3 inlägg Inlägg publicerade i Änglar

Alkemistens dotter

alkemistensdotterTitel: Alkemistens dotter
Författare: Carl-Michael Edenborg
Förlag: Natur och kultur (2014)

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Carl-Michael Edenborg kan tacka Science Fiction Bokhandelns sommarkatalog för att jag köpte den här boken för jag finner boktiteln Alkemistens dotter otroligt fantasilös. Böcker och filmer med titlar som X:s dotter vimlar det av i populärkulturen. Trollkarlens dotter, Möbelhandlarens dotter, Generalens dotter, Fyrmästarens dotter är bara några som jag kommer på så här på rak hand. Istället var det den spännande undertexten i katalogen som sålde in mig. En kvinnlig hjältinna i slutet av 1700-talet som bär hela mänskligheten på sina axlar. Det lät verkligen som något för mig.

Titeln till trots, inte blev jag besviken. Edenborg levererar en spännande och annorlunda saga om en flicka som får i uppdrag av sin far att förinta hela universum. Hon skall färdigställa det arbete som hennes släkt började arbeta med för hundratals år sedan. Men hon är inte ens en fullvuxen kvinna när hennes far dör och lämnar över det tunga ansvaret. Många faror hotar och i mörkret lurar både änglar och demoner som vill hjälpa och stjälpa henne. Kommer Rebis Aurora Drakenstierna lyckas utföra det som hon är född för att göra eller kommer hon att avvika från den utpekade vägen?

Det jag verkligen gillar med Alkemistens dotter är hur rakt berättelsen berättas. Det tas få omvägar mot målet och även om läsaren lotsas igenom några verklighetsfrämmande drömsekvenser blir det aldrig tråkigt. Ett annat plus är att författaren berättar om en värld som är helt främmande för de flesta läsarna men lyckas fängsla oss genom sina expertkunskaper. På det sättet påminde boken om Patrick Süskinds Parfymen. I det fallet gällde det parfymtillverkning, i detta fall alkemi. Det är en späd balansgång men Edenborg lyckas verkligen leverera det viktigaste utan att bli för akademisk.

Alkemistens dotter är inte en lång bok. För att få den att te sig litet längre har förlaget valt att trycka den inbundna versionen i ett något mindre format än normalt. Jag vet inte vad är för format men det är något mindre än A5. Jag måste erkänna att jag älskar detta format för den gör boken så behändig att läsa. Fler böcker borde därför tryckas i detta trivsamma format.

En annan rolig grej med boken är att den innehåller ett gåtfullt chiffer. Protagonisten Rebis Drakenstierna brottas under flera kapitel med att lösa koden medan jag själv gjorde det på två sekunder (fast jag inte behärskar latin). Jag vet inte om chiffret var för enkelt eller om det är jag som är för bevandrad i kodernas hemliga språk. Kanske skrevs chiffret på det sättet med flit för att läsaren skulle få känna sig smartare än den konfunderade Rebis. Vad vet jag?

Två tummar upp. Boken rekommenderas varmt.

Son of the Morning

sonofthemorningTitel: Son of the Morning
Språk: Engelska
Författare: Mark Alder
Förlag bok: Orion Publishing Group (2014)
Övrigt: Banners of Blood, Book One.

Varning! Texten nedan innehåller spoilers.

Son of the morning är en riktig tegelsten. 731 tunglästa sidor som borde ha varit hälften så många. De första 400 sidorna kunde förutom vissa kapitel ha skippats helt. De sista 300 sidorna är däremot betydligt intressantare. Det är först här berättelsen tar fart efter en till synes evig transportsträcka.

