fbpx

poltavaTitel: Poltava – Berättelsen om en armés undergång
Författare: Peter Englund
Förlag: Atlantis (1988)

Det är lika bra att säga det på en gång. Peter Englund är mästaren. Ingen annan kan som han placera läsaren mitt i händelsernas centrum och få denna att känna krutröken och kanonkulorna vina över huvudet. I sin debutbok tar Peter Englund med oss till Poltava år 1709. Vi får från första parkett följa den skoningslösa drabbningen mellan svear och ryssar vars utgång kom att sända chockvågor över hela Europa. Med häpnadsväckande realism och en fascinerande detaljrikedom berättas det blodigaste slaget i svensk historia från början till slut. Trots den för oss svenskar förkrossande utgången sitter man som på nålar genom hela boken och jag kan inte mer än beundra och förfasas över vad som hände de där ödesdigra dagarna i Ukraina för drygt 300 år sedan.

Alla svenskar (som inte har levt under en sten) känner till att Karl XII och hans karoliner gick ett katastrofalt ödé till mötes vid Poltava. Det är ett ärr på den svenska folksjälen som än idag får det gamla rysshatet att blossa upp och visa sitt fula tryne i offentligheten (Melodifestivalen 2009 är ett av många exempel). Men hur gick slaget egentligen till, vad var det som hände och vad berodde de skyhöga dödstalen på? Hur kunde allt gå så fel och varför flydde Karl XII till Turkiet? Svaret på dessa frågor och många andra får vi i Poltava som beskriver slagets alla faser och konsekvenser. Men det är inte bara taktik och trupprörelser som beaktas, vi får även följa med den vanliga soldaten, fältprästerna, officerarna, adelsmännen och kungen själv i intressanta små personporträtt.

För den oinsatte kan Poltava tyckas vara en tungrodd akademisk avhandling men genom sitt lätta språk och målande beskrivningar lyckas Englund skapa en ytterst läsvärd bok. Gillar du inte svensk krigshistoria innan du läser denna bok kommer du att göra det efteråt.

karlxiiochmazepa
Karl XII och Mazepa av Gustaf Cederström (1880)

Poltava blev en stor framgång när den gavs ut och det sägs att den åter väckte svenskarnas intresse för historia från sin långvariga slummer. Personligen minns jag att det i skolkorridorerna talades om Peter Englund i samma ordalag som den andra stora Boden-författaren Eyvind Johnson. Lustigt nog kom Englund med tiden att sitta i den Svenska Akademien där nyss nämnda Johnson tidigare varit ledamot. Kanske bör jag även för sammanhanget skull berätta att jag själv är uppvuxen i nyss nämnda stolta militärstad.

Det finns dock en aspekt av boken som jag skulle vilja ta upp och höra era åsikter om. När jag läser andra böcker som beskriver slaget vid Poltava får man en känsla av att den svenska armén var väldigt nära, trots stora förluster, att vinna slaget. Denna känsla infinner sig aldrig när jag läser Peter Englunds bok utan det är bara ond bråd död från början till slut. Min personliga åsikt är att det svenska anfallet var dömt att misslyckas från det ögonblick ryssarna upptäckte att fienden försökte ställa upp i slagordning och överraskningsmomentet gick förlorat. Kanske kunde slaget fått en annan utgång om Karl XII själv kunnat leda anfallet men jag betvivlar. Vad har ni för åsikter i denna meningsskiljaktighet?

Trots alla superlativ jag öst över Poltava finns det en liten malört i bägaren. Det är dem på gränsen usla kartorna. Här får förlaget ta sitt ansvar och stå vid skampålen. Turligt nog finns det andra böcker med betydligt bättre kartor som ger en tydligare överblick över slaget. Man kan bara önska att kartorna uppdaterats till senare upplagor så att herr Englund slipper skämmas över dess lumpenhet.

featherpenVår berättelse om den stoiske Karl Kämpe fortsätter i det andra kapitlet från Ur Ragnaröks Aska. Karl sitter fortfarande fastklämd men han har ett ännu större problem i faggorna. Ryska plundrare har äntrat slagfältet och de dräper skoningslöst alla karoliner som fortfarande lever och stjäl deras värdesaker. Förtvivlat försöker han att trycka undan kroppen som håller honom fången när en av plundrarna får syn på honom. Betyder detta slutet för vår hjälte?

För att läsa kapitel 2 tryck här!

