fbpx

karlxiispionTitel: Karl XII:s spion
Författare: Björn Holm
Originalförlag: Askild Kärnekull Förlag (1977)
Förlag: Anderson Pocket (2010)

Året är 1715. Ryssarna har erövrat södra Finland och Peter den store planerar till sommaren att anfalla Stockholm och den svenska östkusten. För att ta reda på ryssarnas planer skickar svenskarna sin bästa spion, Stephan Löfving, till Åland och Åbo. Så lyder premissen till Björn Holms bok Karl XII:s spion. Boken är delvis baserad på den verkliga Stephan Löfvings dagboksanteckningar och det märks. Det finns egentligen ingen övergripande intrig i boken utan handlingen följer mest Löfvings vandringar runt om i de krigshärjade Åbo-trakterna. Han träffar under korta episoder på vänner, fiender, förrädare och andra spioner innan han vandrar vidare. Det blir sällan särskilt spännande utan bokens stora behållning är den verklighetstrogna skildringen av livet i ett ockuperat land. Vissa händelser är rätt roliga medan andra är tragiska då ryssarna tar och skövlar allt som de vill komma åt.

Det enda riktiga personsporträttet i boken är det av Löfving själv. Han grunnar mycket över om det han gör är rätt eller fel, om alla ryssar är onda och vad som är Guds mening med allt elände. Ena stunden gläds han över att ha dräpt fiender för att i nästa se sig själv som en stor syndare som kommer att brinna i helvetet för allt ont han har gjort. Hans djupa tro får han mer än en gång att grubbla över livets förgänglighet. Men han har alltid en tro på att svenskarnas (och finnarnas) sak är den rätta även om Karl XII ses med allt annat än blida ögon. Löfving är övertygad om att den svenska flottan kommer att krossa ryssarnas roddgalärer och att kriget kommer att vända när det får föras på svenskarnas hemmaplan. Han har en optimistisk syn på framtiden, nästan på gränsen till naiv, och hoppas på en snar fred så att livet för folket kan återgå till det normala. Vad det skall bli med Löfving själv efter att kriget är över vågar han dock knappt spekulera i. Han lever i häret och nuet.

Efter alla skrönor och uppenbarligen överdrivna utsagor av Löfving själv var jag inte riktigt säker på vad jag kunde förvänta mig av denna bok. Det visade sig dock att den är en någorlunda nykter, lättläst och intressant berättelse. Inte något mästerverk på långa vägar men ändå ett måste för dem som är intresserade i genren. Eftersom Björn Holm har skrivit fler böcker om Stephan Löfving så är det nog inte sista gången vi stiftar bekantskap med denne partigängare på den här webbsidan.

skeppsrattanArtist: Stefan Andersson
Album: Skeppsråttan (2009)
Label: Emperors Day

Första gången jag på allvar kom i kontakt med Stefan Anderssons musik var sommaren 2010, sommaren då kronprinsessan Victoria gifte sig med (prins) Daniel. Visserligen kommer jag ihåg Anderssons gamla hit Catch the moon (1992) men efter det försvann han från min radar och jag tog honom för att vara en klassisk one hit wonder. Hur som helst var jag en solig eftermiddag på väg hem från jobbet i min bil då jag hörde ett radioreportage från ostindiefararen Götheborg och i samband med detta spelade de Visan om Caspar Mattsson och jag blev begeistrad. Länge hade jag önskat att en ny svensk trubadur, en Carl Michael Bellmans efterträdare om ni så vill, skulle visa sig på den svenska musikhimlen och där var han i radion. Snabbt inhandlades albumet och jag kan säga att jag inte blev besviken. Här var artisten och låtarna jag väntat på så länge.

Skeppsråttan är det andra av Stefan Anderssons historiska konceptalbum. De 13 låtarna behandlar Göteborg under 1600-, 1700- och 1800-talet och berättar om tidens människor, allt från fattiga skeppsgossar till mäktiga krigarkungar. Med sina enkla och stämningsfyllda texter är Stefan Andersson en ypperlig berättare som tar oss med till en svunnen svensk tid. Vissa av låtarna är det svårt att låta bli att tralla med i, speciellt det “hemliga” spåret Hönsafest är som gjord för allsång på kalas. Hönsafesten var rent historisk den stora fest som besättningen på en ostindiefarare höll när de kom tillbaka från Kina.

honsafest
Hönsafest. Foto: Marcel Pabst.

Den bästa låten på albumet är enligt mig Svenska Liljor som berättar om den tappre överstelöjtnanten Johan Abraham Lillie som år 1719 försvarar Älvsborgs fästning mot en fientlig dansk flotta anförd av amiralen Peder Tordenskiold. I fyra dagar bombarderade danskarna fästningen innan överste Holstein lyckas beskjuta de fientliga skeppen i flanken och driva dem på flykt. Lillie blev som tack för sitt envisa försvar av fästningen upphöjd till friherre. Hans tapperhet lever kvar än idag i det svenska språket i uttrycket “de danske plockade inga svenska Liljer”.

