18 inlägg Inlägg publicerade i TV

Poldark (2015) – Säsong 4

poldark4-1Originaltitel: Poldark – Series Four
Språk: Engelska
Produktionsår: 2018
Antal avsnitt: 8
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Joss Agnew och Brian Kelly
Skådespelare: Aidan Turner, Eleanor Tomlinson, Heida Reed, Jack Farthing, Luke Norris, Gabriella Wilde, Harry Richardson, Ellise Chappell m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Tyvärr måste jag meddela att Poldark säsong 4 verkligen är en mellansäsong. Intrigerna fortsätter givetvis mellan familjerna Poldark och Warleggan men på något vis saknar de samma spets som tidigare. Mer utrymme ges också åt andra rollfigurer och deras mindre intressanta göranden. Detta kändes verkligen som en säsong där alla låsta förhållanden och puttrande småintriger städades undan så att serien kan göra en rejäl avslutning nästa år.

Hungersnöd råder i England. Även om Ross Poldark har det förspänt så ser han hur de fattiga lider och orättvisorna tycks bara växa. Eftersom han inte kan förändra samhället i Cornwall beslutar han sig för att försöka bli medlem av parlamentet. I en omröstning besegrar han ärkefienden och den sittande parlamentarikern George Warleggan och vinner en plats i det brittiska underhuset. Detta medför dock att han ensam måste spendera stora delar av året i London där han försöker få slaveriet upphävt och kämpar för att underlätta livet för de fattiga. Samtidigt måste hustrun Demelza stanna kvar i Cornwall och sköta om gården, uppfostra barnen och se till att familjens gruva hålls igång. Med tiden isär får Ross och Demelza utrymme att bearbeta sina känslor och de får en helt ny förståelse för sig själva och för varandra.

poldark4-2Ross Poldark i het debatt i brittiska underhuset – Poldark (2015)

Jag blev givetvis orolig för serien när Ross Poldark flyttade till London. Det är ändå i Cornwall som intrigerna och alla intressanta rollfigurer finns. Detta löste manusförfattarna genom att flytta hela familjerna Poldark, Warleggan och Enys till London av till synes helt olika anledningar. På detta vis kunde intrigerna fortsätta men det blir aldrig samma sak. Serien går minst sagt på tomgång och manusförfattarna återvände mest gamla scenarion utan att på något sätt vara direkt nyskapande.

Det som säsong 4 ändå lyckades med var att få bort de flesta sidointrigerna. Det mesta är frid och fröjd förutom att George Warleggans förakt för Ross Poldark nådde nya oanade höjder i säsongsfinalen. Troligast kommer detta att utmynna i nya stridigheter i de båda männens rivalitet. Jag vill inte direkt glömma bort denna säsong men den kändes bara som en långsam transportsträcka till säsong 5 som också blir seriens sista. Vi får hoppas att denna blir betydligt bättre och en gång för alla sätter punkt på intrigerna i Cornwall.

Carl XII (1974)

carlxii01Originaltitel: Carl XII
Språk: Svenska
Produktionsår: 1974
Speltid: 106 min
Regissör: Keve Hjelm
Skådespelare: Jarl Kulle, Anita Björk, Tore Lindwall, Ulla Sjöblom, Lennart Lindberg m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

År 1901 skrev August Strindberg en pjäs om Karl XII:s sista tid. Det är denna pjäs som Keve Hjelm bearbetat om till denna TV-film som han själv regisserat. Jarl Kulle spelar Karl XII, en bruten man omgiven av bekymmer. Omringad av fiender och med katastrofala statsfinanser går Sverige mot nederlag i det Stora nordiska kriget. I en dåres förhoppning sätter Karl XII sitt förtroende till Georg Heinrich von Görtz  som lovar att få ordning på det lata svenska folket och statsfinanserna. Det slutar som vi alla vet inte bra och kungen dör under Karl XII:s andra norska fälttåg.

Jag fann denna TV-film mycket intressant. Det är inte så ofta man får följa en enskild individ på så nära håll, i detta fall Karl XII. Kan man inte sin historia så kan det nog tyckas att filmen hoppar mellan olika teman utan att ha en nämnvärd sammanhållning. För oss som är mer insatta är dock sammanhanget glasklart och det som är intressant är inte vilka beslut som kungen tog utan vad som ledde fram till att han tog dem. Jarl Kulle ger sin tolkning av mannen med så mycket ansvar på sina axlar. Karl XII pendlar mellan melankoli och förhoppning och som kung förnekar han sig inte att både tillrättavisa och fördöma alla i sin närhet.