Berätta gärna vad ni tycker. Vad var bra och vad var dåligt? Finns det något som är ologiskt eller rena faktafel? Kan svenskan förbättras och i så fall hur? Var inte rädd för att ge negativ kritik. Jag ser fram emot alla kommentarer.

fakepapperbackI mitt senaste blogginlägg nämnde jag att jag för några år sedan hade gjort ett fejkat omslag till min oskrivna bok. Jag tänkte att ni kanske ville se denna drömpocket så här är den. Bilden är som sagt Peter Bergtings Highwayman. Den observante ser att jag har skrivit “Hin Håles Kabal” på framsidan. Denna titel är “lånad” från Theodore Bergqvist och var från början titeln på ett äventyr till rollspelet Götterdämmerung som aldrig blev av. Theo verkar dock ha återvunnit äventyrets grundintrig och omvandlat den till en historisk thriller med det fortkortade namnet Kabal. Nämnda bok ges ut i oktober och personligen ser jag väldigt mycket fram emot att få läsa den. Bara för protokollets skull vill jag nämna att ingen av mina noveller har namnet Hin Håles Kabal.

highwaymanDetta projekt tog sin början kring slutet av 80-talet. Det var då det slog mig att Sverige har haft två eror då landet var en maktfaktor att räkna med i Europa. Dessa eror var vikingatiden och stormaktstiden. Medan vikingatiden har haft många litterära hjältar har stormaktstidens lyst med sin frånvaro. Var var karolinernas Röde Orm? Förvissad om att det bara var en tidsfråga innan någon fyllde denna lucka väntade jag tålmodigt på denna okända hjälte. Men han dök aldrig upp, inte mig veterligen i alla fall. Det har säkert gjorts tappra försök men dessa har försvunnit in i tidens dimmor. Så hände något i mitten av 00-talet. Jag fick syn på framsidan av Speltidningen Fenix nr 3 2005 och det var kärlek vid första ögonkastet. På framsidan syntes en bister äventyrare från 1700-talet, täljd ur trä, formad av sin tid. Redo att ta sig an mörkret krafter i vilken form den än må komma i. Detta var den okände hjälten från mina drömmar men han saknade namn och berättelse. Det var nu beslutet togs att om ingen annan skulle skriva om denna hjälte så får jag väl göra det själv. Jag beslöt mig för att börja trots ringa erfarenhet av skrivande och gav min hjälte namnet Karl Kämpe. Ett kort namn, manligt och oromantiskt inte helt olikt James Bond. Men om vi återvänder till bilden i fråga så kallas den Highwayman och är tecknad av illustratören och författaren Peter Bergting. Bilden är målad digitalt och var ett beställningsjobb för Fenix som (troligast) pröjsades av företaget Riotminds vid deras lansering av rollspelet Götterdämmerung. Min “besatthet” av bilden fick mig att göra ett fejkat omslag till min oskrivna bok. Detta omslag lindade jag runt en gammal pocketbok och är nu en evig källa för inspiration. Det var så detta projekt började, vi får hoppas att jag har kraft att slutföra det.

featherpenFramåt marsch mina vänner. Då börjar vi med det första kapitlet från Ur Ragnaröks Aska. I detta kapitel träffar vi för första gången på Karl Kämpe. Slaget vid Poltava är över och stackars Karl är en av många döende svenskar som ligger kvar på slagfältet. Med sina sista krafter kontemplerar han över dagens händelser och gör sig redo för att möta den högste. Men eftersom han är vår hjälte vill ödet annorlunda…

För att läsa kapitel 1 tryck här!

Berätta gärna vad ni tycker. Vad var bra och vad var dåligt? Finns det något som är ologiskt eller rena faktafel? Kan svenskan förbättras och i så fall hur? Var inte rädd för att ge negativ kritik. Jag ser fram emot alla kommentarer.

Hjärtligt välkomna till www.karlkampe.se, en webbsida om mina tankar och skriverier om karolinen Karl Kämpes öden och äventyr. Mitt namn är Jörgen Karlsson och det är här ni kan följa min herkuliska kamp att färdigställa den bok som jag har kämpat med under en längre tid. Varje resa har ett första steg sägs det och även om det var länge sedan jag började känns det som att den verkliga resan börjar här och nu och ni är välkomna att följa med. Denna blogg kommer främst att koncentrera sig på Sverige under stormaktstiden (1611-1721) och den populärkultur som återger denna. I senare inlägg kommer jag att gå in djupare på var jag hämtar min inspiration, vilka förebilder jag har och annat som rör detta projekt. Tills dess ser jag med förväntan fram mot era kommentarer och jag hoppas att ni hjälper mig i min strävan. Gott mitt uns!*

*Ett av Gustav II Adolfs valspråk (svenska: Gud är med oss).

SENASTE SERIETIDNINGAR
kkacomic5
Karl Kämpe Äventyraren nr 5
kkacomic4-2
Karl Kämpe Äventyraren nr 4
kkacomic3-2
Karl Kämpe Äventyraren nr 3

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *