4 inlägg Etikett Alun Armstrong

Garrow’s Law – Säsong 3

garrowslaw3Originaltitel: Garrow’s Law – Series Three
Språk: Engelska
Produktionsår: 2011
Antal avsnitt: 4
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Bryn Higgins
Skådespelare: Andrew Buchan, Alun Armstrong, Lyndsey Marshal, Rupert Graves, Michael Culkin m.fl.

Då var det dags att säga adjö till Garrow’s Law med den tredje och sista säsongen. Fyra nya rättsfall skall under klubban och som vanligt står advokaten William Garrow i centrum. I slutet av säsong 2 fick Garrow sitt hjärtas älskade Lady Sarah och nu börjar kampen på allvar att få omvårdnaden om Lady Sarahs son som fortfarande är i klorna på hennes förre make, den hämndlystne Sir Arthur Hill.

Jag tänker inte berätta så mycket om de enskilda rättsfallen denna gång eftersom de liknar de från tidigare säsonger och inte tillför så mycket nytt. Vi har sett det förut så att säga. Istället tänkte jag ta upp en kristen paradox som kommer till ytan i säsongens första avsnitt. En fråga som man kan ställa är varför inte alla kristna omedelbart begår självmord så att de kan slippa de jordiska bördorna och direkt bege sig till himmelriket? Svaret hittar vi bland de tio budorden där det femte säger att: Du skall icke dräpa. Förutom mord inkluderar detta även självmord. En kristen riskerar alltså att hamna i helvetet om denna tar självmord helt enkelt. Det är bland annat därför alla kristna inte går i lämmeltåg över närmsta stup. Det hindrar mig dock inte från att fälla en tår för den polska flickan Maria Kislo som mycket tragiskt begick självmord för att få vara med sin pappa i himmelen.

I avsnittet i fråga utför en sinnessjuk man ett med flit misslyckat mordförsök på kung Georg III av Storbritannien (mer känd som The mad king). Mannen gör detta för att han vill dö men enligt hans kristna tro är det alltså förbjudet. Eftersom ett mordförsök mot kungen straffas med döden hoppas mannen helt enkelt på att undvika att hamna i helvetet genom att låta skarprättaren göra jobbet så att säga. I Jan Guillous bok Häxornas Försvarare så berättar han att det var ”vanligt” förr att människor som ville begå självmord gjorde eller påstod att de gjort något brott så att de skulle få dödsstraff, en del av häxorna tillhörde denna kategori människor.

Det bör nämnas att dagens Svenska kyrka inte gör någon skillnad mellan människor som har tagit självmord eller dött av andra orsaker. Historiskt har dock synen varit hårdare och självmördare har bland annat nekats att begravas i vigd jord. Enligt Matteusevangeliet begick Judas Iskariot självmord efter att han förrått Jesus och kanske är det på grund av förknippelsen med denna förrädare som kristna har haft en så strikt syn i frågan.

kramWilliam Garrow tillsammans med sin älskade Lady Sarah – Garrow’s Law säsong 3

Garrow’s Law har varit en trevlig bekantskap. Säsong 3 som mer har kretsat kring de olika karaktärernas privatliv än om rättsfallen hade både sina styrkor och svagheter. Styrkan ligger i det realistiska dramat om hur livet var under den georgianska tiden. Männen hade alla rättigheter och kvinnorna få. Fruar och barn sågs som mannens egendom och han kunde i stort göra vad han ville med dem. Otrevliga paralleller kan tyvärr ännu dras till endel av nutidens muslimska länder. Svagheten i serien är samspelet mellan Andrew Buchan och Lyndsey Marshal. Jag köper inte riktigt deras kärlekshistoria, eller rättare sagt så verkar de inte vara speciellt kära i varandra. Kanske har det att göra med att William Garrows största kärlek är lagen och Lady Sarahs är hennes son. Men litet mer glöd och passion hade väl inte varit för mycket begärt?