Större delen av filmen utspelar sig under Karl XII:s vistelse i Lund och slutet i Fredrikshald som sig bör. Som förväntat av en TV-produktion från SVT så är detta inte en påkostad film. Kostymer och enkel rekvisita utgör i stort hela scenografin. Trots detta så lever skådespelarna in sig i sina roller och levererar en underhållande föreställning. Jag använder ordet föreställning för detta verk känns mer som teater än film. Inget ont om detta men det medför också att den som skall se Carl XII måste ändra sin förutfattade mening om vad det är för sorts film. Det är trots allt en bra rulle om ni frågar mig.

Carl XII på SVT Öppet arkiv

Poldark (2015) – Säsong 3

poldark3-1Originaltitel: Poldark – Series Three
Språk: Engelska
Produktionsår: 2017
Antal avsnitt: 9
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Joss Agnew och Stephen Woolfenden
Skådespelare: Aidan Turner, Eleanor Tomlinson, Heida Reed, Jack Farthing, Luke Norris, Gabriella Wilde, Harry Richardson, Ellise Chappell m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Jag kan säga direkt att har du inte hängt med i svängarna i de tidigare säsongerna kommer du att få svårt att hänga med i den här recensionen. Den tredje säsongen av Poldark introducerar en rad nya rollfigurer till intrigerna i Cornwall. De viktigaste är Morwenna Chynoweth (Eliszabeths kusin), Hugh Armitage (Lord Falmouths brorson) samt Sam och Drake Carne (Demelzas bröder som också är metodister). Det är två huvudkonflikter som säsongen kretsar runt. Dels kring Ross Poldarks försöka att rädda Dwight Enys som tagits tillfånga av fransmännen under Franska revolutionskrigen (1792-1802) och dess efterspel. Dels kring Morwenna Chynoweth kärleksförhållande till Drake Carne trots att hon redan är förlovad med prästen Osborne Whitworth.

poldark3-2Ross Poldark får det hett kring öronen i ett försök att rädda Dwight Enys från fransk fångenskap – Poldark (2015)

Givetvis fortsätter Ross Poldarks eviga fejd med George Warleggan och det något problematiska förhållandet med hustun Demelza. Det som förvånade mig mycket var hur drakonisk Elizabeth har blivit sedan hon gifte sig med George och hur hon allt mer börjar ta efter sin arrogante make. De som mest får lida över detta är sonen Geoffrey Charles och kusinen Morwenna. Jag kan riktigt lida med den sistnämnda som slits mellan kärleken till Drake Carne och familjens önskan om att hon skall gifta sig med deras väl utvalde kandidat. Att sedan Elizabeth får lida när George börjar misstänka att deras gemensamme son, Valentine, inte är hans ser jag bara som poetisk rättvisa. Jag gillar dock att hon tvingas ta i med hårdhandskarna med George vilket är något som Ross borde ha gjort för länge sedan. Ett tidigt exempel på Girl power!

poldark3-3Den stackars Morwenna Chynoweth tillsammans med den slemmige Osborne Whitworth – Poldark (2015)

Rent tekniskt var väl säsong 3 snäppet sämre än den förra. Poldark är dock fortfarande en väldigt bra serie som jag kommer att fortsätta att följa. Det jag gillar är att serien fortfarande kan överraska och ta oväntade vändningar. Detta är något som få andra serier klarar av över tid då de brukar falla in i ett förutsägbart mönster efter några säsonger. Jag tillskriver detta att Poldark håller sig till 10 avsnitt eller färre per säsong. Hur många Netflix-serier har vi inte sett som har 13 avsnitt per säsong som verkligen släpar sig fram med klyschor till slutet? Det känns tungt att behöva vänta nästan ett år till nästa säsong men jag gör det så gärna om Poldark fortsätter att leverera samma goda kvalitet.

Poldark (2015) – Säsong 2

poldark2-1Originaltitel: Poldark – Series Two
Språk: Engelska
Produktionsår: 2016
Antal avsnitt: 10
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Will Sinclair, Charles Palmer och Richard Senior.
Skådespelare: Aidan Turner, Eleanor Tomlinson, Heida Reed, Kyle Soller, Jack Farthing, Luke Norris, Gabriella Wilde m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Längtan har varit lång på grund av att BBC flyttade Poldark från att vara en vår-serie till en höst-serie men nu är det äntligen dags att återvända till Cornwall och Ross Poldarks äventyr. Första säsongen slutade som vi minns med att Ross blev arresterad för skeppsplundring, upplopp och mord. Denna säsong börjar med att han i domstol måste stå till svars för de anklagelser han ställts inför.

