är att de gamla gränserna mellan fattiga och rika har suddats ut eftersom de nu sitter i samma båt. De är alla Helsingforsare.

Jag kan inte heller säga att boken har en specifik handling utan det är mer ett litet porträtt av en i Sverige bortglömd tid i en bortglömd stad. Författarinnan låter tiden passera mellan kapitlen och det som planeras i ena kapitlet har redan inträffat när nästa börjar. På sätt och vis är detta skönt eftersom boken nästan aldrig står och stampar på ett ställe utan konflikter löser sig snabbt och läsaren sveps vidare till nya situationer. Alla konversationer i boken förs på finlandssvenska (antar jag) med besynnerlig stavning och det gör det inte helt lätt att förstå vad som sägs. Speciellt Ontrej som levt delar av sitt liv Ryssland kan vara svår att förstå när han bräker på med sin konstiga dialekt. Om detta inte är några problem för dig så kan boken vara något att sätta tänderna i. Personligen fann jag den mycket trevlig i sin alldagliga natur.

Kultfakta: Åke Lindman filmatiserade Din vredes dag 1991 i en TV-serie i sex delar baserad på boken. Mer information finns på svenska Yle.

Flicka med pärlörhänge

girlwithapearlearring1Originaltitel: Girl with a Pearl Earring
Språk: Engelska
Produktionsår: 2003
Speltid: 100 min
Regissör: Peter Webber
Skådespelare: Scarlett Johansson, Colin Firth, Tom Wilkinson, Cillian Murphy, Essie Davis, Judy Parfitt m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Tänka sig, det fanns en tid innan Scarlett Johansson drog på sig en svart spandexoverall och började spöa skiten ur allt och alla som kom i hennes väg. En tid då hon försökte sig på en seriösare karriär men den tiden är sedan länge förbi. Flicka med pärlörhänge är en av hennes tidiga vuxenroller och bygger på en påhittad berättelse av Tracy Chevalier. Författarinnan hade en affisch med tavlan som filmen handlar om hängande i sitt hem i 16 år innan hon började skriva boken då hon tyckte att flickan var gåtfull och full av motsättningar. Vad var hennes historia, vad arbetade hon med och hur kom det sig att hon stod modell för Johannes Vermeer? Chevalier lät fantasin skena fritt.

Griet (Scarlett Johansson) lever i Nederländerna under 1660-talet. Hennes familj är så fattig att hon tvingas ta anställning som tjänsteflicka hos den kände målaren Johannes Vermeer (Colin Firth). Till en början träffat hon nästan aldrig Johannes men så en dag när hon städar hans studio börjar han visa för henne hur en camera obscura fungerar. Allt eftersom tiden går får Griet lära sig blanda färger och en helt ny förståelse för hur konst framställs. Hon fascineras av Johannes kunnande och dras platoniskt mot hans skaparkonst. En som däremot inte gillar det växande förtroendet mellan tjänsteflickan och den store konstnären är hans fru Catharina (Essie Davis). Det hela når sin kulmen när Johannes mecenat Van Ruijven (Tom Wilkinson) beställer en tavla med Griet som modell.

girlwithapearlearring2Scarlett Johansson och Colin Firth – Flicka med pärlörhänge (2003)

Detta är ett psykologisk drama som tar sin tid att berätta en rätt händelselös historia. Jag tycker synd om Griet som tvingas arbeta åt familjen Veermer som är fylld av sinnessvaga människor. Johannes framställs som en blyg fluktare, hans fru Catharina som en svartsjuk ragata, hans styvmor som en krävande översittare och hans dotter Cornelia som ett hår av hin. Att navigera genom vardagen i detta dårhus är inte lätt för stackars Griet så därför pratar hon nästan aldrig. Trots familjens galenskap så önskar jag att detta drama hade litet mer drama. Det händer för litet och går på tok för långsamt.

Det som däremot talar för filmen är scenografin. Likt Barry Lyndon liknar många scener motiv av tavlor som måste ha tagit oerhört lång tid att sätta upp. Skådespelarinsatserna varierar rätt så mycket i kvalitet även om ingen gör bort sig. Scarlett Johansson är bra på att spela bortkommen ung flicka men det går inte att bygga en hel film kring detta. Colin Firth skall ses i ljuset som en plågad konstnär men hans tolkning känns litet för mycket pervers gammal gubbe. Tom Wilkinson går på fullständig autopilot och spelar sin vanliga roll som slemmig välbärgad man som anser sig ha rätt till det mesta. Den som räddar filmen från att helt glömmas bort är Essie Davis vars prestation i alla fall lämnar ett avtryck. Jag tror att många ungkarlar funderar både en och två gånger om de skall gifta sig efter att de har sett henne i aktion. Jag kan inte med gott hjärta rekommendera Flicka med pärlörhänge till den stora massan, det känns som om filmen hör hemma i finare kretsar än de jag rör mig i.

