fbpx

sjoslagTitel: Sjöslag och rysshärjningar – Kampen om Östersjön under stora nordiska kriget 1700-1721
Författare: Lars Ericson Wolke
Förlag: Norstedt (2012)

Sjökriget under det stora nordiska kriget är en föga berättad historia, i alla fall om man jämför med de hyllrader av böcker som behandlar landkriget i alla dess former. Det de flesta inte tänker på är att Sverige i början av 1700-talet var ett sjöimperium som behärskade stora delar av Östersjön genom sina provinser i Baltikum och Tyskland. Lars Ericson Wolke gör en djupdykning i ett av den svenska flottans mest okända kapitel och skildrar en historia fylld av kamp, motgångar och nederlag. Boken är inte precis någon stämningshöjare utan en deprimerande men välskriven läsning om en flotta med alldeles för litet resurser och en kung som satsade allt för mycket på armén. Trots detta dominerade Sverige Östersjön under krigets första årtionde. Detta dels tack vare att Danmark och deras fruktade flotta hade tvingats till vapenstillestånd genom freden i Traventhal (1700) och dels genom att både Ryssland och Polen saknade flottor att tala om i Östersjön. Men efter slaget vid Poltava började bilden att ändra sig hastigt och mindre lustigt för svensk del. Danmark anslöt sig åter till kriget och Peter den store började bygga sin armada av roddgalärer. Att pesten samtidigt nådde Sverige gjorde inte saken bättre. Den svenska flottan försökte tappert att spärra av finska viken samtidigt som man försökte skydda sina tyska kolonier från danskarna. Tidvis var flottan framgångsrik men för det mesta gick mycket på tok, speciellt efter att ryssarna på allvar började välla in i både Baltikum och Finland och erövrade den ena svenska staden efter den andra. Till slut var Sverige så tillbakapressat att ryssarna vågade språnget över Ålandshav och anföll den svenska östkusten från Piteå i norr till Norrköping i söder. Även Gotland fick otrevligt ryskt besök genom tre olika nålsticksoperationer. Efter härjningarna på östkusten insåg den svenska ledningen att kriget var över. För att få fred blev Sverige tvingade till betydande landavträdelser. Bremen, Verden, Vorpommern, Livland, Estland, Ingermanland och en del av den finska karelen bytte ägare innan freden i Nystad (1721) kunde undertecknas. Sverige fick dock behålla nästan hela Finland och behövde inte göra några landavträdelsen till arvfienden Danmark vilket måste ses som det enda ljuset i mörkret.

sjoslagetvidhangoudd
Sjöslaget vid Hangö udd av Aleksej Bogoljubov (1877)

Det mest intressanta som boken förtäljer är hur skiftande flottans uppgifter kunde vara. Förutom transport och regelrätta sjöslag deltog den i rena amfibieoperationer, insjökrig (på Ladoga och Peipus), kaparverksamhet, konvojering och en långväga expedition till Vita havet med ett misslyckat anfall mot avlägsna Archangelsk. Men det stora problemet var alltid att det svenska stormaktsriket var för stort att försvara. Som en vis hobbit för mycket länge sedan sade, “Som när man stryker ut (en klick) smör över för mycket bröd.” Flottan kunde helt enkelt inte vara över allt på en gång utan att riskera total undergång. Det är med andra ord en imponerande bedrift av flottan att man höll Sverige kvar i kriget så länge som man gjorde. Kanske hade det varit bättre om flottan hade varit svagare och Sverige tvingats till fred tidigare. Då kanske några av de 200.000 svenskar som dog under kriget hade kunnat skonas. Det är en intressant siffra det där med 200.000 svenskar som dog med tanke på att riket bara hade mellan 1,5 och 2 miljoner invånare. Det betyder att ungefär 10% av befolkningen dog vilket måste anses vara en astronomisk hög siffra med dagens mått mätt. Tänk er själva om ungefär 1 miljon svenskar i dagens Sverige skulle dö, vad skulle detta få för konsekvenser? Infrastrukturen skulle tämligen omgående falla samman och ett klagorop utan dess like skulle eka ut över Europa. En ofattbar och mycket skrämmande tanke.

