Vad är stora och lilla ofreden?

golitsynMichail Golitsyn, rysk guvernör
av Finland under Stora ofreden.

Stora ofreden (1713-1721) och Lilla ofreden (1742-1743) är benämningar på två krigstidsperioder då den svenska rikshalvan Finland var ockuperat av Ryssland. Båda gångerna övergav Sverige mer eller mindre Finland för att kunna försvara kärnlandet och detta fick svåra konsekvenser för finländarna. Speciellt under Stora ofreden plundrade, brände, skövlade, våldtog, förslavade och mördade ryssarna i sådan omfattning att finländarna trodde att den yttersta dagen stod för dörren. Båda gångerna var Sverige tvungna att ge bort bitar av Finland till Ryssland för att få fred. Detta ledde givetvis till en svensk revanschlust att ta tillbaka förlorad mark och således nya krig som aldrig slutade lyckligt för svensk del. Ryssarna hade efter århundraden av frustration lyckats få fäste vid Östersjön och tänkte inte ge upp det utan strid. Finländarna fick tragiskt nog betala det ryska priset för svensk hybris.

Lägesrapport!

kka19Sommaren närmar sig Sverige med stormsteg och jag tyckte att det var dags för en lägesrapport. Den sjätte Karl Kämpe-novellen Bakom svenska gardiner är i princip färdigskriven och jag har också börjat peta i den sjunde som jag kallar Järnhuvudet. Det stora problemet med denna novell är att den till stora delar utspelar sig under en faktisk historisk händelse och att jag således behöver läsa på ordentligt för att den inte helt skall gå emot det vi vet från historieböckerna. En rad kända och halvkända personligheter från det tidiga 1700-talet kommer att göra entré och det känns viktigt att inte slarva med detaljerna. Givetvis kommer jag att ta mig en viss frihet för att kunna göra en spännande och actionfylld berättelse men om jag kan undvika det kommer jag ändra så litet som möjligt av det som egentligen hände.

Serietidningen Karl Kämpe Äventyren börjar kännas litet som bortflyende droska som jag till fots desperat försöker jaga ikapp.  Jag har blivit tvungen att ”avskeda” tre illustratörer och två av de tre som på något sätt fortfarande är involverad i projekt har alla fått ”tillfälliga” förhinder så kugghjulen snurrar långsamt om vi säger så. Det lutar åt en publicering först efter sommaren men serietidningen skall bli färdiggjord om det så blir det sista jag gör. Det kan ni vara säkra på.

I övrigt händer inte så mycket på Karl Kämpe-fronten. Det känns som om jag är mentalt spenderad och att några nya krafttag inte kommer att tas förrän efter semestern. Dock vet man aldrig när ett inspirationsutbrott kan infinna sig så vi för se hur det går. Det var allt för den här gången. Over and out.

Karl XII och svenskarna i Osmanska riket

karlxiiosmanskariketTitel: Karl XII och svenskarna i Osmanska riket
Författare: Per Sandin (red.), Åsa Karlsson, Lars Ericsson Wolke, Peter Törnvall, Bengt Liljegren m.fl.
Förlag: Atlantis (2015)

Det fanns en märklig tid då Sverige styrdes från det Osmanska riket. Detta skedde mellan 1709-1714 efter det förödande Slaget vid Poltava och Karl XII tvingades fly till det Osmanska riket tillsammans med omkring 1.500 soldater. Kungen hoppades under dessa år på att få ihop en storallians med Höga porten och tillsammans skulle svenskar och osmaner bekämpa ryssarna som hotade båda ländernas gränser. Men allt eftersom tiden gick och storvesirerna byttes ut i en skrämmande takt rann hela företaget ut i sanden och svenskarnas närvaro i landet blev allt mer ovälkommet. Till slut fanns ingen val och Karl XII tvingades rida hem. Under denna period hade kungen och svenskarna i det osmanska riket varit med om mycket, inte minst den kända Kalabaliken i Bender.

Det första som slår mig när jag håller boken i min hand är hur vackert tillverkad den är. Den påminner för mig litet grann om sådana där sagoböcker som ens föräldrar läste ur för en när man var liten och inte själv kunde läsa. Pappret är härligt och tjockt, formgivningen luftig och läsvänlig, trycket är påkostat och stora färgbilder pryder många av sidorna. En eloge till formgivarna, tryckarna, bokbinderiet och alla andra som haft med utformningen av den fysiska boken att göra. Högsta betyg.