För att förstå Son of the morning så måste du först förstå den mytologi boken bygger på, den så kallade Luciferianismen. Försök att hänga med i detta komplicerade resonemang. Jesus riktiga namn är Lucifer och i tidernas gryning skapade han änglarna, människorna och världen. Îthekter är den främst bland änglarna. Îthekter vill att andra änglar och människorna skall  be och offra till honom och kalla honom Gud. Îthekter vill varken leva i himmelen eller på jorden och skapar därför helvetet där han kan härska. I helvetet skapar han djävlarna där Satan är den främste. Îthekter och Satan gör uppror och kastar Lucifer och alla goda änglar från himmelen ner i helvetet där de blir demoner (fallna änglar). OBS! Gör skillnad på demoner = goda och djävlar = onda. För att Lucifer inte skall kunna ta sig ut vaktar djävlarna helvetets fyra portar. Îthekter kallar sig nu Gud och styr i himmelen med sina lojala änglar. Lucifer lyckades dock ta sig till jorden och börjar predika till människorna. Îthekter kallar då Lucifer för Jesus och säger till människorna att Jesus är hans son. Efter att Lucifer (Jesus) har blivit korsfäst skickas han tillbaka till helvetet. Lucifer förstår nu att han inte kan resonera med Îthekter (Gud) och han förstår att han måste återvända till jorden för att skapa sitt kungarike där. Om detta skulle ske blir Îthekter utesluten från jorden och kan inte påtvinga människorna sin vilja. För detta uppdrag skapar Lucifer Antikrist som skall breda väg för Jesus återkomst.

För att summera det hela:
De goda = Lucifer (Jesus), demoner (fallna änglar) och Antikrist (Dowzabel).
De onda = Îthekter (Gud), Änglar, Satan och djävlarna.

För att vara helt rättvis så är inte alla som är på den onda sidan nattsvarta skurkar. De finns mer på en bred skala från ljusgrått till ett svart hål där inget ljus kan undfly.

Låter detta komplicerat? Det är det och inte blir det lättare då läsaren måste hålla reda på vilka rollfigurer som har den klassiska kristna synen på himmelen och helvetet och vilka som tror på den Luciferianska tolkningen. Till råga på allt byter vissa rollfigurer livsåskådning under berättelsen och jag börjar ungefär här få riktigt ont i huvudet.

Boken utspelar sig under Hundraårskriget (1337-1452). Edvard III är kung av England och han gör anspråk på den franska kronan. Frankrikes kung Filip VI motsätter givetvis detta anspråk och så är kriget igång. Förutom sitt vanliga krigarfolk kan respektive kung kalla på landets änglar för att hjälpa dem i deras kamp. Edvard kan dock av någon okänd anledning inte åkalla sina änglar. Filips änglar gömmer sig i sina helgedomar och är ytterst motvilliga att hjälpa sin kung. Hoppet ställs istället till heliga banerer, välsignade vapen och föremål och kroppsdelar tagna från dräpta änglar. Kriget går till en början fruktansvärt trögt för Edvard som till slut beslutar sig för att göra en pakt med helvetet så att han kan få några legioner av djävlar under sin fana. Filip vill givetvis inte vara sämre så även hans armé kryllar av djävlar. Till slut är det två arméer bestående av människor, änglar och djävlar som möter varandra i Slaget vid Crécy (1346).

Nu får jag det att låta som om hela boken handlar om Edvard och Filip men så är inte fallet. Det största utrymmet har istället den engelska greven William Montagu som försöker lösa mysteriet med Englands försvunna änglar. Sedan har vi Dowzabel som är Antikrist som har sin egna resa att genomlida. Tillsammans med dessa finns det en rad andra rollfigurer vars livsöden knyts samman i en härva så komplicerad att jag inte kan sätta den i ord. Fantasifullt är det måste jag säga, men om det speciellt spännande är jag mer tveksam till. Det är litet för många deus ex machina-liknande händelser för att den riktiga nerven skall infinna sig.

Son of the Morning är nog inte en bok för alla. Du bör vara intresserad av medeltiden, maktintriger och det övernaturliga. Sedan krävs det koncentration för att hänga med i svängarna och för att upptäcka den svarta humor som ändå finns i boken. Som ni säkert förstått så är jag inte ohejdat positiv till denna bok men det är ett gediget och välskrivet verk. Vill ni ha en bok att sätta tänderna i över sommaren så kan Son of the Morning vara något för er. Var dock medveten om att detta är High Fantasy och inte en vanlig George R.R. Martin-kopia. Ni har blivit förvarnade.

Gustave Doré

dore07Jag har i ungefär ett år försökt skriva ett inlägg om den franske 1800-talskonstnären Gustave Doré men gått i bet på uppgift. Hur kan jag på dessa korta rader skriva om denne man som har illustrerat allt och det då menar jag allt. För att nämna några verk som Doré illustrerat; Den engelska bibeln, Dantes Den gudomlige komedin, Miltons Det förlorade paradiset, Cervantes Don Quixote, Poes Korpen, Raspes Baron von Münchhausen och så vidare. Denna lista kan göras oändlig känns det som. Förutom att rita och gravera bilder var han även målare och skulptör.

