svardetsmaktEngelsk titel: A Storm of Swords
Författare: George R.R. Martin
Förlag: Bokförlaget Forum (2012)
Copyright © George R.R. Martin (2000)

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Svärdets makt är den tredje boken i George R.R. Martins Sagan om is och eld-serie som kanske är mest känd genom tevesuccén Game of Thrones. En gång i tiden hörde jag någon säga att Martin inte kan skriva. Jag blir lika förvånad varje gång någon uttalar sig på det viset eftersom det finns ett antal böcker som direkt motbevisar påståendet. Speciellt i samband med Melodifestivalen brukar liknande kommentarer dyka upp. ”Vinnaren sjöng falskt”, duggar då ofta tätt. Bara för att just du inte gillar någons sätt att sjunga betyder det inte att personen sjunger falskt och likadant är det med Martin, han skriver enligt mig jävligt bra böcker och om du tycker att han inte kan skriva så läs någon annan författare som du gillar. Kom inte med dumma uttalande för det får bara en person att se dum ut, nämligen du.

Som sig bör tar Svärdets makt vid där Kungarnas krig slutade. Vi får följa händelseutvecklingen genom 12 olika personers perspektiv. Främst bland dessa är Arya Stark och Jon Snö men även Tyrion och Jamie Lannister får stort utrymme. Nästan alla dessa karaktärer är intressanta att följa men det finns en som sticker ut. Varje gång jag kommer fram till Bran Stark är det som om historien dör och man måste tvinga sig igenom dessa kapitel. Jag vet inte riktigt vad det beror på men det kan vara att Brans historia är litet avsides och man har ingen riktig förståelse för vad han försöker uppnå. Han är på väg norrut för att hitta en treögd korp, det är det enda man vet. En annan karaktär som äntligen börjar komma till sin rätt är Sansa Stark. Från att ha varit en dum och naiv flicka börjar hon vakna upp ur sina drömmar och förstå hur världen fungerar. Sansa är fortfarande en svag karaktär men hon har börjat lära sig spelet. Det skall verkligen bli intressant att se vad hon kommer att ta sig till om hon även lyckas få litet makt. Med Martin vid pennan är det dock långt ifrån säkert att hon överlever så länge men det vore tråkigt om hon dog innan hon hann uträtta något vettigt.

Att i korta ordalag beskriva bokens handling gör sig inte lätt. Daenerys Targaryen fortsätter att bygga upp sin makt i öster samtidigt som drakarna växer. Jon Snö har lyckats infiltrera Mance Rayders rövararmé och måste varna Nattens väktare om det kommande anfallet. Arya Stark hålls som gisslan av Blodhunden som försöker kräva en lösensumma för henne. Stannis Baratheon slickar såren på Draksten och planerar sitt nästa drag i kampen om järntronen. I huvudstaden planeras det för kungligt bröllop då kung Joffrey ämnar äkta Margaery Tyrell. Förutom detta pågår ett dussintal andra bihandlingar med redan nämnda och onämnda personer. Detta kan tyckas vara komplicerat men på något sätt lyckas Martin att hålla isär och samtidigt binda samman historierna till ett troligt händelseförlopp. Till en början är det som det brukar vara, det intrigeras, krigas och mördas som aldrig förr. Mot slutet av boken tar berättelsen dock en skarp sväng mot det okända. I det ena kapitlet efter det andra presenteras nya helt oförutsägbara händelser som omkullkastar allt man trodde skulle hända. Detta gör sista tredjedelen av boken nästan helt omöjlig att lägga ifrån sig. Tänker du läsa Svärdets makt så förbered dig för sträckläsning.

George R.R. Martin har en kuslig förmåga att introducera nya karaktärer som direkt får tyngd och betydelse. Jag har exempelvis inte ens nämnt prins Oberyn Martell vars krav på hämnd och rättvisa kan få inbördeskriget att åter flamma upp i de södra delarna av Västeros. Detta tillsammans med Martins förkärlek till att ha ihjäl de olika huvudkaraktärerna gör hela Sagan om is och eld till en totalt oförutsägbar bokserie. Vad som helst kan hända och kommer troligast också att göra det. Det enda sättet att få veta vem det är som skall bli ett huvud kortare härnäst är att sätta tänderna i Kråkornas fest, den fjärde boken i serien.