Säsong 2 är en riktig berg och dalbana av medgångar och motgångar. Många gamla och nya konflikter blossar upp och det intrigeras som aldrig förr. Ross Poldarks gruva går i konkurs på grund av George Warleggan men tillsammans med Francis Poldark startar kusinerna en ny som dock inte är utan sina problem. Ross ekonomi är fortfarande minst sagt ansträngd och därför börjar han assistera en smugglarliga för att hålla mat på bordet. Francis förhållande till frun Elizabeth är fortfarande frostigt men en stor händelse får honom att se livet på ett nytt sätt och bli en förvandlad man. Demelza oroar sig över att hennes make Ross skall vara otrogen med Elizabeth och hennes paranoia och irrationella uppträdande får ödesdigra konsekvenser. I en sidohandling kommer rikemansdottern Caroline Penvenen till bygden och hon får genast upp ögonen för den fattige men stilige Dwight Enys och försöker på alla sätt och vis att vinna den motsträvige doktorns hjärta. George Warleggans fortsatta intrigerande och hans intresse för Elizabeth driver Ross till vansinnets rand och han passerar en gräns som inte får passeras. Detta är bara några axplock över allt som händer under säsong 2, insatserna är höga och allt balanserar på en knivsegg som det skall vara i en serie som denna.

poldark2-2Ross Poldark räddar den höggravida hustrun
Demelza från en vattnig grav – Poldark (2015)

Det är mycket som chockerade under säsong 2. Om du inte sett säsongen och absolut inte vill förstöra nöjet bör du sluta läsa nu för jag måste få nämna några riktiga spoilers.

Det första som måste diskuteras är Francis Poldarks öde. Elizabeths kalla beteende och den stress han lider under driver honom till att försöka begå självmord. Som tur är misslyckas han men det inträffade får honom att se livet med nya ögon. Han slutar att hålla tillbaka sina känslor och blir den man han vill vara. Han sliter som ett djur med skörden trots att han är herreman, han börjar spendera mycket tid med sonen Geoffrey Charles och ber George Warleggan flyga åt helvete. Allt detta får hans liv att bli mycket bättre och även Elizabeth börjar värma sig till maken. Vis av att ha sett denna förändring i många andra serier och filmer så vet vi att detta aldrig kommer att sluta lyckligt. Som TV-tittare vet man att snart kommer bödelns yxa att falla, frågan är bara hur? Ett tag trodde jag faktiskt att Francis skulle klara sig men givetvis inte. Hans tragiska död öppnar dock upp nya möjligheter för både Ross Poldark och George Warleggan när hans fru Elizabeth blir änka.

Det andra som måste diskuteras är hur skickligt George Warleggan intrigerar för att få Elizabeth att gifta sig med honom. Det är många strängar som måste spelas rätt och en stor portion tur som får den nyblivna änkan att acceptera ett giftermål med sin förre makes ärkefiende. Det är givetvis ett val som kvinnan gör av bekvämlighet och inte av hjärtat. För henne är det viktigare att känna trygghet både ekonomiskt och socialt än att ta en chansning med en osäker framtid. Jag anar dock att detta beslut är något som Elizabeth kommer att betala dyrt för för ett äktenskap med en niding som George kan heller aldrig sluta lyckligt.

poldark2-3Ross Poldark i spetsen för ett bondeuppror som en gång för alla
vill göra sig av med tyrannen George Warleggan – Poldark (2015)

Det tredje som i alla fall måste nämnas är Caroline Penvenens och doktor Enys lilla romans. Det trevliga med denna lilla sidohandling är att den trots vissa stötestenar känns som något äkta i jämförelse med allt elände i släkten Poldark. Här är det kärleken som är drivkraften och även om vissa åtaganden tvingar de två att spendera tid från varandra så slutar det lyckligt, i alla fall under denna säsong. Det skall bli intressant att se var dessa tvås öden tar dem men det känns som att serien behöver dem för att ge litet balans i allt armod.

Jag ger den andra säsongen av Poldark två tummar upp och längtar redan efter nästa. Detta är en ytterst välgjord serie där manus, skådespeleri och filmskapande är av högsta klass. Britterna visar återigen att de kan göra TV-serier och jag tycker även att amerikanarna kan börja snegla åt Europa för att se hur de på ett alternativt sätt kan göra TV-underhållning. Många bra TV-serier har kommit från vår brokiga kontinent de senaste åren och jag tror på en ljus framtid. TV-serier som Poldark kommer att fängsla oss under många år framöver. Var så säkra på det.

Musketörerna – Säsong 3

themusketeers10Originaltitel: The Musketeers – Series Three
Språk: Engelska
Produktionsår: 2016
Antal avsnitt: 10
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Simon J. Ashford, Simon Allen m.fl.
Skådespelare: Tom Burke, Santiago Cabrera, Howard Charles, Luke Pasqualino, Tamla Kari, Hugo Speer, Ryan Gage, Rupert Everett m.fl.