En annan låt som jag gillar skarpt är Repet som brast. Denna visa berättar det tragiska livsödet som drabbade förfalskaren Johannes Bramberg. I augusti 1830 skulle Bramberg avrättas för att han tillverkat tio falska sedlar. Men när han skulle hängas brast som titeln avslöjar repet. Bödeln, en viss Carl Gustaf Beckius, vägrade att fullfölja hängningen av den redan halvdöde Bramberg som enligt honom hade fått “gudomlig nåd”. Detta fick mig att tänka på engelsmannen John Babbacombe Lee (1864-1945) som överlevde hela tre hängningsförsök under sin livstid och fick smeknamnet “mannen som inte kunde hängas”. Eftersom dödsdomen inte kunde verkställas blev Babbacombe Lee istället benådad och flyttade till Amerika.

Visan om Caspar Mattson, Kalmar Nyckel och Här skall staden ligga är andra låtar som ligger extra varmt om mitt hjärta även om alla låtar är bra. Tyvärr verkar inte alla tycka som jag då albumet fick ljummen kritik när det utgavs. Recensenterna verkar mest prata om den lilla supersnygga boken som följde med albumet än om musiken. Alla recensenter som gav Skeppsråttan lägre än 4:a i betyg borde i mitt tycke ta sig en funderare över sitt yrkesval.

featherpenDå har vi kommer halvvägs i novellen Ur Ragnaröks Aska. I kapitel 5 återvänder vi till kapten Jevgenij Yakunin som fantiserar om grym och blodig hämnd. De ryska dragonerna har ridit hårt och länge och börjar på allvar att flåsa Karl Kämpe i nacken. Skall vår svenske karolin komma undan eller är han dömd till ett oblitt öde i rysk fångenskap?

För att läsa kapitel 5 tryck här!

Berätta gärna vad ni tycker. Vad var bra och vad var dåligt? Finns det något som är ologiskt eller rena faktafel? Kan svenskan förbättras och i så fall hur? Var inte rädd för att ge negativ kritik. Jag ser fram emot alla kommentarer.

gotheborg02Ostindiefararen Götheborg förärade Luleå stad med ett besök 22-25/8 2013. Med på segelskeppet var kronprinsessan Victoria som kom till staden för att inviga den ombyggda södra hamnplanen. På grund av folkvimlet fick jag ingen bild av Hennes Kunglig Höghet men vad kan man göra? På den betydligt lugnare söndagen fick jag gå ombord och andas in timret och tjäran. Det är ganska otroligt att en gång i tiden seglade skepp som detta till Kina utan GPS-system och motorer. Beväpnad med min trogna iPhone fotograferade jag några dussin bilder. Jag har samlat de 12 bästa bilderna i ett fotoalbum som ni nu kan beskåda.

För att se fotoalbumet tryck här!

fanart001Den gode Per Folmer har skickat in en porträttbild för hans tolkning över hur Karl Kämpe ser ut. Detta var inte en bild som jag beställt så detta blir den första bilden under kategorin Fan Art. Om ni tycker om det jag gör och vill stödja mig med en Fan Art-bild så tar jag tacksamt emot dem. Alla Fan Art-bilder går att se under menyvalet Bilder. Ett stort tack till Per och jag hoppas att se andra som vill följa hans exempel.

 

sjoslagTitel: Sjöslag och rysshärjningar – Kampen om Östersjön under stora nordiska kriget 1700-1721
Författare: Lars Ericson Wolke
Förlag: Norstedt (2012)