Men hur är det då med innehållet? Eftersom bokens olika kapitel är författat av olika författare fruktade jag till en början ett nytt fiasko som Vad hade hänt om… – Åtta kontrafaktiska historier men redaktören Per Sandlin har till synes hållit i strama tyglar och fått en bok som på ett betydligt bättre sätt håller ihop. Med det inte sagt att boken inte har problem, det är på tok för mycket upprepningar av information då en författare tar över efter en annan, de två kapitel som avhandlar arkitektur var en pina att komma igenom och hade väldigt litet med temat för boken att göra och slutkapitlet betitlat Ritten hem var en förvirrande och föga detaljerad redovisning som hoppade mellan Karl XII:s historiska ritt och en nutida experimentritt då några svenskar år 1998 upprepade kungens bedrift.

Det var det tråkiga, desto roligare är att många av de andra kapitlen i boken är välskrivna och intressanta. Vi får inte så många detaljer men väldigt många svepande skildringar som på ett jordnära sätt berättar för läsaren hur livet nere i Osmanska riket såg ut för Karl XII och de andra svenskarna. Vi får lära känna kungens närmaste män, hur postgången till rådet i Stockholm fungerade och intressant information om expeditionerna till Orienten som kungen lät sända ut. Till min förvåning var kapitlet om Den svensk-ukrainska alliansen överraskande bra och jag kan inte mer än tycka synd om alla de ukrainare som satte hoppet till den svenska konungen men istället gick ett gruvligt öde till mötes.

Som bok är Karl XII och svenskarna i Osmanska riket en småtrevlig kvällsläsning. Det mesta känns igen från andra böcker men det presenteras på ett mycket aptitligt sätt och är utmärkt läsning för den som vill skaffa sig ett hum om perioden utan att för den delen dyka ner i detaljer. Det finns stor risk att jag kommer att återvända till denna bok då dess förträffliga utformning är en fröjd för ögat och det känns som om den är påkostad lyx. Jag vill se fler böcker som denna och finner det smålustigt att den på framsidan kapade kungens ben dyker upp på ett annat ställe i boken. Det känns som stor Monty Python-humor. Sådant gillar jag.

Quills

quills1Originaltitel: Quills
Språk: Engelska
Produktionsår: 2000
Speltid: 124 min
Regissör: Philip Kaufman
Skådespelare: Geoffrey Rush, Kate Winslet, Joaquin Phoenix, Michael Caine m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Detta var i sanning en besynnerlig film som jag inte riktigt vet vad jag skall ta med mig av. Den tog upp ständigt aktuella ämnen som sex, religion, mental ohälsa och censur men budskapet var dunkelt. Vad försökte den säga? Egentligen handlar filmen inte så mycket om sodomi och pornografi utan det är mer en förnuftets kamp mot åtrån. Vi har en sexgalning som inte kan agera ut sina perversiteter, en kysk tvätterska som fantiserar om en vit prins, en präst som drömmer om förbjuden kärlek och en doktor som hur svartsjukt han än övervakar sin unga hustru inte kan kontrollera henne. Alla har de begär som de inte kan tillfredsställa och efter alla vändor så slutar filmen som den startade. Vissa rollfigurer i dramat är visserligen utbytta men hamsterhjulet snurrar vidare utan att någon förlösande sanning har avslöjats.

quills2Geoffrey Rush som den flamboyante Markis de Sade. Quills (2000).

I efterdyningarna av franska revolutionen arresteras markis de Sade (Geoffrey Rush) för att han har publicerat erotiska romaner och sänds till ett mentalsjukhus som styrs av prästen Coulmier (Joaquin Phoenix). Med hjälp av tvätterskan Maddy (Kate Winslet) smugglar markisen ut nya manuskript och detta förargar Napoleon. Som straff skickar kejsaren till mentalsjukhuset doktor Royer-Collard (Michael Caine) för att få ordning på den motsträvige markisen. De Sade gör allt i sin makt för att få fortsätta skriva sina sexuella fantasier och när Royer-Collard dyker upp så blir han än mer motsträvig. Allt eftersom tiden går straffas markisen allt hårdare tills han får tillbringa dagarna naken i sin cell. Detta hindrar honom inte från att fortsätta och det får i slutändan ödesdigra konsekvenser för alla inblandade. Någon måste ge vika, frågan är bara vem och till vilket pris?

quills3Litet nekrofili på eftermiddagarna har väl aldrig skadat någon, eller? Quills (2000).

