27 inlägg Inlägg publicerade i Karoliner

Snapphanar (1941)

snapphanar-1941-1Språk: Svenska
Produktionsår: 1941
Speltid: 105 min
Regissör: Åke Ohberg
Skådespelare: Edvard Persson, George Fant, Eva Henning, Oscar Ljung, Carl Ström m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Året är 1676 och Danmark har förklarat Sverige krig för att ta tillbaka Skånelandskapen. Den svenske soldaten Ored Jensen är på besök i hemgården i Skåne när hans morbror, den danske knektvärvaren Mogens dyker upp. Ored tänker först arrestera Mogens men övertalas av sin mor att hålla fred. Det visar sig vara en björntjänst då en större svensk trupp dyker upp på gården och dödar Mogens. Därefter arresteras Ored för förräderi och släpas iväg för att steglas. Oreds bröder och far lyckas dock befria Ored och tillsammans ansluter de sig till de danska friskytteskarorna och blir fruktade snapphanar.
snapphanar-1941-2

Snapphanar spelade in under det brinnande andra världskriget. I det ockuperade Norge totalcensurerades den då den ansågs vara för patriotisk. På senare tid har filmen fått kritik för att vara ett pinsamt försök till svensk nationalism. Speciellt Edvard Persson tal om att Svenskarna är ett gott folk… känns inte riktigt rätt då hans rollfigur är en dansk snapphane.

Att regissören Åke Ohberg under inspelningen av Snapphanar har varit inspirerad av Robin Hoods äventyr från 1938 står bortom allt tvivel. Filmmusiken som spelas stup i kvarten är mycket lik och slutduellen mellan Ored Jensen och ryttmästare Hellsing är nästan en exakt kopia på den mellan Robin Hood och Sir Guy of Gisbourne i nyss nämnda film. För att vara en gammal  svensk film är den mycket actionfylld. Inte för att den på något sätt kan mäta sig med dagens actionfilmer men det både skjuts och fäktas så att det står härliga till. Som film är väl Snapphanar inte något mästerverk men som en kuriositet i den svenska filmhistorien har den en plats.

Trots avsaknaden av historisk korrekthet så hade jag inte direkt tråkigt när jag såg filmen. Den kändes mer som ett matinéäventyr i svensk tappning och som sådan får vi helt enkelt ta den för vad den är.

Youtube: Snapphanar (1941)

En ohelig allians

enoheligallians1Titel: En ohelig allians
Ord och bild: Daniel Thollin
Förlag: Albumförlaget (2015)
Övrigt: I öppenhetens namn skall erkännas att jag inte kan säga att jag är helt ojävig i denna recension då herr Thollin hade storheten att illustrera Skuggan över Luleå.

I väntan på 91:an i skånska kriget kan vi som är intresserade av den svenska stormaktstiden och seriealbum ta en titt på Daniel Thollins En oheliga allians. Låt mig också till en början säga att det känns skönt att det finns fler än jag som placerar sitt skapande under stormaktstiden och på sätt och vis försöker återupprätta periodens något orättvist skamfilade rykte. Med detta inte sagt att allt var guld och gröna skogar utan att det var en svensk era som inte skall sopas under mattan.

En ohelig allians börjar i Krakow 1702. Karolinen Alexander Drake och hans mannar tillhör en specialenhet inom den svenska armén vars uppgift är att undersöka en okänd växande maktfaktor i Europa. I Krakow finner Drake dokument om en konspiration mot Karl XII som ifrågasätter hans egna pålitlighet. Istället för att riskera en konfrontation med kungen deserterar han och beger sig hem till Sverige för att gräva djupare i konspirationen och återupprätta sitt namn.

En ohelig allians är en blandning mellan svensk historia, mystik och actionäventyr. Den känns väldigt mycket low fantasy och har strukit de flesta övernaturliga inslag. Under berättelsen färdas Alexander Drake ner i mörkret och det är inte säkert att han mot slutet kan kravla sig upp. Mord, förräderi och förtvivlan följer i hans fotspår och han tvingas kämpa mot både inre och yttre demoner. Jag gillar den mörka tonen och den ständiga känslan av att undergången är nära. Det finns dock starka motiv för Drake att kämpa vidare och det kan bli hans räddning.

enoheligallians2Innan jag läste seriealbumet var jag inte riktigt säker på vad jag skulle få. Redan i första textrutan grimaserade jag illa då den polske kungen August den starke benämns som August den store men efter denna lilla inledande fadäs så tar sig berättelsen. Likt True Detective (säsong 1) finns vibbar av the Cthulhu mythos ständigt närvarande men den kliver aldrig över gränsen till ”tentaklernas” land. Istället koncentreras uppmärksamheten till det mysterium som berättelsen kretsar kring. Vem, var, när, hur driver läsandet framåt ända till det bittra slutet.

Daniel Thollin har en väldigt säregen tecknarstil. Jag skall villigt erkänna att jag inte alltid är så förtjust i tjocka tuschteckningar och mystiska bläckfläckar men stilen växer ju mer man vänjer sig vid den. Det enda som riktigt stör mig är Batman-splascharna som indikerar att någon får en smäll på käften. Här borde herr Thollin varit mer kreativ istället för att använda sig av en så enkel lösning. I helhet är annars En ohelig allians vältecknat och jag kommer att få mycket glädje av albumet då det är väl värt att återkomma till med jämna mellanrum.

Så här i slutet av recensionen är frågan om detta seriealbum kommer att få en uppföljare. Slutet på berättelsen antyder på detta men frågan är i så fall när? Jag skulle i alla fall inte ha något emot en fortsättning och det tror jag alla som läser En ohelig allians kommer att hålla med om. Vi får allt hålla tummarna.

Vi får vänta på 91:an!

91anitrubbelVi som väntar på ett samlingsalbum för 91:an i skånska kriget får tyvärr vänta till 2016. Denna serie i åtta delar som publicerats i 91:an under 2014-2015 är av Claes Reimerthi och Gert Lozell. Jag har kommenterat denna serie tidigare och börjar bli litet sugen på att läsa den i dess helhet. För er som vill hålla er uppdaterade så finns en facebook-sida för de intresserade.

Läs också:
91:an går ut i Skånska kriget!

Var Karl XII homosexuell?

denvaldsammesoldatenDen våldsamme soldaten (Victor A. Victor) – En duva satt på en gren och funderade på tillvaron (2014)

Frågan har åter aktualiserats i och med Roy Anderssons guldlejonbelönade film En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. I filmen börjar scenen på en bar i nutid. Plötsligt rider en karolin in på en häst och kör ut alla kvinnor (denne karolin refereras i eftertexterna som ”den våldsamme ryttaren” och spelas av en gammal lagkamrat till mig från tiden då jag spelade amerikansk fotboll, trevligt att se honom igen). Därefter ser vi hur den karolinska armén marscherar förbi på väg mot Poltava och Karl XII rider in på baren och dricker kolsyrat vatten. Kungen blir betagen av den unge bartendern och tycker att han skall följa med ut i fält och sova i hans tält. Mer än så krävdes det inte för att denna diskussion skulle blossa upp igen.

Mig veterligen finns det inte ett endaste bevis på att Karl XII var homosexuell och då skall vi tänka på att det inte finns någon svensk kung som har blivit så skärskådad som han. Själv sade Karl XII att han var ”gift med krigshären”. Det skall finnas en historia om att Karl XII en gång sov med huvudet i knät på en annan karolin då han blev tvungen att sova utomhus en regnig natt men detta är inte heller direkt bevis på att han var homosexuell. Ett argument som brukar framföras i diskussionen är att Karl XII aldrig gifte sig och således måste ha varit homosexuell. Då skall man ta i beräkning att den unge kungen var 18 år när han drog ut i krig och sedan i stort befann han sig ständigt på fälttåg runt om i Europa. Det fanns med andra ord inte tid för fruntimmer.

Det finns heller inga bevis som vittnar om att Karl XII hade några älskarinnor. Som enväldig kung borde han ha kunnat roa sig med både det ena och det andra om han nu ville det. Det får mig att tro att han möjligtvis kan ha varit asexuell. Eller så var han disciplinerad nog att leva efter sin strikta lutheranska tro. Vi lär aldrig få veta sanningen i denna fråga och vem bryr sig egentligen? Homosexuell eller inte så var Karl XII Sveriges sista krigarkung och bör som så även bli ihågkommen.

91:an går ut i Skånska kriget!

91an2014nr24När? Var? Hur? Varför? Vem kom på att skicka 91:an Karlsson dryga 300 år tillbaka i tiden så att han kunde rymma från den svenska armén under det Skånska kriget? Är det ett sent påkommet aprilskämt? Tydligen inte. Av en händelse fick jag syn på det senaste numret av 91:an och såg att det var några karoliner på framsidan tillsammans med en huvudlös ryttare. ”Vad i himmelens frid är detta?” tänkte jag. Med en närmare titt kunde jag mycket riktigt se att det var gamle överste Gyllenskalp och major Morgonkröök som var iklädda karolinska uniformer. Till historien hör att jag inte har köpt en 91:an-tidning på över 20 år. Mycket tycks ha hänt sedan dess. Men som den historieintresserade person jag är var jag tvungen att köpa tidningen. Tydligen är ”Skånska kriget” en 8 avsnitt lång följetong som skall gå under förvintern för att avslutas i början av 2015. Eftersom tidningen jag köpte innehöll del 4 så kom jag in i mitten av händelseförloppet som jag inte blev klokare av. Tydligen är denna del en blandning av Loshultskuppen och Sleepy Hollow. Jag kan förstå att en serie som 91:an behöver förnya sig nu när värnplikten är avskaffad men är detta rätt väg att vandra? Jag har för mig att det en gång i tiden fanns någon sorts ”policy” att 91:an aldrig skulle gå ut i krig men detta har tydligen serieskaparna struntat i. Vem vet, kanske är det ett genidrag i det tysta? Någon gång i framtiden kommer det väl ett samlingsalbum med alla avsnitt och då får jag tillfälle att fälla det slutgiltiga avgörandet. Milda makter!

Snapphanarnas Krig (dokumentär)

snapphanarnaskrigI samband med att Snapphanar sändes i slutet av 2006 visades även en dokumentär med namnet Snapphanarnas krig. Denna dokumentär har inget med filmen att göra utan är ett fristående försök att ge oss svenskar en liten mer  nyanserad bild av vad som verkligen hände i främst Skåne under 1600-talet. Dokumentären ser de faktiska händelserna ur ett skånskt perspektiv och då blir det inte nådigt ur svensk synvinkel. Bland annat beskrivs de svenska kungarna Gustav II Adolf och Karl XI som krigsförbrytare som utförde etnisk rensning på den försvarslösa skånska civilbefolkningen. Att skåningarna har fått lida mycket genom åren går inte att förneka med sitt utsatta läge på gränsen mellan Sverige och Danmark som i stort har varit i luven på varandra sedan medeltiden. Snapphanarnas tillkomst var en direkt följd av alla dessa krig och blev en irriterande nagel i ögat för den svenska statsmakten. Denna dokumentär öppnade i alla fall ögonen på mig och fick mig att inse att allt man fått lära sig i grundskolan kanske inte är riktigt sant. En hel del gamla fördomar och rena lögner motbevisades och har i alla fall fått mig att se Skåne i ett nytt ljus. Kanske borde de gamla skånelandskapen trots allt få en omröstning om de vill tillhöra Sverige eller Danmark? Se dokumentären på Youtube och avgör själv.

Youtube: Snapphanarnas krig (del 1)

Snapphanar

snapphanarProduktionsår: 2006
Speltid: 159 min
Regissörer: Måns Mårlind och Björn Stein
Skådespelare: André Sjöberg, Anders Ekborg, Tuva Novotny, Gustav Skarsgård, Malin Morgan m.fl.

Nämen usch vad fel det blev här. Jag hade förväntat mig mer av Snapphanar, mycket mer. Vi skippar på en gång de historiska felaktigheterna för annars blir det att leka Finn 500 fel. Ni som har läst mina texter har säkert märkt att jag själv har tagit mig vissa litterära friheter och vill därför inte koncentrera min kritik på detta, kasta sten i glashus ni vet. Att regissörerna Mårlind och Stein har gjort avkall på den historiska korrektheten och istället försökt göra en spännande äventyrsfilm står relativt tidigt klart. Men om man gör detta så måste man ha ett bra manus, ett väldigt bra manus, och en spännande historia att berätta. Att svenskt manusskriveri håller låg klass vet väl varenda svensk men denna film har begåvats med ett synnerligen vidrigt bottenskrap till förlaga. Manusförfattaren har försökt blanda ihop ett stort antal Hollywoodklichéer, några actionscener och en till stora delar bortglömd tidsperiod och sedan tryckt på mixerknappen. Resultatet blev inte bra. Jag applåderar initiativet att göra en film på svenska förlagd i historisk miljö men någon sorts kvalitetskontroll måste det väl ändå finnas? Vem godkände projektet och på vilka grunder?

Handlingen i korthet är som följer: Nils Geting, en gudfruktig bondpojke i Skåne, kastas in i det Skånska kriget när hans gård bränns ner och hans familj mördas av svenskar. Han ansluter sig därför till den danska armén och blir Snapphane. Nils suktar efter hämnd på Gabriel Leijonhufvud (svenskarnas befälhavare) och efter diverse äventyr får han sin stora chans.

Det stora problemet jag har med Snapphanar, förutom de rent historiska felen, är att det knappt går att förstå filmens handling. Jag hade föredragit en rak historia istället för denna komplicerade intrig där det är väldigt svårt att avgöra vad det är som egentligen händer? Huvudkaraktärerna agerar väldigt ofta ologiskt och tycks byta lojalitet med varandra och de stridande sidorna precis hur och när som helst. Släng därtill in en mystisk spökryttare à la Sleepy Hollow och ett kuppförsök mot Karl XI så är förvirringen total. Att ingen har använt sig av den röda pennan får mig att tro att manuset är skrivet av George Lucas. Det tråkiga i kråksången är att detta var ett gyllene tillfälle att göra en bra film om Snapphanar som gick förlorat. Personligen har jag väntat på detta sedan 90-talet då det ryktades att självaste Dolph Lundgren skulle spela Snapphane på film. Nu blev det inget av detta men det projektet kunde inte ha blivit sämre än detta.

snapphanar1De tappra snapphanarna (från vänster till höger):
Svart-Stina, Räddstor, Nils Geting, Davis Swartz och Josua Swartz.

En annan sak som jag har väldigt svårt för är att heja på Sveriges fiender på film. Visst är det väl ädelt att kalla Snapphanar för frihetskämpar men sett från den svenska sidan så var de terrorister. Jag vet inte om någon minns den gamla danska TV-serien Göingehövdingen där snapphanen Svend Povlsen drog svenskarna vid näsan varje vecka i bästa Robin Hood-stil men när jag och min bror såg serien så hejade brorsan på Göingehövdingen medan jag ville att svenskarna skulle få fast honom. Nu minns jag inte om de till slut gjorde det men det var ett tecken på att alla svenskar kanske inte uppskattar svenska filmer där svenskarna representerar de onda. Nu skall vi dock inte vara orättvisa. Både svenskar och danskar gjorde fruktansvärda saker under det Skånska kriget och det går väl inte att säga att någon sida var bättre än den andra. Men det hade nog varit bättre om filmen hade handlat om en svenskarnas kamp mot snapphanarna eller varför inte om en svensk som försöker infiltrera deras led. Istället får vi följa en väldigt liten grupp snapphanar som först strider mot svenskarna och sedan av någon anledning får för sig att rädda den svenska kungen, deras huvudfiende nummer 1. WTF?

Det usla dialogen gör att skådespelarna tyvärr inte har mycket att arbeta med. Överlag är skådespeleriet bedrövligt och den enda som får godkänt är Kim Bodnia som spelar den sympatiske danske sergeanten Mogens Laumann (jag hade gärna sett en film om honom). Annars är det inte mycket att hurra över och några gånger får man till och med dra skämskudden över sig för att slippa se eländet. Man kunde önska att annars så begåvade skådespelare som Anders Ekborg, Tuva Novotny och Gustav Skarsgård kunde vara mer noga i valet av sina roller men jag tror de flesta av dem som var med såg denna produktion som ytterligare en lönecheck.

Trots all kritik som jag givit Snapphanar så kan jag ändå inte låta bli att också ge en liten hyllning. Alla som var med i detta projekt spände bågen högt och siktade mot stjärnorna. Nu missade man totalt målet men det var ett försök som inger respekt och ger en hopp inför framtiden. Man måste lära sig krypa innan man kan gå och om inte denna film avskrämmer för mycket så har vi fler svenska historiska filmer att se fram emot.

Slaget vid Fraustadt (kortfilm)

slagetvidfraustatI slutet av 90-talet lät Troja Television göra en kortfilm om slaget vid Fraustadt för Armémuseums räkning. Under filmens 15 minuter berättar Hans Villius klassiska stämma om slaget i stora drag med kartanimationer och historiskt återskapade scener. Av vad jag kan avgöra verkar det mesta stämma överens med vad Oskar Sjöström skriver i sin bok Fraustadt 1706 förutom på punkten om den ryska massakern och vad Karl XII tyckte om den. Kungens citat som nämns i kortfilmen är taget ur sitt sammanhang och gällde inte massakern utan att en del av fångarna skulle ombildas till svenska soldater. Inspirerad av detta kan man bara hoppas att någon gång i framtiden få se en riktig svensk karoliner-storfilm. I väntan på detta får vi njuta av denna kortfilm som går att beskåda på youtube i två delar.

Youtube: Slaget vid Fraustadt (del 1)
Youtube: Slaget vid Fraustadt (del 2)

Fraustadt 1706

fraustadt1706Titel: Fraustadt 1706 – Ett fält färgat rött
Författare: Oskar Sjöström
Förlag: Historisk Media (2008)

Rehnskiölds seger vid Fraustadt 1706 har alltid givit mig en liten klump i magen. Legenderna och myterna om denna klassiska karolinska seger har alltid på något sätt känts fel och full av överdrifter och uppdiktade fantasier. Tur då att Oskar Sjöströms bok Fraustadt 1706 – Ett fält färgat rött bringar klarhet där historiens dimmor alltid har legat tungt.

Men låt oss ta det från början för den oinvigde. Efter slaget vid Narva år 1700 beslutar sig Karl XII att marschera in i Polen för att göra slut på August II:s styre i landet. August den starke och Peter den store planerar dock att krossa den svenska armén genom att klämma den mellan hammaren och städet. Medan ryssarna uppehåller Karl XII och huvudarmén i öster planerar August ett anfall från Sachsen i väster. Allt som finns mellan sachsarna och Karl XII:s rygg är en liten svensk armékår på 10.000 man under befäl av Carl Gustav Rehnskiöld. Vid Fraustadt 1706 möter den karolinska armékåren Mathias von der Schulenburgs sachsiska här på 20.000 man. Svenskarna vinner en förkrossande seger med egna förluster på 400 stupade medan den sachsiska sidan med rysk förstärkning räknade 7.300 stupade med ungefär lika många tillfångatagna. Segern har därefter räknats som en av de riktigt stora eftersom oddsen verkligen inte var på svenskarnas sida. Så långt allting väl. Men hur var det egentligen med den dubbla omfattningen och massakern av 6.000 ryska krigsfångar? Låt oss ta dessa två myter i tur och ordning.

Med dubbel omfattning menas att en armés center anfaller fiendens center samtidigt som flyglarna går runt fiendens flanker och innesluter fienden och anfaller centern i ryggen. Denna taktik gjordes berömd av den kartagiske fältherren Hannibal vid slaget vid Cannae 215 f.kr. mot romarna. Det är en myt att Rehnskiöld skulle ha planerat sin taktik efter denna historiska seger. Att slaget för svensk del utvecklades till något som liknande dubbel omfattning berodde  mer på oförutsägbara omständigheter. När det gäller den högra flygeln upptäckte Rehnskiöld under uppmarschen att hela flygen inte kunde anfalla samtidigt (det var för trångt) så han lät dra ut denna dragonflygel ur linjen och beordrade den att gå runt och anfalla flankern. Ungefär samma sak hände på den vänstra flygeln men i detta fall togs initiativet helt på eget bevåg utan order från Rehnskiöld. Om man vill vara snäll kan man säga att det var en enkel omfattning. Att detta slag sedan sammankopplades med slaget vid Cannae är helt ett påhitt av 1900-talshistoriker.

regementetskalkSvenska karoliner mottager nattvarden vid Fraustadt 1706.
Målning: Regementets Kalk av Gustaf Cederström (1900)

Och hur var det med de ryska krigsfångarna? Mördade Rehnskiölds karoliner 6.000 värnlösa soldater som hade gett upp? Jag vill säga givetvis inte men ingen myt utan en gnutta sanning. Vad som hände var att ryssarna innan slaget hade vänt de vita vapenrockarna ut och in så att det röda fodret var utåt. Detta hade gjorts för att försvåra identifieringen av de ryska soldaterna eftersom de ansågs vara sämre än sina sachsiska vapenbröder (som bar röda vapenrockar). Det skulle med andra ord vara svårare för svenskarna att identifiera den sachsiska arméns svaga punkt i linjen. Efter slaget upptäckte karolinerna detta men de antog att anledning var att ryssarna försökte gå i fångenskap som sachsare. Detta ansågs av Rehnskiöld vara en allvarlig förseelse som var belagd med dödsstraff. 500 ryssar kunde sållas ut och dräptes sedan utan pardon. Att siffran sedan blev så hög som 6.000 berodde främst på rysk propaganda och att Voltaire skrev det i sin biografi om Karl XII. Var Voltaire fått sina uppgifter ifrån går inte att fastställa men denna verklighetsförvridna bild har därefter fått stort inflytande på senare historiker. Det ryska resultatet för slaget vid Fraustadt var: 4.000 dödade i strid, 500 massakrerade, 300 tillfångatagna och 1.800 som lyckades fly (alla siffror är ungefärliga).

Av alla böcker om karoliner jag läst är Fraustadt 1706 den jag läst snabbast. Efter att jag väl börjat fann jag det svårt att lägga ner den. Boken är ett måste för alla intresserade eftersom den gör upp med en rad historiska myter och nyktert ser på vad som verkligen inträffade. Ett extra plus får boken för alla fina kartor som beskriver slagets olika skeenden. Peter Englunds bok om Poltava har verkligen någonting här att försöka efterlikna. Ett litet minus utdelas för alla namn över döda och sårade som rabblas upp i tillsynes oändliga rader med ojämna mellanrum. Allt som allt är detta ett mästerverk som borde finnas i var svensks bokhylla.

Slaget vid Poltava

slagetvidpoltavaOriginaltitel: Sluga Gosudarev
Språk: Ryska, Franska, Svenska
Produktionsår: 2007
Speltid: 117 min
Regissör: Oleg Riaskov
Skådespelare: Dmitry Miller, Alexander Bukharov, Valeriy Malikov, Kseniya Knyazeva m.fl.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

För det första så är den svenska titeln något missvisande. Visserligen är filmens klimax förlagd till Slaget vid Poltava men om någon förväntar sig att filmen på något sätt skall vara ett korrekt historiskt dokument över slaget så kommer denna att bli grymt besviken. Detta är en ren propagandafilm som Putins Ryssland har producerat för att höja den egna nationalkänslan och visa att även detta land kan göra stora krigsfilmer som amerikanarna i Hollywood. Filmen känns påkostad, det måste man ge dem, men tyvärr kan detta inte rädda ett styltigt manus och taffligt skådespeleri.

Filmens handling är en tvådelad historia. Den ena delen handlar om de två franska adelsmännen, de Breze och de La Bush. Under ett kortspel i Versailles berättar de Breze ett skämt på de La Bush bekostnad. Den sistnämnde vredgas av förolämpningen och utmanar de Breze på duell för att återupprätta äran. Duellen utspelar sig nästa dag och båda kombattantera skadas men överlever. När franske kungen Ludvig XIV får höra talas om duellen blir han förgrymmad och beslutar sig för att straffa de båda duellisterna. De Breze beordras att söka upp Peter den Store för att ansluta sig till den ryska ledningen som fransk observatör. De la Bush får en liknande uppgift men istället hos Karl XII och svenskarna. Båda börjar den långa och farliga vägen mot respektive krigshär.

slagetvidpoltava1Aleksandr Bukharov som Grigory Voronov

Den andra delen handlar om Grigory Voronov, en rysk soldat i tsarens tjänst, som blir beordrad av sitt befäl att leta upp och oskadliggöra Den svarte ryttaren, en mystisk figur som håller till i de ryska skogarna och mördar kurirer. Voronov lyckas hitta ryttaren men lyckas inte avslöja dennes identitet innan han knuffas ner för en brant ravin. De Breze har under tiden tagit sig in i Ryssland men den vagn han färdas i överfalls av polska stråtrövare och bara De Breze kommer undan med livet i behåll då han i sista stund räddas av Voronov som lyckats kravla sig upp från sin ravin. De två gör sedan sällskap och upplever en hel del incidenter och strider med den svenska armén innan de når det ryska lägret vid Poltava. Därefter tar det stora slaget vid och som vi alla vet besegrades svenskarna och Karl XII måste fly fältet. De Breze och de La Bush utkämpar en sista duell mot varandra som en gång för alla skall avsluta deras ovänskap.

Där är handlingen i ett nötskal. Filmen har många svagheter inte minst när det gäller att beskriva svenskarna. Eftersom Karl XII och karolinerna är filmens bad guys visas dem också upp som sådana. Karolinerna uppträder högfärdigt och stöddigt och utför mord, brand och våldtäkter till höger och vänster. Detta är nog inte helt ohistoriskt men känns ändå på något sätt knasigt när ryssarna alltid uppträder som godhjärtade hjältar. Sedan har alla karoliner perfekta strukna uniformer utan en enda smutsfläck. Att det är en armé som upplevt den värsta vintern på mannaminne syns inte ett spår av. Kanske kom Lewenhaupts vagnkonvoj fram trots allt? Strida kan karolinerna inte heller för de verkar ha gått i samma skjutskola som stormtrupperna i de tidiga Stjärnornas krig-filmerna och en grupp blir till och med besegrade av ett gäng kärringar beväpnade med trähögafflar. Vi svenskar får också garva över språket när svenska officerare, som är spelade av ryssar, säger konstigheter som ”skjut” när de beordrar gemensamt avfyrade skottsalvor.

slagetvidpoltava2Raska svenska pojkar går till anfall

Trots allt detta är den största malörten själva Slaget vid Poltava då det har få likheter med det verkliga slaget. De inledande striderna om redutterna känns helt onödig då redutterna ser ut att kunna rasa samman när som helst och de inte alls liknar verkliga redutter. Vidare så inleds slaget mitt på dagen då det egentligen skedde i gryningen. Litet ser man av kavalleristriderna, den mördande kanonelden och den svenska flykten. I slutet av slaget håller svenskarna konstigt nog på att vinna och då tar Peter den store själv kommandot och rider till anfall och driver svenskarna till, hör och häpna, ordnad reträtt. Skall man skratta eller gråta?

Slaget vid Poltava är ingen bra film men den har ändå sin lilla bakåtvända charm. När den svenska armén introduceras inmarscherande i en liten by får jag nästan rysningar. Andrey Ryklins porträtt av fältmarskalk Mensjikov är också en av filmens få behållningar. Annars finns det inte mycket att orda om.