När jag läser boken får jag i min roll som lekman känslan av att Sverige gjorde två avgörande misstag under det stora nordiska kriget som resulterade i att man led nederlag. Det första felet var att Karl XII anföll Ryssland istället för att försvara Baltikum och de andra östliga provinserna. Det andra felet var att Sverige lät (eller blev tvingade av England och Nederländerna beroende på hur man ser på saken) Danmark behålla sin starka flotta i början av kriget. Utan dessa misstag tror jag att Sveriges gränser skulle se betydligt annorlunda ut än de gör idag. Kanske skulle Nöteborg fortfarande vara Sveriges östligast stad men vem vet. Jag rekommenderar denna bok till alla som vill få en ytterligare dimension till det svenska stormaktsrikets fall. Lars Ericson Wolke gör en förbehållslös skildring om hur livet i flottan var under början av 1700-talet och hur den opererade. Många intressanta aspekter från hur man skaffade fram båttimmer till hur många stridsdugliga skepp Sverige och fienden hade till förfogande under respektive tidpunkt under krigets lopp tas upp. Även det inte helt friktionsfria samarbetet mellan Danmark och Ryssland behandlas och får en att undra över vem som egentligen var vän respektive fiende. Det enda jag kan klaga på är att det inte finns någon bra beskrivning över vad som skiljer det förvirrande stora antal skeppstyper som nämns åt (galjot, kröjare, brigantin, schaloup m.fl.). Kanske är detta inte så viktigt men jag hade uppskattat en kortare förteckning så att man hade förstått litet mer ingående hur styrkeläget verkligen var under kriget.

featherpenI kapitlet 4 från Ur Ragnaröks Aska är vår karolin Karl Kämpe fortfarande på väg västerut. Hans flykt är än så länge oupptäckt och han beger sig in under  Budisjteskogens skyddande lövverk. I skogen gör han en fruktansvärd upptäckt och innan dagen är över måste han ge hästen sporrarna för att undkomma den annalkande fienden.

För att läsa kapitel 4 tryck här!

Berätta gärna vad ni tycker. Vad var bra och vad var dåligt? Finns det något som är ologiskt eller rena faktafel? Kan svenskan förbättras och i så fall hur? Var inte rädd för att ge negativ kritik. Jag ser fram emot alla kommentarer.

musorgskijVet ni vem Modest Musorgskij var? Inte det, kanske känner ni igen den berömda tavlan till höger föreställande Musorgskij målad 1881 av Ilja Repin? Ringer det fortfarande ingen klocka?

Klicka på denna länk och lyssna!

Nu vet ni med all säkerhet en sak om Modest Musorgskij. Det var han som skrev En natt på blåkulla (Night on Bald Mountain). Detta stycke musik är kanske mest känd från filmen Natural Born Killers men dyker titt som tätt upp i allt från reklamfilmer till orkesterkonserter. Musorgskij levde och verkade under den ryska romantiken och strävade efter att skapa en unik rysk musikidentitet. Han tog inspiration av rysk folktro och andra nationalistiska teman. En natt på blåkulla är inget undantag och här dramatiserar han en häxsabbat som hålls i bergen nära Kiev. Jag vet inte om någon har lyckats bättre men direkt jag hör detta stycke ser jag djävulen stiga upp ur helvetet med häxorna dansande och flygande omkring honom. Jag får rysningar, djävlar vad bra det är.

savagetalesTitel: The savage tales of Solomon Kane
Språk: Engelska
Författare: Robert E. Howard
Förlag: Del Rey Books (1998)

Skulle jag behöva göra en elevator pitch för att förklara vad Karl Kämpe handlar om skulle det bli “En svensk Solomon Kane”. Nu skulle de flesta inte veta vad jag snackade om men de som gjorde det skulle förstå exakt vad jag menade. Robert E. Howard som skapade Solomon Kane var aktiv under pulp erans gyllene tidsålder och skrev om många tappra hjältar där Conan Barbaren är den kändaste och mest älskade. Frågar någon dock mig så är Solomon Kane Texasförfattarens främsta skapelse.

The savage tales of Solomon Kane är en samlingsbok med allt Robert E. Howard skrev om denne äventyrlige vandrare. Den innehåller alla berättelser (färdigskrivna som påbörjade) och en handfull stämningsfulla dikter. Med sitt mustiga uttryckssätt och förmåga att med få ord beskriva stora skeenden lyckas Howard förflytta läsaren till en grym 1500- och 1600-talsvärld där människan hela tiden måste vara på sin vakt mot mörkrets krafter. Det är en värld som behöver hårda hjältar som kan ta sig an Satans hantlangare och ingen är hårdare än Solomon Kane.

