enoheligallians1Titel: En ohelig allians
Ord och bild: Daniel Thollin
Förlag: Albumförlaget (2015)
Övrigt: I öppenhetens namn skall erkännas att jag inte kan säga att jag är helt ojävig i denna recension då herr Thollin hade storheten att illustrera Skuggan över Luleå.

I väntan på 91:an i skånska kriget kan vi som är intresserade av den svenska stormaktstiden och seriealbum ta en titt på Daniel Thollins En oheliga allians. Låt mig också till en början säga att det känns skönt att det finns fler än jag som placerar sitt skapande under stormaktstiden och på sätt och vis försöker återupprätta periodens något orättvist skamfilade rykte. Med detta inte sagt att allt var guld och gröna skogar utan att det var en svensk era som inte skall sopas under mattan.

En ohelig allians börjar i Krakow 1702. Karolinen Alexander Drake och hans mannar tillhör en specialenhet inom den svenska armén vars uppgift är att undersöka en okänd växande maktfaktor i Europa. I Krakow finner Drake dokument om en konspiration mot Karl XII som ifrågasätter hans egna pålitlighet. Istället för att riskera en konfrontation med kungen deserterar han och beger sig hem till Sverige för att gräva djupare i konspirationen och återupprätta sitt namn.

En ohelig allians är en blandning mellan svensk historia, mystik och actionäventyr. Den känns väldigt mycket low fantasy och har strukit de flesta övernaturliga inslag. Under berättelsen färdas Alexander Drake ner i mörkret och det är inte säkert att han mot slutet kan kravla sig upp. Mord, förräderi och förtvivlan följer i hans fotspår och han tvingas kämpa mot både inre och yttre demoner. Jag gillar den mörka tonen och den ständiga känslan av att undergången är nära. Det finns dock starka motiv för Drake att kämpa vidare och det kan bli hans räddning.

enoheligallians2Innan jag läste seriealbumet var jag inte riktigt säker på vad jag skulle få. Redan i första textrutan grimaserade jag illa då den polske kungen August den starke benämns som August den store men efter denna lilla inledande fadäs så tar sig berättelsen. Likt True Detective (säsong 1) finns vibbar av the Cthulhu mythos ständigt närvarande men den kliver aldrig över gränsen till ”tentaklernas” land. Istället koncentreras uppmärksamheten till det mysterium som berättelsen kretsar kring. Vem, var, när, hur driver läsandet framåt ända till det bittra slutet.

Daniel Thollin har en väldigt säregen tecknarstil. Jag skall villigt erkänna att jag inte alltid är så förtjust i tjocka tuschteckningar och mystiska bläckfläckar men stilen växer ju mer man vänjer sig vid den. Det enda som riktigt stör mig är Batman-splascharna som indikerar att någon får en smäll på käften. Här borde herr Thollin varit mer kreativ istället för att använda sig av en så enkel lösning. I helhet är annars En ohelig allians vältecknat och jag kommer att få mycket glädje av albumet då det är väl värt att återkomma till med jämna mellanrum.

Så här i slutet av recensionen är frågan om detta seriealbum kommer att få en uppföljare. Slutet på berättelsen antyder på detta men frågan är i så fall när? Jag skulle i alla fall inte ha något emot en fortsättning och det tror jag alla som läser En ohelig allians kommer att hålla med om. Vi får allt hålla tummarna.