Jag skulle vilja kalla säsong 3 av Musketörerna för en mellansäsong men eftersom det är den sista så låter det inte riktigt rätt. Dåliga tittarsiffror har fått chefsfolket på BBC att dra i nödbromsen och avsluta en annars uppskattad och omtyckt serie. Personligen kommer jag att minnas de råbarkade actionsekvenserna som inte på något sätt var koordinerade som balett, som alldeles för många filmer och TV-serier av idag är. Det är mer klassisk slå-på-käften-action i bästa Clint Eastwood eller Nick Nolte anda. Det gillar jag.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Under fyra långa år har Athos, Porthos och D’Artagnan krigat vid fronten i Fransk-Spanska kriget (1635-1659). Samtidigt har Aramis spenderat samma period i kloster som munk även om han inte har tillåtits att avge klosterlöftena. Av en slump för krigets vindar samman de forna musketörerna och tillsammans lyckas de fyra avstyra en spansk räd mot en fransk krutkonvoj. Därefter kallas musketörerna tillbaka till Paris (även Aramis) av Treville som nu är minister och en av kung Ludvig XIII:s närmsta män. Treville vill att Athos bygger upp en ny kår av musketörer för att skydda Paris då de flesta gamla har gått förlorade i kriget. Han vill också göra detta för att de åter skall bli en motpol till ”det onda” röda gardet som de senaste åren åter fått härja fritt.

themusketeers8Athos (Tom Burke) går till anfall under det Fransk-Spanska kriget.

En av de mest intressanta aspekterna inför säsongen var vem som skulle bli den nya ärkeskurken. Personligen trodde jag att hertigen av Buckingham skulle få rollen men filmskaparna ville något annat och bjuder inte bara på en eller två, utan hela tre ärkeskurkar. De tre är; markisen de Feron (kungens handikappade farbror), hertigen av Orléans (kungens odåga till bror) och Lucien Grimaud (en 1-dimensionerad niding av ringa härkomst). Jag var litet osäker på om Rupert Everett som spelar de Feron skulle klara av tidseran men av de tre är det han som briljerar. Tyvärr visar det sig att det är Grimaud som får mer och mer utrymme på de andras bekostnad. Det var väldigt länge sedan jag såg en så tråkig och fantasilös ärkeskurk vars enda vilja bara är ren ondska.

Under den tredje säsongen koncentrerar sig handlingen till den döende kung Ludvig XIII och vem som skall bli hans efterträdare. Ludvig har en son (den blivande kung Ludvig XIV) men han är bara ett barn vars intressen drottning Anna måste försvara med näbbar och klor. Medan gamarna börjar cirkla runt Paris är det upp till Treville att släcka bränderna och säkra tronföljden. Det visar sig vara ett allt annat än lätt arbete men då har han som tur är hjälp av några rediga musketörer.

themusketeers9Säsong tre är goda tider för ärkeskurkar som de Feron (Rupert Everett).

Det som är bra med säsong 3 är att man inte vet vilken riktning serien skall ta. Det blir givetvis mycket fäktande och palatsintriger men det mesta ligger fortfarande öppet. Tyvärr räcker inte detta då serien går mycket i gamla fotspår och Grimaud är en så onyanserad skurk som får en att vilja slå av dumburken. Roligare är det då när Rupert Everetts läbbige men på vissa plan ändå sympatiske skurk får styra och domdera.

Det skall sägas att säsong 3 börjar bra för att bli sämre för varje avsnitt som går. Mot slutet känns det nästan skönt att serien läggs ner för det känns som om producenterna och manusförfattarna kört fast. Jag undrar om inte alla inblandade visste om att detta skulle bli den sista säsongen då serien slutar med en sorts epilog där Athos, Porthos, Aramis och D’Artagnan tar farväl av varandra. De må gå skilda vägar men de är och kommer alltid att förbli musketörer. Jag tycker att det har varit tre trevliga säsonger och tackar för underhållningen. En för alla, alla för en!

Poldark (2015) – Säsong 1

poldark1-1Originaltitel: Poldark – Series One
Språk: Engelska
Produktionsår: 2015
Antal avsnitt: 8
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Ed Bazalgette och William McGregor
Skådespelare: Aidan Turner, Eleanor Tomlinson, Heida Reed, Warren Clarke, Kyle Soller, Jack Farthing m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Efter att under tre år har stridit för britterna i det Amerikanska frihetskriget (1775-1783) återvänder Ross Poldark till England. Väl hemma i Cornwall finner han att hans far har dött, hans stora kärlek Elizabeth förlovad till hans kusin och att hans ägor är i totalt förfall. Trots alla motgångar spottar han i händerna och försöker rusta upp gården och öppna familjens gamla koppargruva som varit nedlagd sedan många år. Med hårt arbete och kamratskap början han sakta att vända upp och ner på samhället vilket ses med allt annat än blida ögon av den överklass han själv tillhör.