Säsong 3 är en värdig avslutning på denna serie. Alun Armstrong (Mr Southouse) som totalt har dominerat de tidigare säsongerna har tagit ett steg tillbaka för att ge Andrew Buchan (William Garrow) större spelrum. I övrigt känns säsongen som en liten upprepning av allt som var bra med säsong 2 som jag hyllade friskt i min recension. I slutändan känns det ändå som om denna serie har nått vägs ände och att det var bra att den slutade så tvärt som den gjorde. Som riktiga mästare slutade serien när den var på topp.

Läs också:
Garrow’s Law – Säsong 2
Garrow’s Law – Säsong 1

Sleepy Hollow

sleepyhollow1Originaltitel: Sleepy Hollow
Språk: Engelska
Produktionsår: 1999
Speltid: 105 min
Regissör: Tim Burton
Skådespelare: Johnny Depp, Christina Ricci, Miranda Richardson, Michael Gambon, Casper Van Dien, Christopher Walken, Alun Armstrong, Ian McDiarmid, Jeffrey Jones, Christopher Lee m.fl.

Året är 1799 och en mördare härjar i den lilla byn Sleepy Hollow norr om New York. Det ryktas om att mördaren är en huvudlös ryttare som rider på en svart springare och hugger huvudena av sina offer. Ichabod Crane, en innovativ polis som favoriserar kriminaltekniska metoder framför brutalt våld, får uppdraget att resa till Sleepy Hollow och ställa mördaren inför rätta.

Det tar sällan lång tid att identifiera en film som en av Tim Burtons filmer. Sleepy Hollow är inget undantag då denna har alla de karaktäristiska dragen; makaber humor, halvknäpp dialog, Johnny Depp i huvudrollen och filmmusik av Danny Elfman. Atmosfären är överlag obehaglig även om vissa scener känns väldigt mycket studio. Detta kan vara ett medvetet val av Burton för att ge filmen en lättare ton i en annars rätt så brutal film. Den huvudlöse ryttaren går nämligen fram som en Terminator och låter inget stoppa honom i hans blodiga värv. Huvudena rullar tätt samtidigt som Ichabod Crane gör sina undersökningar. Filmen är löst baserad på kortnovellen ”The legend of Sleepy Hollow” av Washington Irving. I boken är Crane inte en polis utan en lärare. Hans rival Brom (i filmen spelad av Casper van Dien) är den som vinner flickan och mycket tyder på (i boken) att det är just Brom som spelar den huvudlöse ryttaren för att skrämma bort Ichabod från Sleepy Hollow (vilket han också lyckas med). Men nog om boken.

sleepyhollow2Den huvudlöse ryttare triumferar över ett av sina offer – Sleepy Hollow (1999)

En sak som jag imponeras av i denna film är den välmeriterade ensemblen av skådespelare som medverkar. Allt från levande legender som Christopher Lee och Martin Landau till starka karaktärsskådespelare som Alun Armstrong och Michael Gambon. Låt er dock inte luras, detta är Johnny Depps film från början till slut. Även om Christopher Walken gör en bejublad rollprestation som den huvudlöse ryttaren (när han väl har sitt huvud), annars är det Ray Park (Darth Maul) som har rollen. Den enda jag har problem med i rollistan är Christina Ricci. Hennes rolltolkning är helt okej men att hon skall vara Johnny Depps käraste finner jag besvärande. Depp är nästan dubbelt så gammal som Ricci men hon är också en av dessa människor som ser yngre ut än hon egentligen är. Jag uppfattar det som att en 15-åring har ett förhållande med en man som närmar sig 40. Visst var det vanligare förr att unga flickor gifte sig med betydligt äldre män men det är inget som denna film behöver ta upp. Hade Ricci varit ihop med den unge Masbath i filmen så hade det varit bättre och känts mer trovärdigt.

sleepyhollow3Ichabod Crane (Johnny Depp) med en av sina ”Burtonska” verktyg – Sleepy Hollow (1999)

Ichabod Crane är annars en intressant karaktär att följa. Han personifierar det nya århundradet som världen är på väg in i. För att vara polis är han en udda figur. Han förkastar visserligen alla vidskepelser men samtidigt tål han inte att se blod och tycks vara rädd för sin egen skugga. Han rör sig i en ständigt mulen eller mörk värld på jakt efter ledtrådar och trots att modet ibland sviker försöker han att göra det rätta. Det är inte alltid det lättaste i en bakåtvänd byhåla där alla är om inte direkt fientliga så väldigt misstänksamma.