Skådespelet är utmärkt av alla deltagande parter. Geoffrey Rushs rolltolkning som markis de Sade är den mest minnesvärda men även Kate Winslet och framför allt Joaquin Phoenix skall ha del av äran. Problemet som jag ser det är inte skådespeleriet. Det är manuset. Filmen trampar gång på gång på redan upptrampade stigar och det gör att den känns onödigt lång. Det är först mot slutet som den får litet fart men även då är det ändå som att någon håller i handbromsen. En film om markis de Sade kräver att man tar ut svängarna ordentligt men när det inte finns något som chockerar så blir det mest ett pretentiöst melodrama. Quills är inte två bortkastade timmar men den kräver mycket av sin publik. Kanske mer än du orkar ge?

Karl XII:s död

KarlxiisdodTitel: Karl XII:s död – Gåtans lösning
Författare: Peter From
Förlag: Historiska Media (2005)

Genom århundradena sedan Karl XII:s stupade 1718 har debatten varit både hård och frustrerande hätsk angående kungens död. Var det en norsk slumpkula som fällde monarken eller blev han lönnmördad av en svensk förrädare som eventuellt sköt den så kallade kulknappen? Träffades kungen från den högra eller den vänstra sidan? Var kulan av bly, järn, mässing eller något annat material med nästan magiska egenskaper? Efter att ha läst Peter Froms bok som systematiskt går igenom alla teorier och förhållanden på ett både logiskt och vetenskapligt sätt kan vi dra slutsatsen att Karl XII sköts av en norrman som avfyrade en vanlig blykula. Det skall till några nya häpnadsväckande rön för att ändra bokens konklusion och några sådana lär aldrig dyka upp. Gåtan är löst och låt nu alla som deltagit i den heta debatten gräva ner stridsyxorna så att vår dyrbara tid kan användas till andra diskussioner.

Peter Froms bok är en grundlig genomgång av allt som berör Karl XII:s död. Han tar en ordentlig titt från till synes alla vinklar och lämnar inte mycket kvar för egna tolkningar. Vi får läsa ögonvittnenas berättelser, följa likets färd tillbaka till Stockholm, en redig genomgång av de olika kistöppningarna, förhållandena som rådde på dödsdagen och en mustig ballistisk genomgång. Allt detta kryddat med otaliga noter och appendix som inte lämnar kvar många oklarheter och en gång för alla löser gåtan.

Det mest frapperande är alla professionella vetenskapsmän, glada amatörer och förvirrade tokstollar som under nästan 300 år har lagt fram sina teorier och påstått både det ena och det andra på ytterst lösa grunder. Att Peter From har orkat gå igenom alla dessa och avpolletterat dem som inte har någon som helst vetenskaplig grund måste a frestat tålamodet men tappert kämpande och enligt egen utsago många sömnlösa nätter har till slut fått sanningen att segra. Personligen slås jag av att så många professorer har lagt fram sina teorier utan några som helst bevis. Att sätta sitt rykte på spel på en teori, hur sannolik den än tycks vara, låter i mina öron föga vetenskapligt. Jag antar att många har velat rida på vågen och vara med i debatten om kungens död oavsett om de har haft rätt eller inte.

Man kan tycka att Peter From frestar läsaren tålamod när varje liten ämne diskuteras in i minsta detalj men denna grundlighet är också bokens stora förtjänst. Författarens noggrannhet kan ibland tyckas gå till överdrift men samtidigt så tystar den ner alla tvivlare. Så här efter att ha läst boken finns det inte mycket som talar för att det inte har gått till på något annat sätt än det författaren lägger fram. Som Sherlock Holmes sade ”När du har eliminerat det omöjliga måste vad som återstår, oavsett hur osannolikt det är, vara sanningen.” Logiken talar sitt tydliga språk och det är svårt att argumentera emot det.

Karl XII:s död är inte lättläst men den är heller inte så akademisk så att en lekman inte kan följa med i resonemanget. Det är en bok som avslöjar en av de senaste århundradenas stora svenska mysterier och bör således läsas av alla som är intresserade. Det skulle vara intressant att läsa liknande böcker om andra statsöverhuvuden som mördats av okända gärningsmän, exempelvis John F. Kennedy och Olof Palme. Jag ger i alla fall Karl XII:s död – Gåtans lösning två tummar upp.

Farlig intrig

necklace1Originaltitel: The Affair of the Necklace
Språk: Engelska
Produktionsår: 2001
Speltid: 118 min
Regissör: Charles Shyer
Skådespelare: Hilary Swank, Simon Baker, Jonathan Pryce, Brian Cox, Christopher Walken, Adrian Brody, Joely Richardson, Hermione Gulliford m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Den berömda Halsbandsprocessen som inträffade i Frankrike några år innan franska revolutionen ligger till grund för denna film. Den är med andra ord ”based on a true story” med allt vad det innebär. Jag hade sett DVD-omslaget tidigare men det är så opassande att jag trodde att filmen handlade om något helt annat, framför allt trodde jag inte att det var ett 1700-tals drama. För er som inte känner till er historia så var Halsbandsprocessen (Le procès du collier) en gigantisk skandalprocess som bidrog till den franska revolution. Drottning Marie Antoinette rykte som extremt slösaktig fick vatten på sin kvarn trots att hon var ovetande och helt oskyldig till hela debaclet.

necklace2Jeanne tillsammans med den läbbige kardinal de Rohan.

När Jeanne de Saint-Rémy de Valois (Hilary Swank) är liten dödas hennes föräldrar för att fadern är reformist och kungen drar in deras egendom. Som vuxen beslutar Jeanne att vinna tillbaka denna egendom men hon misslyckas genom alla lagliga kanaler. Genom en slump kommer hon i kontakt med två juvelerare som vill sälja ett fantastiskt diamanthalsband (värt ett mindre land) till drottning Marie Antoinette. Jeanne kläcker därför en plan där kardinal de Rohan (Jonathan Pryce) skall agera mellanhand mellan drottningen och juvelerarna så att folket inte får reda på att hon åter har slösat med statens finanser. Men innan halsbandet når drottningen tänker hon stjäla det och utpressa kardinalen att betala juvelerarna för att tysta ner skandalen. Tillsammans med gigolon Rétaux de Villette (Simon Baker), mystikern Cagliostro (Christopher Walken), skådespelerskan Nicole Leguay d’Oliva (Hermione Gulliford) och den otrogna äkta maken Nicholas de Lamotte (Adrian Brody) sätter hon sin plan i verket. Kungens trogna minister de Breteuil (Brian Cox) får dock nys om konspirationen och beslutar sig för att förhindra den…

necklace3Litet action blir det i alla fall när Rétaux de Villette fäktas med Nicholas de Lamotte.

Först och främst är detta en väldigt tråkig film. En film baserad på en så kontroversiell och förvecklad historia som Halsbandsprocessen skall inte kunna vara så här tråkig. Speciellt inte med en otrolig ensemble som innehåller inte mindre än 3 Oscarsvinnare. I mitt tycke är det bara Brian Cox och Joely Richardson som glänser. Övriga deltagare gör ett oinspirerat till mediokert intryck som är dem föga till ära. Normalt har jag ingenting emot att filmskaparna ändrar historiska fakta men i denna film verkar dem ha tagit bort det gottigaste och ersatt det med dravel. Som exempel kan jag berätta att den riktiga Jeanne var en urfattig tjuv och äventyrerska, inte en adelskvinna från en fin familj som på orätta grunder blivit fråntagen sin egendom.

Det stora problemet är nog att filmen inte vet vad den vill vara. Den hoppar mellan olika genrer, i ena stunden är det en komisk kuppfilm för att i nästa vara domstolsdrama. Få av rollfigurerna får den tid som behövs för att de skall komma till sin rätt och någon riktig spänning i triangeldramat blir det aldrig. Denna film känns mest som en förlorad chans. Detta kunde ha blivit något spektakulärt och spännande, istället fick vi något pretentiöst och misslyckat. Se något annat istället.

