Solomon Kane

Originaltitel: Solomon Kane
Språk: Engelska
Produktionsår: 2009
Speltid: 100 min
Regissör: Michael J. Bassett
Skådespelare: James Purefoy, Pete Postlethwaite, Rachel Hurd-Wood, Alice Krige, Max von Sydow m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Året är 1600. Engelska legosoldater under kapten Solomon Kane anfaller ett osmanskt fort i Nordafrika. Efter att osmanerna är besegrade skyndar sig Solomon in i tronsalen för att där plundra den på dess skatter. Helt plötsligt uppenbarar sig en mörk svartklädd varelse på tronen som förkunnar att han är Djävulens lieman och att han är där för att hämta Solomons förbannade själ till helvetet. Efter en kort strid med liemannen lyckas Solomon fly genom att hoppa ut genom ett fönster och dyka ner i det mörka havet.

Ett år senare är vi i ett engelskt kloster. Solomon Kane har tagit sin tillflykt till denna heliga plats för att undgå att hans själ hämtas av ondskans krafter. Klostrets abbott meddelar dock Solomon att han inte kan stanna i klostret och ber honom resa hem till sin fars borg. Så Solomon börjar sina vandringar som en fredens man. Han är rädd för att djävulen skall ta hans själ om han använder sig av våld. Under färden träffar Solomon en familj puritaner och gör sällskap med dem. En tidig morgon överfalls det lilla sällskapet av trollkarlen Malachis onda soldater ledda av en mystisk löjtnant iförd en grotesk lädermask. Familjens tre manliga medlemmar dödas och dottern Meredith förs bort. För den döende fadern svär Solomon att rädda Meredith och att han är villig att betala sin själ till djävulen för att lyckas med detta. Fadern berättar då att om Solomon räddar dottern så kommer hans själ att frälsas och han kan börja ett nytt liv utan skuld.

Solomon reser sedan in i det område som Malachi kontrollerar. Överallt finns det flyktingar, nedbrända byar och ondskans hantlangare. Solomon tvingas kämpa mot häxor, likätare och Malachis besatta soldater. Till slut tas han tillfånga och blir korsfäst av den maskförklädde löjtnanten. Solomon räddas dock av den lokala motståndsrörelse som har medlemmar som tidigare har seglat med honom när han var sjökapten. Motståndsrörelsen gör Solomon till deras ledare och de beger sig till borgen som Malachi befinner sig i för att besegra ondskan. Det visar sig vara samma borg som Solomon växte upp i och genom en hemlig gång tar sig motståndsmännen osedda in. Väl inne utbryter en stor strid och Solomon tvingas kämpa mot den maskförklädde löjtnanten som visar sig vara hans bror. Efter att brodern är besegrad frambesvärjar Malachi en stor demon från helvetet (som inte är helt olik en balrog) för att hämta Solomon till helvetet. Solomon lyckas dock döda Malachi innan demonen får tag på honom. Med trollkarlen dödad sugs demonen tillsammans med Solomon synder till helvetet och allt blir frid och fröjd. Solomon svär efter att Meredith befriats att han hädanefter alltid skall bekämpa ondskan och djävulens hantlangare.

Som jag nämnt tidigare så är Robert E. Howards Solomon Kane en stor inspirationskälla för mig så denna film var således av högsta intresse när den släpptes. Titelkaraktären spelas av James Purefoy och även om denne person känns litet kort i rocken för Solomon så gör han ett gott porträtt av den djävulsbekämpande puritanen. Tur som Satan att denna roll inte gick till Christopher Lambert som det ryktades om från början. I filmen får vi veta Solomons bakgrundshistoria vilket mig veterligen Howard aldrig skrev ett ord om. Man kan tycka vad man vill om denna men jag tycker den fungerar helt okej i filmen även om jag hellre hade sett att karaktärens puritanska arv hade fått en större betydande roll. Sedan är Solomon Kane i böckerna en renodlad hjälte men för att det skall fungera med karaktärens bakgrundshistoria blir han i filmen mer en sorts antihjälte.

Det som känns väldigt bra med filmen är att alla små detaljer som man lyckats klämma in. Vid ett tillfälle exempelvis vandrar Solomon över en frusen sjö. Detta kan tyckas helt normalt för en nordbo men detta hör knappast till vanligheterna för en engelsman. Men då måste man också komma ihåg att England under 1600-talet befann sig mitt i den lilla istiden. Temperaturen var kallare på vintern det århundradet än det är nu och följaktligen frös sjöarna oftare.

I filmen brottas Solomon Kane mycket med sitt samvete och ställer många frågor. Kan en person frälsas trots att han gjort fruktansvärda saker? Som sjökapten älskade Solomon att vara i stridens hetta och att mörda och plundra sig fram i livet. Han är en ond man men efter mötet med ”riktig” ondska beslutar han sig för att vara god. Men kan en person få syndernas förlåtelse när man levt en hel livstid i ondskan tjänst? Finns det en räddning för förtappade själar som Solomon Kane eller Adolf Hitler för den delen?

Denna film speglar ett väldigt dystert 1600-tal. Ett århundrade fullt av mörker och ondska. Gud tycks ha övergett människan och låter djävulen och hans hantlangare härja fritt i världen. I filmen ser vi många övernaturliga varelser som den gode hjälten måste bekämpa. Demonerna från helvetet får en framskjuten roll även om andra oknytt också kan skådas. Det känns modigt av producenterna att våga satsa på en film som Solomon Kane. Karaktären är tämligen okänd utanför fantasykretsar och det finns inget riktigt affischnamn. Men filmen har en oväntad välmeriterad uppsättning skådespelare där svenske Max von Sydow nog är den främste. Hans roll är dock liten och inte helt olik den han hade i Ridley Scotts Robin Hood. Med sådan tilltro till projektet förtjänar filmen att få en uppföljare. Jag skulle personligen älska att se Solomon Kane resa till den mörka kontinenten för att där strida mot vampyrer och andra monster.