2 inlägg Etikett Roland Joffé

Passionens pris

thescarletletter1Originaltitel: The Scarlet Letter
Språk: Engelska
Produktionsår: 1995
Speltid: 135 min
Regissör: Roland Joffé
Skådespelare: Demi Moore, Gary Oldman, Robert Duvall, Edward Hardwick m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Året är 1667 när Hester Prynne (Demi Moore) anländer till den engelsk kolonin i Massachusetts (Amerika). Hon har rest före sin make som förväntas anlända inom några månader. Medan hon väntar förälskar hon sig i prästen Arthur Dimmesdale (Gary Oldman) som besvarar hennes känslor. De står dock emot köttets lustar ända tills den dag då bud kommer till kolonin att Roger Prynne (Robert Duvall), Hesters make, har dräpts av indianer då han landsteg i Amerika. Någon månad senare kommer det fram att Hester är gravid och hon arresteras för att ha begått hor. Hon vägrar att namnge fadern för att skydda Arthur och döms till att på sina kläder alltid bära ett stor rött A som står för adultery (äktenskapsbrott). Sedan visar det sig att Roger inte alls är död utan att han har varit indianernas fånge. När han till slut frisläpps och anländer till kolonin så visar det sig att han är en mycket ond och svartsjuk make…

thescarletletter2Hester Prynne med sitt röda A – Passionens pris (1995)

Att denna film fick en kalkonoscar som 1995 års värsta nyinspelning finner jag väldigt orättvist. Den är inte på något sätt en av Roland Joffés bättre filmer men så katastrofalt usel är den inte. Jag fann den ganska intressant om än litet för lång. Demi Moore är helt okej i sin roll och Gary Oldman är alltid intressant att skåda. Den som i mitt tycke överglänser alla andra är dock Robert Duvall som Hesters djävul till karl. Hans rolltolkning ger mig kalla kårar och ändå kunde han ha varit så mycket värre.

thescarletletter3Prästen Arthur Dimmesdale vars hjärta slits mellan två världar – Passionens pris (1995)

Så varför floppade denna film och varför har den ett så ruttet rykte? Jag tror det beror på tre saker. För det första en usel bioaffisch som inte återspeglar det filmen handlar om. För det andra kom Demi Moore direkt från filmer som Ett oanständigt förslag och Skamgrepp och kändes därför helt fel i rollen som en puritansk kvinna. För det tredje så följer filmens handling inte boken som är obligatorisk läsning i skolan i många delar av USA. Det sistnämnda fick många amerikaner att surna till och ryktet om denna skändning av ett amerikanskt mästerverk spred sig som en löpeld genom landet. Dessutom skall vi inte ens prata om den svenska titelöversättningen.

Jag började titta på denna film med väldigt låga förväntningar. Döm av min förvåning när jag snabbt drogs in i handlingen om livet på den lilla kolonin och Hesters kamp för att bli accepterad i samhället. När sedan Robert Duvall gör entré förvandlas filmen till något helt annat. Från ett stillsamt kärleksdrama till en psykologisk thriller. Skall kärleken kunna segra mot alla odds? Bara de som ser filmen får veta.

The Mission

themissionOriginaltitel: The Mission
Språk: Engelska
Produktionsår: 1986
Speltid: 125 min
Regissör: Roland Joffé
Skådespelare: Jeremy Irons, Robert De Niro, Ray McAnally, Aidan Quinn, Liam Neeson, Cherie Lunghi m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Det tog mig bara 28 år att se filmen The Mission. Jag minns än idag bioaffischerna i Boden från när jag var liten och sedan dess har den legat och gnagt i mitt huvud som en hund med ett saftigt köttben. Av någon outgrundlig anledning har jag under alla dessa år inte lyckats se filmen men så var det plötsligt äntligen dags. Det var många frågor som skulle besvaras; varför har Robert De Niro intagit en klassisk fäktningsposition, är en ung Liam Neeson med i filmen och är Ennio Morricones filmmusik lika överjordiskt bra som ryktena säger?