Vad är stora och lilla ofreden?

golitsynMichail Golitsyn, rysk guvernör
av Finland under Stora ofreden.

Stora ofreden (1713-1721) och Lilla ofreden (1742-1743) är benämningar på två krigstidsperioder då den svenska rikshalvan Finland var ockuperat av Ryssland. Båda gångerna övergav Sverige mer eller mindre Finland för att kunna försvara kärnlandet och detta fick svåra konsekvenser för finländarna. Speciellt under Stora ofreden plundrade, brände, skövlade, våldtog, förslavade och mördade ryssarna i sådan omfattning att finländarna trodde att den yttersta dagen stod för dörren. Båda gångerna var Sverige tvungna att ge bort bitar av Finland till Ryssland för att få fred. Detta ledde givetvis till en svensk revanschlust att ta tillbaka förlorad mark och således nya krig som aldrig slutade lyckligt för svensk del. Ryssarna hade efter århundraden av frustration lyckats få fäste vid Östersjön och tänkte inte ge upp det utan strid. Finländarna fick tragiskt nog betala det ryska priset för svensk hybris.

Lägesrapport!

kka19Sommaren närmar sig Sverige med stormsteg och jag tyckte att det var dags för en lägesrapport. Den sjätte Karl Kämpe-novellen Bakom svenska gardiner är i princip färdigskriven och jag har också börjat peta i den sjunde som jag kallar Järnhuvudet. Det stora problemet med denna novell är att den till stora delar utspelar sig under en faktisk historisk händelse och att jag således behöver läsa på ordentligt för att den inte helt skall gå emot det vi vet från historieböckerna. En rad kända och halvkända personligheter från det tidiga 1700-talet kommer att göra entré och det känns viktigt att inte slarva med detaljerna. Givetvis kommer jag att ta mig en viss frihet för att kunna göra en spännande och actionfylld berättelse men om jag kan undvika det kommer jag ändra så litet som möjligt av det som egentligen hände.

Serietidningen Karl Kämpe Äventyren börjar kännas litet som bortflyende droska som jag till fots desperat försöker jaga ikapp.  Jag har blivit tvungen att ”avskeda” tre illustratörer och två av de tre som på något sätt fortfarande är involverad i projekt har alla fått ”tillfälliga” förhinder så kugghjulen snurrar långsamt om vi säger så. Det lutar åt en publicering först efter sommaren men serietidningen skall bli färdiggjord om det så blir det sista jag gör. Det kan ni vara säkra på.

I övrigt händer inte så mycket på Karl Kämpe-fronten. Det känns som om jag är mentalt spenderad och att några nya krafttag inte kommer att tas förrän efter semestern. Dock vet man aldrig när ett inspirationsutbrott kan infinna sig så vi för se hur det går. Det var allt för den här gången. Over and out.

Karl XII och svenskarna i Osmanska riket

karlxiiosmanskariketTitel: Karl XII och svenskarna i Osmanska riket
Författare: Per Sandin (red.), Åsa Karlsson, Lars Ericsson Wolke, Peter Törnvall, Bengt Liljegren m.fl.
Förlag: Atlantis (2015)

Det fanns en märklig tid då Sverige styrdes från det Osmanska riket. Detta skedde mellan 1709-1714 efter det förödande Slaget vid Poltava och Karl XII tvingades fly till det Osmanska riket tillsammans med omkring 1.500 soldater. Kungen hoppades under dessa år på att få ihop en storallians med Höga porten och tillsammans skulle svenskar och osmaner bekämpa ryssarna som hotade båda ländernas gränser. Men allt eftersom tiden gick och storvesirerna byttes ut i en skrämmande takt rann hela företaget ut i sanden och svenskarnas närvaro i landet blev allt mer ovälkommet. Till slut fanns ingen val och Karl XII tvingades rida hem. Under denna period hade kungen och svenskarna i det osmanska riket varit med om mycket, inte minst den kända Kalabaliken i Bender.

