3 inlägg Etikett Häxprocesser i Sverige

Djävulens jungfru

djavulensjungfru1Originaltitel: Tulen morsian
Språk: Svenska / finska
Produktionsår: 2016
Speltid: 104 min
Regissör: Saara Cantell
Skådespelare: Tuulia Eloranta, Magnus Krepper, Claes Malmberg, Elin Petersdottir m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Häxprocessen på Åland (1665-1668) var en förlöpare till den mest kända häxprocessen i Sverige som är känd som Det stora oväsendet. Rent historiskt har händelserna som utspelade sig på Åland ansetts ha varit ett personligt korståg som häradshövding Nils Psilander förde för att rensa öarna från trolldom. I denna film är det istället kvinnlig svartsjuka som är anledningen till häxprocesserna. I dessa #MeToo-tider känns det helt otidsenligt att beskylla kvinnor för saker män gjorde fel. Men samtidigt så är detta en film så vi får väl ge dem litet skaparfrihet.

Naturbarnet Anna som lever på Åland förälskar sig i den redan gifte Elias. I ren svartsjuka anger hon Elias hustru Rakel som häxa till häradshövdingen Nils Psilander. Samtidigt som häxprocessen blossar upp ser prästen Bryniel chansen att rensa bort några av de kvinnor som vet om att han är en serievåldtäktsman. Allt eftersom processen fortsätter och kvinnor börjar avrättas för häxeri ställs Anna inför ett val. Skall hon erkänna att hon vittnat falskt mot Rakel för att rädda hennes liv eller skall hon hålla tyst och leva med skammen för resten av sitt liv?

djavulensjungfru2

Trots styltig dialog och skådespeleri av varierad skicklighet måste jag erkänna att jag gillade Djävulens jungfru. Filmen känns som ett drama som berättas med små medel och mycket hjärta. Kanske är det svenska och finska språken som blandas i en salig röra som charmar mig? Att ingen av skådespelarna har en äkta åländsk dialekt rör mig inte ryggen. Jag skulle inte kunna känna igen en sådan om den så slog mig i huvudet med en snöspade.

Som hantverk lämnar Djävulens jungfru en del att önska. Det är mycket som kan göras bättre men en sak lyckas filmen i alla fall förmedla. Hatet mot kvinnor har funnits i alla tider och patriarkatet har hänsynslöst skördat med lien innan vettigare röster har fått stopp på galenskaperna. Jag hade önskat att det blivit litet mer rättegångsdrama under andra halvan istället för att lyfta fram teman som ångest och försoning. Det känns som om filmen klippts om och vissa scener slopats så hade det hade funnits plats för ett ”svavelosande” försvarstal från Anna innan domen faller. Som det blev nu är filmen helt klart sevärd men kommer inte att gå till historien som något mästerverk.

Häxornas tid

haxornastidOriginaltitel: Häxornas tid
Produktionsår: 2005
Antal avsnitt: 5
Speltid: 48 min/avsnitt
Programledare: Jan Guillou

För er som inte orkar läsa Häxornas försvarare som jag berättade om i söndags så kan ni istället se dokumentärserien som är baserad på boken. I fem välproducerade avsnitt presenterar Jan Guillou samma uppgifter som i sin bok och berättar även litet nytt. Han flänger omkring i sin bil och besöker de platser där de historiska händelserna utspelade sig och tittarna får även se historiskt återskapade scener. Vi får även möta historiker som Bengt Ankarloo, Peter Englund, och Gustav Henningsen som Guillou samtalar med och som ger mer djup och förklaringar till varför det gick som det gick. Serien är alltså ett bra substitut till boken för den late.

Häxornas försvarare

haxornasforsvarareTitel: Häxornas försvarare – Ett historiskt reportage
Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget (2002)

Jan Guillou tar i detta historiska reportage sig an Häxprocesserna, en av de mörkaste och mest missförstådda tidsperioderna i Sveriges historia. Den stora häxpaniken i vårt avlånga land varade mellan åren 1668 – 1676. Omkring 300 människor avrättades för häxeri under dessa år som kom att kallas Det stora oväsendet. Men Guillou nöjer sig inte bara med dessa år utan berättar hela historien från ”ljusa” medeltiden till modern nutid. Han tar också en titt på fenomenet i andra länder och hur de löste problemet med alla häxor som utförde djävulens påbud.

Om man skall tro Jan Guillou (vilket jag tycker att man kan göra) så finns det en rad olika missuppfattningar om vad som hände för dryga 300 år sedan och jag tycker att det kan vara intressant att punkta upp de främsta.

• Tortyren av häxor var inte bara till för att tvinga fram en bekännelse. Den var också av omsorg och själavård för trollkonan själv. Bara om en häxa hade bekänt och mottagit syndernas förlåtelse kunde hon brännas för att sedan träda in i himmelen.
• Det så kallade Vattenprovet var aldrig populärt i Sverige. Det var främst i de tyska småstaterna som man utförde detta test för att se om en kvinna var en häxa.
• Under samma tidsperiod som det brändes 300 häxor (mestadels kvinnor) på bål brändes det omkring 700 män för tidelag (sex med djur).
• Den romerska inkvisitionen avrättade ungefär ett hundratal personer för trolldomsbrott. Motsvarande siffra på den protestantiska sidan är cirka 30.000.
• Häxprocesserna berodde varken på överhetens försök att få pli på befolkningen eller på att manliga doktorer ville eliminera den kvinnliga konkurrensen som kunde folkmedicin.

haxbal”Häxan” Rumpare-Malin bränns på bål, från TV-serien Häxornas tid (2005)

Men vad berodde häxpaniken egentligen på? Vad fick folk att bli som tokiga och kasta anklagelser och misstankar på bekanta, grannar och även familjemedlemmar till den grad att de ville döda dem? Svaret är inte enkelt men i stort berodde det på masshysteri i kombination med att fanatiker fått vatten på sin kvarn. En okunnig bondebefolkning manipuleras eller leddes av präster som är fullkomligt övertygande om att djävulen finns och inte drar sig för något för att få rätt i sak hur fnoskigt det än kan tyckas. Att bibeln även upphöjts till svensk lag gjorde också sitt då det står i denna bok att läsa i andra mosebok: En trollkona skall du icke låta leva.

Eftersom många av häxorna fälldes efter vittnesmål från barn, och bara på detta, så kan man undra var barnen fick sina historier om blåkullaresor och häxsabbater? De pressades av sina föräldrar att berätta allt de varit med om och när de inte fick de svar de ville höra började barnen hitta på saker. Sedan när prästerna och häxjägarna kom in i bilden med sina listiga förhör var det inte svårt för dem att tillrättalägga historierna efter sin egen världsbild. Denna världsbild var en helt annan än den som bondebefolkningen hade och så började utpekandena. Det hela var i rullning och med det följde rättegångar, tortyr och ond bråd död.

Detta var en väldigt förenklat förklaring och jag rekommenderar alla som är intresserade av häxprocesserna att läsa Jan Guillous bok. Nog är det spännande att frossa i alla detaljer men det som slår mig är hur felaktigt vi uppfattar denna tid och vad processerna berodde på. I slutet av boken drar Guillou även paralleller till nutid och då förstår man att vi nutida människor inte är allt för olika våra förfäder. Extra nämnvärt är redogörelsen om Thomas Quicks alla erkännanden och vad som skulle hända om en av hans morddomar prövades av högre instans. Det har nu hänt och så här dryga decenniet senare kan vi bara konstatera att Guillou fick rätt.