3 inlägg Etikett Gentlemen bastards

The republic of thieves

therepublicofthievesTitel: The republic of thieves (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Scott Lynch
Uppläsare: Michael Page
Förlag bok: Del Rey Books (2013)
Förlag ljudbok: Tantor Media Inc (2013)

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

The republic of thieves är den tredje boken i Scott Lynchs Gentlemen bastards-serie. Boken har på grund av depression och skilsmässa tagit sex år att skriva och jag har varit litet orolig att författarens sinnesstämning allt för mycket skulle ha färgat av sig i boken. Det visade sig vara onödiga farhågor då Scott Lynch levererar den mest sammanhållna av sina Locke Lamora-böcker.

Det första som jag märker när jag lyssnar på The republic of thieves är att mycket av fokuset har förflyttats från Locke Lamora till hans mer ”trögtänkte” kompanjon Jean Tannen. Detta var för mig en väntad förändring då det är svårt att skriva överraskande vändningen från synvinkeln från den som gör dem. Det är bättre att se saker och ting från en inte lika smart karaktär så läsaren tillsammans med denne kan bli förvånade. Det finns en anledning till att det är ur Dr Watsons synvinkel som vi får följa Sherlock Holmes äventyr.

Likt de två första böckerna i serien hoppas det fram och tillbaka i tiden i de olika kapitlen. Den första tidslinjen följer främst Locke Lamoras uppväxttid med sin stora kärlek Sabetha. Från kärlek vid första ögonkastet som liten grabb till att de två blir unga älskade. Under denna period tvingas också alla medlemmar av The gentlemen bastards av Father Chains att lämna Camorr för att bli skådespelare i Espara. Där hamnar de snabbt i hetluften mellan den konstnärlige ledare Moncraine och teatersällskapets finansiär Boulidazi. Den andra tidslinjen tar vid där Red seas under red skies slutade. Efter diverse äventyr hamnar Locke och Jean i Karthain där de tvingas leda en av två stridande fraktionerna om makten. Karthain är inte som någon annan stad då det är här de flesta magiker håller till. Det visar sig att magikerna är uppdelade i två grupper som stödjer varsin fraktion men de är själva förbjudna att direkt påverka det val som skall hållas i staden. Locke och Jean ser med en viss optimism fram mot att leda sin fraktion tills de får veta att det är Sabetha som leder den andra fraktionen. Nu följer ett spel fullt av tjuv och rackarspel.

Jag ser en oroväckande trend i Gentlemen bastards-böckerna. I alla tre böcker har Locke Lamora blivit tvingad att utföra ett uppdrag som han i stora drag är okvalificerad för att utföra. Varför någon skulle vilja lägga tid, pengar och kanske även riskera sitt egna liv på ett sådant vågspel är svårt att förstå. Det måste helt enkelt finnas personer som är oändligt mycket mer lämpad att utföra dessa uppdrag än Locke Lamora. Han må ha huvudet på skaft men han vet inte ett dyft om hur man sköter en valkampanj eller är kapten på ett skepp (det sistnämnda hände i förra boken). Jag önskar att i nästa bok att Locke Lamora själv får bestämma över sitt öde och inte hela tiden kastas till höger och vänster av diverse makthungriga potentater.

Över lag tycker jag nog att The republic of thieves är Scott Lynchs bästa bok. Den kommer kanske inte upp i samma höjder som The lies of Locke Lamora men den är betydlig jämnare och betydligt bättre än Red seas under red skies. Dessutom känns inte slutet genomhastat denna gång utan tvärt emot väldigt genomtänkt. Speciellt den lilla epilogen får det att vattnas i munnen efter kommande storverk.

Läs också:
Red seas under red skies
The lies of Locke Lamora

Red seas under red skies

redseasunderredskiesTitel: Red seas under red skies (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Scott Lynch
Uppläsare: Michael Page
Förlag: Bantam Dell (2007), Tantor Media Inc. (2009)

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Då var det dags för bok 2 i Scott Lynchs Gentlemen bastards-serie. Vi får åter stifta bekantskap med Locke Lamora och hans ständige vapenbroder Jean Tannen. Två år har gått sedan händelserna i den förra boken och de båda kompanjonerna befinner sig i Tal Verrar där de tänker genomföra en kupp mot ett stort casino. Så mycket ”kuppande” blir det däremot inte eftersom de snabbt hamnar i ett storpolitiskt spel mellan stadens olika maktfraktioner. Locke och Jean blir förgiftade och för att få små doser med motgift tvingas de att bli pirater på The sea of brass. Där hamnar de under kapten Zamira Drakashas befäl och det krävs en hel del övertalande för att få henne att dansa efter deras pipa.

Red seas under red skies börjar med samma irriterande hoppande i tiden som i The lies of Locke Lamora. Som tur är upphör detta ungefär halvvägs och den andra halvan är en berättelse i rak kronologisk ordning (skönt). Till skillnad från den förra boken innehåller denna väldigt få smarta planer utan Locke och Jean kastas mest hela tiden, mer eller mindre, ofrivilligt in i nya situationer. Dialogen tycks mest bestå av gnällande och bönande och saknar nästan all den finess som vi vant oss vid komma från Lockes mun. Hör jag Michael Page yttra ordet ”Please” en gång till tror jag att jag avlider.

Bokens styrka är de starka kvinnliga karaktärerna. I Locke Lamoras värld tycks det råda stor jämlikhet mellan könen och det känns uppfriskande i den annars allt för mansdominerade fantasygenren. Zamira Drakasha, Ezri, Selendri och även Merrain är alla intressanta karaktärer på sitt sätt. Dessa får mig verkligen att se fram emot Sabetha, Lockess ungdomskärlek, som på allvar kliver in i handlingen i bok 3.