The Mission handlar om en grupp spanska jesuiter som under fader Gabriels (Jeremy Irons) ledning färdas djupt in i den sydamerikanska djungeln för att konvertera de inhemska indianerna till kristendomen. Allt går till en början bra och flera missionsstationer med tillhörande plantager byggs upp. Sedan slår Madridfördraget från 1750 ner som en bomb. Enligt fördraget ligger alla missionsstationer som från början var på spansk mark numera på portugisisk. Extra problematiskt blir det då portugiserna vill använda indianerna i sin slavhandel medan spanjorerna ville att de skulle bli goda kristna. Indianerna blir som förväntat upprörda när nyheten når dem och tillsammans med några jesuiter, som bryter mot sitt icke-våldslöfte, beslutar de sig för att försvara missionsstationerna med vapen.

themission1En kristen martyr dör för sin tro – The Mission (1986)

Det grundläggande temat i The Mission är så vitt jag kan bedöma det Den vite mannens börda. Ett koncept som säger att det är den vita mannens plikt att resa jorden runt och kristna alla ociviliserade vildfolk. I konceptet ingår även kolonialism och den tar tyvärr liten till ingen hänsyn till urbefolkningarnas egna språk, kultur och religion. I filmen visas jesuiternas missionerande och deras kooperativa plantager i ett väldigt positivt ljus utan några av kolonialismens för att inte säga imperialismens mörkare sidor. De förekommer givetvis och i slutet av filmen visas hela dess fula tryne upp. Filmen har fått rätt mycket kritik för glorifieringen av jesuiternas arbete och för att indianerna framställs som imbecilla människor som främst måste räddas från sig själva. Om det var rätt att skildra filmen från denna vinkel låter jag vara upp till var och en att bestämma men tanken på att den vite mannen på något sätt skulle vara överlägsen andra raser är lika arrogant som förlegat.

Jeremy Irons porträtt av den pacifistiske fader Gabriel är mycket bra. Han är en man som inte räds farorna och som oförtrutet kämpar för indianernas rätt. Värre är det med Robert De Niros insats. Jag vet inte varför men De Niro kommer inte upp i sin vanliga 80-tals kaliber och är utan tvivel den som gör svagast inryck av de inblandade. En 34-årig Liam Neeson är visserligen med i filmen men hans roll är så liten att han inte gör mycket väsen av sig. Ray McAnally som kardinal Altamirano är annars den som lyser mest. Han är en man som har ett svårt beslut att taga och som lotsar tittarna genom berättelsen.

themission2Fader Gabriel tar med hjälp av sin oboe en första kontakt med indianerna – The Mission (1986)

Så var det det här med Ennio Morricones filmmusik. Jag skall erkänna att jag inte märkte så mycket av den när jag såg filmen. Främst för att den var illa inkilad i filmen och således inte kom till sin fulla rätt. Jag var därför tvungen att lyssna på filmens officiella soundtrack för att göra ett rättvist omdöme. Att det är ett liturgiskt mästerverk går inte att förneka och användandet av kristna körer, djungeltrummor, spanska gitarrer och givetvis oboen ger ett saligt intryck. Om detta soundtrack är starkt nog att vinna en Oscar låter jag vara osagt men att Ennio Morricone aldrig vann något annat än en hedersoscar är en skandal.

Jag måste säga att jag gillade The Mission. Okej, det är en film som har sin svagheter men överlag var det en trevlig upplevelse. Det är en klassiskt berättelse om de svaga och godas kamp mot det stora onda imperiet som också slutar realistiskt. Det finns en hel del att tänka på efter tittandet, speciellt den lilla scenen efter eftertexten där kardinal Altamirano ger tittarna en blick som frågar: skulle ni ha agerat annorlunda?