tordenskiold01Originaltitel: Tordenskjold & Kold
Språk: Danska
Produktionsår: 2016
Speltid: 93 min
Regissör: Henrik Ruben Genz
Skådespelare: Jakob Oftebro, Martin Buch, Björn Kjellman, Natalie Madueño m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Dansk filmindustri puttrar efter A Royal Affair vidare med ytterligare en 1700-talsrulle, nämligen Tordenskiold och Kold. Som titeln avslöjar handlar filmen om den danske viceamiral Peter Tordenskiold och hans personlige kammartjänare Kold. När jag först hörde talas om denna film hade jag vissa förhoppningar om stora sjöslag och djärva drabbningar men dessa krossades då jag fick veta att filmen helt skulle utspela sig efter det stora nordiska kriget. Trots detta är danskarna ändå kända för att leverera bra film så det var med viss tillförsikt som jag satte mig ner och tittade på denna rulle.

Efter det stora nordiska kriget är den store krigshjälten Peter Tordenskiold rastlös och lider troligast av vad vi idag skulle kalla posttraumatiskt stressyndrom. Han kan inte finna friden i freden så att säga och super därför hejdlöst och jagar horor natten lång. Hans trogne kammartjänare Kold försöker dock hjälpa sin herre genom att först få honom att prata med en ”psykolog” och sedan dra med honom på friarstråt till Hannover. Men innan Tordenskiold kommer fram måste han först duellera med den svenske officeraren Axel Staël von Holstein.

tordenskiold02Från vänster: Martin Buch (Kold) och Jakob Oftebro (Tordenskiold).

Detta skall tydligen vara en komedi även om skämten är få och inte speciellt roliga. I stil påminner Tordenskiold och Kold en hel del om filmen Plunkett & Macleane som jag recenserade förra året. Med andra ord hoppar handlingen drastiskt mellan att vara drama och komedi och använder sig av en hel del moderniteter som inte förekommer på 1700-talet. Att filmskaparna tar sig stora friheter med handlingen och inte har stora historiekunskaper står klart tidigt för av obegriplig anledning svär Tordenskiold på engelska, det spelas rock’n’roll stup i kvarten och många rollfigurer är så förbluffande överdrivna att man knappt kan tro sina ögon.

Vidare så är manuset inte bara tråkigt utan också rätt fantasilöst. Besynnerliga drömmar om svarta kvinnor, hundar och giftermål blandas med håriga vaginor, bisarra sexlekar och absurda möten. På pappret kan detta låta spännande men det är en sörja som är svår att gilla. En sak har dock manusförfattaren lyckats med och det är slutet. Här finns nämligen en plot twist som skulle fått M. Night Shyamalan grön av avundsjuka. Jag såg faktiskt inte detta slut komma och det sker inte ofta. Trots denna pluspoäng så är filmen ändå en besvikelse för den känns som en oinspirerad lågbudgetfilm. Danskarna skulle istället för denna travesti satsat pengarna på en film om Slaget vid Dynekilen (1716) då Tordenskiold stod på toppen av sin karriär. Detta tror jag, om än mycket dyrare, skulle ha blivit mycket bättre.