Årets sista nummer av Historiska Ögonblick gav mig en rejäl dos av déjà vu. Inte mindre än tre artiklar innehöll ämnen eller historiska personer som jag tidigare har behandlat här på webbsidan. Låt oss i snabb takt avhandla dem i tur och ordning.
Kardinalen som styrde Frankrike Av Michael Journath.
De tre/fyra musketörerna må vara fiktiva hjältar men deras ärkefiende, den beryktade kardinal Richelieu, var allt annat än fiktiv. I denna väldigt positivt vinklade artikel beskrivs kardinalen nästan som en räddande ängel som trots svåra krämpor oavbrutet arbetade (nästan dygnet runt) för staten och var obrottsligt lojal mot kung Ludvig XIII. Den ena komplotten efter den andra mot både honom själv och mot kungen lyckas han avstyra. Samtliga konspiratörer, utom de med kungligt blod, avrättas snabbt och brutalt. I sig är artikeln ganska intressant men att knappt skriva ett negativt ord om kardinal Richelieu känns snedvridet. Jag må inte vara en professor i historia men så mycket vet jag att en person i Richelieus position lämnar drivor av lik efter sig vart han än går.
Läs också: Musketörerna (säsong 1)
De dödade barn för att komma till himlen Av Stefan Johansson.
I min recension för Garrow’s Law säsong 3 skrev jag litet om varför kristna inte begår självmord så att de direkt kan bege sig till himmelriket. Detta har främst att göra med det femte budordet ”Du skall icke dräpa” som också gäller självmord. En konsekvens av kyrkans stenhårda tukt och förmaning blev således de så kallade Suicidalmorden. Detta betyder att en person som vill begå självmord kan undgå det brinnande helvetet genom att dräpa en annan människa. Efter utfört dåd begär personen bara om syndernas förlåtelse från prästen och efter bödelns yxa gjort sitt väntar en fribiljett till himmelen. Det djupt tragiska med detta var att många barn dräptes, dels för att de var lätta offer och dels för att de var utan synd och inte heller riskerade att hamna i helvetet. I artikeln får vi en litet mer nyanserad beskrivning över vem det var som främst utförde dessa suicidalmord och varför.
Läs också: Garrow’s Law (säsong 3)
Livläkaren som regerade Danmark Av Martin Borg.
Det var inte så länge sedan jag recenserade om Johann Friedrich Struensees äventyr i filmen A Royal Affair. I denna artikel ges en litet annorlunda version av vad som egentligen hände i den danska huvudstaden åren 1766-1772. Huvudberättelsen är fortfarande densamma men det är några intressanta detaljer som skiljer tolkningarna åt. Artikeln berättar exempelvis att Struensee var makthungrig och att han höll den sinnessjuke kung Christian VII mer eller mindre som fånge. Detta var inget som vi såg i filmen och denna förändring har filmskaparna troligast gjort för att göra den tyske doktorn till en mer sympatisk person. Jag kan förstå dem för trots sina tillkortakommanden försökte Struensee att reformera Danmark till det bättre. En strävan som till slut kom att kosta honom hans huvud.
Läs också: A Royal Affair