kalabalikenibenderTitel: Kalabaliken i Bender – Karl XII:s turkiska äventyr
Författare: Peter From
Förlag: Historiska Media (2009)

Peter From har verkligen lyckats överraska mig. När jag började läsa Kalabaliken i Bender förväntade jag mig en bok i samma faktatunga och akademiska stil som författarens första bok, Karl XII:s död (som jag kommer att ta upp vid ett senare tillfälle). Men här har Peter From valt en annan stil, han har moderniserat språket, avstått från notapparat och broderat ut samtal. Allt för att göra boken så läsvärd som möjligt. Och som han har lyckats. Denna bok seglar genast upp på min topp tre lista över karolinerböcker och jag kan inte förstå hur författaren på bara dryga tvåhundra sidor har lyckats få med så mycket som är intressant utan att det blir högtravande eller tråkigt.

Boken börjar vid slaget vid Poltava och tar oss hela vägen till den stora kalabaliken fyra år senare. Vi får veta en hel del om maktspelet som försegick i kulisserna och får svar på frågan varför Karl XII stannade så länge i Bender (eller i Warnitza om man skall vara helt korrekt). Boken berättar också många fakta som länge har gäckat mig. Om jag tillåts att använda mig av ett exempel så har jag alltid undrat hur Karl XII blev skjuten i foten några dagar före slaget vid Poltava. Det har varit allmän kännedom att den svenska kungen var så skadad att han inte kunde leda armén men hur det gick till har varit en väl förborgad hemlighet. Skottskadan skedde under en nattlig operation när ryssarna i stor skala försökte ta sig över floden Vorskla (om det nu var någon mer än jag som undrade).

Nästa väldigt intressanta fakta som kommer fram är Peter den stores debacle i Prut. På ett liknande sätt som Karl XII och hans karoliner hade marscherat in i ett land (Ukraina) utan mat och andra nödvändiga resurser marscherade tsar Peter med sin armé år 1711 in i det Osmanska riket. I brännande hetta kämpade tsaren sig ända fram till floden Prut. Där inneslöt den övermäktiga turkiska armén ryssarnas slutkörda och demoraliserade trupper med tsar och allt. Här uppenbarade sig ett gyllene tillfälle att avsluta det stora nordiska kriget och historien kunde ha sett helt annorlunda ut om Karl XII hade varit på plats. Men det var han inte och tsarens utsände kunde förhandla fram fördelaktiga fredsvillkor som tillät den ryska tsaren och hans armé att oskadda marschera hem. Den turkiske befälhavaren hade om han velat kunna ställa vilka krav som helst på tsaren för Peter den store var verkligen fångad som en råtta i fällan.

kalabalikenlitografiKalabaliken i Bender – Litografi av Johan Cardon

Den sista punkten jag tänker ta upp behandlar Karl XII själv. Själva kalabaliken och dess händelseförlopp får ni läsa om i boken men kungens agerande under dagen i fråga måste jag ställa några frågor om. Den första fråga jag kommer att tänka på är: Var Karl XII spritt språngande galen? Var han en krigsgalning som ville dö i strid? Hur kunde han ens komma på tanken att göra motstånd mot en totalt överlägsen och minst tio gånger så manstark turkisk fiende på dennes hemmaplan? Varför valde han att barrikadera in sig i Kungshuset med ett femtiotal trogna mannar och göra motstånd till sista blodsdroppen? Hade han inga tankar på manskapet som skulle dö helt i onödan för hans fåfänga? Peter From gör inga ansträngningar i att fördjupa sig i detta ämne. Han redovisar bara vad som hände. Men Karl XII:s mentala hälsa vid denna tidpunkt måste ändå avhandlas på ett eller annat sätt. Det skulle vara intressant om en modern psykolog gjorde en psykoanalytisk undersökning av kungen med hjälp av de dokument som finns besparade från tiden. Vad tror ni själva, var Karl XII galen?

Jag rekommenderar varmt denna bok till alla historieintresserade. Den berättar en fängslande historia om ett märkligt kapitel av den svenska historien. Det enda jag saknar är en epilog om Karl XII:s vistelse i Demotika och Adrianopel efter kalabaliken där kungen mestadels var sängliggande. Annars var detta i det närmaste en perfekt bok. Peter From måste omedelbart åter fatta pennan och återvända från sin ”exil”. Sverige behöver hans författarskap.