2 inlägg Etikett Den femte konfluxen

Vanderland

vanderland1Titel: Vanderland
Författare: Erik Granström
Förlag: Coltso (2016)
Övrigt: Vanderland är den fjärde och sista boken i Erik Granströms kvadrologi om den femte konfluxen.

I min recension för Vredesverk lovade jag att inte vänta 10 månader med att läsa Vanderland när den väl kommit ut. Jag bröt det löftet. Kanske går historien i cirklar för helt ovetande tog det mig åter 10 månader innan jag vände på det första bladet i Vanderland. Att sätta tänderna i en av Erik Granström böcker är alltid ett kraftprov. Bokens massiva 600 sidor inger respekt i den mest erfarne av läsare, särskilt med tanke på Granströms litet speciella språkdräkt. Men med erfarenheten från de tre tidigare böckerna har jag vant mig vid hans språkliga krumbukter och lärt mig att uppskatta dem. Det är inte för alla vill jag lova men det ger boken (och hela bokserien) en helt unik känsla som mycket bra speglar den värld boken utspelar sig i.

Jag måste erkänna att jag är litet avundsjuk på Granström. Som författare jonglerar han till synes med lätthet ett femtiotal komplexa rollfigurer samtidigt som jag själv har svårt att få ihop en vettig konversation mellan två. Jag tröstar mig med att i vår stora värld finns det plats för många olika sorters författarskap och inget säger att en läsare inte kan uppskatta två vitt skilda författarstilar. Det går dock inte att underskatta Granströms storhet och hade han inte skrivit fantasy så tror jag att Nobelkommittén ofta fått se hans namn nominerat.

vanderland2Försvararna av Clusta Noba bombarderar den vandöda armé som hotar den lilla ön.

Det känns svårt att recensera Vanderland utan att dra in hela bokserien i resonemanget. Alla böcker är intimt sammankopplade med varandra i en härlig symbios av filosofi, religion, historia och en gnutta samhällskritik. Detta förutom rent standardmässiga fantasyinslag som spännande action, episka bragder och mörk magi. Hela världsbygget och de olika rollfigurernas resor är så genomtänkt att det är svårt hitta logiska luckor i berättandet. Det är ofta självklart för läsaren vad nästa kapitel skall handla om och ändå lyckas Granström vända upp och ner på alla förväntningar och överraskar genom att låta berättelsen göra en 90-graders sväng i full fart. Sådana böcker läser man inte ofta och det gäller att ta vara på ögonblicket.

Inför läsandet av Vanderland undrade jag om Granström verkligen skulle få ihop det. Allt tycktes så öppet och så oförutsebart. Men han lyckas, varje rollfigur har sin roll att spela när den femte konfluxen närmar sig sitt avgörande. Inte ett kapitel känns som onödig utfyllnad även om Nastigasts självupptagenhet stundtals hårt prövade mitt tålamod. Vanderland är en riktigt bra bok, inte riktigt lika bra som Vredesverk men tametusan inte långt efter. Som vanligt rekommenderar jag er att läsa de andra böckerna i serien först för annars kommer ni hopplöst förvirra bort er i detta mäktiga verk. Nu skall jag låta denna bokserie vara i några år för att sedan sträckläsa alla fyra böcker under kort tid. Jag är helt övertygad om att jag missat massor av teman som bara går att upptäcka om man läser mellan raderna. Det kommer i sanning bli ett äventyr som tar Den femte konfluxen till nya oanade höjder.

Vredesverk

VredesverkTitel: Vredesverk
Författare: Erik Granström
Förlag: Coltso (2014)
Övrigt: Vredesverk är den tredje boken i Erik Granströms kvadrologi om den femte konfluxen.

Jag drog mig i det längsta för att läsa Vredesverk trots att jag köpte boken dagarna efter den gavs ut. Detta för att den föregående boken (Slaktare små) var en sådan besvikelse. Med besvikelse menar jag inte att den var dåligt skriven utan att den bara malde på och byggde upp utan att kulminera i ett tillfredsställande slut. I Vredesverk är det tvärt om, här avlöser de stora slagen, intrigerna och dolkstötarna i ryggen varandra med en sådan frenesi att jag blir alldeles kallsvettig. Vredesverk skulle dock inte kunnat avfyra ett sådant fyrverkeri om inte Slaktare små placerat ut pjäserna på spelbordet och gjort allt det grova förarbetet. Därför bör Slaktare små och Vredesverk ses som ett stort verk som författaren tvingades klyva på grund av dess massiva omfattning.

Jag skulle säga att det är smått omöjligt att i korta ordalag återberätta vad Vredesverk handlar om. Rollfigurerna är för många, deras tankar och mål ändrar sig under resans gång och de som var vänner i ena kapitlet är dödsfiender i nästa. Att direkt hoppa på Vredesverk utan att ha läst de två föregående delarna finner jag som en dålig idé. Läsaren behöver kunskapen från både Svavelvinter och Slaktare små för att denna bok skall kunna avnjutas som det mästerverk det är. Ja ni läste rätt. Jag ger inte ofta ut omdömet Mästerverk men i detta fall är det berättigat. Efter all den frustration som Slaktare små lämnade mig med så är Vredesverk den räddande ängeln som fick mig att på allvar förstå Erik Granströms storhet. Att Vredesverk dessutom (till synes) avslutar äventyren i Trakorien för att förflytta slutkonflikten till Marjura finner jag mycket tillfredsställande.

För er som undrar så återser vi alla våra gamla bekanta i Vredesverk. Praanz da Kaelva, Arn Dunkelbrink, Silvia Miranda, Brior Brådfot, Didra Damagi, Shagul och givetvis draken Blatifagus är alla med. Vi gör även några nya bekantskapheter och tar farväl av gamla. När cruta-röken slutligen har lagt sig är allt upplagt för en strålande avslutning i den sista boken, Vanderland. Som ni redan har förstått ger jag Vredesverk två tummar upp och rekommenderar alla att läsa de tre böckerna i konflux-sviten som har givits ut. Själv kommer jag tålmodigt att invänta den avslutande delen och den kommer jag banne mig inte att dröja 10 månader med att läsa.