4 inlägg Etikett De tre musketörerna

Mannen med järnmasken (1998)

manintheironmask1Originaltitel: The Man in the Iron Mask
Språk: Engelska
Produktionsår: 1998
Speltid: 132 min
Regissör: Randall Wallace
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Jeremy Irons, John Malkovich, Gerard Depardieu, Gabriel Byrne, Anna Parillaud, Judith Godreche m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Efter filmen Titanic var Leonardo DiCaprio stekhet i Hollywood som romantisk hjärtekrossare till miljontals tonårstjejer. Det kom därför litet som en överraskning att han därefter valde att spela rollen som den onde kungen i Mannen med järnmasken. Hans popularitet visades ändå bland flickorna då det var fler unga kvinnor än unga män som såg detta action-drama på biograferna. Antagligen var detta ett första steg från DiCaprios sida att försöka bli en respekterad och seriös skådespelare även om det skulle dröja några år innan han lyckades tvätta av sig flickidolstämpeln. I en film med veteraner som Malkovich, Depardieu, Byrne och Irons utan att ha huvudrollen hamnade DiCaprio litet i bakgrunden och tur var väl det. Dramat mellan de äldre skådespelarnas hamnar i centrum och DiCaprios relativa oerfarenhet märks inte så mycket som den annars kunde ha gjort. DiCaprio fick något orättvist en kalkon-Oscar för sin insats i denna film.

manintheironmask2Först var vi tre, sedan fyra, och nu fem? Det börjar bli många i det här bandet!

Året är 1662 och på den franska tronen sitter Ludvig XIV, en bortskämd, egoistisk och maktfullkomlig kung. Av de gamla musketörerna är det bara D’Artagnan som fortfarande är i tjänst, övriga har gått i pension. En dag får kung Ludvig syn på Christine och han blir betagen av den unga skönheten. När han får veta att Christine redan är förlovad med en av hans soldater vid namn Raoul sänder han honom till krigsfronten där han dödas. Detta är dock ett stort misstag då Raoul visar sig vara Athos son. Tillsammans med Porthos och Aramis planerar därför Athos att avsätta kungen och nyckeln till att lyckas med detta tycks vara den mystiske fången med järnmasken som finns inlåst i fästningen Bastiljen. Det stora problemet är bara att D’Artagnan står i deras väg…

Även om filmen mestadels fick negativ kritik när den hade premiär måste jag säga att detta är en av de bästa Musketör-filmerna som gjorts. Jag gillar den mörkare tonen mer än den flamboyanta som dessa filmer annars brukar ha. Handlingen är bra, skådespeleriet är bra och actionscenerna är mer realistiska. Jag kan inte finna något som är riktigt dåligt även om filmen inte är något mästerverk. Det är en stabil rulle helt enkelt.

manintheironmask3Iron Man (anno 1662) i dödlig kamp med Ludvig XIV.

Filmen bygger löst på Alexandre Dumas bok Vicomte de Bragelonne från 1849. Denna bok är delad i tre delar och det är den tredje delen som heter Mannen med järnmasken. Som seden är så har denna klassiska bok filmats otaliga gånger genom åren. Den första versionen var en italiensk stumfilm som kom redan 1909. Personligen tycker jag bättre om denna berättelse än De tre musketörerna som mest är ett glatt matinéäventyr.

Kanske något oväntat är jag väldigt positiv till Mannen med järnmasken. Det är inte ytterligare en hjärndöd rulle där en massa musketörer far omkring och bara viftar med sina värjor och drar kardinal Richelieu i näsan i tid och otid. Jag gillar verkligen det tragiska i både Athos och D’Artagnan berättelse som gör att de inte bara av en slump dras in i händelseutvecklingen. De är den direkta orsaken till att den över huvud taget existerar. Detta är en perfekt popcornrulle när man inte har något annat för sig. Rekommenderas.

Musketörerna – Säsong 3

themusketeers10Originaltitel: The Musketeers – Series Three
Språk: Engelska
Produktionsår: 2016
Antal avsnitt: 10
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Simon J. Ashford, Simon Allen m.fl.
Skådespelare: Tom Burke, Santiago Cabrera, Howard Charles, Luke Pasqualino, Tamla Kari, Hugo Speer, Ryan Gage, Rupert Everett m.fl.