Poldark bygger på en serie historiska böcker skrivna av den brittiske författaren Winston Graham. Ni som är litet äldre minns kanske att Poldark gick i TV-rutan redan på 70-talet men denna recension handlar om den nyinspelade serien från 2015. När jag började titta kände jag genast igen skådespelaren som spelar huvudrollsinnehavaren Ross Poldark men hade förtvivlat svårt att komma på vem det var. Det var först efter en snabbgoogling som jag fann att det var Aidan Turner, den alvälskande dvärgen Kili från Hobbit-filmerna. Med detta mysterium uppnystat kunde jag sjunka ner i TV-soffan och njuta.

poldark1-2Ross Poldark (Aidan Turner) och kökspigan Demelza (Eleanor Tomlinson) – Poldark (2015)

Är det något som britterna kan så är det att filma historiska dramer från sin egna storhetstid. Poldark är inget undantag från denna regeln. Scenografin är underbar, skådespelarna kompetenta och dramatiken superb. Det bästa med sådana här TV-serier är att det inte händer så himla mycket. Givetvis händer det saker hela tiden men på det lilla planet, inte på det stora. Inre konflikter blossar ständigt upp och kostsamma uppoffringar måste göras för att följa samhällets förväntningar och tidens konventioner. Krutet har inte satsats på storslagen action eller pompösa kostymer utan på berättandet av den lilla människans strävan att göra livet litet mer drägligt för sig själv och sin omgivning.

Det enda jag inte gillar är porträtteringen av kökspigan Demelzas introduktion till överklassen. Till en början ses hon bara som ett löst stycke som lyckats lura den ärbare Ross att gifta sig med henne men sedan krävs det bara en sång och att hon klär upp sig i en fin klänning för att alla adelsmän skall bli betuttade i henne. Även kvinnorna förutom några stycken accepterar henne tämligen omgående som om hon alltid varit en av dem. Ruth Teague är dock för elak, jag säger det inte ofta men ”that woman needs a tall glass of shut up juice”.

poldark1-3Det är inte så mycket action i Poldark men vi bjuds i alla fall på en duell mellan
den enfaldige Francis Poldark och kapten Andrew Blamey – Poldark (2015)

Något som jag däremot verkligen gillar är att serien visar dåtidens konsekvenser av att gifta sig av kärlek mot familjens vilja. Jag kan inte minnas att något som vi tar så självklart nu för tiden har filmats med sådana ödesdigra följdverkningar i dåtid. Blanda kvinnlig naivitet med manlig dumhet så får du en explosiv blandning med biverkningar långt bortom den synliga horisonten. Jag är i alla fall glad att det hela på sätt och vis kunde redas ut. Eller gjorde det verkligen det? Det skulle inte förvåna mig som om denna gren av dramat fortsätter i säsong 2.

Poldark blev också ett bitter farväl av Warren Clarke, kanske mest känd här i Sverige genom TV-serien Dalziel & Pascoe. Jag kommer dock att för alltid minnas honom som Dim i Clockwork Orange. Inspelningen av Charles Poldarks avsked på dödsbädden blev bokstavligen hans sista skådespelarinsats innan han själv avled några veckor senare. En stor film- och TV-personlighet lämnade därmed världen allt för tidigt så om inte för annat så se Poldark för att ta ett sista farväl av denne legendar.

Musketörerna – Säsong 2

themusketeers2Originaltitel: The Musketeers – Series Two
Språk: Engelska
Produktionsår: 2015
Antal avsnitt: 10
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: John Strickland, Nicholas Renton m.fl.
Skådespelare: Tom Burke, Santiago Cabrera, Howard Charles, Luke Pasqualino, Marc Warren, Tamla Kari, Maimie McCoy, Hugo Speer, Alexandra Dowling m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Den stora förändringen mellan Musketörerna säsong 1 och 2 är att Richelieu är död och således inte längre är den store antagonisten. Detta beror på att Peter Capaldi som spelade kardinalen fick rollen som den tolfte doktorn i den brittiska långköraren Doctor Who och sade tack och adjö. Säsong 2 börjar således med kardinalens begravning. För ett ögonblick undrar man vem som skall bli den nya ärkefienden men det dröjer inte länge innan vi får svaret. Det visar sig, som jag till viss del förutspådde i min recension för säsong 1, att den saknade Comte de Rochefort får bära det tunga ansvaret. Det må vara litet synd att det är just Rochefort som vi alla vet är allt igenom ondskefull. Serien får lida för detta då manusförfattarna stundtals försöker övertyga oss om att Rochefort delvist är en missförstådd man och inte är skurken i dramat. Med en nyskapad rollfigur hade de kunna sälja in detta men inte med Rochefort.