Det första som slår mig när jag håller boken i min hand är hur vackert tillverkad den är. Den påminner för mig litet grann om sådana där sagoböcker som ens föräldrar läste ur för en när man var liten och inte själv kunde läsa. Pappret är härligt och tjockt, formgivningen luftig och läsvänlig, trycket är påkostat och stora färgbilder pryder många av sidorna. En eloge till formgivarna, tryckarna, bokbinderiet och alla andra som haft med utformningen av den fysiska boken att göra. Högsta betyg.

Men hur är det då med innehållet? Eftersom bokens olika kapitel är författat av olika författare fruktade jag till en början ett nytt fiasko som Vad hade hänt om… – Åtta kontrafaktiska historier men redaktören Per Sandlin har till synes hållit i strama tyglar och fått en bok som på ett betydligt bättre sätt håller ihop. Med det inte sagt att boken inte har problem, det är på tok för mycket upprepningar av information då en författare tar över efter en annan, de två kapitel som avhandlar arkitektur var en pina att komma igenom och hade väldigt litet med temat för boken att göra och slutkapitlet betitlat Ritten hem var en förvirrande och föga detaljerad redovisning som hoppade mellan Karl XII:s historiska ritt och en nutida experimentritt då några svenskar år 1998 upprepade kungens bedrift.

Det var det tråkiga, desto roligare är att många av de andra kapitlen i boken är välskrivna och intressanta. Vi får inte så många detaljer men väldigt många svepande skildringar som på ett jordnära sätt berättar för läsaren hur livet nere i Osmanska riket såg ut för Karl XII och de andra svenskarna. Vi får lära känna kungens närmaste män, hur postgången till rådet i Stockholm fungerade och intressant information om expeditionerna till Orienten som kungen lät sända ut. Till min förvåning var kapitlet om Den svensk-ukrainska alliansen överraskande bra och jag kan inte mer än tycka synd om alla de ukrainare som satte hoppet till den svenska konungen men istället gick ett gruvligt öde till mötes.

Som bok är Karl XII och svenskarna i Osmanska riket en småtrevlig kvällsläsning. Det mesta känns igen från andra böcker men det presenteras på ett mycket aptitligt sätt och är utmärkt läsning för den som vill skaffa sig ett hum om perioden utan att för den delen dyka ner i detaljer. Det finns stor risk att jag kommer att återvända till denna bok då dess förträffliga utformning är en fröjd för ögat och det känns som om den är påkostad lyx. Jag vill se fler böcker som denna och finner det smålustigt att den på framsidan kapade kungens ben dyker upp på ett annat ställe i boken. Det känns som stor Monty Python-humor. Sådant gillar jag.

Quills

quills1Originaltitel: Quills
Språk: Engelska
Produktionsår: 2000
Speltid: 124 min
Regissör: Philip Kaufman
Skådespelare: Geoffrey Rush, Kate Winslet, Joaquin Phoenix, Michael Caine m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Detta var i sanning en besynnerlig film som jag inte riktigt vet vad jag skall ta med mig av. Den tog upp ständigt aktuella ämnen som sex, religion, mental ohälsa och censur men budskapet var dunkelt. Vad försökte den säga? Egentligen handlar filmen inte så mycket om sodomi och pornografi utan det är mer en förnuftets kamp mot åtrån. Vi har en sexgalning som inte kan agera ut sina perversiteter, en kysk tvätterska som fantiserar om en vit prins, en präst som drömmer om förbjuden kärlek och en doktor som hur svartsjukt han än övervakar sin unga hustru inte kan kontrollera henne. Alla har de begär som de inte kan tillfredsställa och efter alla vändor så slutar filmen som den startade. Vissa rollfigurer i dramat är visserligen utbytta men hamsterhjulet snurrar vidare utan att någon förlösande sanning har avslöjats.

quills2Geoffrey Rush som den flamboyante Markis de Sade. Quills (2000).

I efterdyningarna av franska revolutionen arresteras markis de Sade (Geoffrey Rush) för att han har publicerat erotiska romaner och sänds till ett mentalsjukhus som styrs av prästen Coulmier (Joaquin Phoenix). Med hjälp av tvätterskan Maddy (Kate Winslet) smugglar markisen ut nya manuskript och detta förargar Napoleon. Som straff skickar kejsaren till mentalsjukhuset doktor Royer-Collard (Michael Caine) för att få ordning på den motsträvige markisen. De Sade gör allt i sin makt för att få fortsätta skriva sina sexuella fantasier och när Royer-Collard dyker upp så blir han än mer motsträvig. Allt eftersom tiden går straffas markisen allt hårdare tills han får tillbringa dagarna naken i sin cell. Detta hindrar honom inte från att fortsätta och det får i slutändan ödesdigra konsekvenser för alla inblandade. Någon måste ge vika, frågan är bara vem och till vilket pris?

quills3Litet nekrofili på eftermiddagarna har väl aldrig skadat någon, eller? Quills (2000).

