haxornasforsvarareTitel: Häxornas försvarare – Ett historiskt reportage
Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget (2002)

Jan Guillou tar i detta historiska reportage sig an Häxprocesserna, en av de mörkaste och mest missförstådda tidsperioderna i Sveriges historia. Den stora häxpaniken i vårt avlånga land varade mellan åren 1668 – 1676. Omkring 300 människor avrättades för häxeri under dessa år som kom att kallas Det stora oväsendet. Men Guillou nöjer sig inte bara med dessa år utan berättar hela historien från ”ljusa” medeltiden till modern nutid. Han tar också en titt på fenomenet i andra länder och hur de löste problemet med alla häxor som utförde djävulens påbud.

Om man skall tro Jan Guillou (vilket jag tycker att man kan göra) så finns det en rad olika missuppfattningar om vad som hände för dryga 300 år sedan och jag tycker att det kan vara intressant att punkta upp de främsta.

• Tortyren av häxor var inte bara till för att tvinga fram en bekännelse. Den var också av omsorg och själavård för trollkonan själv. Bara om en häxa hade bekänt och mottagit syndernas förlåtelse kunde hon brännas för att sedan träda in i himmelen.
• Det så kallade Vattenprovet var aldrig populärt i Sverige. Det var främst i de tyska småstaterna som man utförde detta test för att se om en kvinna var en häxa.
• Under samma tidsperiod som det brändes 300 häxor (mestadels kvinnor) på bål brändes det omkring 700 män för tidelag (sex med djur).
• Den romerska inkvisitionen avrättade ungefär ett hundratal personer för trolldomsbrott. Motsvarande siffra på den protestantiska sidan är cirka 30.000.
• Häxprocesserna berodde varken på överhetens försök att få pli på befolkningen eller på att manliga doktorer ville eliminera den kvinnliga konkurrensen som kunde folkmedicin.

haxbal”Häxan” Rumpare-Malin bränns på bål, från TV-serien Häxornas tid (2005)

Men vad berodde häxpaniken egentligen på? Vad fick folk att bli som tokiga och kasta anklagelser och misstankar på bekanta, grannar och även familjemedlemmar till den grad att de ville döda dem? Svaret är inte enkelt men i stort berodde det på masshysteri i kombination med att fanatiker fått vatten på sin kvarn. En okunnig bondebefolkning manipuleras eller leddes av präster som är fullkomligt övertygande om att djävulen finns och inte drar sig för något för att få rätt i sak hur fnoskigt det än kan tyckas. Att bibeln även upphöjts till svensk lag gjorde också sitt då det står i denna bok att läsa i andra mosebok: En trollkona skall du icke låta leva.

Eftersom många av häxorna fälldes efter vittnesmål från barn, och bara på detta, så kan man undra var barnen fick sina historier om blåkullaresor och häxsabbater? De pressades av sina föräldrar att berätta allt de varit med om och när de inte fick de svar de ville höra började barnen hitta på saker. Sedan när prästerna och häxjägarna kom in i bilden med sina listiga förhör var det inte svårt för dem att tillrättalägga historierna efter sin egen världsbild. Denna världsbild var en helt annan än den som bondebefolkningen hade och så började utpekandena. Det hela var i rullning och med det följde rättegångar, tortyr och ond bråd död.

Detta var en väldigt förenklat förklaring och jag rekommenderar alla som är intresserade av häxprocesserna att läsa Jan Guillous bok. Nog är det spännande att frossa i alla detaljer men det som slår mig är hur felaktigt vi uppfattar denna tid och vad processerna berodde på. I slutet av boken drar Guillou även paralleller till nutid och då förstår man att vi nutida människor inte är allt för olika våra förfäder. Extra nämnvärt är redogörelsen om Thomas Quicks alla erkännanden och vad som skulle hända om en av hans morddomar prövades av högre instans. Det har nu hänt och så här dryga decenniet senare kan vi bara konstatera att Guillou fick rätt.