Trots detta gör Marc Warren som spelar Rochefort en strålande insats som den onde greven. Istället för en dåligt fäktande clown som älskar att djävlas med musketörerna får vi istället se en djupt splittrad man vars list bara överglänses av hans vansinne. Det är nästan så att jag ibland tycker litet synd om Rochefort och önskar att han hade en god vän som han kunde tala ut med. Det skulle givetvis vara livsfarligt att vara denne vän men ändå. Rochefort ärver ärkeskurksmanteln efter Richelieu och bär den med bravur. Hans sätt att intrigera så att kungen bara lyssnar till honom är en fröjd att beskåda och hans ondska kan matchas av få.

themusketeers6Ludvig XIII (Ryan Gage) samtalar med Rochefort (Marc Warren).

Säsong 2 är som förväntat bättre än säsong 1. Dels för att de olika rollfigurerna inte längre behöver introduceras och dels för att serieskaparna har lyckats rensa bort det mesta av det som inte fungerade från förra säsongen. Förutom nya äventyr i varje avsnitt har alla fyra huvudrollfigurer en egen ”subplot” som fortgår genom hela säsongen. D’Artagnan försöker övertyga sin älskade Constance att överge sin man, Porthos undersöker sin egen härkomst, Athos kämpar med sina känslor för Milady de Winter och Aramis slits mellan sin plikt och kärleken till sitt förmodade barn (kungens oäkte son). Av dessa tycker jag Porthos historia är den intressantaste speciellt då det verkligen görs stort väsen av att ingen vill berätta sanningen för honom.

Jag tycker också att det är litet synd att D’Artagnans subplot får en så barnvänlig lösning. Här kunde manusförfattarna ha kunnat skapat något riktigt spännande istället för att ta den enkla vägen. Låt mig förtydliga. Eftersom Constance är en gift kvinna är hennes kärlek till D’Artagnan förbjuden. Tänk på att det inte heller gick att skilja sig i Frankrike under 1600-talet. D’Artagnan däremot är ogift och en impulsiv ung man som ofta låter sig styras av sina känslor. Det är därför inte otänkbart att han skulle kunnat röja undan Constances make som hon ändå inte älskar. Det görs antydningar om detta under serien men det sker aldrig. Det hade varit enkelt för D’Artagnan att utmana maken på en duell och ”lagligt” mörda honom. Hur skulle Constance ställt sig inför detta? Skulle hon kunna älska en man som kallblodigt dräpt hennes rättmätige make? Det är tyvärr en fråga vi aldrig får svaret på då serieskaparna valde att låta maken dödas av en skurk så att de två skulle kunna få varandra.

themusketeers7Grabbar, vilken färg tycker ni att det här graviditetstestet har?

En annan sak som man kan ifrågasätta är musketörernas duglighet. Musketörernas huvuduppgift är att skydda den kungliga familjen och under deras ”vaksamma” blickar sker bland annat följande vid olika tillfällen: Kungen kidnappas, kronarvingen kidnappas, kungens kusin utsätts för mordförsök i en lättövervakad kyrka, drottningen överfalls i sitt egna gemak och kungen tas som gisslan av terrorister. Med dessa bedrifter på meritlistan borde musketörernas förband snarast upplösas och de ansvariga ställas till svars. Det skulle givetvis inte bli mycket till TV-serie om detta skedde men någon måtta på inkompetens får det väl ändå finnas.

Mycket med säsong 2 var bra och eftersom den slutar med att Frankrike förklarar krig mot Spanien har vi mycket att se fram emot i säsong 3. Jag förväntar mig en ännu bättre säsong nu när grabbarna (och tjejerna) börjar bli varma i kläderna. En för alla och alla för en!

Läs också:
Musketörerna – Säsong 1

Garrow’s Law – Säsong 3

garrowslaw3Originaltitel: Garrow’s Law – Series Three
Språk: Engelska
Produktionsår: 2011
Antal avsnitt: 4
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Bryn Higgins
Skådespelare: Andrew Buchan, Alun Armstrong, Lyndsey Marshal, Rupert Graves, Michael Culkin m.fl.

Då var det dags att säga adjö till Garrow’s Law med den tredje och sista säsongen. Fyra nya rättsfall skall under klubban och som vanligt står advokaten William Garrow i centrum. I slutet av säsong 2 fick Garrow sitt hjärtas älskade Lady Sarah och nu börjar kampen på allvar att få omvårdnaden om Lady Sarahs son som fortfarande är i klorna på hennes förre make, den hämndlystne Sir Arthur Hill.