Jag skulle vilja kalla säsong 3 av Musketörerna för en mellansäsong men eftersom det är den sista så låter det inte riktigt rätt. Dåliga tittarsiffror har fått chefsfolket på BBC att dra i nödbromsen och avsluta en annars uppskattad och omtyckt serie. Personligen kommer jag att minnas de råbarkade actionsekvenserna som inte på något sätt var koordinerade som balett, som alldeles för många filmer och TV-serier av idag är. Det är mer klassisk slå-på-käften-action i bästa Clint Eastwood eller Nick Nolte anda. Det gillar jag.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Under fyra långa år har Athos, Porthos och D’Artagnan krigat vid fronten i Fransk-Spanska kriget (1635-1659). Samtidigt har Aramis spenderat samma period i kloster som munk även om han inte har tillåtits att avge klosterlöftena. Av en slump för krigets vindar samman de forna musketörerna och tillsammans lyckas de fyra avstyra en spansk räd mot en fransk krutkonvoj. Därefter kallas musketörerna tillbaka till Paris (även Aramis) av Treville som nu är minister och en av kung Ludvig XIII:s närmsta män. Treville vill att Athos bygger upp en ny kår av musketörer för att skydda Paris då de flesta gamla har gått förlorade i kriget. Han vill också göra detta för att de åter skall bli en motpol till ”det onda” röda gardet som de senaste åren åter fått härja fritt.

themusketeers8Athos (Tom Burke) går till anfall under det Fransk-Spanska kriget.

En av de mest intressanta aspekterna inför säsongen var vem som skulle bli den nya ärkeskurken. Personligen trodde jag att hertigen av Buckingham skulle få rollen men filmskaparna ville något annat och bjuder inte bara på en eller två, utan hela tre ärkeskurkar. De tre är; markisen de Feron (kungens handikappade farbror), hertigen av Orléans (kungens odåga till bror) och Lucien Grimaud (en 1-dimensionerad niding av ringa härkomst). Jag var litet osäker på om Rupert Everett som spelar de Feron skulle klara av tidseran men av de tre är det han som briljerar. Tyvärr visar det sig att det är Grimaud som får mer och mer utrymme på de andras bekostnad. Det var väldigt länge sedan jag såg en så tråkig och fantasilös ärkeskurk vars enda vilja bara är ren ondska.

Under den tredje säsongen koncentrerar sig handlingen till den döende kung Ludvig XIII och vem som skall bli hans efterträdare. Ludvig har en son (den blivande kung Ludvig XIV) men han är bara ett barn vars intressen drottning Anna måste försvara med näbbar och klor. Medan gamarna börjar cirkla runt Paris är det upp till Treville att släcka bränderna och säkra tronföljden. Det visar sig vara ett allt annat än lätt arbete men då har han som tur är hjälp av några rediga musketörer.

themusketeers9Säsong tre är goda tider för ärkeskurkar som de Feron (Rupert Everett).

Det som är bra med säsong 3 är att man inte vet vilken riktning serien skall ta. Det blir givetvis mycket fäktande och palatsintriger men det mesta ligger fortfarande öppet. Tyvärr räcker inte detta då serien går mycket i gamla fotspår och Grimaud är en så onyanserad skurk som får en att vilja slå av dumburken. Roligare är det då när Rupert Everetts läbbige men på vissa plan ändå sympatiske skurk får styra och domdera.

Det skall sägas att säsong 3 börjar bra för att bli sämre för varje avsnitt som går. Mot slutet känns det nästan skönt att serien läggs ner för det känns som om producenterna och manusförfattarna kört fast. Jag undrar om inte alla inblandade visste om att detta skulle bli den sista säsongen då serien slutar med en sorts epilog där Athos, Porthos, Aramis och D’Artagnan tar farväl av varandra. De må gå skilda vägar men de är och kommer alltid att förbli musketörer. Jag tycker att det har varit tre trevliga säsonger och tackar för underhållningen. En för alla, alla för en!

Musketörerna – Säsong 2

themusketeers2Originaltitel: The Musketeers – Series Two
Språk: Engelska
Produktionsår: 2015
Antal avsnitt: 10
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: John Strickland, Nicholas Renton m.fl.
Skådespelare: Tom Burke, Santiago Cabrera, Howard Charles, Luke Pasqualino, Marc Warren, Tamla Kari, Maimie McCoy, Hugo Speer, Alexandra Dowling m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Den stora förändringen mellan Musketörerna säsong 1 och 2 är att Richelieu är död och således inte längre är den store antagonisten. Detta beror på att Peter Capaldi som spelade kardinalen fick rollen som den tolfte doktorn i den brittiska långköraren Doctor Who och sade tack och adjö. Säsong 2 börjar således med kardinalens begravning. För ett ögonblick undrar man vem som skall bli den nya ärkefienden men det dröjer inte länge innan vi får svaret. Det visar sig, som jag till viss del förutspådde i min recension för säsong 1, att den saknade Comte de Rochefort får bära det tunga ansvaret. Det må vara litet synd att det är just Rochefort som vi alla vet är allt igenom ondskefull. Serien får lida för detta då manusförfattarna stundtals försöker övertyga oss om att Rochefort delvist är en missförstådd man och inte är skurken i dramat. Med en nyskapad rollfigur hade de kunna sälja in detta men inte med Rochefort.

