2 inlägg Etikett Puritan

The Witch

thevvitch1Originaltitel: The Witch – A New-England Folktale
Språk: Engelska
Produktionsår: 2015
Speltid: 93 min
Regissör: Robert Eggers
Skådespelare: Anya Taylor-Joy, Ralph Ineson, Kate Dickie, Harvey Scrimshaw, Ellie Grainger, Lucas Dawson m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Jag hade hört mycket gott om The Witch och blev inte besviken efter att ha sett filmen. Äntligen en film om folktro och häxor som inte var en slasher-film eller utmynnade i fantasyinspirerad goja. The Witch är något så ovanligt som en film som försöker vara ärlig till sitt källmaterial. Även om händelserna i filmen aldrig har inträffat så lyckas filmen visa hur människor från tidsepoken uppfattade eller trodde att skeendena hade gått till. Det är inte ofta jag sugs med i skräckfilmer men denna rör sig mer på det psykologiska planet och gör den därför desto mer verklighetstrogen.

Jag tänker inte berätta mycket om vad filmen handlar om. I korta drag är det 1600-tal och en man vid namn William blir tillsammans med sin familj förvisad från en puritansk koloni i Amerika. Familjen tvingas bosätta sig ensamma i vildmarken och de bygger upp en gård där de kan leva som fria människor. Men livet visar sig inte bli som familjen trott och snart är hela deras värld utan även deras tro i gungning. Jag tror att denna beskrivning räcker för att avslöja något mer vore att göra er som inte sett filmen en björntjänst.

thevvitch2

Förutom den krypande olycksbådande känslan och den grå vildmarken är det första som slår mig hur välspelad filmen är. Hur regissören Robert Eggers har lyckats de få tre yngre ungarna att prata gammalengelska helt trovärdigt och agera som om de vore barn av tiden övergår mitt förstånd. Steven Spielberg brukar räknas som mästaren när det gäller att få barn att agera trovärdigt men det brukar alltid finnas en eller annan scen där de inte lyckas hålla masken så bra som de borde. Det finns inga sådana scener i The Witch och lägger man därtill föräldrarnas och Anya Taylor-Joys insats så är detta den starkaste ensemblen på länge som visats upp på vita duken.

En annan av filmens styrkor är att den är härligt kort. Med sina dryga 90 minuter visar The Witch att en film inte behöver vara över två timmar för att man skall få valuta för pengarna. Filmen har i stort blivit unisont hyllad av filmkritikerna och jag förstår varför. Framgången har öppnat Hollywoods portar för regissören Robert Eggers som har fått förtroendet att regissera nyinspelningen av F.W. Murnaus klassiker Nosferatu. Det är inte ofta jag ser fram emot nyinspelningar men denna är faktiskt en av dem.

thevvitch3

Även huvudrollsinnehavaren Anya Taylor-Joys karriär pekar spikrakt uppåt. Först skall hon vara med i Luke Scotts (Ridley Scotts son) film Morgan och sedan bär det troligast iväg till superhjältegenren där hon skall spela Magic i filmen New Mutants. Hennes insats i The Witch bådar mycket gott för framtiden och jag ser fram emot att se hennes nästa insats.

Som ni förstår är jag mycket positiv till The Witch och rekommenderar den starkt. Jag önskar att fler filmer vore som denna istället för att ta populärkulturella genvägar för att sälja in sig till så många som möjligt. Filmer som The Witch och Deadpool har också visat att det går att tjäna bra med pengar på filmer som är riktade till en smalare publik. Det känns därför skönt med filmskapare som inte satsar allt för att uppnå den förhatliga PG-13 klassifikationen.

The savage tales of Solomon Kane

savagetalesTitel: The savage tales of Solomon Kane
Språk: Engelska
Författare: Robert E. Howard
Förlag: Del Rey Books (1998)

Skulle jag behöva göra en elevator pitch för att förklara vad Karl Kämpe handlar om skulle det bli ”En svensk Solomon Kane”. Nu skulle de flesta inte veta vad jag snackade om men de som gjorde det skulle förstå exakt vad jag menade. Robert E. Howard som skapade Solomon Kane var aktiv under pulp erans gyllene tidsålder och skrev om många tappra hjältar där Conan Barbaren är den kändaste och mest älskade. Frågar någon dock mig så är Solomon Kane Texasförfattarens främsta skapelse.

The savage tales of Solomon Kane är en samlingsbok med allt Robert E. Howard skrev om denne äventyrlige vandrare. Den innehåller alla berättelser (färdigskrivna som påbörjade) och en handfull stämningsfulla dikter. Med sitt mustiga uttryckssätt och förmåga att med få ord beskriva stora skeenden lyckas Howard förflytta läsaren till en grym 1500- och 1600-talsvärld där människan hela tiden måste vara på sin vakt mot mörkrets krafter. Det är en värld som behöver hårda hjältar som kan ta sig an Satans hantlangare och ingen är hårdare än Solomon Kane.

Solomon Kane är i sig en extra intressant karaktär för att vara en av Howards skapelser. Författarens normala hjältar använder främst sina muskler för att förändra sin värld medan Kane är av mer komplex i sitt agerande. Det enda man vet om honom är att han är född i Devonshire (England), att han är puritan och att han en gång i tiden seglade med Sir Walter Raleigh. Varför han vandrar i världen för att bekämpa ondskan var han än kan finna den är mer oklart. Kane kan liknas vid en personifiering av Guds vrede och likt en fanatiker är han villig att betala ett mycket högt pris, både mentalt och fysiskt, för att förgöra allt som är okristligt. Ofta befinner han sig i Afrika där han tvingas bekämpa horder av harpyor, kannibaler och vampyrer. Väl hemma i Europa är det trollkarlar, spöken och onda män som får smaka på värjan.

Ett tema som jag har funnit i många av berättelserna om Solomon Kane är att han många gånger tycks räddas av slumpen, eller är det gudomliga ingripanden? Oftast far han fram som en tjur i en porslinsaffär men när det väl är dags för slutuppgörelsen blir han många gånger bara en åskådare när ondingarna får vad de förtjänar. Utan att avslöja allt för mycket blir Kane oförklarligt räddad (vid olika tillfällen) av vilda djur, odöda varelser och naturkatastrofer. Man kan tycka vad man vill om dessa deus ex machina ”element” men om dessa berättelser har en svaghet så är det dessa episoder.

swordplayFörutom Howards texter innehåller boken hundratals illustrationer av Gary Gianni, Dessa tillför mycket av känslan som jag tror att författaren ville förmedla. Personligen älskar jag dem och tvärtemot många andra tycker jag inte att de förtar den egna fantasin. Istället förstärker de intrycket och på så sätt har de sin plats i ett verk som detta.

Så om det är en förebild jag har för Karl Kämpe så är det Solomon Kane. De båda karaktärerna är gudfruktiga män som vandrar runt i världen och bekämpar ondskan. De tror blint på det rätta i sitt gudomliga kall och fasar inte för några mödor för att uppnå sina mål. Det är bara rent ut sagt fördjävligt att Robert E. Howard under tragiska omständigheter tog sitt liv vid den ringa åldern av 30 år. Han hade minst 40 goda år kvar och vem vet vilka litterära underverk som han hade kunnat presterat om han bara haft tiden att förfina sitt hantverk. Det får vi aldrig veta men hjältar som Solomon Kane och Conan Barbaren lever i alla fall i evighet.