5 inlägg Etikett H.P. Lovecraft

Swords in the mist

swordsinthemistTitel: Swords in the mist – The adventures of Fafhrd and the Gray Mouser (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Fritz Leiber
Uppläsare: Jonathan Davis
Förlag: Audible Studios (2008)
Övrigt: Lankhmar, bok 3 (av 7)

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Efter ett års uppehåll tyckte jag att det var dags att fortsätta mitt lyssnande på äventyrarna Fafhrd och Gray Mouser. Swords in the mist är den tredje boken i Lankhmar-serien och mycket är sig likt sedan tidigare. De båda äventyrarna hamnar i det ena förunderliga äventyret efter det andra och tvingas strida mot allt från koncentrerat hat till odödliga trollkarlar.

Kvaliteten på de olika berättelserna är ganska stor i denna bok. Överlägset bäst är Lean Times in Lankhmar och sämst är nog When the Sea-King’s Away för även om den sistnämnda är väldigt fantasifull så händer det väldigt litet av intresse i den. Their Mistress, the Sea och The Wrong Branch är två väldigt korta berättelser som Leiber har skrivit till senare för att binda samman några av de andra längre äventyren.

Extra intressant är Adept’s Gambit, dels tack vare sin längd och dels för att det var den första berättelsen om Fafhrd och Gray Mouser som Fritz Leiber skrev. Det märks att Leiber var inspirerad av H.P. Lovecraft genom att bland annat referera till ”The Elder Gods”. Tydligen skall originalversionen ha innehållit betydligt mer om dessa men Lovecraft som fått läsa ett utkast hade rekommenderat Leiber att ta bort dessa referenser. Leiber följde rådet bara delvist och det skulle dröja över 10 år innan berättelsen publicerades i novellsamlingen Night’s Black Agents.

Swords in the mist känns inte som Fritz Leibers finaste ögonblick. Även om det lilla mästerverket Lean Times in Lankhmar höjer slutbetyget rejält så känns det mycket som om boken går på tomgång. Den tuffar vidare i ingen speciell riktning utan något redigt slutmål. För dig som gillar heroisk fantasy är dock boken inte bortkastad tid. Det finns en hel del intressanta uppslag och fantastiska upptåg som kan roa den intresserade. Fafhrd och Gray Mouser är trots allt två personligheter vars rådighet aldrig riktigt släpper greppet om läsaren.

The Cloud of Hate (1963)
Under många månader har ett ovanligt lugn rått i Lankhmar. Översteprästen och de femtusen kultisterna som tillber The Hates är inte glada över detta och tillsammans manifesterar de sitt hat i en rödaktig dimma som börjar bringa död i staden och tar kontrollen över fyra mördare. Dimman och dessa våldsverkare ser Fafhrd och Gray Mouser som sina nästa offer.
Kommentar: Vad får man om man slår samman The Cloud of Hate med Moby Dick?
Svar: Star Trek-avsnittet Obsession.

Lean Times in Lankhmar (1959)
Av någon oförklarad anledning beslutar sig Fafhrd och Gray Mouser att sluta äventyra och gå skilda vägar. Fafhrd börjar leva ett strängt asketiskt liv och tjänar guden Issek of the Jug. Gray Mouser börjar arbeta för den kriminella utpressaren Pulg. Så pågår det under en längre tid och allt eftersom Issek blir allt populärare i Lankhmar börjar stadens kriminella, speciellt Pulg, få upp ögonen för dem. Kan det sluta på något annat sätt än att Fafhrds och Gray Mousers vitt skilda intressen ställs mot varandra?

Their Mistress, the Sea (1968)
Efter händelserna i Lean Times in Lankhmar lämnar Fafhrd och Gray Mouser staden i en båt. Efter månader av förslappning börjar de träna upp sina kroppar för att åter vara redo för nya äventyr. De försöker sig även på en misslyckad karriär som pirater innan maten tar slut och de tvingas ge upp och låter båten driva fritt bland vågorna.

When the Sea-King’s Away (1960)
Fafhrds och Gray Mousers båt driver till ett område där det finns mystiska lufttunnlar som leder ner i havet. Med hjälp av ett rep klättrar Fafhrd ner i en av dessa tunnlar och Gray Mouser tvingas följa efter sin kamrat. När de kommer till botten fortsätter tunneln horisontellt till en underjordisk grotta i berget som visar sig tillhöra en havsgud. Guden är som tur är inte hemma men det är däremot några av hans drottningar.

The Wrong Branch (1968)
Efter äventyret i undervattensgrottan har the Sea-king som hämnd lagt en förbannelse över Fafhrd och Gray Mouser. Därför reser de båda äventyrarna till Ningauble of the Seven Eyes för att han kanske skall kunna skingra den. När de väl beger sig in i trollkarlens grotta kommer de till ett vägskäl. De väljer att gå genom en av gångarna och hamnar i en helt annan värld.