Trots detta gör Marc Warren som spelar Rochefort en strålande insats som den onde greven. Istället för en dåligt fäktande clown som älskar att djävlas med musketörerna får vi istället se en djupt splittrad man vars list bara överglänses av hans vansinne. Det är nästan så att jag ibland tycker litet synd om Rochefort och önskar att han hade en god vän som han kunde tala ut med. Det skulle givetvis vara livsfarligt att vara denne vän men ändå. Rochefort ärver ärkeskurksmanteln efter Richelieu och bär den med bravur. Hans sätt att intrigera så att kungen bara lyssnar till honom är en fröjd att beskåda och hans ondska kan matchas av få.

themusketeers6Ludvig XIII (Ryan Gage) samtalar med Rochefort (Marc Warren).

Säsong 2 är som förväntat bättre än säsong 1. Dels för att de olika rollfigurerna inte längre behöver introduceras och dels för att serieskaparna har lyckats rensa bort det mesta av det som inte fungerade från förra säsongen. Förutom nya äventyr i varje avsnitt har alla fyra huvudrollfigurer en egen ”subplot” som fortgår genom hela säsongen. D’Artagnan försöker övertyga sin älskade Constance att överge sin man, Porthos undersöker sin egen härkomst, Athos kämpar med sina känslor för Milady de Winter och Aramis slits mellan sin plikt och kärleken till sitt förmodade barn (kungens oäkte son). Av dessa tycker jag Porthos historia är den intressantaste speciellt då det verkligen görs stort väsen av att ingen vill berätta sanningen för honom.

Jag tycker också att det är litet synd att D’Artagnans subplot får en så barnvänlig lösning. Här kunde manusförfattarna ha kunnat skapat något riktigt spännande istället för att ta den enkla vägen. Låt mig förtydliga. Eftersom Constance är en gift kvinna är hennes kärlek till D’Artagnan förbjuden. Tänk på att det inte heller gick att skilja sig i Frankrike under 1600-talet. D’Artagnan däremot är ogift och en impulsiv ung man som ofta låter sig styras av sina känslor. Det är därför inte otänkbart att han skulle kunnat röja undan Constances make som hon ändå inte älskar. Det görs antydningar om detta under serien men det sker aldrig. Det hade varit enkelt för D’Artagnan att utmana maken på en duell och ”lagligt” mörda honom. Hur skulle Constance ställt sig inför detta? Skulle hon kunna älska en man som kallblodigt dräpt hennes rättmätige make? Det är tyvärr en fråga vi aldrig får svaret på då serieskaparna valde att låta maken dödas av en skurk så att de två skulle kunna få varandra.

themusketeers7Grabbar, vilken färg tycker ni att det här graviditetstestet har?

En annan sak som man kan ifrågasätta är musketörernas duglighet. Musketörernas huvuduppgift är att skydda den kungliga familjen och under deras ”vaksamma” blickar sker bland annat följande vid olika tillfällen: Kungen kidnappas, kronarvingen kidnappas, kungens kusin utsätts för mordförsök i en lättövervakad kyrka, drottningen överfalls i sitt egna gemak och kungen tas som gisslan av terrorister. Med dessa bedrifter på meritlistan borde musketörernas förband snarast upplösas och de ansvariga ställas till svars. Det skulle givetvis inte bli mycket till TV-serie om detta skedde men någon måtta på inkompetens får det väl ändå finnas.

Mycket med säsong 2 var bra och eftersom den slutar med att Frankrike förklarar krig mot Spanien har vi mycket att se fram emot i säsong 3. Jag förväntar mig en ännu bättre säsong nu när grabbarna (och tjejerna) börjar bli varma i kläderna. En för alla och alla för en!

Läs också:
Musketörerna – Säsong 1

Musketörerna – Säsong 1

themusketeers1Originaltitel: The Musketeers – Series One
Språk: Engelska
Produktionsår: 2014
Antal avsnitt: 10
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Adrian Hodges, Susie Conklin m.fl.
Skådespelare: Tom Burke, Santiago Cabrera, Howard Charles, Luke Pasqualino, Peter Capaldi, Tamla Kari, Maimie McCoy, Hugo Speer, Alexandra Dowling m.fl.