Sleepy Horror är i mitt tycke en underhållande film. Den gjordes innan Tim Burton helt spårade ut i upprepande teman och ”fjantisering” av Johhny Depps rollkaraktärer. Den huvudlöse ryttaren är filmens stora behållning, speciellt Walkens tolkning som hessianen. För er som inte vet varför tyska soldater slogs i det Amerikanska frihetskriget (1775-1783) så kan jag berätta att den brittiska staten reguljärt hyrde in tyska regementen under 1700-talet. Ungefär hälften av de 30.000 tyskar som tjänstgjorde i Amerika var från Hessen-Kassel varav de i filmen kallas för ”The Hessians”. Efter denne lilla historielektion avslutar jag denna recension med en fråga? Kommer Sleepy Hollow att överleva tidens tand eller kommer filmen att falla in i glömskans dimmor som Tim Burtons Batman-filmer?

Garrow’s Law – Säsong 2

garrowslaw2Originaltitel: Garrow’s Law – Series Two
Språk: Engelska
Produktionsår: 2010
Antal avsnitt: 4
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Ashley Pearce
Skådespelare: Andrew Buchan, Alun Armstrong, Lyndsey Marshal, Rupert Graves, Michael Culkin m.fl.

Den andra säsongen av en TV-serie är oftast mycket bättre än den första. Dels för att skaparna inte behöver introducera de olika karaktärerna och dels för att de kan ta bort det som var mindre lyckat och utveckla det som var lyckat från den första säsongen. Garrow’s Law säsong 2 är verkligen inget undantag från denna oskrivna regel. När säsong 2 av Garrow’s Law börjar har en tid hunnit passera. William Garrow är nu en etablerad advokat vars nytänkande har börjat bära frukt och respekt bland hans kollegor, Lady Sarah Hill har fått ett barn med sin make Sir Arthur Hill och den stackars John Southouse har blivit änkeman.

Som vanligt representerar varje avsnitt en enskild rättegång men till skillnad från säsong 1 har denna säsong även en större underliggande metaplot som får sin upplösning i säsongen sista avsnitt. Denna metaplot handlar om Sir Arthur Hill som tror att hans hustru har varit otrogen med Garrow och att hans nyfödde son kanske inte är hans eget barn. Denna osanning kombinerad med fabrikerade bevis, halvsanningar och rena lögner kan bli ödesdigert för Garrow om han finnes skyldig till anklagelserna i den kommande rättegången. Normalt brukar sådana här bihandlingar ligga och gnaga i bakgrunden och sakta utveckla sig, tankarna faller på Arkiv X som aldrig kom till skott under sina nio långa säsonger (fan ta dig Chris Carter). I Garrow’s Law däremot är det tvärt om där metaploten tar mer och mer plats för varje avsnitt för att nå sin kulmen i sista avsnittet. Detta är föredömligt utfört utan att det sker på bekostnad av de vanliga rättegångarna.

gustavusvassaSäg hej till Gustavus Vassa – Garrow’s Law säsong 2

Av de vanliga rättegångarna är den som presenteras i det första avsnittet det som är det mest intressanta. Den behandlar nämligen det beryktade slavskeppet Zong som på grund av påstådd vattenbrist kastade 133 afrikanska slavar över bord. Att det hela rörde sig om ett försäkringsbedrägeri av den mer illvilliga sorten gör hela historien än mer anskrämlig. En för oss svenskar litet lustig grej i denna mörka historia är att Garrow får oväntad hjälp av en frigiven svart man med namnet Gustavus Vassa. Denna Vassa som har levt på riktigt måste ha varit en mycket anmärkningsvärd man då han var både en erfaren sjöman och en av de ledande gestalterna i avskaffandet av det engelska slaveriet.