Adept’s Gambit (1947)
Världen som Fafhrd och Gray Mouser hamnade i är ingen annan än vår egen moder jord, närmare bestämt staden Tyros (i dagens Libanon) under Alexander den stores tid. Där drabbas de båda äventyrarna av ytterligare en mystisk förbannelse. Alla flickor som Fafhrd kysser förvandlas till suggor och de Gray Mouser kysser förvandlas till jättelika sniglar. De uppsöker därför trollkarlen Ningauble of the Seven Eyes för hjälp. Trollkarlen berättar att de först måste hitta en lång rad legendariska föremål och sedan bege sig till Ahrimans försvunna stad för att ha en chans att bryta förbannelsen.
Kommentar: Detta är en väldigt lång novell uppdelad i många delar som upptar nästan halva ljudboken.

Läs också:
Swords and Deviltry
Swords against Death

Skuggan över Luleå

skugganoverluleaI väntan på nästa Karl Kämpe-novell ska ni kila ner till den lokala tidningshandlaren och köpa årets första nummer av Speltidningen Fenix (nr 1, 2015) för i den hittar ni ett ettbladsscenario skrivet av undertecknad. Scenariot heter Skuggan över Luleå och är inspirerad av H.P. Lovecrafts novell ”The Haunter of the Dark” fast istället för att utspela sig Providence (Rhode Island) så utspelar den sig i vårt egna kalla Luleå. Förutom min text innehåller scenariot även en stämningsfylld bild skapad av Daniel Thollin. Detta är första gången jag skriver något till Svenska kulter från SagaGames och jag måste säga att jag är mycket nöjd över slutresultatet. Den som har läst min novell Min fördärvade stad som finns på dokumentsidan kan nog hitta åtminstone en tydlig referens som binder samman de båda texterna.

Läs också:
Lovecraft topp 5!

Ladda ner: Min Fördärvade Stad

minfordarvadestad1I väntan på nästa Karl Kämpe-berättelse bjuder jag er på en kort skräcknovell. Min fördärvade stad skrevs ursprungligen 2011 och var mitt första försök att skriva en novell i samma anda som H.P. Lovecraft. Efter omarbetning deltog den i en novelltävling där den tyvärr bombade totalt. Kanske för att den inte riktigt i tema var vad tävlingsledningen var ute efter. Hur som helst hoppas jag att ni får mycket nöje av att läsa den. Det utsökta omslaget är skapat av Niklas Brandt. Extra poäng till er om ni kan lista ut vilken stad som novellen utspelar sig i.

Till dokument-sidan

The Statement of
Randolph Carter – The Game

randolphcartergameFörrförra helgen presenterade jag min personliga topplista över H.P. Lovecrafts samlade verk. Nr 5 på listan blev tämligen välförtjänt kortnovellen The Statement of Randolph Carter och passande nog finns det nu ett gratisspel baserat på den berättelsen. Ni som växte upp på 90-talet med en Amiga i hemmet kommer att känna igen er från spel som The Secret of Monkey Island. Det är bara att peka och klicka som gäller. Kan ni överleva de fasor som finns under kyrkogården länge nog för att berätta om det?

Externa länkar:
Ladda ner spelet gratis från Ludum Dare
Läs en recension hos Kill Screen

Lovecraft topp 5!

lovecraft0Howard Phillips Lovecraft var en av dessa författare som var långt före sin samtid. Därför dog han urfattig av cancer i den ringa åldern av 46 år. Det skulle därefter dröja över femtio år innan hans verk började publiceras för den stora marknaden. Regissören Stuart Gordon berättade att han i början av 80-talet var tvungen att fara till Chicagos stadsbibliotek och fylla i ett kort att han ville låna Herbert West-Reanimator. Sedan fick han vänta sex månader innan bibliotekarien hade grävt fram skriften från deras dammiga arkiv för speciella böcker. Dagens läsare behöver som tur är bara söka på internet för att finna Lovecrafts fulla katalog. Trots detta är hans verk till stora delar okänd för den stora massan även om monster med tentakler det senaste decenniet har översvämmat den populärkulturella sfären. Nu skall jag villigt erkänna att jag inte har läst alla Lovecrafts berättelser men jag tycker ändå att jag har läst tillräckligt mycket för att kunna göra en personlig topplista över Lovecrafts samlade verk. Hur ser er topp 5 lista ut?

lovecraft55 – The Statement of Randolph Carter (1919)
Detta är berättelsen som startade allt för mig. En polare berättade att han läst The Statement of Randolph Carter och jag blev genast intresserad. Andra berättelser skulle dock komma före (se nedan) innan jag kunde sätta tänderna i detta H.P. Lovecraft verk. Jag verkligen älskar uppbyggnaden av denna berättelse för den lämnar mycket öppet för egna tolkningar. Harley Warren och Randolph Carter har öppnat en okänd grav på en kyrkogård och funnit en trappa som leder ner i underjorden. Harley går ensam ner för att undersöka medan Randolph lyssnar på hans återgivning via en kabeltrådstelefon. Det hela slutar illa som ni alla kan förstå.