Så var det dags igen för ytterligare en filmatisering av de tre musketörerna. Denna gång i form av en brittisk TV-serie i 10 actionpackade avsnitt. I motsats till andra filmatiseringar så börjar denna serie inte med att D’Artagnan vill bli musketör. Istället blir han efter vissa komplikationer mer eller mindre tvångsrekryterad av musketörerna och eftersom han efteråt inte har någon annanstans att ta vägen stannar han kvar. Med tiden blir D’Artagnan god vän med Athos, Porthos, Aramis och kapten Treville. Han har också två komplicerade kvinnoförhållanden med Milady de Winter och hyresvärdinnan Constance Bonacieux. Huvudfienden är som vanligt kardinal Richelieu men Paris kryllar även av andra skurkar som vill göra livet surt för både musketörerna och Kung Ludvig XIII.

themusketeers3Från vänster till höger: Aramis, Porthos, Athos och D’Artagnan.

Efter att ha sett hela den första säsongen har jag litet svårt att avgöra till vilken målgrupp serien vänder sig till. Vissa scener är väldigt fjantiga, nästan som om den vore riktad till barn, medan andra är överbrutala och borde kräva 15-årsgräns. Denna mix ger serien ett splittrat intryck och det var nästan att jag slutade titta efter att ha sett en urlöjlig tidig scen där Porthos duellerar mot en av kardinalens vakter med en gaffel. Att samma avsnitt avslutas med att en värnlös och obeväpnad kvinna blir avrättad i skogen gör inte saken precis bättre.

Som vanligt när det gäller äventyrsserier där status quo alltid måste upprätthållas så har manusförfattarna det ibland förtvivlat svårt att få det hela att gå ihop. I vissa scener måste därför en del av karaktärerna agera väldigt konstigt för att hjulen skall kunna snurra vidare. Det är för mig personligen väldigt irriterande att se smarta personer helt plötsligt göra saker eller ta beslut som är helt ologiska. Författarna borde ha tagit sig mer tid och tänkt igenom saker mer än en gång innan de tvingas använda sig av bisarra nödlösningar.

themusketeers4Kardinal Richelieu och Milady de Winter smider tillsammans nya planer mot musketörerna.

Det serien däremot lyckats bra med är miljöerna och scenografin. Paris känns riktigt smutsigt även om jag tycker att gatorna borde vara packade med mer folk. Actionscenerna är överlag både spännande och roliga och för en gång skull dödas det människor till höger och vänster. Låt vara att det är sparsamt med blodsplatter men jag köper det. De tre musketörerna ser i regel stenhårda ut även om de blå tunikorna lyser litet väl ofta med sin frånvaro. Ett extra plus måste ges till serien för att musketörerna ibland verkligen använder musköter istället för att i tid och otid bara fäktas. Till och med en och annan granat kastas vilket inte hör till vanligheten i serier som denna.

Det mest kontroversiella beslutet i skådespelarensemblen är valet av Howard Charles. Från vissa håll har det hörts högljudda protester att låta en vältränad man av ”blandras” spela Porthos som annars brukar gestaltas som en lönnfet vit man. Jag gillar valet av Charles och det är samtidigt en modern hyllning till ursprungsförfattaren Alexandre Dumas vars far var mulatt och dessutom general i den franska armén under 1700-talet.

themusketeers5En annorlunda Porthos (Howard Charles).

Skådespeleriet är annars bra överlag även om jag ibland tycker att Luke Pasqualinos rolltolkning av D’Artagnan är litet väl osnuten. Han växer dock i rollen och är inte lika erbarmligt eländig  som vissa andra som innehaft rollen. Jag kan också ifrågasätta valet av Maimie McCoy för i rollen som Milady de Winter övertygar hon inte. Hon är långt ifrån så manipulativ och förförisk som denna femme fatale skall vara.

En karaktär som jag annars saknade i serien är Comte de Rochefort, kardinal Richelieus enögde hantlangare (spelad av Mads Mikkelsen i den senaste storfilmen). Jag antar dock att detta är ett medvetet val och att Rochefort är en karaktär som sparas till kommande säsonger. Det skall bli intressant att få veta vem som kommer att göra rollen för serien har inte haft några problem att rekrytera en hel del bra halvkända skådespelare.

Jag kan inte minnas att jag någonsin har sett en enda bra De tre musketörerna-film. Inte ens den hyllade versionen från 1973 med Michael York som D’Artagnan och Oliver Reed i en minnesvärd roll som Athos är egentligen något att hänga upp i julgranen. Den senaste filmversionen med flygande luftskepp av Hollywoods näst sämste regissör (Paul W. S. Anderson) hade en mycket hög skämskudde-faktor. I ljuset av detta så är nog inte The Musketeers en så pjåkig serie trots allt och om manusförfattarna bara kan finna ett vinnande recept kan säsong 2 bli något att se fram emot.