Sjökriget under det stora nordiska kriget är en föga berättad historia, i alla fall om man jämför med de hyllrader av böcker som behandlar landkriget i alla dess former. Det de flesta inte tänker på är att Sverige i början av 1700-talet var ett sjöimperium som behärskade stora delar av Östersjön genom sina provinser i Baltikum och Tyskland. Lars Ericson Wolke gör en djupdykning i ett av den svenska flottans mest okända kapitel och skildrar en historia fylld av kamp, motgångar och nederlag. Boken är inte precis någon stämningshöjare utan en deprimerande men välskriven läsning om en flotta med alldeles för litet resurser och en kung som satsade allt för mycket på armén. Trots detta dominerade Sverige Östersjön under krigets första årtionde. Detta dels tack vare att Danmark och deras fruktade flotta hade tvingats till vapenstillestånd genom freden i Traventhal (1700) och dels genom att både Ryssland och Polen saknade flottor att tala om i Östersjön. Men efter slaget vid Poltava började bilden att ändra sig hastigt och mindre lustigt för svensk del. Danmark anslöt sig åter till kriget och Peter den store började bygga sin armada av roddgalärer. Att pesten samtidigt nådde Sverige gjorde inte saken bättre. Den svenska flottan försökte tappert att spärra av finska viken samtidigt som man försökte skydda sina tyska kolonier från danskarna. Tidvis var flottan framgångsrik men för det mesta gick mycket på tok, speciellt efter att ryssarna på allvar började välla in i både Baltikum och Finland och erövrade den ena svenska staden efter den andra. Till slut var Sverige så tillbakapressat att ryssarna vågade språnget över Ålandshav och anföll den svenska östkusten från Piteå i norr till Norrköping i söder. Även Gotland fick otrevligt ryskt besök genom tre olika nålsticksoperationer. Efter härjningarna på östkusten insåg den svenska ledningen att kriget var över. För att få fred blev Sverige tvingade till betydande landavträdelser. Bremen, Verden, Vorpommern, Livland, Estland, Ingermanland och en del av den finska karelen bytte ägare innan freden i Nystad (1721) kunde undertecknas. Sverige fick dock behålla nästan hela Finland och behövde inte göra några landavträdelsen till arvfienden Danmark vilket måste ses som det enda ljuset i mörkret.

sjoslagetvidhangoudd
Sjöslaget vid Hangö udd av Aleksej Bogoljubov (1877)

Det mest intressanta som boken förtäljer är hur skiftande flottans uppgifter kunde vara. Förutom transport och regelrätta sjöslag deltog den i rena amfibieoperationer, insjökrig (på Ladoga och Peipus), kaparverksamhet, konvojering och en långväga expedition till Vita havet med ett misslyckat anfall mot avlägsna Archangelsk. Men det stora problemet var alltid att det svenska stormaktsriket var för stort att försvara. Som en vis hobbit för mycket länge sedan sade, “Som när man stryker ut (en klick) smör över för mycket bröd.” Flottan kunde helt enkelt inte vara över allt på en gång utan att riskera total undergång. Det är med andra ord en imponerande bedrift av flottan att man höll Sverige kvar i kriget så länge som man gjorde. Kanske hade det varit bättre om flottan hade varit svagare och Sverige tvingats till fred tidigare. Då kanske några av de 200.000 svenskar som dog under kriget hade kunnat skonas. Det är en intressant siffra det där med 200.000 svenskar som dog med tanke på att riket bara hade mellan 1,5 och 2 miljoner invånare. Det betyder att ungefär 10% av befolkningen dog vilket måste anses vara en astronomisk hög siffra med dagens mått mätt. Tänk er själva om ungefär 1 miljon svenskar i dagens Sverige skulle dö, vad skulle detta få för konsekvenser? Infrastrukturen skulle tämligen omgående falla samman och ett klagorop utan dess like skulle eka ut över Europa. En ofattbar och mycket skrämmande tanke.

När jag läser boken får jag i min roll som lekman känslan av att Sverige gjorde två avgörande misstag under det stora nordiska kriget som resulterade i att man led nederlag. Det första felet var att Karl XII anföll Ryssland istället för att försvara Baltikum och de andra östliga provinserna. Det andra felet var att Sverige lät (eller blev tvingade av England och Nederländerna beroende på hur man ser på saken) Danmark behålla sin starka flotta i början av kriget. Utan dessa misstag tror jag att Sveriges gränser skulle se betydligt annorlunda ut än de gör idag. Kanske skulle Nöteborg fortfarande vara Sveriges östligast stad men vem vet. Jag rekommenderar denna bok till alla som vill få en ytterligare dimension till det svenska stormaktsrikets fall. Lars Ericson Wolke gör en förbehållslös skildring om hur livet i flottan var under början av 1700-talet och hur den opererade. Många intressanta aspekter från hur man skaffade fram båttimmer till hur många stridsdugliga skepp Sverige och fienden hade till förfogande under respektive tidpunkt under krigets lopp tas upp. Även det inte helt friktionsfria samarbetet mellan Danmark och Ryssland behandlas och får en att undra över vem som egentligen var vän respektive fiende. Det enda jag kan klaga på är att det inte finns någon bra beskrivning över vad som skiljer det förvirrande stora antal skeppstyper som nämns åt (galjot, kröjare, brigantin, schaloup m.fl.). Kanske är detta inte så viktigt men jag hade uppskattat en kortare förteckning så att man hade förstått litet mer ingående hur styrkeläget verkligen var under kriget.

SENASTE SERIETIDNINGAR
kkacomic5
Karl Kämpe Äventyraren nr 5
kkacomic4-2
Karl Kämpe Äventyraren nr 4
kkacomic3-2
Karl Kämpe Äventyraren nr 3

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *