2 inlägg Etikett Napoléon Bonaparte

Järn och Blod – Tysklands enande!

tysklandsenandeProklamationen av kejsardömet Tyskland. Målning av Anton von Werner (1885).

Det är frapperande få som vet att ett enhetligt Tyskland bildades först 1871. Detta betyder exempelvis att USA är ett 95 år äldre land än Tyskland. Så sent som i mitten av 1800-talet bestod de tyska landområdena av 39 olika stater (tyska förbundet) som innan Napoleons härjningar hade varit fler än 300. De dominerande tyska staterna var två, i norr det protestantiska Preussen och i söder det katolska Österrike. Dessa var ungefär jämnstarka och kampen om makten var hård. In på scenen träder Otto von Bismarck, mer känd som Järnkanslern, och blir Preussens nye ministerpresident 1862. Bismarck vill ena alla tysktalande stater i en stark superstat, under Preussisk överhöghet givetvis. Men hur enar man en bunt stater som inte vill bli förenade? Med järn och blod, sade Bismarck och startade sedan krig, eller rättare sagt tre krig.

Dansk-tyska kriget 1864
I gränsområdet mellan Danmark och Tyskland levde en blandad dansk och tysk befolkning. Hertigdömena Schleswig och Holstein ingick sedan länge i en personalunion med Danmark och det var dessa landområden som Bismarck först ville lägga beslag på. När den danske kungen med ny lagstiftning ville knyta Schleswig närmare Danmark fick Bismarck den förevändning han behövde för att inleda krig. Den överlägsna tyska armén besegrade snabbt den danska och därmed blev Schleswig och Holstein tyska landområden.

Tyska enhetskriget 1866
Schleswig och Holstein delades upp mellan Preussen och Österrike. Preussen provocerar fram en ny konflikt och Bismarck låter preussiska trupper ockupera delar av österrikarnas Holstein. Detta kunde Österrike givetvis inte tolerera och inbördeskriget var ett faktum. Bismarck hade givetvis förutsett detta och allierat sig med Italien. Den preussiska armén var dessutom överlägsen den österrikiska så kriget blev kort. Efter den preussiska segern i Slaget vid Königgrätz var kriget i princip över. I den efterföljande freden upplöstes det gamla tyska förbundet som Preussen ersatte med det nordtyska förbundet med alla stater norr om floden Main. De tyska staterna i söder ville inte gå med i detta nya förbund och Österrike fick inte då det i framtiden kunde hota Preussens kontroll över Tyskland. Som tack för sin insats fick Italien den av Österrike kontrollerade staden Venedig.

Fransk-tyska kriget 1870-1871
Frankrike såg med stor oro på Preussens växande makt. När en tysk prins dessutom blir erbjuden den spanska kronan är måttet rågat. Bismarck manipulerar skickligt Frankrike att förklara krig mot Preussen och dess allierade. Återigen visar sig den Preussiska krigsmaskinen vara överlägsen. I en rad snabbt påföljande slag besegrades de franska arméerna och Paris kapitulerar. I den efterföljande freden tvingas Frankrike att avstå från områdena Alsace (Elsass) och Lorraine (Lothringen). Nu inser även de sydtyska staterna vem det är som är den dominerande makten i Tyskland och underkastar sig Preussisk överhöghet. För att strö extra salt i de franska såren proklameras det enade kejsardömet Tyskland vid en ceremoni i Spegelsalen i slottet Versailles, strax utanför Paris.

Bismarck hade på blott nio år lyckats ena Tyskland och skapat en europeisk supermakt. Revanchlusten var dock stor i Frankrike som förnedrats i kriget och de ville ha tillbaka Alsace och Lorraine. Detta i sin tur blev en av orsakerna till första världskrigets utbrott. Men det är en historia som vi tar en annan gång.

Quills

quills1Originaltitel: Quills
Språk: Engelska
Produktionsår: 2000
Speltid: 124 min
Regissör: Philip Kaufman
Skådespelare: Geoffrey Rush, Kate Winslet, Joaquin Phoenix, Michael Caine m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Detta var i sanning en besynnerlig film som jag inte riktigt vet vad jag skall ta med mig av. Den tog upp ständigt aktuella ämnen som sex, religion, mental ohälsa och censur men budskapet var dunkelt. Vad försökte den säga? Egentligen handlar filmen inte så mycket om sodomi och pornografi utan det är mer en förnuftets kamp mot åtrån. Vi har en sexgalning som inte kan agera ut sina perversiteter, en kysk tvätterska som fantiserar om en vit prins, en präst som drömmer om förbjuden kärlek och en doktor som hur svartsjukt han än övervakar sin unga hustru inte kan kontrollera henne. Alla har de begär som de inte kan tillfredsställa och efter alla vändor så slutar filmen som den startade. Vissa rollfigurer i dramat är visserligen utbytta men hamsterhjulet snurrar vidare utan att någon förlösande sanning har avslöjats.

quills2Geoffrey Rush som den flamboyante Markis de Sade. Quills (2000).

I efterdyningarna av franska revolutionen arresteras markis de Sade (Geoffrey Rush) för att han har publicerat erotiska romaner och sänds till ett mentalsjukhus som styrs av prästen Coulmier (Joaquin Phoenix). Med hjälp av tvätterskan Maddy (Kate Winslet) smugglar markisen ut nya manuskript och detta förargar Napoleon. Som straff skickar kejsaren till mentalsjukhuset doktor Royer-Collard (Michael Caine) för att få ordning på den motsträvige markisen. De Sade gör allt i sin makt för att få fortsätta skriva sina sexuella fantasier och när Royer-Collard dyker upp så blir han än mer motsträvig. Allt eftersom tiden går straffas markisen allt hårdare tills han får tillbringa dagarna naken i sin cell. Detta hindrar honom inte från att fortsätta och det får i slutändan ödesdigra konsekvenser för alla inblandade. Någon måste ge vika, frågan är bara vem och till vilket pris?

quills3Litet nekrofili på eftermiddagarna har väl aldrig skadat någon, eller? Quills (2000).

Skådespelet är utmärkt av alla deltagande parter. Geoffrey Rushs rolltolkning som markis de Sade är den mest minnesvärda men även Kate Winslet och framför allt Joaquin Phoenix skall ha del av äran. Problemet som jag ser det är inte skådespeleriet. Det är manuset. Filmen trampar gång på gång på redan upptrampade stigar och det gör att den känns onödigt lång. Det är först mot slutet som den får litet fart men även då är det ändå som att någon håller i handbromsen. En film om markis de Sade kräver att man tar ut svängarna ordentligt men när det inte finns något som chockerar så blir det mest ett pretentiöst melodrama. Quills är inte två bortkastade timmar men den kräver mycket av sin publik. Kanske mer än du orkar ge?