Det jag älskar med Dorés bilder är att de känns som om de kommer från en annan tid. Bilder som skulle kunna finnas i en gammal kantfaren lunta med bortglömd information liknande den som Indiana Jones slår upp i för regeringsmännen i Jakten på den försvunna skatten för att visa arkens kraft. Det ger mig rysningar av välbehag. Doré hade en märklig förmåga att illustrera det till synes oillustrerbara. Se bara på den kreativitet det måste ha krävts vid skapandet av de många bibelillustrationerna som skildrar allt möjligt mellan himmel och helvete. Doré väcker fantasin som ingen annan och hans bilder känns lika aktuella idag som när de skapades.

Dorés karriär som illustratör börjar med ett besök i Paris år 1847. Av en slump passerar den 15-årige Gustave med hans far och bror ett skyltfönster för tidningen Journal pour rire. I fönstret ser trion bilder till tidningens illustrerade edition av Herakles tolv stordåd som också fanns till försäljning. Gustave sneglar misstänksamt på bilderna men säger ingenting till sin far och de går tillbaka till hotellet. Nästa dag skall de tre besöka stadens yrkeshögskola men Gustave påstår att han känner sig sjuk och får stanna i sängen. Medan fadern och brodern är borta ritar Gustave snabbt sex egna bilder till Herakles tolv stordåd som är en bok som han kan innan och utantill. Sedan springer han till Journal pour rire och tränger sig fräckt in i redaktör Philipons kontor och lägger teckningarna på skrivbordet och uttrycker högt: Så här skall Herakles tolv stordåd illustreras. Den förvånade Philipon tittar på bilderna och ber Gustave att rita ytterligare en bild för att bevisa att det verkligen är han som har gjort dem. Sagt och gjort inser Philipon att här är en talang utöver det vanliga. Redaktören vägrar att låta sin nyfunne guldklimp lämna hans kontor och låter istället en kurir hämta fadern. Philipon lägger då fram ett treårskontrakt som ger Gustave en årlig lön på femtusen francs om han stannar i Paris. Fadern är inte sen att skriva under och återvänder hem till Strasbourg glad över att sonen hittat en sysselsättning.

dore08 Det tar sedan inte lång tid innan Gustave Doré blir en megahit i Paris. Journal pour rires upplaga slår i taket och efterfrågan efter fler illustrationer gör att Doré kan omförhandla sitt kontrakt och dubbla sin lön. Philipon gick gladeligen med på detta då han genom ynglingen håller på att bli förmögen. Doré arbetar sedan som en maskin och skapar det ena mästerverket efter det andra. Han är så efterfrågad att hans konkurrenter börjar sprida illasinnade rykten om honom som att han är färgblind.

Så kommer dagen som kommer att förändra Dorés liv för alltid. Han erbjuds 300.000 dollars (en ofantlig summa på den tiden) för att illustrera Den engelska bibeln. Dessa bilder blir sedan en formidabel succé och den bibel som han illustrerat kallas i folkmun för Doré Bible. År 1873 besöker Doré England och resan förvandlas snabbt till ett triumftåg där han bl.a. får signera ett exemplar av bibeln till drottning Viktoria av Storbritannien. Men hemma i Paris vägrar det avundsjuka franska etablissemanget att ge honom det erkännande som han förtjänar. De tycker att det som engelsmän och amerikaner kallar konst inte är fint nog för Frankrike. Doré känner sig nerslagen vid hemkomsten och när hans mor dör försvinner hans sista koppling till jorden. Han dör kort efteråt år 1883, 50 år gammal.

Det blev alltså en sorglig sorti för en av 1800-talets främsta konstnärer. Hans konst lever dock vidare och vem vet när vi härnäst kommer att få uppleva en sådan mästare. Som författaren och illustratören Elbert Hubbard skrev om Gustave Doré: Han står ensam: han hade inga föregångare, och han lämnade inga efterträdare. Jag tycker att det är en passande avslutning på denna lilla sammanfattning av en man som förtjänade ett betydligt bättre öde än det han slutligen fick.