Jag tänker inte berätta så mycket om de enskilda rättsfallen denna gång eftersom de liknar de från tidigare säsonger och inte tillför så mycket nytt. Vi har sett det förut så att säga. Istället tänkte jag ta upp en kristen paradox som kommer till ytan i säsongens första avsnitt. En fråga som man kan ställa är varför inte alla kristna omedelbart begår självmord så att de kan slippa de jordiska bördorna och direkt bege sig till himmelriket? Svaret hittar vi bland de tio budorden där det femte säger att: Du skall icke dräpa. Förutom mord inkluderar detta även självmord. En kristen riskerar alltså att hamna i helvetet om denna tar självmord helt enkelt. Det är bland annat därför alla kristna inte går i lämmeltåg över närmsta stup. Det hindrar mig dock inte från att fälla en tår för den polska flickan Maria Kislo som mycket tragiskt begick självmord för att få vara med sin pappa i himmelen.

I avsnittet i fråga utför en sinnessjuk man ett med flit misslyckat mordförsök på kung Georg III av Storbritannien (mer känd som The mad king). Mannen gör detta för att han vill dö men enligt hans kristna tro är det alltså förbjudet. Eftersom ett mordförsök mot kungen straffas med döden hoppas mannen helt enkelt på att undvika att hamna i helvetet genom att låta skarprättaren göra jobbet så att säga. I Jan Guillous bok Häxornas Försvarare så berättar han att det var ”vanligt” förr att människor som ville begå självmord gjorde eller påstod att de gjort något brott så att de skulle få dödsstraff, en del av häxorna tillhörde denna kategori människor.

Det bör nämnas att dagens Svenska kyrka inte gör någon skillnad mellan människor som har tagit självmord eller dött av andra orsaker. Historiskt har dock synen varit hårdare och självmördare har bland annat nekats att begravas i vigd jord. Enligt Matteusevangeliet begick Judas Iskariot självmord efter att han förrått Jesus och kanske är det på grund av förknippelsen med denna förrädare som kristna har haft en så strikt syn i frågan.

kramWilliam Garrow tillsammans med sin älskade Lady Sarah – Garrow’s Law säsong 3

Garrow’s Law har varit en trevlig bekantskap. Säsong 3 som mer har kretsat kring de olika karaktärernas privatliv än om rättsfallen hade både sina styrkor och svagheter. Styrkan ligger i det realistiska dramat om hur livet var under den georgianska tiden. Männen hade alla rättigheter och kvinnorna få. Fruar och barn sågs som mannens egendom och han kunde i stort göra vad han ville med dem. Otrevliga paralleller kan tyvärr ännu dras till endel av nutidens muslimska länder. Svagheten i serien är samspelet mellan Andrew Buchan och Lyndsey Marshal. Jag köper inte riktigt deras kärlekshistoria, eller rättare sagt så verkar de inte vara speciellt kära i varandra. Kanske har det att göra med att William Garrows största kärlek är lagen och Lady Sarahs är hennes son. Men litet mer glöd och passion hade väl inte varit för mycket begärt?

Säsong 3 är en värdig avslutning på denna serie. Alun Armstrong (Mr Southouse) som totalt har dominerat de tidigare säsongerna har tagit ett steg tillbaka för att ge Andrew Buchan (William Garrow) större spelrum. I övrigt känns säsongen som en liten upprepning av allt som var bra med säsong 2 som jag hyllade friskt i min recension. I slutändan känns det ändå som om denna serie har nått vägs ände och att det var bra att den slutade så tvärt som den gjorde. Som riktiga mästare slutade serien när den var på topp.

Läs också:
Garrow’s Law – Säsong 2
Garrow’s Law – Säsong 1

Hissa den vita flaggan för Turn!

Jag ger upp. turn2Efter att ha plågat mig igenom hela första säsongen är det dags att hissa den vita flaggan. Tre halvbra avsnitt av 10 är för dåligt. Jag hade så stora förhoppningar för Turn och det var väl anledningen till att jag höll ut så länge. Med Breaking Bad avslutat, The Walking Dead på tomgång och fiaskot Turn så har AMC inte mycket att komma med i den stentuffa TV-konkurrensen. I skrivande stund är det inte bestämt om Turn skall läggas ner eller får en andra säsong. Inte för att jag egentligen bryr mig för det skall till ett smärre under om jag skall fortsätta se på Turn. Tacka vet jag Game of Thrones.

Musketörerna – Säsong 1

themusketeers1Originaltitel: The Musketeers – Series One
Språk: Engelska
Produktionsår: 2014
Antal avsnitt: 10
Speltid: 60 min/avsnitt
Regissör: Adrian Hodges, Susie Conklin m.fl.
Skådespelare: Tom Burke, Santiago Cabrera, Howard Charles, Luke Pasqualino, Peter Capaldi, Tamla Kari, Maimie McCoy, Hugo Speer, Alexandra Dowling m.fl.