lovecraft44 – From Beyond (1920)
Den första berättelse av H.P. Lovecraft som jag läste var Cool Air och av den förstod jag inte mycket av författarens storhet. Det dröjde tills jag läste From Beyond för det var först då polletten trillade ner. Denna berättelse om en galen vetenskapsman som har tillverkat en maskin som gör att man kan se varelser från andra dimensioner sänder än idag kalla kårar efter min ryggrad. Det är lätt att sätta sig in i den namnlöse berättarens situation och vad kan vara mer fasansfullt än att vara i ett rum fullt av interdimensionella monster som vilket ögonblick som helst kan sluka en. Dessutom har Lovecraft lyckats få ihop ett vettigt slut vilket han långt ifrån alltid lyckades med.

lovecraft33 – The Haunter of the Dark (1935)
Detta är H.P. Lovecrafts sista stora verk. Färdigskriven bara någon månad innan han gick bort. I få berättelser är skräcken så krypande och protagonistens kamp så mörk mot vad han tror sig ha tillkallat från en plats bortom tid och rum som i The Haunter of the Dark. Robert Blake undersöker en övergiven kyrka och finner en skinande trapetsoid. Med denna artefakt kan han se andra världar och ”kommunicera” med ett fruktansvärt monster som skyr ljuset som pesten. Dock förstår Robert inte hur man använder sig av trapetsoiden och han tror sig därför ha åkallat monstret till vår värld av misstag. Ljuset från gatulamporna skyddar dock Robert till den dag då en storm blåser upp och strömmen går.

lovecraft22 – The Wisperer in Darkness (1930)
Denna novell kan delas upp i två distinkta halvor. Den första halvan handlar om Albert Wilmarths brevväxling med en viss Henry Akeley. Den sistnämnde tror att det bor mystiska varelser i närheten av hans gård och försöker med alla medel finna bevis. Wilmarth är till en början skeptisk men allt eftersom han får se fotografier, höra en inspelning och en rad andra indirekta bevis så börjar han att undra. Jag personligen älskar denna brevväxling och för varje brev som Wilmarth mottager får läsaren ytterligare en pusselbit i mysteriet. Det är så briljant berättat att novellen kunde ha avslutats efter denna halva men då skulle vi aldrig få reda få reda på den fasansfulla sanningen. I den andra halvan beger sig Wilmarth till Vermont för att träffa Akeley. Under en mörk kväll berättar Akeley att han har haft kontakt med varelserna som har berättat de mest fantastiska saker för honom. Dessutom har de lånat ut en maskin till honom som bevisar att de talar sanning. Wilmarth är dock mer skrämd än entusiastisk inför det han får höra och vad varelserna vill att han och Akeley skall göra. Den andra halvan är bra om inte lika bra som den första. Wilmarths paranoia är dock befogad då allt pekar på en större konspiration som berör inte bara honom personligen utan hela mänskligheten. The Wisperer in Darkness är en superb blandning mellan skräck och science fiction och rymdvarelserna som i novellen kallas för ”The Mi-go” är några av de mest nyskapande genom tiderna då de kom till i en tid då de flesta skrev om spöken och vampyrer.

lovecraft11 – The Call of Cthulhu (1926)
Troligast den mest kända och definitivt den bästa av alla H.P. Lovecrafts noveller är The Call of Cthulhu. Denna är så bra att jag nästan rankar den av samma kaliber som världen bästa bok – 1984 av George Orwell. I stora drag återger novellen Francis Wayland Thurston undersökningar i en äldre släktings vetenskapliga efterforskning i en okänd kult som tillber den mystiske Cthulhu. Själva novellen är uppdelad i tre kapitel, den ena mer fantasifull än den andra. Varje kapitel berättar en separat historia men som på ett lika egendomligt som häpnadsväckande sätt ändå är tätt sammanbundna med varandra. De enskilda kapitlen berättar sin beskärda del av en förhistoria/mysterium som om den blev allmänt känd skulle driva människan galen och in i en ny medeltid. Jag skulle vilja berätta mer men novellen är för komplex för att återges på dessa korta rader. Jag rekommenderar bara alla att läsa den. Det var med denna novell som H.P. Lovecraft på riktigt började utveckla sin egna mytologi med inriktning på två helt nya  frapperande livsåskådningar. Den första är att människan är en myra i universum. Vi är så små och obetydliga att ingen bryr sig om vår existens. Skulle människan på något sätt vara ett hot mot någon annan skulle vi ha krossats för länge sedan. Den andra sanningen är att kampen inte är mellan gott och ont. Det finns inget gott, bara ont och mer ont. I denna kamp är människan bara ett offer av omständigheterna och vi kan inte göra något för att rubba den kosmiska balansen. Med dessa åskådningar revolutionerade H.P. Lovecraft hela skräckgenren och byggde upp mycket av det kolsvarta universum som dagens författare arbetar i. The Call of Cthulhu är H.P. Lovecrafts magnum opus och den kommer att läsas långt efter era och mina benknotor har vittrat bort.