Vad är en krutmustasch?

krutmustaschEn krutmustasch var ett slags mandomstecken som många karoliner lade till med. För att skapa en krutmustasch skars ett horisontellt snitt ovanför överläppen, sedan hälldes krut i såret som tändes på. Det gråa eller svarta ärret som bildades liknade en mustasch därav det litet smålustiga namnet. En av de kändaste karolinerna som hade krutmustasch var fältmarskalken Carl Gustaf Rehnskiöld, en sned sådan till på köpet.

The King’s Whore

kingswhore1Originaltitel: The King’s Whore
Språk: Engelska
Produktionsår: 1990
Speltid: 90 min
Regissör: Axel Corti
Skådespelare: Valeria Golino, Timothy Dalton m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Denna film har alltid för mig varit litet av ett enigma. Jag minns att jag såg delar av den på typ TV1000 i mitten av 90-talet men fick aldrig tillfälle att se den från början till slut. Den version jag recenserar här är 90-minuters versionen men det verkar finns många klippningar av filmen. Den längsta är hela 138 minuter. Det är nog därför som jag tyckte att den var litet hoppig. Det saknas helt enkel scener som förklarar handlingen bättre. Hur som helst, låt oss dyka ner i berättelsen om Kungens hora.

kingswhore3

Det är sent 1600-tal. Jeanne de Luynes (Valeria Golino) är lyckligt gift med Alessandro di Verrua som är kammartjänare åt Vittorio Amedeo II (kung av Sardinien och hertig av Savojen). När Jeanne presenteras för kungen är hon naivt uppriktig, talar utan att vara tilltalad och säger emot honom. Detta verkar till en början irritera kungen och han lämnar irriterat lokalen. Senare finner kungen att han är omgiven av ja-sägare som gör allt för att vinna hans gunst. Under en dans för han ett nytt samtal Jeanne och åter pratar hon uppriktigt till honom. Kungen blir förälskad i nej-sägaren och beslutar sig för att hon skall bli hans. Jeanne avböjer hans klumpiga erbjudande om att bli hans älskarinna men då börjar trycket från alla hon känner. Prästerna, hovet, styvfamiljen och till och med drottningen vill att hon skall gå kungens begäran till mötes. Hon står tappert emot men när även hennes man vill det ger hon vika. Hon tillbringar en första natt med kungen och sedan börjar hämnden mot alla, inte minst kungen själv.

kingswhore2

Timothy Dalton är som vanligt bra, Valeria Golino (som är mest känd genom de bägge Hot shots-filmerna med Charlie Sheen) gör sitt bästa och övriga tolkningar är helt okej. Som jag skrev i början så känns regin inte som den bästa men det är nog troligast för att denna version är för klippt. För mycket har tagits bort för att helheten skall bli godkänd. Det känns som om jag måste leta upp en längre version för att kunna göra den här filmen rättvisa. Jag fann den ändå underhållande och kammarspelet lika fascinerande som brutalt. Se den men försök att hitta en av de längre versionerna.

Serietecknare sökes!

kka11Karl Kämpe är i behov av en serietecknare som är villig att teckna 4 kompletterande bilder till serietidningen Karl Kämpe Äventyraren. Det handlar om 4 svart-vita bilder som skall in på ett par faktasidor som förklarar Karl Kämpes värld bättre. Det är således inte själva serien som skall tecknas. Pröjs: 1000 kr.

Kontakta Jörgen Karlsson via E-post om du är intresserad:
info (at) karlkampe.se

Bilden till höger är ett exempel på en av faktasidorna.

Karl Kämpe Äventyraren (I)

kka10Jag har inte berättat så mycket hur det går för mitt lilla serietidningsprojekt. Av olika anledningar har projektet blivit försenat men vi är över halvvägs med själva serien. Jag har gjort en första formgivning av dessa sidor och det ser ut att bli en väldigt snygg tidning. Den påminner en hel del om de serietidningar som jag växte upp med under 80-talet vilket var ett av mina mål. Kanske inte lika episk som Conan Barbaren, actionfylld som Fantomen eller hård som Judge Dredd. Utan istället en mix med det bästa av alla tre.

Serietidningen heter alltså Karl Kämpe Äventyraren och den första tecknade berättelsen kallas Djävulens kusk. Nu senast har jag och Per Folmer som tecknar serien brottats med kuskens utseende. Denne demon från helvetet gick igenom flera koncept tills vi kom fram till ett som vi båda tyckte var det rätta för denna Djävulens tjänare.

Fler uppdateringar kommer under våren.