Så var det dags igen för ytterligare en filmatisering av de tre musketörerna. Denna gång i form av en brittisk TV-serie i 10 actionpackade avsnitt. I motsats till andra filmatiseringar så börjar denna serie inte med att D’Artagnan vill bli musketör. Istället blir han efter vissa komplikationer mer eller mindre tvångsrekryterad av musketörerna och eftersom han efteråt inte har någon annanstans att ta vägen stannar han kvar. Med tiden blir D’Artagnan god vän med Athos, Porthos, Aramis och kapten Treville. Han har också två komplicerade kvinnoförhållanden med Milady de Winter och hyresvärdinnan Constance Bonacieux. Huvudfienden är som vanligt kardinal Richelieu men Paris kryllar även av andra skurkar som vill göra livet surt för både musketörerna och Kung Ludvig XIII.

themusketeers3Från vänster till höger: Aramis, Porthos, Athos och D’Artagnan.

Efter att ha sett hela den första säsongen har jag litet svårt att avgöra till vilken målgrupp serien vänder sig till. Vissa scener är väldigt fjantiga, nästan som om den vore riktad till barn, medan andra är överbrutala och borde kräva 15-årsgräns. Denna mix ger serien ett splittrat intryck och det var nästan att jag slutade titta efter att ha sett en urlöjlig tidig scen där Porthos duellerar mot en av kardinalens vakter med en gaffel. Att samma avsnitt avslutas med att en värnlös och obeväpnad kvinna blir avrättad i skogen gör inte saken precis bättre.

Som vanligt när det gäller äventyrsserier där status quo alltid måste upprätthållas så har manusförfattarna det ibland förtvivlat svårt att få det hela att gå ihop. I vissa scener måste därför en del av karaktärerna agera väldigt konstigt för att hjulen skall kunna snurra vidare. Det är för mig personligen väldigt irriterande att se smarta personer helt plötsligt göra saker eller ta beslut som är helt ologiska. Författarna borde ha tagit sig mer tid och tänkt igenom saker mer än en gång innan de tvingas använda sig av bisarra nödlösningar.

themusketeers4Kardinal Richelieu och Milady de Winter smider tillsammans nya planer mot musketörerna.

Det serien däremot lyckats bra med är miljöerna och scenografin. Paris känns riktigt smutsigt även om jag tycker att gatorna borde vara packade med mer folk. Actionscenerna är överlag både spännande och roliga och för en gång skull dödas det människor till höger och vänster. Låt vara att det är sparsamt med blodsplatter men jag köper det. De tre musketörerna ser i regel stenhårda ut även om de blå tunikorna lyser litet väl ofta med sin frånvaro. Ett extra plus måste ges till serien för att musketörerna ibland verkligen använder musköter istället för att i tid och otid bara fäktas. Till och med en och annan granat kastas vilket inte hör till vanligheten i serier som denna.

Det mest kontroversiella beslutet i skådespelarensemblen är valet av Howard Charles. Från vissa håll har det hörts högljudda protester att låta en vältränad man av ”blandras” spela Porthos som annars brukar gestaltas som en lönnfet vit man. Jag gillar valet av Charles och det är samtidigt en modern hyllning till ursprungsförfattaren Alexandre Dumas vars far var mulatt och dessutom general i den franska armén under 1700-talet.

themusketeers5En annorlunda Porthos (Howard Charles).

Skådespeleriet är annars bra överlag även om jag ibland tycker att Luke Pasqualinos rolltolkning av D’Artagnan är litet väl osnuten. Han växer dock i rollen och är inte lika erbarmligt eländig  som vissa andra som innehaft rollen. Jag kan också ifrågasätta valet av Maimie McCoy för i rollen som Milady de Winter övertygar hon inte. Hon är långt ifrån så manipulativ och förförisk som denna femme fatale skall vara.

En karaktär som jag annars saknade i serien är Comte de Rochefort, kardinal Richelieus enögde hantlangare (spelad av Mads Mikkelsen i den senaste storfilmen). Jag antar dock att detta är ett medvetet val och att Rochefort är en karaktär som sparas till kommande säsonger. Det skall bli intressant att få veta vem som kommer att göra rollen för serien har inte haft några problem att rekrytera en hel del bra halvkända skådespelare.

Jag kan inte minnas att jag någonsin har sett en enda bra De tre musketörerna-film. Inte ens den hyllade versionen från 1973 med Michael York som D’Artagnan och Oliver Reed i en minnesvärd roll som Athos är egentligen något att hänga upp i julgranen. Den senaste filmversionen med flygande luftskepp av Hollywoods näst sämste regissör (Paul W. S. Anderson) hade en mycket hög skämskudde-faktor. I ljuset av detta så är nog inte The Musketeers en så pjåkig serie trots allt och om manusförfattarna bara kan finna ett vinnande recept kan säsong 2 bli något att se fram emot.