Solomon Kane är i sig en extra intressant karaktär för att vara en av Howards skapelser. Författarens normala hjältar använder främst sina muskler för att förändra sin värld medan Kane är av mer komplex i sitt agerande. Det enda man vet om honom är att han är född i Devonshire (England), att han är puritan och att han en gång i tiden seglade med Sir Walter Raleigh. Varför han vandrar i världen för att bekämpa ondskan var han än kan finna den är mer oklart. Kane kan liknas vid en personifiering av Guds vrede och likt en fanatiker är han villig att betala ett mycket högt pris, både mentalt och fysiskt, för att förgöra allt som är okristligt. Ofta befinner han sig i Afrika där han tvingas bekämpa horder av harpyor, kannibaler och vampyrer. Väl hemma i Europa är det trollkarlar, spöken och onda män som får smaka på värjan.

Ett tema som jag har funnit i många av berättelserna om Solomon Kane är att han många gånger tycks räddas av slumpen, eller är det gudomliga ingripanden? Oftast far han fram som en tjur i en porslinsaffär men när det väl är dags för slutuppgörelsen blir han många gånger bara en åskådare när ondingarna får vad de förtjänar. Utan att avslöja allt för mycket blir Kane oförklarligt räddad (vid olika tillfällen) av vilda djur, odöda varelser och naturkatastrofer. Man kan tycka vad man vill om dessa deus ex machina “element” men om dessa berättelser har en svaghet så är det dessa episoder.

swordplayFörutom Howards texter innehåller boken hundratals illustrationer av Gary Gianni, Dessa tillför mycket av känslan som jag tror att författaren ville förmedla. Personligen älskar jag dem och tvärtemot många andra tycker jag inte att de förtar den egna fantasin. Istället förstärker de intrycket och på så sätt har de sin plats i ett verk som detta.

Så om det är en förebild jag har för Karl Kämpe så är det Solomon Kane. De båda karaktärerna är gudfruktiga män som vandrar runt i världen och bekämpar ondskan. De tror blint på det rätta i sitt gudomliga kall och fasar inte för några mödor för att uppnå sina mål. Det är bara rent ut sagt fördjävligt att Robert E. Howard under tragiska omständigheter tog sitt liv vid den ringa åldern av 30 år. Han hade minst 40 goda år kvar och vem vet vilka litterära underverk som han hade kunnat presterat om han bara haft tiden att förfina sitt hantverk. Det får vi aldrig veta men hjältar som Solomon Kane och Conan Barbaren lever i alla fall i evighet.

featherpenDå var det dags för det tredje kapitlet från Ur Ragnaröks Aska. Denna gång lämnar vi Karl Kämpe för ett ögonblick och beger oss till det ryska lägret i Poltava där det tidiga segerfirandet har börjat. Vi introduceras till kapten Jevgenij Yakunin och får följa denne dragons resa från eufori till yttersta förtvivlan…

För att läsa kapitel 3 tryck här!

Berätta gärna vad ni tycker. Vad var bra och vad var dåligt? Finns det något som är ologiskt eller rena faktafel? Kan svenskan förbättras och i så fall hur? Var inte rädd för att ge negativ kritik. Jag ser fram emot alla kommentarer.

alstewartMelodi: The coldest winter in memory
Artist: Al Stewart
Singel från albumet: A piece of yesterday: The Anthology (2006)
Label: EMI Records Ltd

Kan skottar skriva folkrockmusik om karoliner i österled? Tydligen kan dem det. Under mina efterforskningar snubblade jag över denna lilla pärla och hostade snabbt upp de 12 kronor som iTunes krävde för att jag skulle få denna singel i min ägo. Det visade sig vara väl spenderade penningar. Al Stewart heter artisten som framför The coldest winter in memory men om sanningen skall fram har jag aldrig hört talas om karlen. Men tydligen är han rätt känd både ute i Europa och i Amerika och således hoppas jag att jag inte skämmer ut mig allt för mycket med mina usla musikkunskaper. Denna melodi handlar om en karolin (antar jag) som berättar om den kallaste vintern på mannaminne (den år 1709) och om uppgörelsen mellan Karl XII och Peter den store. Som vi alla förstår slutar det inte lyckligt för karolinen och han förbannar den dag han steg in i Ryssland. Köp, lyssna och njut av denna vemodiga ballad.

SENASTE SERIETIDNINGAR
kkacomic5
Karl Kämpe Äventyraren nr 5
kkacomic4-2
Karl Kämpe Äventyraren nr 4
kkacomic3-2
Karl Kämpe Äventyraren nr 3

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *