attskrivaJag har hitintills inte skrivit några inlägg om hur det är att skriva och vilka problem som jag har stött på. Detta blir det ändring på nu då jag tar upp frågan om försvenskade namn och översättandet av titlar.

Ett problem som jag tidigt stötte på när jag började skriva mina noveller om Karl Kämpe var om jag skulle använda de riktiga namnen på de historiska personerna som dyker upp eller om jag skulle använda de försvenskade namnen? Den första gången problemet visade sig var när jag började skriva om Ludvig XIV eller som han heter hemma i Frankrike Louis XIV. Under lång tid velade jag fram och tillbaka och ville verkligen gå med Louis. Men senare dök Peter den store upp och om jag skulle vara konsekvent och använda mig av hans ryska namn Pjotr Velikij uppstod problem. De flesta skulle nog veta vem Louis XIV var men vem tusan är Pjotr I? Allt eftersom fler namn började dyka upp blev svaret allt mer självklart att jag skulle använda mig av de försvenskade namnen för att undvika total förvirring. Alla Louis blev därför raskt utbytta till Ludvig.

Ett liknande problem som senare dök upp var titlar. Många titlar som hertig, baron, greve, markis finns inte eller har lokala motsvarigheter för landet i fråga. I Polen finns det exempelvis en titel som heter voivode vilket skulle kunna översättas rakt av till krigsherre. En mer riktig motsvarighet vore guvernör eller kanske medlem av senaten (sejmen). Voivode brukar på engelska och tyska översättas till duke respektive herzog, alltså hertig på svenska även om detta inte är helt korrekt. Den moderna betydelsen för voivode är provinsguvernör eller landshövding. För att det skulle passa in i mitt skrivande valde jag att använda mig av hertig. Detta må inte vara en perfekt översättning men det förmedlar vad jag vill berätta, det vill säga att det rör sig om en mäktig person i den polska aristokratin.

Fler liknande problem lär dyka upp i framtiden och jag kommer troligast att använda mig av det alternativ som gör texten mest lättbegriplig. Detta dock på bekostnad av det 100% korrekta. Detta är sådana avvägningar som de flesta som skriver förr eller senare måste göra. Jag tror båda varianterna går att använda sig av bara man är konsekvent.