Skådespelet är utmärkt av alla deltagande parter. Geoffrey Rushs rolltolkning som markis de Sade är den mest minnesvärda men även Kate Winslet och framför allt Joaquin Phoenix skall ha del av äran. Problemet som jag ser det är inte skådespeleriet. Det är manuset. Filmen trampar gång på gång på redan upptrampade stigar och det gör att den känns onödigt lång. Det är först mot slutet som den får litet fart men även då är det ändå som att någon håller i handbromsen. En film om markis de Sade kräver att man tar ut svängarna ordentligt men när det inte finns något som chockerar så blir det mest ett pretentiöst melodrama. Quills är inte två bortkastade timmar men den kräver mycket av sin publik. Kanske mer än du orkar ge?

Karl XII:s död

KarlxiisdodTitel: Karl XII:s död – Gåtans lösning
Författare: Peter From
Förlag: Historiska Media (2005)

Genom århundradena sedan Karl XII:s stupade 1718 har debatten varit både hård och frustrerande hätsk angående kungens död. Var det en norsk slumpkula som fällde monarken eller blev han lönnmördad av en svensk förrädare som eventuellt sköt den så kallade kulknappen? Träffades kungen från den högra eller den vänstra sidan? Var kulan av bly, järn, mässing eller något annat material med nästan magiska egenskaper? Efter att ha läst Peter Froms bok som systematiskt går igenom alla teorier och förhållanden på ett både logiskt och vetenskapligt sätt kan vi dra slutsatsen att Karl XII sköts av en norrman som avfyrade en vanlig blykula. Det skall till några nya häpnadsväckande rön för att ändra bokens konklusion och några sådana lär aldrig dyka upp. Gåtan är löst och låt nu alla som deltagit i den heta debatten gräva ner stridsyxorna så att vår dyrbara tid kan användas till andra diskussioner.

Peter Froms bok är en grundlig genomgång av allt som berör Karl XII:s död. Han tar en ordentlig titt från till synes alla vinklar och lämnar inte mycket kvar för egna tolkningar. Vi får läsa ögonvittnenas berättelser, följa likets färd tillbaka till Stockholm, en redig genomgång av de olika kistöppningarna, förhållandena som rådde på dödsdagen och en mustig ballistisk genomgång. Allt detta kryddat med otaliga noter och appendix som inte lämnar kvar många oklarheter och en gång för alla löser gåtan.

Det mest frapperande är alla professionella vetenskapsmän, glada amatörer och förvirrade tokstollar som under nästan 300 år har lagt fram sina teorier och påstått både det ena och det andra på ytterst lösa grunder. Att Peter From har orkat gå igenom alla dessa och avpolletterat dem som inte har någon som helst vetenskaplig grund måste a frestat tålamodet men tappert kämpande och enligt egen utsago många sömnlösa nätter har till slut fått sanningen att segra. Personligen slås jag av att så många professorer har lagt fram sina teorier utan några som helst bevis. Att sätta sitt rykte på spel på en teori, hur sannolik den än tycks vara, låter i mina öron föga vetenskapligt. Jag antar att många har velat rida på vågen och vara med i debatten om kungens död oavsett om de har haft rätt eller inte.

Man kan tycka att Peter From frestar läsaren tålamod när varje liten ämne diskuteras in i minsta detalj men denna grundlighet är också bokens stora förtjänst. Författarens noggrannhet kan ibland tyckas gå till överdrift men samtidigt så tystar den ner alla tvivlare. Så här efter att ha läst boken finns det inte mycket som talar för att det inte har gått till på något annat sätt än det författaren lägger fram. Som Sherlock Holmes sade ”När du har eliminerat det omöjliga måste vad som återstår, oavsett hur osannolikt det är, vara sanningen.” Logiken talar sitt tydliga språk och det är svårt att argumentera emot det.

Karl XII:s död är inte lättläst men den är heller inte så akademisk så att en lekman inte kan följa med i resonemanget. Det är en bok som avslöjar en av de senaste århundradenas stora svenska mysterier och bör således läsas av alla som är intresserade. Det skulle vara intressant att läsa liknande böcker om andra statsöverhuvuden som mördats av okända gärningsmän, exempelvis John F. Kennedy och Olof Palme. Jag ger i alla fall Karl XII:s död – Gåtans lösning två tummar upp.