I min recension över den första säsongen anmärkte jag att Lyndsey Marshals karaktär Lady Sarah Hill var den svagaste och inte riktigt hörde hemma i georgiansk tid. I säsong två får hon mer plats och full upprättelse som både den starkaste karaktären och den som slits mellan kärleken till Garrow och kärleken till hennes unge son som hennes make håller som emotionell ”gisslan”. Som vanligt stjäl Alun Armstrong det mesta av rampljuset som den outröttlige vapendragaren Southouse. Även huvudrollshavaren Andrew Buchan får visa mer ur sitt skådespelarregister, speciellt efter att Garrow misslyckats med att rädda en stum pojke från galgen.

Säsong 2:s förträfflighet får mig verkligen att se fram emot säsong 3 som även är seriens sista. Måtte även den leverera som tvåan.

Garrow’s Law – Säsong 1

garrowslaw1Originaltitel: Garrow’s Law – Series One
Språk: Engelska
Produktionsår: 2009
Antal avsnitt: 4
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Peter Lydon
Skådespelare: Andrew Buchan, Alun Armstrong, Lyndsey Marshal, Rupert Graves, Michael Culkin m.fl.

Garrow’s Law är en brittisk TV-serie som mig veterligen inte nått Sverige, varken via TV eller DVD-utgåvor. På något forum var det någon som nämnde denna serie så jag beslutade mig att ta en närmare titt. Garrow’s Law är ett klassiskt brittiskt TV-drama som utspelar sig i domstolsmiljö. Som många andra brittiska serier är den inte överdrivet påkostad utan man låter istället det välskrivna manuset vara i fokus. Jag tycker att det kan vara en skön omväxling att se serier som denna istället för de mastomontproduktioner som ständigt haglar över oss från andra sidan Atlanten.

Garrow’s law handlar om advokaten William Garrow som på sitt alldeles egna sätt kämpar mot korruption och social orättvisa i slutet av 1700-talet. De anklagade är i praktiken redan dömda innan rättegångarna börjar men Garrow med sin honungsindränkta tunga kommer allt som oftast till undsättning. Med listig advokatyr, hård argumentation och rent chockerande beteende försöker Garrow med alla till buds stående medel vinna sina mål. Ibland lyckas han, ibland inte. Men hela tiden finns jakten på rättvisa där, ett gammalt och beprövat lagsystem är på väg in i en ny era och Garrow är ledaren för de nytänkande.

Trots att Andrew Buchan spelar ungtuppen William Garrow med stor finess är det ändå veteranen Alun Armstrong som den ständige vapendragaren John Southouse som stjäl stora delar av föreställningen. Som Garrows luttrade och hårt prövade mentor lyckas Armstrong med fingertoppskänsla förklara vad det är som händer i allt lagvrängeri och får oss att skratta över situationens absurditet. Utan hans briljanta insats skulle serien inte vara så mycket att hänga julgranen.

skamstockEn brottsling får sitt rättvisa straff i skamstocken – Garrow’s Law säsong 1

Som så många andra TV-serier så har även Garrow’s law en olycklig kärlekshistoria. Denna mellan William Garrow och Lady Sarah Hill, en gift kvinna som har stort intresse för juridik. Av seriens alla karaktärer så är Sarah Hill den svagaste. I mitt tycke är hon alldeles för självständig och initiativrik för att riktigt höra hemma i en domstolssal under georgiansk tid. Även om detta var en tid för stora sociala och politiska förändringar känns hon en aning malplacerad. Samspelet Buchan och Lyndsey Marshal som spelar Sarah Hill är dock småtrevligt även om romansen inte leder någonstans under denna säsong. En liten underlig företeelse under säsongens fyra avsnitt är att Garrow och Sara Hill alltid tycks hitta en tom korridor eller ett ledigt rum för att i hemlighet samtala trots att hela domstolshuset är överbelamrad med åskådare och människor som springer fram och tillbaka. Det är nog en förmåga som många trångbodda i vår tid önskar att de hade.

Garrow’s law är inspirerad av den verkliga advokaten William Garrows liv och tar upp verkliga fall från historien. Även om den riktiga Garrow inte var involverade i alla de fall som tas upp så ger TV-serien en känsla av hur det gick till i domstolsväsendet under förespeglad tidpunkt. Korta rättegångar, enväldiga domare, självgoda advokater och hårda straff var allt en del av verkligheten. Den som inte var priviligerad var så gott som dömd på förhand om denna inte hade en advokat som William Garrow förstås.