Bokens svaghet är att den är väldigt ojämn. Vissa kapitel är väldigt bra medan andra är väldigt dåliga för att inte säga rent onödiga då de innehåller långa konversationer om ämnen som inte för handlingen framåt för fem öre. Trots detta lyckas boken bygga upp något som är ganska intressant och spännande även om jag aldrig har gillat Pirates of the Caribbean-pirater. Helt plötsligt upptäcker dock Lynch att han måste avsluta boken och detta går väldigt fort. Med stora hopp i handlingen knyts de flesta trådar ihop och berättelsen avslutas pang bom, tack och god natt. Detta med ett snabbt slut är något vi känner igen från Lynch sedan tidigare och vi får hoppas att detta otillfredsställande förfarande var för sista gången.

Personligen tycker jag att Red seas under red skies var en sämre bok än The lies of Locke Lamora. Jag har dock inte gett upp hoppet för Scott Lynch än och i och med att det har tagit honom sex år att skriva bok 3 (The Republic of Thieves) så hoppas jag att han har lärt sig en hel del sedan sist. Vi får knyta tummarna och hoppas.

The lies of Locke Lamora

theliesoflockelamoraTitel: The lies of Locke Lamora (ljudbok)
Språk: Engelska
Författare: Scott Lynch
Uppläsare: Michael Page
Förlag: Bantam Dell (2006), Tantor Media Inc. (2009)

Jag hade inte hört talas om denna fantasybok förrän jag blev rekommenderad att höra ljudboken. Med en genial titel som The lies of Locke Lamora och den erkänt duktige Michael Page som uppläsare var jag inte svårsåld så det var bara att börja lyssna.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Bokens handling skulle kunna beskrivas som Oceans Eleven i ett medeltida Venedig med fantasyinslag. Mer specifikt handlar boken om Locke Lamora och hans äventyr i staden Camorr. Vi får följa Locke från liten pojke till ledare för ett gäng kriminella som kallar sig själva för The gentlemen bastards. Utåt sett lyder detta gäng under stadens gangsterkung Capa Barsavi men i hemlighet arbetar de för sig själva. I Camorr har nämligen den undre världen och stadens regerande hertig slutit ett hemligt avtal. De kriminella avstår från att råna adeln medan hertigen avstår från att förgöra de kriminellas brottssyndikat. Det är detta avtal som The gentlemen bastards i största hemlighet bryter mot och på så sätt har varit väldigt framgångsrika i sin kriminalitet, detta tillsammans med Locke Lamoras lögner förstås. En bit in i handlingen börjar någon att mörda Capa Barsavis ”löjtnanter”. Det visar sig att en ny och mäktig aktör kallad The grey king har äntrat spelplanen och försöker ta över Barsavis ledarskap. The grey king som visar sig vara en extremt välinformerad person har funnit ut vad The gentlemen bastards håller på med och utpressar således Locke Lamora att utföra en tjänst för honom. En tjänst som visar sig vara mycket farlig. Locke sitter alltså i rävsaxen mellan Capa Barsavi och The grey king och bara genom att ljuga som en borstbindare kan han komma undan med livet i behåll, det är i alla fall vad han hoppas.

Scott Lynch har tagit ett litet ovanligt grepp i författandet av The lies of Locke Lamora eftersom boken hela tiden hoppar fram och tillbaka i tiden. I tvära kast förflyttas läsaren mellan främst den vuxne Locke Lamora till tiden då han var ung och fick sin kriminella träning. Detta görs på ett väldigt genomskinligt sätt och det är inte svårt att lista ut att det Locke i ett kapitel får lära som ung kommer honom till nytta i nästa kapitel som vuxen. Jag fann denna uppbyggnad en aning irriterande då boken flera gånger tappar tempo. Många kapitel slutar nämligen med en cliffhanger och istället för att direkt få reda på hur det går måste man genomlida ett kapitel som berättar varför Locke agerar som han gör innan han gör det. Vissa tycker nog att detta kan vara ett passande sätt för författaren att ge karaktären Locke Lamora litet mer kött på benen men jag tycker att det var för omständligt och för uppenbart.

Man skulle också kunna säga att denna bok är uppdelad i två delar. Den första halvan är precis vad man förväntar sig av en bok med denna titel. Nämnda Locke ljuger så att det står härliga till och utför en mängd komplicerade och listiga planer för att komma över de välbärgades pengar. Så långt är allt väl. I den andra halvan däremot övergår boken från detta lyckade koncept och blir istället en standardaction med mycket svärdfäktande och häftiga sekvenser. Av Lockes lögner ser vi inte mycket av och som läsare förväntar man sig att ett stort avslöjande skall komma (då Locke har lurat allihopa eller liknande) men det inträffar aldrig. Det känns som om Scott Lynch tröttnade halvvägs i sitt skapande och bara snabbskrev ett slut för att bli klar med eländet. Behöver jag säga att detta är en stor besvikelse då första halvan lovade så mycket gott?

Som bok är väl The lies of Locke Lamora inte något mästerverk men det är helt klart en godkänd debut. Vi får se om Lynch till bok två har lärt sig av misstagen och skrivit en bättre sammanhållen bok. Både Locke Lamora och världen han lever i är en intressant skapelse och någon gång i framtiden skall jag läsa/lyssna på uppföljaren. Det tycker jag att skapelsen i alla fall är värd.